1980-talet

Åttiotalet var ett av de största årtiondena när det gäller musik och filmer, kanske det allra största.

Rick Astley, Thompson Twins, Howard Jones, Bananarama, Bangles, Rick Springfield, John Mellencamp, Jackson Browne, Art Company, BeeGees, Clannad, Enya, Eurythmics, Foreigner, F A David, Starship, Robbie Nevil, Tanita Tikaram, Suzanne Vega, Tracy Chapman, Kim Wilde, Climie Fisher, Boy George (Culture Club), Duran Duran, Blondie, U2, Crowded House, Daryl Braithwaite, John Farnham, Nik Kershaw, Cyndi Lauper, Pet Shop Boys, Wham – listan är ändlös.

De flesta är engelskspråkiga, men här är några andra jättebra artister/grupper som inte kommer från något engelsktalande land: Kraftwerk (Tyskland), Alphaville (Tyskland), (Munchener) Freiheit (Tyskland), Indochine (Frankrike), Mylene Farmer (Frankrike), Aha (Norge).

Filmer som Karate Kid, Tillbaka till framtiden, Min sköna tvättomat, Noll att förlora fullkomligt spottades fram från Hollywood, men också andra länder som Storbritannien och Frankrike producerade en massa bra filmer. Man måste ha blivit bortskämd och kanske började man ta det för givet att musiken och filmerna skulle fortsätta att vara så bra.

Modet var det lite si och så med. Mycket hår gällde under 80-talet, i alla fall för tjejerna. Det blev färre protester (men 1986 orsakade kärnkraftsolyckan i Chernobyl mycket kritik mot kärnkraften), och folk klädde sig ganska traditionellt ibland, fast annars kunde vissa ha korsetter eller träningskläder. Se The Last Days of Disco och The Wedding Singer för exempel på hur modet såg ut. En massa snygga skådespelare dök upp. River Phoenix är väl den mest underbara av dem alla. Vem minns de andra? Men Andrew McCartney, Kiefer Sutherland, Kevin Bacon och John Cusack har fortfarande något visst.

Här i Sverige såg vi en del riktigt bra barn-och ungdomsfilmer, till exempel Ronja Rövardotter, Alla vi barn i Bullerbyn. Men som vanligt fanns inga bra vuxenfilmer. Kan det bero på ”gubbväldet” i svensk filmindustri? Det var väl samma gubbar som gjorde film då, som under 1960- och 70-talen. Skådespelarna var ungefär samma gamla gubbar som på 1970-talet.

Flera av våra svenska mest kända schlager- och popartister slog igenom då – som Lena Ph. I slutet av 80-talet kom Niklas Strömstedt. Jakob Hellman med Bara Vara Vänner var en jättebra sångare som länge fick gratis pizzor bara han sjöng sin sång. Freestyle/Style var också jättepopulära. (Låt det aldrig ta slut, snälla ni.) Gyllene Tider. Magnus Uggla. Det är bara några av alla de som började sin karriär eller slog igenom på åttiotalet. Jag måste bara nämna syskonen Wahlgren, speciellt Niclas – sååå söt. De började då, både som artister och skådespelare. De andra två är Pernilla och Linus som är mycket yngre och måste ha börjat sin karriär betydligt senare.