RSS Feed
okt 23

Monsunbröllop

Posted on torsdag, oktober 23, 2008 in Film, Recensioner

Monsunbröllop är en indisk film från 2001. När jag såg den hade jag redan läst lite om den, så jag var rätt säker på att jag skulle tycka om den. Jag blev inte besviken. Det var inte bara handlingen, fast den var allt intressant också, eller ens skådespelarna – levande karaktärer som man engagerar sig i. Jag tror att en anledning till att jag älskade den här filmen var färgerna, de myllrande folkmassorna i bakgrunden, och alla aspekterna av kulturen som arkitekturen, religionen, de olika språken och så vidare.

Filmen handlar om en grupp släktingar och vänner som är bjudna till ett bröllop. En ung kvinna ska gifta sig. Gästerna kommer från hela landet och andra länder också. Den unga blivande bruden har en affär med en tv-presentatör. Det känns lite ovanligt i en indisk film.

Huvudpersonerna är brudens närmaste familj. Hon har en kusin som bor i huset efter sin pappas död och en lillebror.

Man märker snart att kusinen är upprörd över att se en av gästerna. Hennes oro ökar när hon inser att han visar speciellt intresse för en liten flicka i släkten. Under resten av filmen får man reda på att gästen i fråga en gång utnyttjade kusinen sexuellt. Hon är besatt av oron för den lilla flickan och till slut blir det en rejäl konfrontation och hennes hemlighet avslöjas för större delen av familjen.

Brudgummen får reda på att hans blivande fru har varit involverad med en annan man. Det komplicerar naturligtvis deras relation.

En annan karaktär som intresserar mig är tjänsteflickan Alice. Medan hon arbetar hårt för att passa upp på gästerna, iakttar hon bröllopsförberedelserna och man får intrycket att hon tycker att det börjar bli dags för henne att gifta sig också. Chefen för bröllopsarrangemangen är den som hon fokuserar på.

Också för henne blir det komplikationer innan hon får sin dröm uppfylld.

En annan karaktär som är intressant är en ung man som just återvänt från Australien. Han har färgat hår och tycker om att gå ut på klubbar och dansa. Man anar sig till en viss kulturchock, men man kan missta sig. Trots allt är färgat hår, klädstil och dansklubbar bara ytliga detaljer.

Den här filmen fascinerade mig. En anledning kan vara att jag alltid har varit väldigt intresserad av indisk kultur och andra asiatiska kulturer. Jag tror att det är en film som kan uppskattas av många olika människor. Kanske inte de som bara tycker om komedi eller action, men man får faktiskt lite av varje här, utom specialeffekter. Se den! Njut! Du kommer antagligen att älska den.N

okt 23

Det levande slottet

Posted on torsdag, oktober 23, 2008 in Fantasy, Film, Recensioner, Tonårsböcker

Filmen Det levande slottet – Howl’s Moving Castle – av den japanske filmskaparen Hayao Miyazaki, bygger på den walesiska författaren Diana Wynne Jones’ bok Det levande slottet. Det har blivit en ganska annorlunda historia än boken filmen bygger på. Många av DWJ:s fans hatar filmen. Vissa har aldrig läst boken och vet inte vad som saknas. Jag tillhör de få som tycker om båda. Visserligen är det mycket som saknas i filmen jämfört med boken, men det är ändå fascinerande att få ”se” allt det man bara tänkt sig tidigare.

Howl – som har ryckte om sig att stjäla unga flickors hjärtan – är verkligen så fåfäng och metrosexuell som han framstår i boken. Väldigt söt. Egentligen stjäl han bara flickornas hjärtan på det sättet att han förför dem, får dem att älska honom och så lämnar han dem.

Det som spelar den viktigaste rollen i filmen är nog titelns slott. Tänk att bo i ett slott som kan vandra omkring vart man vill? Dessutom, slottet kan byta form när Howl vill. Anledningen är en elddemon som heter Calcifer. Han lever på ett sätt i symbios med Howl eller snarare med hans slott. Det är Calcifer som får slottet att ”leva”.

Men jag kanske ska börja med en kort resumé av vad filmen handlar om. Huvudpersonen – om man inte räknar Howl – är en tjej som heter Sophie. Hon är dotter till en numera död hattmakare. Mamman dog tidigt, men pappan gifte om sig, så Sophie har en styvmor. I boken finns det två systrar, men i filmen bara en. Det är lite svårt att förstå allt på grund av det, men å andra sidan får väl inte allt plats i filmen.

Sophie vet att det aldrig kommer att gå väl med en äldsta dotter i en familj, så hon väntar sig inte mycket. Däremot har hon mycket sunt förnuft och båda fötterna på jorden.

En dag träffar hon både en mycket vacker ung man, som hjälper henne att ta sig till konditoriet där hennes syster jobbar, och en häxa – Ödehäxan – som lägger en förbannelse över henne. Plötsligt är Sophie inte en hattmakarlärling längre, utan en gammal tant. Eftersom hon inte vill visa sig för resten av världen så där vandrar hon istället iväg.

Ute i ödemarken dit Sophie tar sig får hon se det berömda slottet men också en fågelskrämma som dyker upp vart hon än går. Fågelskrämman hjälper henne ta sig in genom slottets bakdörr och där anställer hon sig själv som Howls hushållerska/städerska.

Hon hoppas kunna få sin förbannelse bruten, men för att få det, måste hon lösa Calcifer, elddemonen, från sin förbannelse. Det är ganska komplicerat, allt som händer. Mer komplicerat blir det av att allt känns lite avhugget, på grund av att filmskaparen måste försöka få in hela handlingen i filmformatet.

Trots det tycker jag att Det levande slottet är en väldigt spännande och bra film. Om du gillar fantasy och tecknade filmer, kommer du nog att tycka om den här. Men det är nog bäst att du läser boken också.

Jag ska bara nämna att en del av rösterna görs av Vanna Rosenberg, Kim Sulocki och Johan Ulvesson. Den senare är perfekt som den gnällige Calcifer. I den engelskspråkiga versionen gör Billy Crystal Calcifers röst. Det måste också passa bra.

sep 17

C.R.A.Z.Y

Posted on onsdag, september 17, 2008 in Film, Recensioner

På juldagen 1960, föds Zac, som fjärde sonen i en familj som så småningom får totalt fem söner. Redan när han föds, dör han, men läkarna lyckas få liv i honom. Då tappar hans äldre bror honom i golvet. Under de följande tjugo åren dör Zac nästan två gånger till.

Zac visar sig tidigt vara annorlunda än sina bröder. Han har t ex en vit lock i håret. Hans religiösa mamma får snart intrycket av att han är någon form av kristusgestalt, särskilt älskad av Jesus. Hon tror att han har förmågan att bota sjuka. Vad han definitivt kan är att få sin yngste bror att sluta gråta och somna snällt.

Zac är ovän med åtminstone en av sina äldre bröder men annars älskar alla honom. Själv älskar han sina föräldrar, men märker snart att han har karaktärsdrag som gör att pappan betraktar honom med tvivel och oro. Är Zac kanske ingen ”riktig” man? Redan innan Zac är vuxen kämpar han emot sin personlighet. Han vill ju inte att pappan ska sluta älska honom.

Innerst inne inser Zac snart att han inte är som andra pojkar. Han dras till andra killar, bl a kusinens sexige pojkvän. De två röker marijuana tillsammans på ett rätt så intimt sätt.

Till slut kan inte Zac dölja sin rätta läggning längre, och det blir en explosiv uppgörelse med pappan, som kör iväg sonen. Zac försvinner då ur landet (Kanada) och reser till Israel för att fullgöra pilgrimsresan som mamman alltid drömt om att göra.

Samtidigt drabbas familjen av en katastrof, just när Zac nästan lyckats bli vän med sin äldre bror.

I filmen får man följa ungdomskulturen under tjugo år. Det blir mycket musik och sjuttiotalsmode.En sak som jag personligen uppskattade var att filmen var på franska.

Jag tyckte mycket om den här filmen, trots att den var ganska sorglig. Ändå slutar den lite hoppfullt. Om du gillar historia och musik kanske du kommer att gilla den här filmen.

Se den, om du tycker att det här låter intressant, annars finns det ju många andra filmer du kan välja.

jun 26

Storm

Posted on torsdag, juni 26, 2008 in Film, Recensioner, Science Fiction

Jag tänkte börja kommentera en del filmer jag har sett de senaste åren. För mig, som bor i en liten stad, är det inte självklart att få se alla filmer jag vill. Men nu har jag ordnat det. Därför har jag sett fler filmer de senaste sex månaderna än jag gjort på flera år. Trevligt. Det är kul med lite omväxling. Annars blir det mest tv (förutom böcker, musik mm).

Här kommer några kommentarer om en svensk film. Storm. Huvudrollerna spelas av Eric Ericson (De drabbade m fl), Eva Röse (De drabbade m fl) och Jonas Karlsson (Livet är en schlager m fl). Eftersom jag bor i Västsverige känner jag igen flera av platserna där filmen spelats in och det känns förstås kul. Av en tillfällighet gick jag också förbi när scenen på torget spelades in (den med karuseller osv). Då anade jag förstås inte vad det handlade om.

Handlingen kretsar kring Donny (”DD”). Han är en rätt äcklig typ som glider omkring på de trendiga inneställena i Stockholm. Livet och andra människor är bara kulisser och rekvisita i hans jakt på lätta, snabba upplevelser som gratis drinkar, bjudkokain mm. Han dejtar inte för det anser han är för dyrt, men däremot studerar han sexiga tjejer noga för att som han kallar det ”ha det lite mysigt” senare på kvällen.

Plötsligt kastas hans bekväma, ytliga liv över ända. En mystisk kvinna mer eller mindre landar i hans taxi. Då har Donny redan sett henne sänka sig ner från en vägbro, ner på hans nivå. Eftersom Donny aldrig engagerar sig i någon annan är han mest orolig för att han själv ska råka illa ut, men mot sin vilja dras han in i den mystiska kvinnan, Lovas (uttalat med å) äventyr.

Det ser ut att bli riktigt farligt ibland. En hotfull man i mörka kläder följer Lova vart hon än går och verkar vara ute efter att tysta henne för gott. Nu när Donny är inblandad, måste han också fly från den mörkklädde mannen.

Efter hand börjar Donny inse att det inte alls är någon slump att han dragits in i de dramatiska och mystiska händelserna. Allt verkar ha med hans förflutna att göra. Till slut måste han välja mellan att lita på den mörkklädde mannen eller Lova. Valet han gör kommer att få stora konsekvenser för hans fortsatta liv.

Jag ska inte berätta mer, men filmen är verkligen spännande och intressant. Visserligen ser den lite grand ut som ett dataspel, men jag tycker det är gjort på ett bra sätt. Jag vet att vissa som sett filmen klagat på dialogen, men jag tycker man får en rimlig förklaring till varför det låter som det gör. Se filmen så får du också veta vad det gäller.

När jag betygsatte filmen på några filmsajter gav jag den en fyra av fem möjliga. Det är möjligt att du inte håller med, men antagligen kommer du i alla fall att tycka den var värd att se.