Oemotståndliga frön
Idag la jag märke till att min nymfparakit, Alexander, hade hackat ett litet hål i en påse med parakitblandning som jag hade köpt till honom. Han satt där och åt frön och såg väldigt nöjd ut med sig själv. Och det kan han gott vara. Han är så intelligent. Jag blev verkligen imponerad. Däremot blev han inte glad när jag hällde upp innehållet i en glasburk.Ja, ja. Han kommer ju att få alltihop förr eller senare. Jag önskar bara att jag hade kunnat ta ett foto av honom. Kanske någon annan gång.
Två chocker på samma dag
Igår var det en ganska omskakande dag. Särskilt kvällen.
När jag gav min nymfparakit mat och vatten, flög han plötsligt ut ur sin voljär, rätt ut i köket, där mamma lagade till något på spisen, med ryggen åt honom. En av katterna och en av hundarna var där också. Så det är lätt att föreställa sig en massa hemskt.
Jag skrek rätt ut efter min syster. Det gör jag oftast när det är någon kris. (Tack!) Hon lyfte upp honom och släppte in honom i hans lyxiga palats. Han verkade inte alls tacksam. 
Eftersom han är en fågel och dessutom ganska gammal var jag naturligtvis ganska orolig. Tänk om chocken hade skadat honom allvariigt? Men i morse, var han precis som vanligt, så antagligen var jag orolig i onödan.
Lite senare, när jag var på väg ner för att ge mina katter mat och gå och lägga mig själv, knuffade min systers keeshond min lhasa apso nerför trappan. Jag var på väg ner och plötsligt hörde jag en rejäl duns. Där satt hon, min bebis, på trappsteget bakom mig. Jag inbillade mig en massa fruktansvärt som t ex brutna ben och inre blödningar.
Men lhasa apso är tuffa hundar. Hon verkade inte alls påverkad av den ofrivilliga flygturen. Idag är hon precis som vanligt.
Vilken lättnad. Jag älskar dem allihop så mycket att jag bara inte står ut med att förlora dem.
