RSS Feed
Dec 17

Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson

Posted on torsdag, december 17, 2015 in Barnböcker, Fantasy

Jag har ganska nyligen läst tre andra barnböcker i en serie av samma författare, och de var också bra, men jag måste säga att jag tycker mycket bättre om den här.

Den handlar om två barn, tvillingar, vars föräldrar ligger i skilsmässa och därför skickar föräldrarna dem på besök till farbror Eliot och hans vän Carl på landet. De bor i ett stort hus, där det visar sig hända märkliga saker. Ja, till och med nere i samhället med järnvägsstationen händer det mystiska, spännande saker.

Mer ska jag inte berätta om handlingen. Jag ska bara säga att det här är en välskriven och spännande bok. Visserligen är den avsedd för barn 9-12 år, men om man tycker om barnböcker, så kan jag verkligen rekommendera den.

aug 20

Gengången av Ingelin Angerborn

Posted on torsdag, augusti 20, 2015 in Barnböcker, Fantasy, Recensioner

Från Bokus hemsida:

Så fort Ellinor får syn på smyckeskrinet känner hon att hon måste ha det. Hon hittar det längst in i den överbelamrade loppisboden, nerstoppat i en gammal potta. Skrinet är förtrollande vackert – guldfärgat med en sådan där liten ballerina som dansar när man vrider upp den inbyggda speldosan. Ellinor tycker att det borde vara dyrt, så hon blir ganska förvånad när den lite märkliga kvinnan i affären bara ger det till henne. ”Det är gratis för rätt person”, säger hon.

Trots att ballerinan är skadad och inte dansar längre, är skrinet det finaste Ellinor någonsin har ägt. Hon älskar den röda sammeten, spegelväggen bakom ballerinan och speldosans spröda melodi. Men det dröjer inte länge förrän förtjusningen förvandlas till obehag. Vad menade kvinnan i affären egentligen med rätt person? Vad är det som händer i skrinets speglar? Och vad har skrinet för koppling till den söta killen på Gengången 1?

Precis som de tidigare böckerna av Ingelin Angerborn var den här både välskriven och spännande. Tyvärr är ju de här böckerna för barn (9-12 år) så en vuxen läsare (så vuxen som jag nu är – hihi). kan de verka lite korta helt enkelt. Vad jag särskilt tyckte om med den här boken är att den inte är lika sorglig som en del av Ingelin Angerborns böcker kan vara. Jag föredrar nästan alltid en bok som är spännande och rolig, framför en som är sorglig och deprimerande. Det om något kanske bevisar att jag trots är mer eller mindre vuxen.

Jag har läst att Ingelin Angerborn inspirerats av en av mina favoritförfattare Maria Gripe och det märks tydligt, på ett bra sätt. De känns inte alls som någon sorts billiga kopior utan de har sin egen stil, men samtidigt känns det välbekant och trevligt för mig som ju älskade en del av Maria Gripes böcker som liten (och faktiskt fortfarande också).

Även om man inte läst någon av Ingelin Angerborns ”spökhistorier” tidigare, går den här boken bra att läsa fristående. Det gör de allihop. De liknar varandra, men är samtidigt tillräckligt unika för att vara roliga att läsa allihop.  Så tycker man om Maria Gripes böcker, Ingelin Angerborns tidigare böcker eller helt enkelt vill läsa en spöklik historia för barn 9-12 år, så kan jag verkligen rekommendera de här böckerna. Min favorit är nog Månfågel, men jag tycker faktiskt om alla som kommit ut hittills.

feb 11

Les revenants, fransk tv-serie

Posted on måndag, februari 11, 2013 in Recensioner, TV

Häromdagen såg jag sista delen av en jättebra fransk tv-serie. SVT valde att visa den enbart på svtplay (i alla fall den här gången), kanske som ett test av hur populärt det blev. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt smidigt. Det var skönt att slippa hålla reda på vilken tid avsnitten visades.

Serien handlar om en stad där egendomliga saker händer. Den ligger idylliskt i bergen, någonstans i Frankrike. En fransk tittare kanske skulle veta i vilken region det kan vara, eller så är det avsiktligt vagt. Jag har sett andra serier där man gjort så.

Första avsnittet börjar med en tonårstjej som vandrar omkring och ser ganska förvirrad ut ute på landet. Man ser henne komma uppför en sluttning och klättra över ett vägräcke och gå ut på en väg. Hon har inget minne av hur hon hamnade där. De sista minnena hon har är att hon var på en skolutflykt, på en buss.

Hon tar sig hem där hon träffar sin mamma, och säger att hon förstår att hon har varit orolig. Något har hänt och hon minns inte vad. Mamman lyckas hålla masken och kramar henne, men snart får man veta att flickan, Camille, har varit död i fyra år efter en tragisk bussolycka under en skolutflykt. Trots det är hon exakt som hon var fyra år tidigare.

Camille får inte veta det förrän hennes tvillingsyster (!), Léna, kommer hem, ganska sent. Léna får ett hysteriskt utbrott och Camille blir också ledsen. Familjen förstår inte alls hur det har kunnat hända.

Jag ska inte berätta om alla huvudpersonerna, men Camille är nog den viktigaste av dem, så jag tänkte beskriva henne lite mer i detalj. Léna har haft det väldigt svårt att hantera sin systers död, och har revolterat mot sina föräldrar, men det är ännu svårare för henne att acceptera att systern är tillbaka. Systrarna blir ovänner.

I de följande avsnitten får man veta mer om de två systrarna och dessutom om flera andra rollfigurer, av vilka några också har ”återvänt”, bland annat en obehaglig liten pojke, en snygg ung kille som spelade i ett band, och som, får vi veta, tog livet av sig natten innan sitt bröllop, och en seriemördare.

En del av de som återvänt har ingen familj eller något hem att komma tillbaka till, för de har varit döda i flera år, i ett fall så mycket som trettifem år.

Som avslutning vill jag bara säga några ord om seriens namn. Det franska originalet heter Les revenants (de återvändande/de som kommer tillbaka) och på svenska heter den Gengångare. På ett sätt är den franska titeln bättre. De här människorna är inte som traditionella spöken, även om de på något sätt kan ta sig fram på lite mystiska sätt. Fast man får aldrig se dem gå igenom väggar eller något i den stilen. Man får aldrig intrycket att de inte är av kött och blod. De kan äta (till att börja med är de väldigt hungriga), slåss och ha sex, men har svårt att sova, fast några av dem lyckas så småningom.

Jag kan verkligen rekommendera den här serien. Den är fascinerande, läskig, men inte för hemsk (för då hade jag inte vågat se den). Stämningen byggs upp gradvis med små detaljer som bidrar till en olycksbådande känsla.

Redigerat: Här är en länk till ett bildgalleri som visar huvudpersonerna i serien. Klicka bara på bilden för att se nästa.