Barocken

Också barocken är en term som egentligen används när det gäller konsthistoria, inte politisk historia. Själva ordet barock betyder något som är lite överdrivet, godtyckligt, överlastat eller pyntat. Det syftar på den tidens möblers och arkitekturs former. Ibland har forskare hävdat att de överdrivna formerna kan kopplas till tidens starka, mäktiga monarker. När man har absolut makt, kanske man känner sig lite stolt och självsvåldig, och då kanske man vill att ens palats och inredning ska spegla den makten. Jag vet inte.

Allt jag vet är att den tidens musik var utsökt och den är också den musik som jag antagligen tycker allra bäst om bland klassisk musik. Det här var också tiden för de stora geografiska upptäckterna och början på kolonisationen, men dessutom föddes naturvetenskapen då.

För många människor är Bach (1675-1750) den största av all kompositörer. Jag kan bara hålla med dem.

Bach tillhörde en familj av professionella musiker, och var faktiskt den femte av sju generationer av musiker och kompositörer. Han var den av dem som blev mest berömd, men inte den enda som blev känd för sin musik.

Han föddes i Eisenach i Tyskland, där hans far var en framgångsrik violinist. Hans barndom var fylld av musik. Men vid nio års ålder blev han föräldralös och han tvingades flytta till en 24-årig bror som bodde ca 50 km bort.

Brodern var inte direkt förtjust över att få ytterligare en mun att mätta och det har sagts att pojken behandlades illa i sitt nya hem. Men å andra sidan så var brodern organist, så pojkens musikundervisning kunde fortsätta. Efter fem år i sin brors hem, flyttade Bach till Lüneburg, där han fick anställning som sångare i en kör. På fritiden studerade han orgel, cembalo och violin, och han började komponera.

Några år senare blev han anställd som organist i Thüringen, där han arbetade i fyra år. Senare kom han att arbeta som organist på andra platser, tills han blev anställd av Prins Wilhelm Ernst av Sachsen-Weimar. Bach spelade violin i prinsens orkester, ledde kammarmusikerna, komponerade och undervisade i musik om så önskades. Vid den här tiden gifte han sig med sin kusin Maria Barbara Bach.

När prinsen gifte sig med en kvinna som inte tyckte om Bachs musik, blev han anställd i Leipzig, där han stannade kvar till sin död vid 65 års ålder. Hans hustru hade dött och han hade gift om sig med en kvinna som hette Anna Magdalena Wilcken. Med sina två fruar fick han sammanlagt nitton barn, av vilka nio överlevde honom. Två av sönerna blev till slut ganska berömda kompositörer också.

Det verkar som om den gamle mannen var ganska svår att komma överens med, och de flesta som kände honom hade ingen aning om hur stor han en gång skulle bli, speciellt efter sin död.

Jag tycker det är ganska fantastiskt att många av hans verk kom till helt enkelt för att han hade skrivit på ett kontrakt där han lovade att tillhandahålla ett nytt mästerverk varje söndag till mässan. Hur kunde någon skapa så underbar musik under sådana förhållanden? Tydligen kunde Johann Sebastian Bach det, som alla som lyssnar på hans musik kan intyga.

Barocken var förstås inte bara Bach. Han hade många kollegor. Jag kan bara nämna några få. En del av dem kommer jag att gå in på i detalj. I Storbritannien var ett av de stora namnen Henry Purcell (1659-1695). Från Italien kom Monteverdi (1567-1643) och Antonio Vivaldi (1678-1741). I Frankrike var de mest berömda namnen Francois Couperin (1668-1733) och Jean Philippe Rameau (1683-1764). Båda skapade fantastiskt vacker musik.

Antonio Vivaldi (1675-1741)

Vivaldi arbetade ungefär på samma sätt som Bach. Han hade ett kontrakt som innebar att han skulle skapa oratorier och konserter för olika religiösa högtider, som firandet av lokala helgon.

Bland hans verk är instrumentalmusiken mest känd, fast han skrev också 49 operor och annan typ av musik under sitt liv. Mest berömt av alla hans verk är nog De Fyra Årstiderna, en serie av fyra violinkonserter. Om du hört något av Vivaldi är det nog dessa.

Vivaldi arbetade också som musiklärare på ett barnhem för föräldralösa flickor. Han utbildade och ledde en orkester som nästan helt bestod av tonårsflickor, något som var ganska ovanligt på den tiden.

Antonio Vivaldi föddes i Venedig. Hans far var violinist i St Markuskyrkan. Pojken utbildades vid ett seminarium och blev präst. På grund av dålig hälsa arbetade han sällan i sitt jobb utan han ägnade sitt liv åt komponerandet. Mellan 1704 och 1740, arbetade han som dirigent, kompositör, lärare och på olika sätt ledde han arbetet vid Pietá-konservatoriet.

På grund av sitt röda hår kallades han Röde Prästen. Johann Sebastian Bach var en stor beundrare av Vivaldi och han anpassade flera av italienarens verk.

Efter sin död glömdes Vivaldi och hans verk bort och återupptäcktes inte förrän i modern tid. Idag anses hans verk som en viktig övergång mellan barocken och klassicismen.

Förutom Vivaldi, kom de största från Tyskland/Österrike. Två av J S Bachs söner, Wilhem Friedemann (1710-1784) och Carl Philipp Emanuel ((1714-1788), var några av dem, och det var också Georg Philipp Telemann (1681-1767), Georg Friedrich Händel (1685-1759) och Christoph Willibald Gluck (1714-1787). Lite mindre kända var Johann Pachelbel (1653-1706) och Dietrich Buxtehude (1637-1707).

Christoph Willibald Gluck (1714-1787)

Det Gluck är mest känd för är sina operor. Han skulle komma att förändra genrens karaktär för alltid. Mer än ett sekel tidigare hade en italienare vid namn Monteverdi reformerat operan. Men sedan dess hade musikdramat degenererat. Nu ville Gluck återställa det till Monteverdis standard och utveckla och förbättra det.

För att åstadkomma detta kan man säga att det var praktiskt att ha Marie Antoinette, hustru till Ludvig XVI, som beskyddare. Gluck hade undervisat drottningen i musik och hon hade lärt sig uppskatta hans musik.

Den degenererade formen av opera hade låtit sångarna ta över. De var epokens superstjärnor och de tyckte inte alls om att underkasta sig en regissör eller annan överordnad. Gluck satte de bortskämda divorna på plats. Han förkortade ariorna, drog ner på antalet arior och utvecklade det instrumentala ackompanjemanget till recitativen. En annan förändring var att ouvertyren blev del i själva operan. Gluck valde libretton med realistiska känslor och karaktärsutveckling.

Christoph Willibald Gluck var son till en skogvaktare på en egendom nära Nürnberg. Han studerade musik hos jesuiterna. Vid 18 års ålder var han en kringresande musiker som också sjöng i kyrkorna längs vägarna och spelade violin på karnevaler. Slutligen bosatte han sig i Wien, där hans fars arbetsgivare, prins Lobkowitz anställde honom i sin privata orkester.

Senare reste han till Italien med en annan prins, studerade och skrev italiensk opera i Milano, besökte andra europeiska länder, däribland Storbritannien, där han misslyckades med att imponera på Händel. Efter att ha varit borta i ca 12 år återvände han till Wien.

På 1740-talet uppfann Benjamin Franklin ett instrument som kallades glasharmonika. Det bestod av 35 runda glas. Uppfinningen grundade sig på en konstruktion av Gluck. Han framförde en gång en konsert på 36 dricksglas och han påstod att vad som än kunde spelas på violin eller cembalo kunde också spelas på glasharmonikan.

Glucks första opera enligt hans nya regler var Orfeo ed Euridice (Orfeus och Euridice). Det har sagts att det är den enda av hans operor som man minns idag. Men på senare år har jag sett Alceste/Alcestis och några andra nämnas. Alcestis är för övrigt en opera med lyckligt slut för omväxlings skull.

Glucks operor är bland de äldsta som fortfarande framförs. Det måste betyda att han lyckades med sin reformation av genren.

Här är några stycken av ett par av de här kompositörerna (Bach, Vivaldi, Gluck) för att du ska få en uppfattning om hur barockmusik lät.

Air
Aria
Aria 2
Konzert 1
Konzert 2
Konzert 3
Andante
Gavotte
Dance

Luta