RSS Feed

Betaläsaren som försvann

Posted on tisdag, december 25, 2007 in Skriva

En gång för inte så väldigt länge sedan hade Tonica faktiskt en betaläsare. Det var bara en, men det betyder ändå mycket att ha en annan person som granskar ens berättelser. Bäst av allt är om personen i fråga (ok, man kan lika gärna tala klartext – tjejen det handlar om) kan det fandom som berättelsen utspelar sig i. Om det är en originalberättelse kan ju betaläsaren peka ut stavfel och grammatikfel. Förhoppningsvis.

Min betaläsare (jag ska inte nämna några namn) tröttnade helt enkelt. På mina berättelser, på mig, jag vet inte, något var det säkert. Nu känns det jätteledsamt att inte ha någon publik alls längre. Visst droppar det in en och annan besökare fortfarande, men nästan alla (av de få som kommer) stannar i ett par sekunder.

Tydligen har jag inte lyckats att nå ut till publiken. Eller så skriver jag sämre. Eller kanske har läsarna tröttnat på det jag skriver. Jag vet faktiskt inte vad problemet är. Det känns nästan overkligt att min hemsida – Agri Sublunares – fd The Sublunar Fields – fd Tonica’s World – en gång fick in hundratals besökare varje vecka.

Mina fics finns omnämnda på en del stora fandomsiter. Ja, utan att jag först hörde av mig och bad att få byta länkar med dem. Men jag la genast dit deras länk om jag inte redan hade den i min länksamling, fast det hade jag oftast. Två personer har använt mina fics i sina avhandlingar.

Och nu vill ingen se åt mina berättelser. Det känns lite sorgligt, men så är det väl. Jag hade tänkt att göra en videopodcast (alltså en liten film) och lägga på siten. Det kanske skulle kunna locka tillbaka läsarna. Om det inte redan är för sent. Förresten var det jag och min betaläsare, med lite hjälp från en och annan (vad hette det nu igen – jo, nu minns jag) kompis, som skulle spela in filmen. Ok, glöm det.

Det här inlägget kunde lika gärna ha kallats Läsarna som försvann. Fast nu räcker det med eländet. Skriva är nämligen fortfarande det bästa jag vet och läsa det näst bästa, även om det låter lite internt att sitta och läsa sina egna berättelser.

Be the first to comment.

Leave a Reply