RSS Feed

Klassicismen

På många sätt var klassicismen höjdpunkten på musikhistorien. Ordet brukar vanligen användas om en period som karakteriserades av större klarhet och balans än tidigare eller senare perioder. Alltså: ord som klassiskt och klassicism beskriver principer och egenskaper som har anknytning till det antika Greklands och Roms litteratur och konst, särskilt de som uttrycker formell elegans, enkelhet, värdighet och exakthet. Klassicism var konst för konstens egen skull, snarare än ett uttryck för konstnärens personlighet. Parthenon i Aten kan symbolisera klassicismens anda.

Men trots all balans, elegans och värdighet, så fanns inom klassicismen embryot till de stora politiska omsvängningarna, t ex de stora revolutionerna, framför allt den franska.

De största kompositörerna var Franz Joseph Haydn (1732-1809), Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791), Ludwig van Beethoven (1770-1827), och Franz Schubert (1797-1828).

Det har sagts att Haydn skrev den gladaste, mest lysande och livfulla symfoniska musiken. Det är det intryck jag får också. Haydn själv sa en gång: ”Eftersom Gud gett mig ett glatt hjärta, är jag säker på att han förlåter mig för att jag tjänar honom på ett glatt sätt.”

Haydn var en väldigt ensam person, vars enda vän var en ung man som var 24 år yngre än han själv. Den unge mannen hette Mozart. Trots ensamheten var hans musik och hans personlighet glada och upplyftande.

Haydn har kallats symfonins fader. Sanningen är att han utvecklade genren snarare än skapade den. Dessutom kan man säga att han mer eller mindre skapade stråkkvartetten och för övrigt sägs han också ha varit sonatens gudfader.

Han var långt ifrån ett underbarn. Hans första symfoni skrevs inte förrän han var 27 och det var inte förrän han var omkring 40 som ordet mästerverk började nämnas i samband med hans verk.

Haydns unge vän Mozart sa en gång: ”Det var av Haydn jag lärde mig rätt sätt att skriva kvartetter”.

I nära trettio år arbetade Haydn för prins Nikolaus Esterhazy, och innan dess arbetade han för prinsens bror, Paul Anton Esterhazy, i omkring ett år. Esterhazyfamiljen var en av Ungerns mest rika och inflytelserika adelsfamiljer. Haydn tillbringade större delen av sitt liv på deras slott, Eisenstadt och Eszterhaza.

Han föddes i en liten österrikisk by, som son till en hjultillverkare, och han gick i skolan i en kyrka i Wien, där han också sjöng i kören tills han kom in i målbrottet. Efter det tvingades han tjäna sitt uppehälle på gatan, spelande och sjungande. Men snart upptäcktes han av Esterhazys, och därefter var hans framtid säkrad. Hans kontrakt med arbetsgivaren innehöll bland annat följande regler:

”Haydn måste uppföra sig väl, och inte vara överlägsen mot musikerna… Joseph Haydn måste ha på sig vita strumpor och vita skjortor, antingen ha håret pudrat och tillbakahållet med ett band, eller använda peruk… Han får inte ha dåligt bordskick…”

Haydn levde enligt en enkel regel: ”Var samvetsgrann och arbetsam, och tjäna Gud oavbrutet.” Jag tycker det verkar som om han lyckades bra med det.

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)

De flesta är överens om att Mozart var musikhistoriens största geni. För övrigt skulle många hävda att han är det största geniet inom all kulturhistoria. Egentligen behövs ingen presentation. De flesta har säkert sett filmen Amadeus. Tjajkovski kallade Mozart musikens Kristus. Det finns antagligen ingen i världen som avskyr Mozarts musik. Till och med ’experterna’ är uppenbarligen fulla av entusiasm över den störste av alla kompositörer. Det är speciellt två ord som återkommer om och om igen: balans och fulländning. Hans musik har mer charm, mer grace, mer obesvärad enkelhet än någon annan kompositörs och dessutom finns det många enkla, otroligt vackra melodier.

Mina egna favoriter inkluderar operorna Trollflöjten och Figaros Bröllop, den berömda symfonin Eine Kleine Nachtmusik och många fler, alltför många att räkna upp här.

Mozart föddes i Salzburg. Hans far Leopold var också kompositör, framgångsrik violinist och musiklärare. Wolfgang Amadeus fick lära sig spela piano från fyra års ålder och var redan en skicklig musiker vid sex års ålder då han började turnera över hela Europa. När han var åtta komponerade Mozart sin första symfoni, det första oratoriet kom när han var elva och den första operan när han var tolv. Vid fjorton års ålder dirigerade han för övrigt 20 föreställningar av den operan. Efter att ha hört Haydns stråkkvartetter komponerade det unga geniet sin första egna stråkkvartett vid sjutton års ålder.

Mozart flyttade till Wien när han var 25, men de första åren hankade han sig fram som frilansare. Senare blev han anställd av kejsaren för att komponera kammarmusik. Han fick bara hälften av vad Gluck fick för samma arbete. Trots det skapade han enorma mängder stycken. Och det var tur, med tanke på att tio år senare skulle han vara död. Man har sagt att Mozarts konkurrent Antonio Salieri mördade honom. Det finns det inga som helst bevis för. Vad som är sant, är att kompositören dog under svåra smärtor och begravdes så i en massgrav för fattiga och det restes ingen gravsten över honom. Idag vet man inte var han blev begravd. Ett sorgligt slut på ett så lovande liv.

Ludwig van Beethoven (1770-1827)

Personligen är jag inte lika förtjust i Beethoven som i många andra kompositörer. Men bland hans verk finns några av mina favoriter, som hans Femte Symfoni, och det skulle för övrigt vara omöjligt att utelämna honom helt. Det som är mest typiskt när det gäller den här mannen och hans verk är mäktigt och kraftfullt.

En anekdot om Beethoven på sin dödsbädd finns bevarad. Ett åskväder rasade över Wien kvällen den 26 mars. Åskknallar skakade rummet där Beethoven låg på sitt yttersta. Den evige rebellen lyfte darrande sin knytnäve mot himlen och så föll han tillbaka mot kudden, död. Historien kan vara sann, men hur som helst karakteriserar den Beethoven perfekt. Och som italienarna lär säga: ”Om det inte är sant, är det i alla fall en bra historia.”

Beethoven var en man som gjorde upp sina egna regler för hur han levde sitt liv och för hur han komponerade sin musik. Han upplevde de stora revolutionerna, både den franska och den amerikanska, och ingen var mer hängiven individens frihet och värdighet än Beethoven. Passion, styrka, stolthet and oberoende. Alla dessa ord passar in på mästaren.

En gång skrev han: ”Jag vill inte ha er moral. Styrka är de oberoendes moral, och den är också min.” Hans religion var friheten, och han frågade sig själv: ”Vem behöver jag frukta att mäta mig med?” Vidare: ”Jag kan inte och jag vill inte ha något att göra med personer som inte tror på mig.”

Beethoven komponerade sin musik för att påtvinga världen sin vilja. Han brukade uppföra sig illa offentligt, och han slutade aldrig att ljuga om sin ålder. Stolthet kan sägas vara hans svaghet. När han insåg att han höll på att bli döv vältrade han sig i självmedlidande. Trots det var hans attityd trotsig: ”Jag tänker ta struptag på Ödet. Det ska inte få krossa mig helt.”

Beethoven föddes och växte upp i Bonn i Tyskland. Han var andre sonen till en tenor och en medioker piano-och violinlärarinna, och han fick namnet Louis eller Ludvig. Före tolv års ålder undervisades Ludvig i orgelspel av hovorganisten. Vid ungefär den åldern anställdes han som cembalospelare, och vid cirka 14 års ålder blev han befordrad till organist och fick en regelbunden årslön.

1787 träffade han Mozart i Wien, där Beethoven sedan bosatte sig för resten av livet. Han började studera för Haydn och senare Salieri. Den unge mannen var inte populär i den österrikiska huvudstaden. Han var kort, kraftig och svartmuskig. En del människor kallade honom ”Moren”. Till och med Beethoven själv beklagade sitt utseende. Med hans egna ord: ”Min Gud, vilken plåga det är att ha ett ansikte som mitt”. Tyvärr uppförde han sig inte bättre än han såg ut. Det kanske inte spelar någon roll. Hans verk talar för honom än i dag. Jag måste säga att jag beundrar hans attityd. Men han måste ha varit svår att umgås med.

Schubert var en av dessa lysande unga genier som skapade en massa vacker musik på kort tid och dog unga. Vid sin död hade han skrivit mer hundra lieder (sånger). Han skrev också ett antal symfonier. ’Experterna’ anser att de var långt ifrån perfekta, men alla är överens om att de var poetiska, melodiska och vackra. De första tre skrevs när Schubert fortfarande var tonåring.

Enligt Schubert själv var hans verk ’frukten av hans geni och hans bedrövelse’.

Schuberts far var lärare i en förort till Wien. Unge Franz, hans far, och hans två äldre bröder bildade en familjekvartett. Franz lärde sig spela piano och violin och han hade också en vacker sångröst. Vid tolv års ålder började han studera vid det kejserliga hovets körskola. Bortsett från musiken studerade han latin, grekiska, matematik, historia och naturkunskap, och när han var sjutton började han undervisa yngre barn.

Redan nästa år slutade han undervisa och ägnade därefter hela sitt liv åt att komponera. Han tillbringade också mycket tid med sina bohemiska vänner i Wien – poeter, konstnärer, kompositörer och skådespelare. Sorgligt nog tog de där vännerna med sig Schubert till en bordell där han smittades av syfilis, vilket han lär ha dött av vid 31 års ålder.

Min absoluta Schubertfavorit är Forellkvintetten. När jag hör den ser jag nästan för mig solskenet, vattenfallet och forellen som hoppar upp och sedan tillbaka ner i vattnet. Men jag tror att fiskaren fick forellen till slut. Kanske kan det symbolisera Schubert själv. Han levde ett kort men fulländat liv.

Jag har valt några exempel på ovanstående herrars musik, fast deras verk måste vara kända för de flesta som tycker om klassisk musik.

Cello
Eine Kleine Nachtmusik
Femte symfonin
Forellen