Mystiskt…
I går eftermiddag/tidig kväll alldeles när det började bli mörkt, gick jag en promenad. Efter en stund, la jag märke till att jag var förföljd. Av en grön plastpåse! Haha. Den var liksom uppblåst, nästan som en ballong, och den rullade på bakom mig en stund. Jag sneglade över axeln för det där såg ju ganska lustigt ut men efter ett tag stannade den och bara låg där på trottoaren. Konstigt.
Promenadväg
Jag gick en promenad idag, för att förhoppningsvis ta några foton och jag fick några intressanta. Den här tiden på året är det verkligen viktigt att hitta sätt att muntra upp sig på. Det fungerar inte så bra, men jag är tacksam för alla distraktioner jag kan hitta…
Väg
Hundar
Idag när jag var ute och gick med min systers hund, mötte jag en tjej som var ute med sina två hundar. En av dem var särskilt gullig. En liten tax. Lhasa apso är min favoritras, och jag tycker också om de andra tibetanska raserna, men jag är väldigt förtjust i taxar också.
Till skillnad från de flesta hundägare som man träffar på nuförtiden, lät den här tjejen hundarna hälsa och lukta lite på varandra, men konstigt nog tyckte inte hennes hanhund, en långhårig chihuahua, om min systers hund. Tjejen trodde att hon var en hanhund också. Antagligen känner hon inte till keeshondar särskilt bra. Den här är till och med ganska liten för att vara en tik.
Hur som helst, ur min synvinkel och min systers hunds, var det här en ganska bra dag.
En del lär sig aldrig…
Igår var jag ute på en resa. Av olika anledningar blev den betydligt längre än planerat. Jag åkte strax före halv sex på morgonen och var hemma strax före tolv på natten… Men värst av allt var att jag mitt i natten blev tvungen att gå hem i iskyla och snöslask. Det var verkligen hemskt. Jag hade bara trasiga basketskor med blankslitna sulor och – eftersom vädret var fint på morgonen – bara en långärmad t-shirt och en tunn fleecejacka.
När jag kom hem lovade jag mig själv att inte gå ut igen förrän våren var här på riktigt. Men idag sken solen så fint, trots att det var lite kyligt och det finns inga spår av snön längre. Gissa vad jag gjorde?
Jo, jag gick ut igen, en något längre promenad. Fortfarande inte alls lika långt som jag brukade för ett par år sen innan jag fick ont i lederna, men ändå en riktig promenad.
Så jag antar att en del aldrig lär sig. Går jag inte ut varje dag, känner jag mig som en tjock latmask.
