Det bästa med min pappa
Det är tydligen fars dag nu på söndag. Jag har inte hängt med för tyvärr förlorade jag min pappa för flera år sen. I en av lokaltidningarna frågade en rubrik Vad är/var det bästa med din pappa? Så jag tänkte fundera lite på det en stund.
Mitt första svar är antagligen att han var ganska trevlig och snäll. Många människor man träffar är både sarkastiska och oförskämda, men pappa var vanligtvis väldigt trevlig. Han kanske retades lite ibland lite som en bror, men annars tycker jag han var jättebra.
Från min synvinkel sett är det ju ganska viktigt att vi hade mycket gemensamt och var ganska lika varandra. Han älskade till exempel böcker och att läsa. Som jag var han inte särskilt social, men jag visste att när jag behövde hjälp kunde jag räkna med pappa.
Han hjälpte mig med mina matteläxor och var den enda anledningen till att jag fick det betyg jag fick. Utan hans hjälp hade det gått mycket sämre för mig. Han körde mig nästan vart som helst dit jag behövde åka förutom de allra sista åren (eller när det inte var en utflykt som han tyckte var så viktig). Om jag var deprimerad eller orolig för något förstod pappa alltid, för han hade redan varit med om samma (eller nästan samma) sak tidigare och visste vad han skulle säga för att jag skulle känna mig bättre.
Jag har redan berättat om den gången jag skolkade från en friluftsdag på gymnasiet för jag kände verkligen inte för att spela något bollspel med mina klasskamrater (som inte tycket särskilt mycket om och det var helt ömsesidigt). Min klassföreståndare som hade hand om just den här dagen ringde för att kolla varför jag var borta (jag var minst sjutton då, så det förvånade mig faktiskt). Min pappa hade just kommit hem från jobbet och visste inte var jag hade varit under dagen, men jag kom ner för trapporna och hörde honom berätta för klassföreståndaren om min ”förkylning” eller om det nu var ”huvudvärk” eller vad det nu var, så uppenbarligen fann han sig alldeles av sig själv.
Tack så jättemycket, pappa! Det går inte en dag då jag inte saknar dig jättemycket.
När något nytt händer, som när Apple släppte iPad eller när vi fick veta att vi kunde ”köpa” mark på månen eller när Google började utveckla de förarlösa bilarna osv, tänker jag alltid att det skulle pappa ha älskat. Samma sak gäller alla de fascinerande upptäckterna i rymden angående Mars Pluto osv. Han skulle verkligen ha älskat allt det där.
På ett sätt känns det som om pappa aldrig har försvunnit alls. Vissa dagar känns det som han fortfarande är i närheten och jag hoppas han kan hålla sig ajour med alla de här nya intressanta upptäckterna. Om det är så, ha det så kul och njut av alltsammans, pappa!
Be the first to comment.