RSS Feed
jul 12

En dröm om Doctor Who

Posted on söndag, juli 12, 2015 in Fandom, Mitt liv

I natt drömde jag om Doktorn. Minns inte så mycket, men det var kul. Jag älskar TARDIS:en.

jan 2

Doctor Who – igen

Posted on måndag, januari 2, 2012 in Recensioner, Science Fiction, TV

För tre år sedan la jag ut en recension om Doctor Who, efter att ha sett större delen av säsong 1. Jag läste just om den och jag måste säga att den var lite lustig. Nu, efter att ha avnjutit så många kvällar i tv-fåtöljen framför serien, har jag fått en lite annorlunda uppfattning om den. Det är allt dags för en ny recension.

För tre år sedan, och lite till, visade Svt säsong 1 av den nya Doctor Who-serien. Min pappa såg några avsnitt av den äldre serien (vet inte exakt vilka) på Sci Fi-kanalen. De hade inte intresserat mig särskilt mycket. Det lilla jag sett verkade ganska udda, jämfört med Star Trek och Stjärnornas krig, som var mer eller mindre det enda jag sett av science fiction på tv och/eller på bio.

Så för tre och ett halvt år sedan ungefär, kom den nya serien. Den här gången var jag definitivt intresserad. En del av det jag sa i min tidigare recension gäller fortfarande. Jag tycker inte om precis alla avsnitten, men trots det tvekar jag inte att säga att jag älskar serien. Vid det här laget har den där förste Doktorn (för mig, alltså), Nio, har ersatts av Tio och Elva. Jag tycker om alla tre, så det är svårt att välja och förresten ska de ju vara samma Doktor.

Jag tror att det jag sett så här långt med Elvan, är från en säsong (tydligen säsong 5).

Lyckligtvis har min syster en kompis som har gett henne två DVD-boxar med Doctor Who, så vi har kunnat sitta och se hela serien i lugn och ro hemma. Nästan varje gång jag gör det, tänker jag att min pappa skulle ha älskat den. (Det gör jag faktiskt ganska ofta. Varje gång jag ser eller hör talas om något som jag tror att min pappa skulle ha gillat, tänker jag på det. Jag hoppas att han på något sätt får se de där tv-serierna och filmerna.)

Så vad kan jag säga om serien? För det första, är den väldigt annorlunda än de amerikanska serierna, men det är ju inte nödvändigtvis något fel. Jag tycker om många olika sorters tv-serier och filmer. Kort sagt, Doktor Who handlar om en ensam utomjording, den siste av sin art, som reser runt i universum i sitt rymd/tidskepp TARDIS (en bokstavskombination) som ser ut som en blå telefonkiosk, för nöjes skull, men också för att hjälpa till när någon – vanligtvis människor – är i fara. För att slippa vara helt ensam plockar han upp mänskliga reskamrater och låter dem följa med ett tag.

Jag vill inte förstöra nöjet för den som inte har sett serien (eller hela, så långt jag har sett), men jag tänkte i alla fall berätta lite om mina favoritavsnitt.

Första avsnittet av säsong 1 (Rose) är ganska bra (Doktorn räddar jorden från invaderande skyltdockor…). Jag tycker också mycket om The Empty Child (”Det tomma barnet”) och The Doctor Dances (handlar om ett skrämmande barn som frågar alla ”Är du min mamma?) .

I säsong 2 finns flera favoriter, till att börja med New Earth (som utspelar sig på ett futuristiskt sjukhus, där människoliknande katter eller kattliknande människor sköter om allvarligt sjuka, om du känner mig kan du nog gissa vad jag tycker om i det här avsnittet), och så The Idiot’s Lantern (kanske en varning mot att se för mycket tv?), The Impossible Planet, The Satan Pit (ett dubbelavsnitt som kan vara riktigt läskigt då och då, introducerar ett par jättebra personer som jag önskar skulle komma tillbaka och dessutom en intressant ny art, Oodfolket) och slutligen Fear Her (om ett skrämmande barn som tycker om att rita).

I säsong 3 tyckte jag särskilt om Smith and Jones (ett sjukhus flyttas till månen av någon sorts intergalaktisk polisstyrka som jagar en utomjording som är efterlyst för mord), Gridlock(”Trafikstockning” – väldigt intressant idé och några jättegulliga kattungar, jag är galen i dem), 42 (än en gång med en lovande ny person – som inte har kommit tillbaka än i alla fall, och en spännande handling: ta reda på vad som är fel med ett transportskepp och vad som dödar dess besättningsmedlemmar innan hela skeppet ramlar in i en sol, bara på 42 minuter) och Blink (jätteläskigt – håll ett öga på de där statyerna och blinka aldrig någonsin).

Listan fortsätter… :) Säsong 4: Partners in Crime (Donna är tillbaka och letar efter mystiska händelser och hoppas att hitta Doktorn, den här gången är det en varning mot snabb viktminskning?, men jag har aldrig sett så gulligt fett), The Doctor’s Daughter (fascinerande idé, terraformning och omedelbar icke-sexuell förökning, bland annat) och slutligen The Unicorn and the Wasp (där Donna och Doktorn träffar Agatha Christie och försöker lösa en mordgåta på en engelsk herrgård).

På något sätt verkar säsong 5 ganska annorlunda, med en ny Doktor igen. The Beast Below (välkommen ombord på rymdskeppet United Kingdom där det är något som är fel, åk inte hiss, i alla fall inte när du ser ett surt ansikte) är jätteintressant, och det är också The Time of Angels och Flesh and Stone (än en gång, riktigt skrämmande, med de där mardrömslika gråtande änglarna – ska man titta eller inte titta?). Jag tycker också om Amy’s Choice (jag älskar verkligen Amys kille Rory, han är jättegullig). Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om The Hungry Earth och Cold Blood (gräv inte för djupt, du vet inte vad som kan dyka upp). På ett sätt är de väldigt fascinerande, men å andra sidan – ja, som jag sa, är jag inte riktigt säker. Delar av de två avsnitten tycker jag lite mindre om.

Hur som helst har det varit jättespännande att avnjuta våra små Doctor Who-maraton. Jag ser verkligen fram emot nästa säsong.