Om mitt skrivande just nu
Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.
Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉
Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.
Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).
En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).
Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.
Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.
När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.
Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.
Gamla svartvita filmer
I allmänhet tycker jag om gamla svartvita filmer. Jag har flera favoriter från 1930, -40, -50 och -60-talen. Men nu på sista tiden har jag sett några gamla svenska filmer som jag tyckte var väldigt dåliga. En av dem hade jag sett som liten och då tyckte jag den var riktigt rolig (Sjunde himlen). Jag visste inte att jag var så barnslig vid den åldern (ca 12 år). Mitt vuxna jag hatade den, och detsamma gällde Gröna hissen (vilken otrolig smörja). Nu förstår jag varför min mormor inte gärna såg de där gamla filmerna från när hon var ung. De var ”jåliga”. Jag kan verkligen hålla med. En annan film, Kristin kommenderar, trodde jag faktiskt att jag skulle tycka om men det gjorde jag alltså inte, fast den var inte så dålig som de andra. Bara tråkig och på ett sätt deprimerande. Slutligen var Hjärter knekt extremt deprimerande på alla sätt. Jag satt och uppfann nya vändningar som skulle ha passat i alla fall mig, om inte alla i en modern publik. Det är inte för inte som jag är en gammal slashförfattare. Haha. Vilken anakronism.
Böcker jag gärna skulle se som tv och/eller film
Ett tag nu har jag funderat på mina favoritböcker och att jag gärna skulle se dem gjorda till tv-serier och/eller filmer. En del har faktiskt redan blivit det, men jag skulle ändå gärna se mer av dem.
Jag börjar med fantasy.
Ingelin Angerborns böcker, särskilt Månfågel och Rum 213, gärna också Hjärta av damm (fast de andra också). De här böckerna har samma spännande, mystiska och ofta lite sorgliga stämning som i Maria Gripes böcker.
Subrosadetektiverna av Veronika von Schenk (Den siste tsarens hemlighet, Kapten Fiennes skatt, Det japanska husets hemlighet) Det här är väldigt välskrivna deckare för barn (lite äldre barn, antagligen 9-12 år gamla, men ändå läsvärda för en vuxen som är ”ung i sinnet”). Vad jag särskilt tycker om är att författaren har forskat om historiska händelser och på ett skickligt sätt vävt in dem i handlingen. Mycket bra idé, tycker jag. Det finns en del andra, lika välskrivna barndeckare, men de saknar ofta den här extra dimensionen.
Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Det här är en mycket spännande och intressant och välskriven historia som precis som många andra barn- och ungdomsböcker handlar om en resa i tiden och ställer frågan, kan man ändra det som redan hänt? Dessutom utspelar den sig i England, fast det är en svensk bok.
Danni av Ulrika Windisch Levander. Den här boken var en trevlig överraskning. En i raden av mer eller mindre egenutgivna böcker (eller utgiven på ett litet förlag), trodde jag. Den är förstås utgiven av ett litet förlag, och e-boken som jag lånade på biblioteket kunde mått bra av bättre korrekturläsning men annars är det en väldigt spännande och fascinerande bok. Det handlar om fantasy av det lite ovanligare slaget. Jag har läst flera svenska (eller svenskspråkiga) fantasyböcker på sista tiden och alla har byggt på intressanta idéer, men ingen har varit lika välskriven och bra. Säkert skulle den bli en väldigt bra film eller tv-serie också.
Maria Gripe Tordyveln flyger i skymningen. Vad jag vet har det varit på gång med en film, men den har uppenbarligen inte blivit av, varför vet jag inte. Väldigt synd i alla fall, för det här är en härligt mystisk och spännande berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och fram till nutid. Den är om möjligt ännu bättre än Agnes Cecilia och både boken och filmen är i det fallet väldigt bra också.
Gunila Ambjörnsons böcker, särskilt Vilse i tiden, Tidens fånge och Trädet och tiden. De flesta av Gunila Ambjörnsons böcker utspelar sig i en blandning av nutid och historia. Också här ställs frågan om man kan ändra det som redan hänt. Böckerna är tankeväckande och intressanta och naturligtvis också mycket välskrivna.
Cirkeln. Den första boken är allra bäst, tycker jag, men jag tyckte om de andra två i serien också, så jag hoppas att de senare så småningom också får bli film. Jag tyckte verkligen om filmen Cirkeln, lika mycket eller till och med mer än boken och det vill inte säga lite. På något sätt ”destillerade” filmen fram allt viktigt i boken och gjorde den klarare och tydligare. Eftersom jag skrivit en recension om boken ganska nyligen behöver jag väl inte säga mer.
Deckare:
Jag skulle gärna se mer av Maria Waern (Anna Janssons deckare). Vad jag minns har jag nog bara sett två säsonger av serien, vilket är synd. Jag vet flera som skulle bli bra som tv-serie, fast Drömmar ur snö kunde gjorts annorlunda, boken var mycket bättre.
Ann Rosmans böcker, särskilt Havskatten. De andra tre är oerhört välskrivna och till skillnad från när det gäller en av hennes kollegor som bor i samma landskap är de här böckerna inte alls förutsägbara, men tyvärr är de för sorgliga och hemska för min smak. Det här gäller inte Havskatten, som fast den är precis lika bra och välskriven som de tidigare böckerna i serien lyckligtvis har ett lyckligt slut.
Anna Lihammers Medan mörkret faller. Författaren är tydligen arkeolog, men här har hon påbörjat en serie historiska kriminalromaner. Första boken, som är den jag läst, är en ruskigt bra bok, särskilt om man som jag är intresserad av historia. Tyvärr måste jag varna för en del obehagliga scener, som förstås skulle bli ännu hemskare på film/tv. Men jag tror ändå att det skulle vara värt det och man kan förhoppningsvis vara lite sparsam med de överdrivet realistiska scenerna. Man måste ju inte vara övertydlig.
Veronica Mars (filmen)
Nyligen såg jag Veronica Mars (filmen). Det dröjde ganska länge innan jag fick möjlighet att se den, men nu är jag i alla fall glad att jag gjorde det. I början tänkte jag att det här är nog bara för inbitna fans (som jag), men efter ett tag började jag tänka att det faktiskt är bättre än säsong 3. Jag skrattade högt flera gånger. Det är något med flera av replikerna som verkligen tilltalar mig.
Vad jag inte tyckte lika mycket om är att Mac och Wallace hade reducerats till bifigurer. Tyvärr har det bara varit Veronica, hennes pappa och Logan som skildrats som huvudpersoner (sen Duncan försvann), i alla fall tyckte jag det verkade så. Jag hade velat se mer av Mac åtminstone, gärna andra också. (Och – var Mac och Wallace ihop? Jag kunde inte riktigt avgöra hur det var med det.)
Hur som helst, det här var en kul film att se och jag kan verkligen rekommendera den till någon som tyckte om serien eller som tror de skulle göra det. Om det är så, rekommenderar jag att du ser serien först. Nu hoppas jag bara på mera. En film till, en ny säsong… På IMDB står det att i början på säsong 4 som aldrig visades skulle Veronica arbeta på FBI. Det låter som en jättebra början på en ny säsong. Man kan ju i alla fall drömma…
Svenska boktips (och lite om film och tv)
Ungdomsböcker:
Gillar du fantasy eller spökhistorier?
Ingelin Angerborn skriver fantastiskt bra spökhistorier eller rentav tidsparadoxer. När jag hittade Rum 213 blev jag väldigt imponerad och jag vet att jag skulle ha tyckt om boken när jag själv var tio-tolv år gammal. Därefter började jag läsa alla Ingenlin Angerborns böcker. Jag tycker särskilt mycket om Rum 213, Månfågel och Hjärta av Damm, men alla de andra är väldigt bra också.
Om man vill titta på lite äldre fantasy på svenska finns Maria Gripes böcker. Jag kan särskilt nämna Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Gull Åkerblom har bland annat skrivit Johannesnatten, som är en jättespännande fantasy för ungdomar. Gunila Ambjörnsson har skrivit flera väldigt spännande fantasyböcker för ungdomar som ofta förutom tidsresor också handlar om en katt.
Det går ju inte att tipsa om svenska fantasyböcker och inte nämna Engelsforstrilogin. Särskilt Cirkeln, men de andra två i serien också, är fantastiskt spännande och välskrivna. När jag läste det första kapitlet på Provläs fastnade jag direkt. Jag lånade böckerna från biblioteket (i eboksformat) och sen köpte jag dem i tryck. Slutligen, i den här veckan var jag också på bio och såg första filmen (för jag hoppas det blir fler). Filmen var lika bra som boken. Om du inte redan har sett den, så gå och gör det.
För oss som bor i västra Sverige är det extra roligt när det kommer ut böcker som utspelar sig i vårt område. Dessutom kom mammas morfar från Dalsland. Gunga åt…-serien utspelar sig både i Dalsland och i fantasyländerna Öster och Väster. De två första böckerna i en serie bestående av fyra böcker (efter vad jag föstår), heter Gunga åt Öster och Gunga åt Väster.
Gillar du deckare och historia?
Då kan jag rekommendera Subrosadetektiverna av Veronica von Schenck. De utspelar sig i en helt underbar stad som heter Elm. Subrosadetektiverna själva är två syskon och deras bästisar.
Andra som skriver ungdomsdeckare är bland annat Laura Trenter. Min favoritbok av henne är Det brinner, men flera av hennes andra äldre böcker är också bra. Jag var inte lika förtjust i hennes senare produktion. De känns lite för långsökta för min smak, men jag såg en recension skriven av en betydligt yngre läsare och hon verkade helt nöjd, så jag kanske ska acceptera att smaken är olika.
Doktor Kessners hemlighet är en annan väldigt bra deckare för yngre läsare, i det här fallet tonåringar. Det handlar om en familj som bor på en segelbåt och som lever sitt liv mest i Västindien. De har ett liv som många avundas dem. En dag upptäcker de att det är något mystiskt med deras båt, och framför allt dess ursprung. Snart måste tonårssonen kämpa för att rädda sin familj, sitt hem och sin livsstil. Mysteriet har sina rötter långt tillbaka i tiden.
Det skrivs inte så mycket science fiction på svenska, i alla fall har jag inte hittat så många. Men häromåret läste jag i alla fall Alba av Kristina Hård. Det var en intressant och tankeväckande om än lite deprimerande bok.
Slutligen kan jag rekommendera några böcker för vuxna (eller äldre ungdomar):
Deckare
Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i Skövde. Jag tycker väldigt bra om de här böckerna. De är kanske inte så rafflande spännande men väldigt mysiga och intressanta och jag föredrar verkligen böcker med trevliga huvudpersoner. Och så utspelar sig ju böckerna i det underbart vackra Västergötland.
Arne Dahls böcker om A-gruppen är spännande och välskrivna och har också gjorts till en tv-serie. Den visas just nu på svensk tv. Jag är inte alls förtjust i ”huvudpersonen” Paul Hjelm, men det går att läsa böckerna ändå. I en grupp med minst tio medlemmar, vore det väl dåligt om det inte fanns någon person man kunde ”hålla på”. Mina favoriter är Arto, Viggo och en kille som inte ens har dykt upp i tv-serien än och jag tror tyvärr inte han gör det heller. Jon heter han. Flera av de övriga är okej, men jag har aldrig förstått mig på Kerstin Holm, vilket kanske kan bero på att det också är författarens alterego.
Fantasy:
Nene Ormes skriver en serie fantasyböcker som utspelar sig i Malmötrakten och handlar om Udda som upptäcker en helt ny värld som existerar parallellt med vår egen. Även om jag själv inte är från Skåne, tycker jag det är jättekul att läsa svensk fantasy (och svenska deckare). Udda har en kul kompis som heter Nadia och jag skulle gärna se att böckerna handlar lite mer om henne.
Det här handlar om boktips men jag kan inte låta bli att nämna den fascinerande serien Jordskott, som inte är en polisserie. Hittills är den jättespännande. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt storstadsfolkets skräck för skogen. 
Cirkeln
Cirkeln
Jag var just och såg filmen Cirkeln. Eftersom jag inte har recenserat böckerna än, tänker jag inte gå in på alltför många detaljer om vad jag tyckte. Men jag tyckte i alla fall lika mycket om filmen som böckerna. Skådespelarna såg ut som jag tänkte mig dem i boken, i alla fall de flesta av dem. Jag hoppas de andra två böckerna får bli filmer och att jag kommer att tycka lika mycket om dem som om den första (fast jag måste erkänna att jag nog alltid tyckt bäst om bok 1). Det var också rätt kul att faktiskt sitta där i biosalongen, fast vi var bara fyra personer som såg filmen, alltså om man räknar mig och min syster. Det kan ha varit för att filmen har gått i omkring två veckor nu.
Sean Bean – farligt snygg
De här hittade jag på You Tube och kunde inte välja mellan dem. Vad snygg han är. 😉
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=T3-T_glPeok&hl=sv_SE&fs=1&border=1]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=L8n9-fldnJM&hl=sv_SE&fs=1&border=1]
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Ut8-EE_iG3o&hl=sv_SE&fs=1&border=1]
Viggo Mortensen. Mmm.
Titta på den här fanvideon. Till och med vid hans ålder är han bara så snygg.
En fantastisk Sagan om ringen-fanvideo till
Den här handlar också om Boromir och Faramir.
