Romantiken

Romantiken var en reaktion mot vad den nya generationen av artister såg som överdrivet formella uttryck för kreativitet. Kronologiskt, täckte romantiken större delen av artonhundratalet och fortsatte in i nittonhundratalet, men avslutades brutalt av första världskriget. Med en så långt utsträckt period är det alltid svårt att generalisera. Hur som helst, det som var typiskt för epoken var att artisterna valde uttryck och subjektivitet, individualism och känsla över den tidigare epokens kyliga, distanserade former.

Det fanns så många kompositörer under den här långa epoken så jag har bestämt mig för att vara som de var, subjektiva. Jag tänker välja mina egna favoriter och strunta i andra, som andra kanske uppfattar som lika stora eller större än mitt urval. Det kanske är uppenbart nu att jag föredrar instrumental musik framför opera och annan vokalmusik. Det är sant men jag har faktiskt operafavoriter också.

Mina favoritkompositörer från romantiken:

Gioacchino Rossini (1792-1868), Gaetano Donizetti (1797-1848), Guiseppe Verdi (1813-1901), Cesar Franck (1822-1890), Anton Bruckner (1824-1896), Bedrich Smetana (1824-1884), Georges Bizet (1838-1875) och finally, Piotr Ilitj Tjajkovski (1840-1893).

Guiseppe Verdi (1813-1901)

Milanos konservatorium förklarade en gång att Verdi helt saknade talang. Ändå betraktas han som en av de största kompositörerna i musikhistorien. Den andre ska vara Wagner, och hur någon kan tycka om hans musik går över min horisont. Jag röstar för Mozart, men jag är ju ingen expert.

Verdi skrev omkring trettio operor under sin långa karriär. Det har sagts att han var den sista av de stora italienska operakompositörerna.

Verdi föddes i en liten by i norra Italien. Hans far drev värdshuset och ortens butik. Resten av familjen var bönder. Unge Guiseppe skickades att bo hos en skomakarfamilj i grannstaden Busseto för att lära sig spela orgel och för att arbeta med ortens orkester.

Folket i staden samlade ihop pengar så att Guiseppe skulle kunna söka till konservatoriet i Milano. Det var där som han bedömdes så hårt. Men han var fyra år äldre än maximiåldern, och han hade fått väldigt lite formell utbildning, så enligt reglerna var han faktiskt inte behörig.

Han återvände till Busseto för att skriva sin första opera, som blev en riktig succé när den blev klar. En del av hans arbete togs inte så väl emot till att börja med. Han hade det svårt en tid, förlorade sin fru och sina barn och slutade nästan komponera musik. Trots det fortsatte han. Det tror jag att vi allihop är tacksamma för.

Mina favoriter bland hans arbete är Aida och Nabucco, men jag måste erkänna att jag oftast föredrar opera på CD, inte på operascenen.

Anton Bruckner (1824-1896)

Bruckners verk kan karakteriseras av ord som fridfulla, ädla och upphöjt lugna. Om du frågar någon som inte tycker om hans musik säger de ofta att hans musik är tråkig, pompös, av varierande kvalitet och värst av allt, andra klassens musik. Jag håller självklart inte med de senare.

Anton Bruckners far var lärare i en byskola i Österrike och sonen blev också lärare. Först arbetade han i en annan byskola, men senare blev han lärare på samma musikskola som han själv studerat på tidigare. Vid det laget hade han börjat skriva musik själv.

Efter några år bestämde han sig för att ägna sitt liv åt musik på heltid. Han blev organist i katedralen i Linz och till slut blev han hovorganist och professor på konservatoriet i Wien.

Kvällen då hans tredje symfoni framfördes, med honom själv som dirigent, hör till de sorgligaste episoderna i musikhistorien. Nästan varenda medlem av publiken skrattade, och gick innan framförandet var slut. Bara omkring tio var kvar ända till slutet, bland dem hans egna studenter. Bruckner fick en fruktansvärd chock när han vände sig om för att ta emot applåderna han väntade sig, men istället var konserthallen nästan tom. Tårar strömmade ner för hans kinder och han drog sig undan sina få beundrare.

Trots allt detta, gav Bruckner aldrig upp. Han var djupt religiös och han drevs av en önskan att tillägna Gud sina verk.

När jag läste om hur grymt Bruckner blev behandlad av sin publik önskade jag att jag skulle tycka om hans musik när jag hörde den första gången. Lyckligtvis gjorde jag det. Än en gång, jag är ingen expert. Jag vet bara vad jag tycker om, och Anton Bruckners verk tillhör mina favoriter.

Bedrich Smetana (1824-1884)

Bedrich Smetana var son till en bryggare. Hans far uppmuntrade sin son att lära sig spela piano och violin, men att inte slösa bort tid på att komponera musik. De flesta tjecker uppskattar att Smetana inte lydde sin far. Under tyska ockupationen av Tjeckien förbjöds hans musik, på grund av sitt patriotiska innehåll.

Smetana var både kompositör och kritiker. Han arbetade för en dagstidning i Prag. Han föredrog naturligtvis sin egen nationella musik. Han älskade sitt hemland Böhmen och den känslan uppfyller hans musik.

Bedrich Smetana föddes i en liten by som vid tiden för hans födelse tillhörde Österrike. Redan tidigt lärde han sig spela violin och piano och när han var fem år gammal spelade han i en stråkkvartett som firade hans fars namnsdag. När han var sex kunde han spela piano offentligt, men hans far ville alltid att han skulle bli bryggare.

När han växte upp blev han en passionerat patriotisk nationalist. Han fortsatte studera musik, men ägnade inte lika mycket tid åt sina andra studier. Mer och mer började han ägna sin tid enbart åt musiken. Han spelade i en stråkkvartett, gick på konserter, pianolektioner och började till slut undervisa i musik själv, för att försörja sig.

Då gav hans far med sig och tillät sin son att arbeta med musik på heltid. Nu planerade han att starta en egen musikskola, och till slut lyckades han med det. Han gifte sig och han och hans fru fick en dotter, men sorgligt nog dog hon vid fem års ålder. Smetana accepterade erbjudandet om att bli dirigent i Göteborg. Det blev en stor framgång. Under sina år i Sverige komponerade han mer musik.

Hans sista år blev tragiska. Han smittades av syfilis och dog på mentalsjukhus. Vid det laget var han döv och hade fått många fiender i musikvärlden.

Den musik av Smetana som jag tycker bäst om är Moldau. Den anses som ett av hans bästa verk och är mycket populär. Tydligen har inte experterna och jag alltid olika uppfattning.

Piotr Ilitj Tjajkovski (1840-1893)

En del hävdar att Tjajkovski tillhör epoken senare musik, men jag föredrar att placera honom bland de romantiska kompositörerna, fast han tillhör ju den senare perioden av romantiken.

Av experterna brukar han kallas ”för sentimental”, men han var ju ryss och ryssar är tydligen väldigt sentimentala. Hans musik kan beskrivas som känslosam, teatralisk, melodisk och pessimistisk. Jag tycker bara att den är vacker, eller i alla fall en del av den.

Tjajkovski är den mest älskade och populära ryska kompositören och en del säger också att han är den största. Jag håller med dem. Det finns ingen annan rysk kompositör som jag tycker lika mycket om.

Han fick ett ganska kort och tragiskt liv och dog vid 56 års ålder. En gång gjorde han ett oklokt försök att gifta sig, fast det visade sig snart att han var homosexuell. Efter det korta äktenskapet som bara varade i nio dagar, försökte han ta livet av sig.

Tjajkovski studerade juridik och arbetade vid justitiedepartementet, innan han upptäckte att hans stora intresse var musik. Då började han studera på konservatoriet i St Petersburg. Senare undervisade han i flera år vid konservatoriet i Moskva. Fast han bodde i Italien och Paris och åkte på turné till USA, var hans inspiration den ryska folkmusiken. Det här var alltså ytterligare en patriot.

Här har jag också valt ut några få exempel på de här kompositörernas verk.

Barberaren i Sevilla
Te Deum
Te Deum 2
Donizetti
Triumfmarchen
Moldau
Nabucco
Pianokonsert
Första symfonin
Andra symfonin
Tredje symfonin
Nötknäpparsviten 1
Nötknäpparsviten 2
Nötknäpparsviten 3
Panis Angelicus
Toreador