En liten utflykt
Jag åkte på en liten utflykt i går, och tillbringade halva dagen på bussar och tåg, men jag hann med att handla lite, och det var rätt kul.
På bussen till Göteborg, råkade jag få en av mina pinsamma hostattacker som jag kan få när jag är spänd eller nervös. Två killar som satt framför mig reste sig upp och bytte plats ganska hastigt, och det fick mig att gapskratta. Jag undrar om de trodde att jag gjorde det med flit för att få sitta lite mer privat.
På vägen tillbaka, körde bussen rakt in i ett åskväder. Ena stunden var himlen helt klar och det var ganska soligt och varmt, och så plötsligt var allt mörkt och det regnade ”helt vatten”. Jag blev totalt genomdränkt under de få sekunder det tog för mig att ta mig från den plats där jag blev avsläppt till där jag skulle vänta på nästa buss (under tak). Mina skor försvann under vattnet, fast det fanns markbrunnar där allt regnvatten rann ner. :/
Jag måste verkligen komma ut mer, och eftersom vädret bara ”ostadigt” till skillnad från regnigt ska jag försöka ordna så jag får lite mer kul framöver. Det jag verkligen vill är att titta på några historiska byggnader eller muséer, men att handla lite får väl räcka om det inte går att ordna något annat. Jag får se hur det går.
Oväntad vänlighet
Igår var jag ute på en liten (läs: lång) resa. Det var en ganska tröttsam och intensiv utflykt. Till slut tog dagen i alla fall slut och jag fick äntligen vila mig.
Mamma följde med mig. På ett av tågen satt en man som såg ganska ovänlig ut. Så ringde en mobiltelefon och mamma sa: ”Är det min?” Då plötligt log mannen mitt emot oss och sa riktigt vänligt: ”Nej, det är min”. Och så stängde han av den. Där ser man. Folk kan se otrevliga ut och inte vara det.
På vägen tillbaka, satt en kille som visserligen inte alls såg ovänlig ut, men visade sig vara ännu trevligare än vi hade väntat oss. Han råkade höra att mamma hade huvudvärk och väntade på att serveringen skulle komma på tåget lite senare. Då sa han: ”det finns visst en kaffeautomat någonstans här på tåget”. Lite senare började jag undra var en ganska stor sedel som jag hade haft hade tagit vägen. Den låg inte i någon av mina fickor. Då frågade killen om vi behövde växelmynt.
Det är alltid trevligt med positiva överraskningar.
