RSS Feed
aug 13

Om mitt skrivande just nu

Posted on torsdag, augusti 13, 2015 in Humanioralänkar

Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.

Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉

Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.

Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).

En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).

Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.

Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.

När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.

Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.

jul 12

Konstig slash

Posted on söndag, juli 12, 2009 in Skriva, Övrigt

Av någon anledning fick jag för mig att undra vad som är den konstigaste slash (inte den äckligaste), men mest ovanliga slash du har läst. För min del tror jag det är en originalberättelse av Selma Lagerlöf. Troligen skulle hon själv ha blivit förvånad över att höra sin berättelse beskriven som slash, och antagligen skulle hon behöva få begreppet förklarat för sig, men jag får i alla fall definitivt slashvibbar av den här. Lite BDSM också…

Hennes berättelse handlar om två floder som tävlar medan de rusar iväg mot havet, men till slut underkastar sig den ene den andre och de blir ett. Hehe. Låter lite slashigt, väl?

Jag är säker på att det här inte är den konstigaste slashberättelsen som finns, men det är vad jag kommer på just nu.

feb 3

Hemliga svagheter

Posted on tisdag, februari 3, 2009 in Skriva

De flesta människor har antagligen några hemliga svagheter. Det har i alla fall jag. De flesta av mina läsare och kompisar vet att jag skriver fan fiction och slash. Ibland, när jag är riktigt nere och behöver bli på bättre humör, skriver jag också (fy på mig) slash om verkliga personer! Jag skulle naturligtvis aldrig någonsin lägga ut de här berättelserna någonstans. I alla fall inte om någon som inte har varit död i minst ett par hundra år.

(Jag blir också löjligt och meningslöst nog kär i sexiga kändiskillar. Sh. Berätta det inte för någon. Hehe.)

Hur är det med er då? Dela med er av era hemliga svagheter! Jag utmanar er!

Dec 26

Kvinnor som älskar bögar

Posted on onsdag, december 26, 2007 in Övrigt

En kvinna som heter Linda Leopold har just kommit ut med en bok som heter Kvinnor som älskar bögar.

DN skriver intressant om boken.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=714349

I artikeln berättas om olika typer av ”faghags”. Alltifrån den ”traditionella” faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.

En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.

Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.

Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.

Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.

Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.

Dec 21

Ordförklaringar

Posted on fredag, december 21, 2007 in Skriva

Vad betyder egentligen yaoi? Jag har aldrig funderat på det, men när jag nyligen läste en artikel om det, insåg jag att det är en form av bokstavsförkortning – akronym. Det betyder (översatt från japanskan till engelska): ”no climax, no punch line, no meaning”. Man skulle kunna säga att det är samma sak som en PWP-berättelse (det betyder plot? what plot? – med andra ord det har ingen handling, allt är bara en skildring av hur två läckra killar har sex med varandra). Men tydligen har en del humorister lyckats utläsa en annan förklaring av uttrycker yaoi – nämligen något som betyder ”Stop!” My butt hurts!”. Den som hittade på detta har uppenbarligen inte läst speciellt mycket slash… Att det gör ont är aldrig en ursäkt för att sluta.

Jag kom just på att slash kanske inte heller har förklarats tillräckligt. Slash är ett / vilket står för pairing. Av någon anledning har slash kommit att enbart betyda ett förhållande mellan män, fast man alltid kan beskriva den pairing man skriver om så, även när man har ett sk het adultförhållande. Femslash (eller femmeslash) bygger naturligtvis på grunduttrycket slash. Ett tidigt exempel på slash är vad fansen kallar K/S alltså Kirk/Spock. De kommer från Star Trek TOS (The Original Series) ifall herrarna skulle vara obekanta. Man skulle alltså aldrig kalla en Kirk/Uhura eller en Spock/Chapel-berättelse för slash. Varför vet jag inte.

Dessutom sägs det, men jag tror inte på det, att slash vanligen är mer sexuellt detaljerade berättelser. Det finns nämligen slash som inte innehåller ens en kyss. Poängen är bara att kärlek förekommer mellan två män (eller pojkar). De behöver inte göra något, bara de känner det så. Jag tror till och med att obesvarad kärlek faller under slash.

Dec 20

Synen på homo- respektive heterosexualitet i fandom

Posted on torsdag, december 20, 2007 in Skriva

Att jag ändå i en serie humoristiska berättelser baserade på tv-serien Will & Grace parar ihop Jack och Karen har sin komplicerade och roliga förklaring i mitt fic. Jag påstår inte alls att Jack inte är homosexuell. Det är han uppenbarligen. Därför är han naturligtvis inte ihop med Karen på vanligt sätt. Att han ändå är det är som sagt en lång och komplicerad historia.

Will däremot, uppfattar jag som en bög med heteroprocent. Han är uppenbarligen fortfarande svag för Grace och precis som en heterosexuell man är han fascinerad av lesbiska undertoner mellan kvinnor. Man får ett intryck av att Will gärna skulle levt i en kultur där det var acceptabelt att vara gift och ändå ha sexuella relationer med män vid sidan av. Jag föreställer mig att det finns många sådana män i verkligheten också.

Det är faktiskt rätt egendomligt att fast det är både vanligt och accepterat inom fanficvärlden att göra en heterosexuell karaktär homosexuell är motsatt process helt och hållet tabu. När jag parar ihop Will och Grace – inte för att jag på något sätt är en shipper (alltså en som är för ett särskilt förhållande – ”ship” alltså relationship i praktiken alltså en pairing) – får jag genast en massa upprörda kommentarer. ”Det där skulle aldrig kunna hända!”.

Nu råkar det vara så här att jag innan jag skrev berättelserna frågade min homosexuella/bisexuella/sexmissbrukande vän om råd. Jag kontrollerade också vad Minotaur hade att säga om det. Minotaur, ifall du inte känner till honom, är något så ovanligt som en homosexuell man som skriver fanfiction. Han har en stor site med råd till slashförfattaren, skrivna av en homosexuell man, som sagt. Enligt Minotaur, är det vanligt att homosexuella män under inflytande av alkohol hamnar i säng med kvinnor. Varför förstår inte jag, men om det nu är så, varför skulle inte Will kunna ha sex med Grace? Han slutar inte att föredra män, men han kanske får upp ögonen för att sex med en viss speciell kvinna faktiskt kan vara bra också.

Det står faktiskt en kommentar till det här svaret – att homosexuella män kan ha sex med kvinnor. Den går ut på att man ska akta sig för att skriva något homofobiskt. Om det nu är därför man vill ”omvända” en gaykaraktär. Vad ingen tycks tänka på är att det faktiskt kan finnas heterofobiska tendenser ute i fanficvärlden.

Jag är inte homofobisk, och att jag själv inte läser femslash/femmeslash – berättelser om sex och/eller kärlek mellan kvinnor är inte att jag tycker det är principiellt fel utan det är helt enkelt så att det inte är min grej. Det intresserar mig inte. Deathfics gör det inte heller och inte renodlade songfics heller. Jag läser inte heller fics med ”fel” pairing, utifrån min uppfattning, eller fanfiction baserade på fandom jag inte tycker om. Det är ju jag som är ”kunden”. Ska inte jag ha rätt att bestämma själv vad jag läser?

Nu är jag ju inte betaläsare (en som korrekturläser och kommenterar någons berättelser), men om jag varit det, skulle jag självklart ha läst och kommenterat en femslashberättelse. I och för sig vet jag inte hur mycket mitt omdöme skulle vara värt eftersom jag aldrig läser femslash i vanliga fall, men jag skulle i vilket fall som helst kunna kolla stavning, grammatik, handling, karaktärsbeskrivning mm.

I verkligheten önskar jag alla som hittar den partner de kan trivas med lycka till. Hoppas de blir väldigt lyckliga. Det här gäller självklart bara de par som består av två vuxna, normalbegåvade människor, eller – två vuxna förståndshandikappade. Ingen borde få utnyttja barn, djur, förståndshandikappade, mentalsjuka, senildementa eller döda personer. Om någon skulle råka falla för ett par damskor eller något annat föremål så får väl personen i fråga hållas. Ingen blir i alla fall lidande.

Jag vet inte om det är sant men efter vad jag har hört, har flera män faktiskt uttryckt önskemål om att få gifta sig med t ex motorcykeln eller sin stora fina tv. Jo, det är sant. Nu vet inte jag om det är rätt att gifta sig med en pryl, men om de nu tänder på prylarna i fråga blir ju som sagt ingen lidande på det.

Dec 19

En slashberättelse blir till

Posted on onsdag, december 19, 2007 in Skriva

Många gånger finns det manliga huvudpersoner i olika fandom som jag tycker är enormt sexiga och fascinerande, men jag skulle aldrig själv vilja ha dem, om de nu fanns, och jag hade en chans att få dem. Däremot skulle de passa bra ihop med en annan manlig karaktär. Det är ett av de motiv jag har för att skriva slash. Till exempel kan man ställa några frågor.

Är han snygg? Är han trevlig? Är han intressant i övrigt?

Ok. Om han är det, passar han ihop med en kvinnliga karaktär som jag kan identifiera mig med?

Även om det inte existerar någon sådan i fandomet, går det alltid att hitta en i ett annat fandom som passar bra ihop med den första killens. Det kallas crossover, förresten. Annars går det också bra att hitta på en originalkaraktär. Eller – det går kanske inte bra, men det går. Läsarna har en tendens att sakna intresse för originalkaraktären, och det har jag förståelse för. Ibland väljer jag ändå att använda mig av en. Det kan behövas en originalkaraktär av någon speciell anledning.

Men om det inte går, då kanske det finns en manlig karaktär i fandomet som man kan para ihop killen med. Jag går inte in på de fanfic som inte kräver någon sk pairing alls. Pairing innebär vilka två som blir ett par i ficet. Vissa typer av fanfic passar inte till het adult (heterosexuella relationer) eller slash. Men om det nu är ett som passar till någon form av pairing, kan det vara så att en man jag som sagt finner attraktiv, men ändå helt olämplig för mig, eller snarare mitt alterego, ändå kan passa ihop med en annan manlig karaktär.

Varför är svårt att förklara. En anledning kan vara att jag själv absolut inte kan tänka mig att vara undergiven i ett förhållande. Följaktligen kan jag inte tänka mig att beskriva ett sådant förhållande. Däremot kan jag, även om det inte alltid passar, ha en man som undergiven, i det här fallet till en annan man. Även om mannen i fråga inte är direkt dominant, kan han ändå vara för tuff och utåtriktad, och av samma anledning anser jag inte att han passar ihop med någon kvinna.

Mannen kan också ha en uppenbart homosexuell framtoning. Då ger sig naturligtvis pairingen av sig själv. Han måste ha en manlig partner.

Dec 15

Slash i original

Posted on lördag, december 15, 2007 in Skriva

Jag vet också att ett litet, men växande antal originalförfattare använder sig av motsvarigheten till slash, alltså homosexuella kärleksförhållanden i sina berättelser. Detta gäller både publicerade författare, t ex de som skrivit Swordspoint och uppföljaren A Fall of Kings, Ellen Kushner och Delia Sherman och andra, t ex jag själv.

En annan författare, som kanske inte skriver slash, men i alla fall en mer jämlik kärlekshistoria är Anne Bishop. I hennes The Invisible Ring, får man följa en manlig fd sexslav (pleasure slave) på hans fortsatta äventyr. En av karaktärerna är fortfarande sexslav, också det en man. I de flesta fantasyböcker är sådana karaktärer kvinnor. I en gripande scen i slutet av romanen tar de två sexslavarna avsked av varandra och den yngre, nu fria killen, omfamnar och kysser den andre på munnen, och försöker förmedla sin vänskap och kärlek till honom. Detta trots att båda är heterosexuella.

Jag vill inte påstå att alla moderna fantasyförfattare skriver enligt traditionella könsroller. Många av mina favoritförfattare skriver tillräckligt jämlikt för att jag ska kunna ha glädje av dem. Detta gäller t ex Charles De Lint, Garth Nix, Kristen Britain, Rebecka Lickiss, Diana Wynne Jones m fl. Till och med en författare som Ursula Le Guin som väljer att skriva om kvinnoförtryck gör det på ett sätt som man kan förstå.

Det är för övrigt inte bara fantasy där man kan följa utvecklingen från traditionella mansgrisiga historier till moderna, mer tilltalande skildringar.

Eftersom jag nästan inte läser någon modern science fiction blir det svårt för mig att komma med några exempel på de moderna författarna, men däremot har jag sett tydligt hur de gamla femtiotalsförfattarna skildrade relationerna mellan könen. De bästa, enligt min uppfattning, är de som inte direkt behandlar förhållande kvinna-man. Dessutom, lustigt nog, kan man enkelt hitta homosexuella undertoner i förhållandena mellan hjältarna.

Det här gäller även deckare och thriller. Min erfarenhet är att böcker, i det här fallet deckare, från Medelhavsområdet, Sydamerika mm är för mansgrisiga för att man ska kunna stå ut med dem. Detsamma gäller konstigt nog också tyska böcker. Franska är ett gränsfall. Det finns inte någon nationalitet som helt går fri från den här typen av unkna kvinnoskildringar, men de franska böcker jag läst brukar ofta vara acceptabla.

Jag blev ganska överraskad och road när jag läste en thriller som jag tror är skriven under det sena femtiotalet eller tidiga sextiotalet. Kvinnoskildringarna är inte fullt så hemska som i Mary Stewarts böcker som jag trots allt tycker om, kanske tack vare hennes miljöskildringar, men ändå är åtminstone en kvinna i den här thrillern – Uppdrag i Bern, av Helen McInnes, en riktig liten artonhundratalsfru.

Det här retar mig enormt, men i gengäld finns det också en, eller snarare två, typiska slashrelationer. Inte fullt utvecklade givetvis, men någon form av undermedveten dragning mellan den här mannen och först en gammal vän som dör i boken, och så en ny bekantskap. I båda fallen märker man att den man som känner så för båda de andra männen är en typisk undergiven part i deras relation.

Han har för övrigt en gång för flera år sedan varit lyckligt gift, men frun dog. Man kan fråga sig hur denne uppenbart undergivne man kunde stå ut med att vara gift med en ung kvinna som antagligen förväntade sig att han skulle dominera henne. Den undertryckta slashrelationen kompenserade hur som helst mer än väl för den tröttsamma skildringen av äktenskapet.

För övrigt kan det skilja ganska betydligt mellan olika deckarförfattare. Ta t ex Ngaio Marsh. Hon har bland de värsta skildringarna av ett äktenskap, där relationen är lika underordnad som i Mary Stewarts böcker. Mannen är någon sorts machotyp, fast ändå förfinad. Han heter Alleyn och är på något sätt adlig. Frun kan vara nog så tuff på egen hand, men när hon blir utsatt för fara från en mördare, njuter hon av att se mördaren attackeras av maken och därefter kastar hon sig i hans armar som en liten flicka för att få tröst. Usch. Till Ngaio Marshs försvar kan man säga att hon tillhör en mycket tidig generation deckarförfattare. Hon föddes visst 1895, 1897 eller -99. (Det är lite osäkert när hon föddes.) Dessutom gifte hon sig aldrig. Kanske formades hennes syn på förhållanden och äktenskap av äldre litteratur eller andras relationer, t ex hennes föräldrars?

Men å andra sidan, Dorothy Sayers måste tillhöra samma generation och hon har fantastisk bra skildringar av relationer mellan könen. Hennes Lord Peter Wimsey är totalt jämlik, åtminstone i den renodlade kärleksrelationen. Han säger t ex till Harriet Vane, hans framtida hustru, när hon erkänner att hon haft älskare – ”Än sen då? Det har jag också.” Eller något i den stilen. I hans fall kvinnliga sådana, för all del.

Michael Innes, som är något yngre än Ngaio Marsh – jag tror han föddes 1906 – är också helt acceptabel i sina skildringar av äktenskapet, fast naturligtvis ingen banbrytare på jämställdhetsområdet. Men till skillnad från hos skräckexemplen Ngaio Marsh och Mary Stewart, finns det inget i relationen mellan Appleby och hans fru Judith som man blir illamående av.

Till slut vill jag bara nämna den kanske största deckardrottningen någonsin, Agatha Christie. Hennes skildringar av relationer varierar oerhört mycket.

The Man In the Brown Suit handlar om en ung flicka som ger sig ut på äventyr och till slut hamnar i Afrika. Hon längtar efter en riktig Neanderthalarman som ska slå henne i huvudet och släpa in henne i sin grotta. Honom hittar hon också till slut. Det kan hända att Christie är ironisk, dock. Hon säger om Anne, hjältinnan i boken: ”girls are silly things.”

I Taken at the flood eller – alternativ titel – There is a tide – förekommer en annan kvinna som först ratar en friare för att han inte var med i kriget. Han var lantbrukare och behövde alltså inte bli inkallad. Det uppfattade kvinnan som omanligt och svagt. Men när hon fick reda på att han i affekt gjort sig skyldig till dråp – mot en man som jag tror var osympatisk på något sätt, kanske en utpressare – ändrar hon sig. Hon uppfattar hans våldsbenägenhet som attraktiv.

I Towards Zero handlar det bl a om två ungdomar som båda två är fattiga. Kvinnan har gift sig rikt och mannen är en form av gigolo. De älskar varandra och skulle helst gifta sig med varandra, men har inte råd. Boken slutar med att kvinnan får pengarna efter sin make som är en hänsynslös mördare och det leder till att hon till slut får sin stora kärlek. Christie skildrar faktiskt den unge mannen med sympati, fast man inte skulle ha trott det med tanke på vad hon tidigare skrivit eller helt enkelt med tanke på tidsandan.

Tommy och Tuppence-serien är också rätt så jämlik. Tuppence är en modern emanciperad kvinna. Hon har kört buss eller något i den stilen under kriget – första världskriget – och efteråt kan hon inte gå tillbaka till att vara en lydig prästdotter. I en av böckerna om det här roliga paret manipulerar hon skickligt en ung journalist så hon får information. Hon spelar en svag, hjälplös kvinna och lurar ur den unge mannen allt hon vill veta.

Lustigt nog – fast det här inte direkt har med saken att göra – finns det här exempel på hur ord byter betydelse. ’Make out’ – som idag betyder ha sex eller i alla fall grovhångla, betyder uppenbarligen där något annat, antagligen flirta. I annat fall är Tommy en extremt tolerant äkta man och Tuppence en oblyg exhibitionist som ägnar sig åt det där på tennisbanan, med en annan man än hennes egen. Jag ska inte ens gå in på orden queer och gay, fast de är inte typiska för just den här boken.

Slutligen i Appointment With Death, skildras en mycket självsäker ung dam som studerar till läkare. Man får intrycket att hon snart är klar med sin utbildning så jag gissar att hon är strax under trettio. Hon träffar en ung man i nöd – han är visst några år yngre än hon. Han lever i förtryck under sin vidriga styvmor. Kvinnan blir mördad, styvsonen blir misstänkt och den blivande läkaren bestämmer sig för att rädda honom. Det slutar naturligtvis med att de får varandra. Boken gör klart att den unga medicinaren är dominant och den unge mannen hon förälskar sig i är undergiven. Man får också veta att medicinaren nyligen varit förlovad med, men lämnat en äldre, dominant läkarkollega. Hon inbillade sig att hon skulle uppskatta en man som var lika självsäker som hon själv, men fann snart att hon avskydde det.

Som jag ser det faller tidigare böcker, i det här fallet deckare in i tre huvudtyper, utifrån det här perspektivet. Den första är den traditionella, där kvinnor skildras som objekt, och undergivna männen. I vissa fall njuter författaren av att exploatera kvinnorna och det finns ett uppenbart sexuellt motiv. I den andra typen förekommer inte kvinnor i någon större utsträckning. De är antagligen fortfarande underdåniga men de syns inte, och det finns uppenbara men outtalade homosexuella band mellan männen. Slutligen finns det några få där förhållandena mellan män och kvinnor faktiskt skildras förhållandevis jämlikt. Inte som idag, självklart, men tillräckligt för att man ska kunna njuta av handlingen.

Dec 14

Slash och yaoi

Posted on fredag, december 14, 2007 in Skriva

Slash och yaoi är två fenomen inom populärkulturen som har blivit mer och mer populärt de senaste åren. Båda begreppen behandlar romantisk kärlek och sex mellan män eller ynglingar. Inget av det här är helt nytt, men vad som är ganska unikt föreställer jag mig, är att både producenter och konsumenter av dessa båda subgenrer inom populärlitteraturen är kvinnor, åtminstone den stora majoriteten. Vad som förvånar mig personligen, är att det ibland är fråga om lesbiska kvinnor. I vilket fall som helst är det alltså kvinnor som är intresserade av att läsa om män i sexuella relationer med varandra.

Jag har läst flera förklaringar till varför det är så här. Bl a nämns att det i de fandom som de här varianterna av fanfiction (alltså berättelser skrivna av fans – dvs vanliga läsare, tv-tittare eller filmbesökare) saknas positiva kvinnliga roller/förebilder. Det kan nog vara sant, men jag misstänker att slash – den västerländska varianten – nog skulle vara populärt ändå.

En annan förklaring är att de ofta unga kvinnor som läser, ser på tv eller film gärna identifierar sig med sin favoritkaraktär, som naturligtvis är en man. De flesta heterosexuella unga kvinnor är fascinerade av snygga män. Om de nu identifierar sig med en manlig karaktär kan de knappast – om de är heterosexuella – känna sig speciellt entusiastiska över en kvinnlig partner till mannen i fråga. Alltså väljer de ut den manliga karaktär som de tycker näst bäst om och gör honom till den förste mannens älskare.

För övrigt, många män skäms inte för att erkänna att de tänder på att se två kvinnor i en sexuell situation tillsammans, något som inte har något att göra med en ökad öppenhet och tolerans för homosexualitet. Varför skulle inte kvinnor få tända på att se två (snygga) män tillsammans? Antagligen är det samma typ av mekanism som ligger bakom fenomenen i båda fallen.

Jag tycker det är intressant att notera att det här intressets uppkomst sammanfaller med en period av ökad jämställdhet i västvärlden, kanske också i Asien. Däremot har jag svårt att föreställa mig, fast jag vet naturligtvis inte, att det finns särskilt många slashfans i Mellanöstern.

Hur som helst, jag tror att slash och yaoi har att göra med en ökad jämställdhet.

Ett argument som ofta framförs som förklaring till att kvinnor tycker om att läsa om två män i en kärleksrelation är att vi kvinnor inte är nöjda med vår roll i samhället. Kvinnor är fortfarande, trots en ökad jämställdhet, underordnade männen i många sammanhang. Lönemässigt inte minst. Dessutom är ju männen fortfarande överrepresenterade bland förövare av våldsbrott. Det kan leda till en uppgivenhet inför det faktum att efter så många tusen år är det fortfarande så att vi kvinnor riskerar att bli misshandlade, våldtagna och dödade av män. Hur många män blir våldtagna och dödade av kvinnor?

Naturligtvis förekommer det en reaktion på den ökade jämlikheten. Vissa unga kvinnor väljer antingen av dåligt självförtroende eller kanske av en önskan att revoltera mot vad de uppfattar som en äldre generations feminism, att frivilligt underordna sig männen. De viker ut sig, ger privata sexshower inför sina webcam och säger sig längta efter att behandlas som slavar av överlägsna machomän.

Detta tänker jag inte gå in på, både för att det inte intresserar mig och för att jag inte känner till något närmare om det. Det är totalt främmande för mig.

Men om man ser på hur det ser ut i en typisk slashberättelse eller en yaoiberättelse finner man att kärleksparet består av två män, även om det speciellt i yaoi i det ena fallet är fråga om en femininiserad pojkaktig eller rentav flickaktig yngling. Ingen underordnad kvinna. Möjligen en underordnad man, men oftast helt enkelt två jämlika män.

Detta skulle man naturligtvis kunna få i ett lesbiskt förhållande också. Två jämlika personer i ett förhållande. Heterosexuella författare saknar naturligtvis intresse för detta, men varför tycker inte de lesbiska om det? Jag har faktiskt inte svaret på den frågan.

Poängen är i alla fall att för att vi – dvs heterosexuella kvinnor som läser eller skriver fanfiction och speciellt slash – inte tycker om att identifiera oss med en underordnad kvinna i ett förhållande. Det ”rena” förhållandet mellan två män tilltalar oss mera.

Man får inte tro att fanfictionfans är speciellt många, procentuellt sett. Tyvärr. Det finns fortfarande många, kanske äldre, kanske tonåringar, som tycker om att läsa den gamla typen av romantisk skönlitteratur där kärleksparet består av en dominant, äldre, välbärgad man och en yngre, vacker, men underordnad kvinna.

Smaken är olika. Personligen, som en fanfictionförfattare, som också skriver slash, kan jag bara säga att jag är glad att det i alla fall finns så många som tycker om min typ av berättelse.

Dec 13

Vad är slashfanfiction?

Posted on torsdag, december 13, 2007 in Skriva

Enkelt uttryckt är det en berättelse om ett par som består av två män. En del säger att det går tillbaka till K/S, som uttolkat betyder Kirk/Spock, alltså från Star Trek, originalserien. Andra säger att det går ända tillbaka till Sherlock Holmes och Watson. Men vad vet jag? Det kanske började redan med Homeros och hans Achilles och Patroklus.

Berättelserna kan handla om tillgivna blickar som utbyts mellan två unga pojkar, eller hårdporr mellan två vuxna män. Men också våldtäkt eller annat non-con sex (sexuellt tvång) och S/M.

Killar, innan ni spyr – det finns också femslash eller femmeslash, som naturligtvis handlar om par som består av två kvinnor. Där finns det inte lika mycket historia att se tillbaka på, för ärligt talat är det inte en speciellt populär fanfictiontyp.

Konstigt nog, är slash väldigt populärt bland lesbiska författare/läsare. Va? Jo, det är sant. Fråga mig inte varför. Jag menar, själv är jag heterosexuell och är faktiskt inte speciellt intresserad av femslash och jag skulle ju ha gissat att det borde vara samma sak, fast tvärtom för lesbiska. Men så är det tydligen inte.

Naturligtvis finns det heterosexuella killar som slukar femslash och många heterosexuella tjejer som älskar slash. Men det är ju knappast samma sak, eller hur? Det är ju mer som om homosexuella män skulle älska femslash, och tro mig, det händer nog aldrig.

Jag har läst alla möjliga förklaringar till varför kvinnor skriver och läser slash. En populär sådan är att det faktiskt inte finns så många bra kvinnliga karaktärer i något fandom. Varför vet jag inte. Andra påstår att kvinnor brukar identifiera sig med sina manliga favoritkaraktärer, och då är det ju så klart svårt att bli entusiastisk över en kvinnlig partner. Så finns det ju de som helt enkelt gillar att läsa om två sexiga killar tillsammans. Jag menar, om en sexig kille är bra, så måste ju två vara ännu bättre.

Jag är inte riktigt säker på varför jag själv tycker så mycket om det. Hur som helst har jag fått slashfanfictionidéer i flera år, ända sen jag var tonåring. För mig är det nog en kombination av alla tre förklaringarna. Å andra sidan tycker jag också om att skriva om ett par som består av en sexig kille och en tjej som åtminstone är lite lik mig. Man är ju inte mer än människa… Det här hör naturligtvis till het adult, eller t o m gen, om det inte handlar om sex alls.