Kvinnorna bakom Marie-Antoinette
Louise Élisabeth Vigée Le Brun
Marie Antoinette
För Frankrikes första dam var stil ett politiskt verktyg. Bakom drottningens extravaganta image stod designern Rose Bertin och konstnären Élisabeth Vigée-Le Brun. Båda gjorde osannolika karriärer i ett samhälle där de flesta yrkesvägar var stängda för kvinnor.
Läs mer här.
Bondetåget 1914
För 100 år sedan samlades trettio tusen bönder vid Stockholms slott för att uppvakta kungen i försvarsfrågan. Gustaf V:s tal fick regeringen att avgå och den spirande demokratin att gå i stå.
Läs mer här.
Jag har alltid varit lite intresserad av Bondetåget, eftersom min morfar som väldigt ung kille utan politiska åsikter passade på att följa med för att få se Stockholm. Han finns till och med på ett foto i en av mina historieböcker. (Förresten gifte han sig och fick barn sent, så jag är inte fullt så ålderstigen som man kanske kan tro.)
Intressant föredrag
Idag gick jag och hörde på ett väldigt intressant föredrag om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget, eller snarare samarbetet mellan motståndsrörelsen och svenskar i Dalsland och övriga gränstrakter.
Det var en aning överraskande för mig att det lantliga och i mina ögon ganska primitiva landskapet, hade ett så hjältemodigt och äventyrligt förflutet.
Kvinnan som höll föredraget hade skrivit en bok om det här samarbetet med motståndsrörelsen och var också inblandad i en utställning som nog var början till boken och föredraget som jag lyssnade på idag.
Något jag inte hade någon aning om förrän idag var att under kriget var att det här området var förbjudet för utomstående på grund av risken för spioneri.
En lite kul historia handlade om ett litet finsk krigsbarn, som hade varit lite för observant på gården där hon bodde. Hon hade hittat ett väldigt fint stycke sidentyg (en fallskärm) gömd i ladan och man måste komma på ett sätt få henne att hålla tyst. Så en man som samarbetade med motståndsrörelsen och som var känd för att vara bra med barn, åkte hela vägen ut i skogen och gav henne en väldigt dyr fin docka, på villkor att hon höll tyst. Man fick se ett foto av flickan som kramade två dockor, varav en antagligen var ”mutan”.
En betydligt mindre rolig historia var om en svensk som hela livet ut var måltavla för hotelser från gamla nazister.
En del i publiken hade egna berättelser att dela med sig av. En av dem var fruktansvärt sorglig. Systern till en man som var med i motståndsrörelsen var journalist och hon var inte tillräckligt försiktig och blev tagen av tyskarna och skickad till ett koncentrationsläger. Vid slutet av kriget fördes hon med de berömda svenska vita bussarna, till Helsingborg, men redan första natten där, dog hon. Tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro var mamman lycklig att dottern fick dö i Sverige (alltså inte i en gaskammare).
Jag är glad att jag tvingade mig upp ganska tidigt idag, trots förkylningen (som inte är så illa, men i alla fall) för att gå och höra på det här föredraget. Det var fascinerande och jag fick veta så mycket om en tid i vår historia, som inte är så välkänd för allmänheten. (Till exempel var mycket av det här materialet hemligstämplat tills helt nyligen).
Rörgast av Johan Theorin
Efter en lång väntetid har äntligen sista delen av Johan Theorins serie av Ölandsdeckare, kommit ut. Så fort jag upptäckte det skyndade jag mig att låna eboken från mitt bibliotek och läste färdigt den på ett par dagar.
För att vara helt ärlig, tyckte jag från början att hans Ölandsdeckare var välskrivna, spännande – men också hemska. Jag är en person som bara inte tål att läsa om djurplågeri och i längden kan jag också tycka att alla mänskliga tragedier som staplades på varandra blev lite för mycket. Ändå är jag glad att jag har läst de tre första böckerna i serien. Som sagt, de var ändå väldigt intressanta. Även om jag fick bläddra förbi djurplågeriet.
En anledning till att jag tycker de här Ölandsdeckarna är så spännande är att jag som liten tillbringade fem somrar på Öland och ett par gånger åkte jag och min familj dessutom dit vid andra tider på året. Som jag berättat tidigare, har jag också ett av mina finaste bokminnen från en av de där somrarna. Någon enstaka gång nämns också min familjs smultronställen, men oftast inte. Det är häpnadsväckande att Öland (och i det här fallet norra Öland) som är så förhållandevis liten, ändå har så många gamla byar. De flesta av de mindre ortsnamnen är helt okända för mig, trots mina somrar på ön. Och var mest just på norra Öland, där böckerna till största delen utspelar sig.
Men nu ska jag komma till Rörgast, den fjärde och sista boken i serien. Jag tycker nog att den här är den allra bästa av de fyra. Rent själviskt tycker jag också om att det inte förekom något djurplågeri i den. Däremot, precis som tidigare, berättades det mycket om mänskiiga tragedier, som också kändes svårt att läsa om, men ändå intressant. Det mesta utspelade sig i tillbakablickar till (mestadels) 1930-talet. Man förstår att det som händer i nuet, har rötter långt tillbaka i familjen. Handlingen kretsar kring en för Ölandsförhållanden mycket rik familj, som har gått väldigt långt i sin kamp för att behålla sin rikedom och de har inte brytt sig det minsta om vilka de har skadat under tiden.
Även om Gerlof, bokens huvudperson, inte är lik någon person jag träffat i verkligheten, är han en väldigt bra huvudperson. På grund av sin höga ålder har han massor av intressanta minnen från Ölands historia. I just den här boken, handlar det också om en del yngre personer, som man lär känna och får en del sympati för under handlingens gång. Precis som i tidigare böcker dyker det upp en spöklik händelse, fast bara en den här gången.
Klingonerna och kalla kriget
Det sägs att många populärkulturella företeelser på bio och TV föddes som en följd av kalla kriget mellan NATO och Warszawapakten, med intrigerna i James Bond-filmerna och andra agentspektakel som paradexempel. Gäller det klingonerna i Star Trek också? De dök väl upp mitt under kalla kriget?
Läs mer här.
Personligen får jag ett annat intryck av klingonerna, men jag var ju inte heller med och såg på Star Trek 1967. Fast jag känner till originalserien, så började jag med Next Generation och där tycker jag klingonerna verkar vara mer som araber, vulcans verkar som japaner och romulans mer som kineser, men det sena 1980-talet då TNG spelades in var ju i slutet på kalla kriget eller till och med alldeles efter.
Var de ”mörka tidsåldrarna” verkligen så mörka? | Historiebloggen
Intressant om tidig medeltid.
Läs mer här.
Svenskan allt mer osynlig i Finland
Det är uppenbart att svenskan blir allt mer osynlig i vardagen i Finland. Det är en pågående process i vårt grannland, som nog kan vara olycklig för hela Norden, men naturligtvis allra värst för den svenska befolkningen i Finland
Läs mer här.
Hur radikalt var Star Trek?
Det ryktas att den amerikanska TV-serien Star Trek, det vill säga originalserien på 1960-talet, var oerhört radikal och uppseendeväckande, trots att den idag – exempelvis med avseende på kvinnosynen – framstår som rejält föråldrad. Stämmer det, eller är det en myt?
Läs mer här.
Dick Harrisons svar gäller originalserien, men i senare serier (förutom Enterprise) och särskilt i The Next Generation fanns fler ”radikala” idéer, bland annat verkar de flesta framtidsmänniskor vara vegetarianer. Dessutom verkar kommersialismen vara långt borta, utom bland Ferengierna. Alla verkar få utbilda sig och förverkliga sig själva utan att pengar används, utom just av de pengadyrkande Ferengierna, som också på andra sätt är reaktionära, särskilt i sin kvinnosyn.
Hur länge har vi haft pelargoner?
Läs mer här.
Romarna byggde bättre
Betongen var bättre förr. Dagens sätt att bygga på har ingen chans mot romarnas.
Läs mer här.
