Science fiction som förutspår framtida teknologi…
Nästan ingen kan väl ha missat alla artiklar som listar alla lyckade och mindre lyckade förutsägelser om teknologin i ”framtiden” i Back to the Future.
Det fick mig att tänka på böcker som jag läst och hur många av dem som har lyckats relativt bra med att förutspå den tid som vi lever i idag.
Eftersom jag växte upp med en sf-fan har jag ärvt så många av pappas gamla sciencefictionböcker som jag ville ha. Flera av dem är från 1950-talet och framåt.
Förvånansvärt många av dem har missat totalt när det gäller dagens teknologi.
Ett stort undantag är Arthur C Clarke som tydligen har förutspått en massa saker – kanske inte just det vi använder dagligen, men i alla fall, ganska mycket.
Jag kan bara inte säga hur många böcker som ska utspela sig i ”framtiden”, dvs det 21:a århundradet som helt har missat utvecklingen av persondatorn, mobiltelefonerna och internet, flera av dem också tv. Dessutom är familjestrukturen fast i 1950-talet. Jag tyckte det var riktigt roligt att se att rymdskeppen styrs av en stor skeppsdator, men inget annat var över huvudtaget ”datoriserat”. Det fanns bara en expert ombord som kunde handha den datorn, astrogatorn, tror jag att han kallades.
Och det var självklart en han.
Man tycker ju att de skulle ha kunnat komma på något som har med datorer att göra, men tydligen inte. Det finns ”den kalla sömnen” eller ”den långa sömnen” (alltså någon form av stasis eller nedfrysning för senare uppväckning), rymdskepp som färdas snabbare än ljuset, alla sorters robotar, kloner, tidsresor och så vidare, men inte datorer, internet eller mobiler.
Det finns i alla fall ett stort undantag som jag tycker är väldigt intressant. Min pappa hade två böcker, 43000000 mil genom världsrymden och Mot slocknande solar, av en rysk-svensk författare som hette Vladimir Semitjov. Han kom till Sverige 1923 så antingen var hans böcker ganska gamla när pappa fick tag i dem eller så skrev han dem väldigt sent i livet eller kanske både och. Hur som helst nämns ”videotelefoner” som folk bär omkring i fickorna, och det är i stort sett det enda jag har läst om något i den stilen i sf-klassikerna.
Jag vet inte säkert om någon har klarat av att förutspå persondatorn och internet – inte i de där riktigt gamla böckerna, tror jag. Böcker som skrevs från 1980-talet och framåt klarar sig bättre, men det är förstås inte så förvånande.
Hespira av Matthew Hughes
Jag har just läst färdigt Matthew Hughes roman Hespira. Som i de första två böckerna i serien kretsar handlingen kring privatdetektiven Henghis Hapthorn. Han är lite egotrippad men ganska rolig. Boken (liksom de tidigare två i serien) innehåller flera underbart underliga och fascinerande detaljer, som det faktum att Hapthorns intuition har flyttat ut och bor numera i en annan kropp. Dessutom har motsvarigheten till en persondator förvandlats till ett gulligt litet djur som kallas en grinnet, som ser ut som en blandning av katt och apa.
Handlingen utspelar sig i vår världs ”näst sista” tidsålder, lite som i Jack Vances The Dying Earth, och är vetenskapsbaserad, men håller på att förvandlas till en era av ’sympathetic association’, det vill säga magi. Hapthorn ser inte fram emot det, utan sin intuition.
I den här boken åtar sig Hapthorn ett till synes enkelt fall, men det leder till oväntade komplikationer som tvingar Hapthorn att lämna jorden för en tid. Samtidigt träffar han en mystisk kvinna som förlorat minnet. Han tar henne med sig på sin resa. Under resans gång råkar Hapthorn och Hespira ut för mer mystiska händelser.
De två tidigare böckerna fungerade inte helt och hållet för mig, fast jag älskade en del av idéerna. Den här boken kändes mycket bättre för mig fast jag har en känsla av att det inte var något direkt fel på de andra två, jag bara föredrog handlingen i den här. Å andra sidan ser jag nu fram emot att läsa om hela serien. Då kanske jag kommer att känna annorlunda om de två tidigare böckerna. Det finns också en samling noveller om Hapthorn som jag nu har köpt och laddat ner. Oturligt nog för mig blev boken tillgänglig gratis bara omkring en vecka senare, och det kanske den fortfarande är.
Serien om Henghis Hapthorn tillhör till största delen genren science fiction, men är lite annorlunda än vanligt. Jag kan rekommendera dem för alla som tycker om science fiction, deckare och fantasy. Jag önskar det fanns fler böcker i serien och jag håller tummarna att Hughes kommer att skriva en (eller flera) till.
Den här boken fanns inte tillgänglig i pocket, som jag hade föredragit. Den fanns inte ens i hårda pärmar, utom till ett rent löjligt pris (från ungefär 90 dollar och uppåt). Först hade jag ingen aning om varför, men efter en digital konversation med författaren vet jag nu, och det är tyvärr oundvikligt. Det är synd, för jag har de två första böckerna i serien i pocket.
