Kom plötsligt ihåg något…
Min pappa blev tvungen att ringa och prata med någon på skolstyrelsen eller vad det heter (eller hette då) för att jag skulle få veganmat i skolan. Det hade jag glömt men i morse pratade mamma med en kompis i telefon och då sa hon det till henne. Det påminde mig om att pappa alltid hjälpte mig när det verkligen behövdes. Inte med småsaker, det vardagliga utan viktiga saker. Jag saknar honom så mycket. Allt börajde gå fel för oss när vi förlorade honom.
Nya glasögon+frisyr
Tänkte lägga ut en bild av mig i mina nya glasögon med min nya frisyr.
Mystiskt…
I går eftermiddag/tidig kväll alldeles när det började bli mörkt, gick jag en promenad. Efter en stund, la jag märke till att jag var förföljd. Av en grön plastpåse! Haha. Den var liksom uppblåst, nästan som en ballong, och den rullade på bakom mig en stund. Jag sneglade över axeln för det där såg ju ganska lustigt ut men efter ett tag stannade den och bara låg där på trottoaren. Konstigt.
Handlade lite – och annat
Igår åkte jag och handlade i grannstaden. Den ligger kanske tio-femton minuters bilresa härifrån (lite längre med buss som jag åker). Det är egentligen löjligt hur annorlunda det känns att vara där. Det är antagligen bara inbillning och säger något om hur mycket jag vantrivs här, men när jag kommer till någon annan stad känner jag mig mer säker på mig själv och till och med smalare (haha), fast i grund och botten är staden inte så annorlunda än den här, bara större.
Först gick jag på synundersökning och så försökte jag välja nya bågar. Efteråt passade jag på att handla lite mat. Det finns så mycket mer att välja mellan i den här större staden än där jag bor, till exempel jättgoda (soja)glassstrutar.
Till slut åkte jag in till centrum och gick till biblioteket för att skaffa ett lånekort. Än en gång, där finns så mycket mer att välja mellan. För en eller ett par månader sedan gick jag till den här mindre stadens bibliotek för att leta efter ett par böcker, och hade tänkt sitta där och bläddra i dem för att avgöra om jag ville låna dem eller inte. Det visade sig att ingen titel fanns inne. Det här andra biblioteket hade åtminstone en av dem (jag kollade faktiskt inte på ungdomsavdelningen – det kändes lite fånigt för mig att gå dit). Jag önskar bara att jag hade haft tid att sätta mig ner och bläddra lite. Kanske lånar jag några nästa gång.
De hade förresten mina böcker. En av dem hade de satt på sidan av bokhyllan för att puffa för den. Det känns helt overkligt.
Veganbesvikelser
På sista tiden har jag blivit ganska besviken på några veganer, eller snarare ett eller annat ställe där veganer samlas på nätet. De flesta där, särskilt de mer aktiva, är bara intresserade av allergier och överkänslighet. Det är ju deras sak förstås, men de kan bli ganska aggressiva när de tror att de blir ifrågasatta.
Jag bestämde mig för att hålla mig ifrån de där tråkiga ställena och bara hålla till där jag känner mig välkommen. Fast jag måste säga att det är sorgligt att vi veganer inte kan hålla ihop.
En annan sak som har varit en besvikelse är att flera veganer tjatar om att vi veganer inte alls har något gemensamt med varandra. Jag tycker att vi har det, även om vi kan ha olika anledningar till att vi blev veggisar.
Alltihop började när en tjej frågade om det var någon mer som skulle vilja flytta till en veganby eller något annat ställe nära andra veganer. Ett eget ”veganland”. Alla, utom jag och min syster, verkade se ner på hela idén och kritiserade den på alla möjliga sätt.
Jag tycker det är väldigt deprimerande och nedslående. Själv skulle jag i alla fall vilja ha fler vegankompisar, helst några som har delvis samma intressen som jag och att bo nära dem skulle vara ännu bättre.
Resa med förhinder
Igår var jag på väg till Göteborg, till en klinik för att göra om ett blodprov, som de redan hade tagit en gång, men glömt att skicka iväg till labbet, eller det var i alla fall vad de hade sagt till mig före semestern. När jag redan hade bokat en tur och returbiljett, och dessutom satt på tåget till Göteborg, ringde en generad sjuksköterska upp och frågade om jag redan åkt. De hade plötsligt hittat mitt provresultat och jag behövde inte komma dit. Kul. Jag förlorade pengar på det, och det var dessutom andra gången jag skulle ha åkt och gjort om prover som de hade slarvat med. Ännu mera pengar bortkastade… Inte för att de kommer att kompensera mig för det, det gör väl ingen numera. Jag fick knappt en ursäkt. Och det här är en privat klinik.
Mamma ville att jag skulle hoppa av tåget och komma hem, men eftersom jag redan var i grannstaden bestämde jag mig för att stanna och handla lite. Jag skulle ju ändå komma tillbaka mycket tidigare än jag skulle gjort annars.
Den här staden är mer än dubbelt så stor som den jag bor i (plågas i, faktiskt) och det finns fler butiker och ett mycket större urval av allt möjligt. Jag fick tag i en del jättefina grönsaker (och bär) som jag inte hade sett eller kunnat drömma om att köpa, på flera år. Jag gick också till hälsokostbutiken och fick tag i en del veganmat som det här är det närmaste stället jag kan få det från.
På vägen tillbaka påpekade busschauffören att det skulle bli mycket dyrare för mig att betala med kreditkortet än att ladda ett busskort. Jag berättade att jag nästan aldrig åker så det skulle knappast vara värt det. Då visade det sig att han kände igen mig från när jag brukade åka ganska ofta med just den här turen. Jag sa att det är ju för sent nu ändå, eftersom bussen just skulle avgå. Han sa: nej, det är det inte, jag väntar på dig. Så jag rusade iväg och fyllde på busskortet och så tillbaka till bussen igen. Det var jättesnällt av honom. Han var trevlig mot de andra passagerarna också, bland annat erbjöd han sig att springa och hjälpa en tjej av med kärran med hennes bebis i, men till slut gick en av de andra passagerarna och gjorde det.
Så den här dagen blev faktiskt rätt mycket bättre än jag trott och det kompenserade i alla fall lite för den misslyckade resan och definitivt för den griniga mannen och den sura kvinnan som stirrade hatiskt på mig när vi väntade på bussen här i stan. Det är verkligen typiskt för den här hålan. Den är känd som en av Sveriges mest otrevliga städer och jag har inget att säga emot det.
Regn…
Jag gick och handlade igår och när jag skulle till att gå ut igen, började det regna. Inte lite heller, utan massor. ”Helt vatten” som vi brukar säga. Jag blev tvungen att vänta tills det slutade regna (för en stund) innan jag kunde börja gå. När jag till slut kom tillbaka var jag helt genomdränkt, i alla fall skorna och håret. Det här är nog den värsta/regnigaste sommar jag upplevt. Är det här en del av klimatförändringen? Hur som helst, jag antar att regn borde vara bättre än torka.
En liten utflykt
Jag åkte på en liten utflykt i går, och tillbringade halva dagen på bussar och tåg, men jag hann med att handla lite, och det var rätt kul.
På bussen till Göteborg, råkade jag få en av mina pinsamma hostattacker som jag kan få när jag är spänd eller nervös. Två killar som satt framför mig reste sig upp och bytte plats ganska hastigt, och det fick mig att gapskratta. Jag undrar om de trodde att jag gjorde det med flit för att få sitta lite mer privat.
På vägen tillbaka, körde bussen rakt in i ett åskväder. Ena stunden var himlen helt klar och det var ganska soligt och varmt, och så plötsligt var allt mörkt och det regnade ”helt vatten”. Jag blev totalt genomdränkt under de få sekunder det tog för mig att ta mig från den plats där jag blev avsläppt till där jag skulle vänta på nästa buss (under tak). Mina skor försvann under vattnet, fast det fanns markbrunnar där allt regnvatten rann ner. :/
Jag måste verkligen komma ut mer, och eftersom vädret bara ”ostadigt” till skillnad från regnigt ska jag försöka ordna så jag får lite mer kul framöver. Det jag verkligen vill är att titta på några historiska byggnader eller muséer, men att handla lite får väl räcka om det inte går att ordna något annat. Jag får se hur det går.
Den här stan…
Igår när jag var på väg till banken var det några personer som riktigt blängde på mig och min syster som gick tillsammans med mig. En unge skrattade åt oss. Vad är det för fel på den här staden och folket som bor här? Inget liknande händer någon annanstans, inte ens i Stockholm.
Något lite roligare hände också – för första gången var det någon som ringde till vår nya coola Skypetelefon. Det var någon som fått fel nummer, men det var lite kul i alla fall. (Patetiskt? Antagligen. Suck.)
Annorlunda
Jag läste morgontidningarna på nätet – det är egentligen inte min grej, men ibland när jag inte kan sova är jag så uttråkad att jag nästan klättrar på väggarna, så jag gör en massa saker som jag inte är direkt intresserad av. Hur som helst, en sak som slår mig hela tiden är hur annorlunda jag är mot vad som i alla fall verkar vara majoriteten. Det är när jag läser om resor, recept osv som jag märker det mest.
Folk förväntas älska havet, stränder, fester, shopping osv. Alla recept innehåller ingredienser som jag är allergisk eller överkänslig mot som t ex mjölk, ägg och vitlök. Det finns massor av andra exempel, men det här räcker nog.
Det här kanske verkar oviktigt och på ett sätt stämmer det. Jag bryr mig inte så mycket om att jag är annorlunda. Det är bara så svårt att hitta den ”rätta” tidningen, tidskriften eller hemsidan att hålla till på. Men jag får väl bara skärpa mig och bli bättre på att hitta min plats i livet.
