Högtidlig konsert med teater och baroquemusik
Baroque-festivalen är tillbaka. Invigningen startade med en stämningsfull konsert i Varnhems klosterkyrka. Stråkar, naturtrumpeter och stämsång av röster som kunde ta både den högsta operatonen och den lägsta bastonen – det är endast några av de faktorer publiken i Varnhems klosterkyrka fick ta del av under onsdagskvällen.
Läs mer här.
Väldigt tråkigt att jag missar det här. Önskar så att jag hade kunnat gå.
Konsert i Second Life
Igår kväll lyckades jag ta mig tid mitt i mitt upptagna liv (haha) att gå på en konsert igen i Second Life. Vad det egentligen innebar var att jag fick vänta med att se Shetland och än en gång hade jag inte tid att chatta med mina fanfictionkompisar och inte mina vegankompisar heller (det borde jag verkligen ta mig tid att göra snart). På konserten framträdde Bara Johnson och Free Roos.
Svenske Bara Johnson blev känd för en större publik när han medverkade i Emmy-nominerade HBO-dokumentären ’When strangers click’. Han blev upptäckt i Second Life men uppträder numera både i den virtuella världen och i den verkliga (eller köttvärlden som en del kallar den). Han är alltså en singer/songwriter. Jag mådde inte så bra och det har jag inte gjort på ett tag nu. Jag har huvudvärk, ont i nacken och värk i en arm. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag har varit rädd att det kan ha med min medicin att göra eller snarare det jag tar medicinen för, men jag vet att jag har en förkylning på gång, så det är nog antagligen bara det.
Men tillbaka till konserten. När jag hörde att Bara Johnson var tillbaka i Second Life, visste jag att jag måste ta mig tid att gå på hans och hans nya partner och bandmedlem Free Roos konsert.
Bara Johnson
Tyvärr lyckades jag göra bort mig den här kvällen (eller snarare gjorde min avatar det). Först kunde jag inte hitta min dansanimation. Det kanske ingen uppmärksammade, men det kändes väldigt pinsamt att stå still när alla andra dansade. Så fick jag höra att jag hade en annan artists grupp aktiverad, och alltså synlig ovanför min avatars huvud. Fast jag såg faktiskt att andra avatarer också hade någon annan grupp aktiv, så det kanske inte var så illa ändå, men jag blev i alla fall generad. Sen lyckades jag hoppa in bakom mixerbordet där det stod en ”dj” (fast det var bara en bot, så hon märkte ändå ingenting), men i alla fall… Så till slut lyckades jag hoppa baklänges ut genom ingången och hamnade utanför baren. Det fick mig att känna mig som en riktig nybörjare (”noob”).
Men i övrigt var det ändå en trevlig kväll.
Snygging i publiken
Jag hade trott att Bara (som egentligen heter Jonas) skulle prata norrländska. Det måste ha varit dokumentären som fick mig att tro det, för då bodde han i Norrland. I stället pratar han en dialekt som hör hemma betydligt längre söderut (Skåne? Halland? Småland?). Det var nog för han pratade engelska i dokumentären som jag missade det.
Konsert i Second Life igen
Ikväll gick hela familjen till en Russell Eponymkonsert i Second Life.
Detta är min mamma, som stod och lyssnade på musiken tills hon fick myror i byxorna och ville gå:
Här står min syster och jag och vi kunde stanna hela konserten ut:
Min syster och jag på konserten
På konsert igen
Ikväll var jag på en konsert inne i Second Life igen. Det var en välgörenhetskonsert med Simon & Garfunkelsånger. Den här gången var mamma med inne i 3D-världen. Det var kul, fast det tog evigheter för mamma att komma in med sin avatar på mini-laptopen. Jag kommer definitivt att fortsätta att gå på de här evenemangen.
Min avatar och jag
Jag var på en konsert i 3D-världen Metropolis. Min avatars hår renderade inte och jag såg ut som en lägerfånge. Det fick mig att känna mig lite generad. Lite senare gick på en annan konsert i Second Life och min topp laddade inte. Jag blev generad där också. Lustigt hur mycket man identifierar sig med sin avatar. Medan jag är inomvärlds ÄR jag min avatar.
Bilden föreställer mig som jag ser ut för mig. 
