Den här stan…
Grr. Idag gick min mamma och jag och handlade. Tyvärr är det så att min mamma har problem med synen (av flera olika anledningar, bland annat en envis ögoninflammation och en gammal skada från skoltiden – en snöboll som hon fick rätt i ögat!). När vi gick igenom kassan och mamma försökte knappa in sin kortkod (och hade lite problem med det), märkte jag att kvinnan som satt i kassan skrattade och gjorde miner åt kvinnan som stod bakom oss i kön (antar att de kände varandra). Tydligen tyckte de att min mammas problem med den digitala displayen var lustigt. Jag blängde på dem, men de verkade inte märka det ens. De var äldre än jag, och för övrigt kan den här typen av ögonproblem drabba vem som helst, så det skulle ju kunna hända dem också i framtiden. Den här staden gör mig galen. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer härifrån snart.
Lite gnäll
Jag blev tvungen att gå tillbaka till vårdcentralen för att ta om ett blodprov. I vanliga fall när det händer behöver jag inte betala en gång till, men den här gången fick jag göra det. Det var inte särskilt dyrt så det var inte så farligt, men jag kände mig lite lurad. Speciellt med tanke på att jag kanske har ett hälsoproblem. Det är inte så särskilt allvarligt, om jag har förstått rätt, men jag är i alla fall nervös, bland annat för att jag har ett annat, hälsorelaterat och lite större problem, som jag inte verkar kunna ordna. En del kanske inte skulle tycka att det är ett särsklit allvarligt problem, men det är det för mig. Ett verkligt stort problem. Men det finns inget jag kan göra åt det nu, som jag inte redan gör, så jag måste bara försöka tänka på något annat.
En annan sak som stör mig är att tjänsten jag hyr dvd:er från sedan några år tillbaka ska läggas ner. Det är på grund av den här tjänsten som jag har kunnat se alla filmer och tv-serer som alla andra verkar kunna se, men inte jag och min familj. De flesta som hyr från den här tjänsten kommer väl bara att gå vidare till andra, nyare tjänster, men jag och min syster har kollat upp dem och upptäckt att nästan inga av de filmer och serier vi vill se finns tillgängliga någon annanstans. Och vi har bara omkring tre veckor kvar innan tjänsten stänger. Det ger oss inte mycket tid att avsluta våra serier. Vi har i alla fall skrivit upp oss på några andra tjänster och har nu ett antal veckor att testa dem gratis och vi får göra det mesta vi kan med den tid vi har kvar i den första tjänsten. Men det här stör mig jättemycket. Det är så orättvist. Bara för att jag och min syster tillhör en minoritet när det gäller vilka filmer och tv-serier vi gillar, så måste vi sluta titta. Trots att det långsamt blir lite bättre på svensk tv kommer vi att missa så mycket. Till och med när det gäller amerikanska och engelska serier kommer vi att missa en massa och när det gäller det från andra länder (Sverige, Frankrike mm) kommer vi antagligen att missa allting. Det finns förstås en liten fördel. Vi kommer att få se de serier vi kan se, på en gång. Och vi kommer att få se några avsnitt av gamla Dr Who! Det är i alla fall något.
Suck. Ja, ja, slut på gnället för den här gången. Jag ber om ursäkt för det här.
Saknar Tumblr
Jag saknar redan Tumblr, fast jag lämnade det alldeles nyss. Fast jag har varit lite trött på allt rebloggande (svenskt ord här, tack?), saknar jag att se alla fanbilder. Var kan jag få utlopp för min – hm – skönhetslängtan – nu? Missförstå mig inte, jag älskar verkligen de fic-rekommendationer jag får på Livejournal, men jag behöver bilder också. De finns inte på WordPress. På Soup finns heller inga, fast det borde det göra. Det är precis lika enkelt att dela bilder och videor där som på Tumblr. Faktiskt är det ganska lätt på WordPress också, fast jag inser ju att det inte är rätta stället att leta efter upphovsrättsbelagda bilder.
En annan sak jag saknar är alla fantastiska bokbloggar med citat och tecknade bilder om böcker och läsande.
Slutligen saknar jag också veganmatporren. Alla de där smaskiga veganrätterna. Kan jag inte få det på Soup, snälla…!?
Varför, varför behövde Yahoo köpa Tumblr? Fast det är klart, den här pinan distraherar så bra från livets stora plågor, så det är ju en fördel förstås. Ja, ja, det får väl gå i alla fall. Bara jag kan få några fanbilder (kom igen, Livejournal och Dreamwidth, hjälp mig nu), några bok-relaterade bilder (tack, Booklikes) och bara lite, lite veganmatporr (WordPress, Bleat…?)
Fastmail
Jag har haft ett fastmail-konto i åratal, och större delen av den tiden har det varit fantastiskt.
Men sen tjänsten har ändrats, har jag fått skräpmejl i tidigare otänkbara mängder. Som av en händelse råkar jag ha ett gammalt uppgraderat konto. Jag betalade en engångsavgift. Den kontonivån finns inte längre. Det kan hända att jag är paranoid, men jag anar en dold agenda från sajtens sida. ”Betala inte för att uppgradera till en av våra nuvarande kontonivåer och bli dränkt i en våg av skräpmejl!”
Jag uppskattade verkligen det här mejlkontot, fast det inte hade särskilt mycket utrymme. Nu hatar jag det. Jag måste göra mig av med det, fast jag har betalat för en uppgradering. Det hatar jag också, men jag vägrar att låta mig behandlas så här.
Hej då, Fastmail. Jag är säker på att dina nuvarande ägare kommer att bli glada att bli av med mig.
Sveriges bristande försvarsförmåga…
Ett förslag: lura in fienden in fas 3 (eller vad det nu kallas idag) och förnedra ihjäl dem! ;D
Regn…
Jag gick och handlade igår och när jag skulle till att gå ut igen, började det regna. Inte lite heller, utan massor. ”Helt vatten” som vi brukar säga. Jag blev tvungen att vänta tills det slutade regna (för en stund) innan jag kunde börja gå. När jag till slut kom tillbaka var jag helt genomdränkt, i alla fall skorna och håret. Det här är nog den värsta/regnigaste sommar jag upplevt. Är det här en del av klimatförändringen? Hur som helst, jag antar att regn borde vara bättre än torka.
Mediatek?
Häromdagen var jag och tittade på en nybyggd skola i närheten. Det var faktiskt min gamla skola – fast en ny byggnad förstås. Estetiskt sett borde den här nya byggnaden inte nämnas på samma dag som den fula gamla skokartongen där tidigare elever – däribland jag – gick. Men det finns tyvärr annat som är ännu sämre än när jag själv gick på skolan.
Visst finns det massor av bordtennisbord och ett och annat spelbord – bord med fia och backgammon målat på. Det är säkert kul för den typen av unge. Ute på skolgården finns det t om en gunga. (För tretton- till sextonåringar?) Skolsalarna är ljusa, rymliga och ser ut att passa bra för de ämnen som ska undervisas i därinne. Jag såg fina slöjd, hemkunskap-, bild- och musiksalar. Så långt är väl allt bra.
Men av en bekant till bekant har jag hört att undervisningen är under all kritik och det sk mediateket visade sig verkligen vara en besvikelse. När jag gick in där väntade jag mig en modern datasal. Vad jag hittade var ett tunnsått bibliotek med några få hyllor med böcker och ett bord med fyra datorer (?!) Det fanns t om nästan lika många datorer i textilslöjdsalen. Om jag hade varit tvungen att gå på skolan och jag är oerhört tacksam att jag slipper – jag fick en mindre ångestattack så fort jag klev in genom dörrarna, detta pga mindre trevliga minnen från min skoltid – hade jag blivit jättebesviken på det biblioteket/mediateket. Jag hade antagligen läst de böcker som intresserade mig på ett par månader. Och efter det, resten av högstadietiden, vad hade jag gjort då? Gått till stadsbiblioteket?
Dåligt! Ser det ut så på alla högstadieskolor numera så tycker jag synd om de tjejer (och killar) som är som jag. Fast det skulle jag nog ha gjort ändå. Men i alla fall, ett välfyllt bibliotek hade ju kompenserat lite.
Den här stan…
Igår när jag var på väg till banken var det några personer som riktigt blängde på mig och min syster som gick tillsammans med mig. En unge skrattade åt oss. Vad är det för fel på den här staden och folket som bor här? Inget liknande händer någon annanstans, inte ens i Stockholm.
Något lite roligare hände också – för första gången var det någon som ringde till vår nya coola Skypetelefon. Det var någon som fått fel nummer, men det var lite kul i alla fall. (Patetiskt? Antagligen. Suck.)
Dags för lite gnäll igen…
Om du läser den här bloggen dröjer det nog inte länge innan du inser att jag älskar djur. Hundar (vissa hundraser, borde jag kanske säga) tillhör mina favoritdjur. Mitt absoluta favorit bland hundraserna är lhasa apso.
Det jag älskar mest med rasen är deras personlighet och attityd. Missförstå mig inte, jag tycker naturligtvis om utseendet också, men det känns mindre viktigt.
När jag besöker hemsidor med rasinfo och läser böcker eller tryckta artiklar om rasen hittar jag ofta den här typen av påståenden: ”om du inte gillar pälsvården, välj en annan ras” Va? Jag älskar den här hundens personlighet över allt annat (nästan i alla all, jag älskar några andra hundraser också och jag tycker om i stort sett alla hundraser, precis som jag tycker om i stort sett alla djur). Så då skulle jag alltså avstå för att jag inte älskar att hålla på med pälsvård? Aldrig.
På grund av att jag älskar lhasa apsons personlighet är jag beredd att lära mig och stå ut med all pälsvård. Jag vill så klart att min hund ska må bra och trivas. Jag kommer aldrig att lära mig att tycka om just den delen av det här med att leva tillsammans med en så fantastisk hund, men jag kan lära mig leva med jobbet.
Det är faktiskt samma sak med mängden motion som en del av de stora, motionskrävande raserna behöver. Jag älskar att gå, och gå fort, inom rimliga gränser. I första hand tycker jag om att gå omkring i stan, i parker och i anslutning till odlingslandskapet i närheten av småstäder. Med andra ord tycker jag inte om att vandra i vildmarken, klättra i berg eller cykla.
Därför har jag tagit konsekvenserna av det och låtit bli att ta hand om stora eller väldigt motionskrävande hundar. Till exempel älskar jag också eurasiern, taxen, golden retrievern, pudlar och naturligtvis blandraser av samma typ, för att inte tala om vissa underbara brukshundar som jag bara kan drömma om. Men de här hundarna förtjänar att ha mer aktiva liv än jag kan ge dem, så jag tar inte hand om några av de här raserna eller blandraserna. Suck. Man kan ju inte få allt. Jag kan i och för sig tänka mig att om jag hade en nära vän eller familjemedlem som älskade att vandra ute i naturen, klättra i berg osv, att vi kunde dela en hund. Jag är säker på att de här motionsälskande hundarna inte skulle rata kortare och lite mindre energikrävande promenader förutom deras dagliga springturer.
Mindre, inte fullt så aktiva raser som lhasa apson, verkar tycka om ungefär samma mängd motion som jag gör. I alla fall nästan alla. Mammas tibetanska spaniel betraktar nog mig som en elak slavdrivare, för jag väntar mig att han faktiskt ska röra på tassarna när vi är ute tillsammans. Hans uppfattning av en trevlig promenad består av att stå still och sniffa på lyktstolpar och strosa omkring långsamt och då och då lyfta på benet för att skicka meddelanden till andra hanhundar. Men i de flesta fall tror jag att min timme eller så som jag ägnar åt promenader runtom i stan tillfredsställer min hund och andra små liknande raser (t ex de flesta tibetanska spaniel, bichoner osv).
Sveriges Historia
Nu har jag sett ett avsnitt av Sveriges Historia, tv-serien som går på TV4. Eftersom jag älskar historia, hade jag vissa förväntningar. Tyvärr kan man inte säga att de uppfylldes. Trots att TV4 lyckats engagera Dick Harrison, som ju är en skicklig historiker, ger programmet ett intryck av historieundervisning på lågstadiet.
Nu är jag som sagt väldigt intresserad av historia, så kanske får andra ut mer av den här serien än jag, men jag lärde mig i alla fall nästan inget nytt.
Det var förstås kul att få veta lite mer om ”Uppåkra”. Jag skulle gärna vilja mer om Nordens största stad under tusen år och varför vi idag inte vet vad staden egentligen hette. Det skulle också vara kul att få en kvalificerad gissning när det gäller hur många oupptäckta ”Uppåkra” som kan finnas runtom i Sverige, till exempel här i Västsverige där jag bor.
Jag kanske ser fler avsnitt i serien, men jag väntar mig inte så mycket längre. Trots det får man säga att det är en fin service TV4 erbjuder när man kan få se avsnitten på internet efter de har visats på tv. Det uppskattar jag.
