Barn-och ungdomskulturen i böcker mm

Lustigt nog verkar barn- och ungdomsböcker bättre på jämställdhet än vuxenböcker. Kanske beror detta på att författaren eller förlagen aktivt försöker skildra eller ge ut politiskt korrekta böcker. Det är sällan man ser en modern barnbok förespråka ett förhållande där den kvinnliga parten är undergiven. Tack och lov får man säga. Det skulle vara väldigt svårsmält. Tyvärr finns det en uppsjö av vidriga prinsess-och älvböcker. Småflickor uppmuntras att identifiera sig med skära, ljuva små damer, om de inte leker med de helt avskyvärda Bratz-dockorna.

Hade jag en dotter, och det önskar jag verkligen att jag hade, skulle hon aldrig få läsa en prinsesstidning eller en bok som handlar om något liknande. Så fruktansvärt äckligt. Det påstås att sjuttiotalisterna som är småbarnsföräldrar nu kände sig hämmade av unisexmodet när de växte upp. Konstigt. Jag kan inte förstå det. När jag kan välja kläder själv lyckas jag alltid hitta något som känns som tjejkläder, men ändå undviker excesser i rysch och pysch. Volanger, spetsar, knytblusar mm skyr jag som pesten.

Men nu har jag ju ingen liten dotter. Om jag skulle behövt leta plagg till henne bland skära, urringade, kortkorta saker skulle jag antagligen slita mitt hår. Nu har jag lyckligtvis både en mamma och en syster som kan sy. Mina barn, om jag får några, ska inte behöva gå omkring i de där skräckexemplen.