Döden i grytan H-K Rönblom
Idag läste jag färdigt en gammal deckare jag hittade i en bokhylla här i huset (eller snarare det jag nyss flyttat ifrån). Den måste ha varit min mammas en gång i tiden eller min pappas. Hur som helst, den är från 1950-talet, och för mig känns det ju som ”historiskt”, fast den naturligtvis var helt ”nutida” när författaren skrev den.
Jag älskar att läsa de här gamla böckerna. Det känns så mysigt med den här tiden (trots en del könsdiskriminering som de dåtida läsarna kanske inte uppfattade), oskyldigt, ofarligt, harmlöst…
Fallet var också intressant, men det var nog själva miljön – en kvällstidning (som på den tiden nog var betydligt mer seriös än dagens kvällstidningar) – som var mest intressant. Jag gillade många av huvudpersonerna också. Det här var långt innan författarna kom på att stora delar av läsekretsen (dock inte jag själv) uppskattade extremt otrevliga huvudpersoner mer än trevliga. ”Privatdeckaren” är en läroverksadjunkt (alltså lärare) men han har en viss koppling till tidningen och lyckas under fallets gång få ett vikariat. Jag ska inte gå in på mordet/morden men kopplingen till en tidningsredaktion var det som var allra mest intressant.
Om det skulle gå att få tag i den idag på något sätt – i ny upplaga, som lånebok eller från ett antikvariat – kan jag verkligen rekommendera den för en läsare som är intresserad av klassiska pusseldeckare.
En skugga blott, av Maria Lang
Nu har jag läst färdigt den sista av de sex nyutgivna Maria Lang-deckarna. Den här utspelade sig mest i en lokal som jag inte riktigt förstod mig på. Fanns den eller något motsvarande på riktigt? Eller har Maria Lang hittat på den? Det verkade vara någon sorts klubb för humaniorastudenter och det var i och för sig en trevlig idé. Där fanns bibliotek och arbetsrum för både studenter och forskare. HumB. Det här är i och för sig väldigt långt före min tid, men den här typen av lokaler kan mycket väl ha funnits i Stockholm omkring 1950.
Boken börjar med att Puck oväntat kommer hem tidigare än beräknat från sin vistelse i Egypten där hon vårdat sin sjuka pappa. När hon kommer in i sin lägenhet hittar hon en död kvinna i sitt badkar. Då drar Puck omedelbart slutsatsen att Einar inte bara har varit otrogen utan också är skyldig till mordet. Det tycker inte jag alls är någon logisk slutsats, men man kanske kan skylla den på hennes panik när hon hittar liket hemma hos sig.
Maria Lang är inte särskilt snäll mot de kvinnliga huvudpersonerna. En av tjejerna är direkt dum i huvudet och en av de andra är inte någon särskilt framstående student. Båda är mest där de är för att jaga någon lämplig äkta man. Däremot är hon betydligt mer vänlig i sina beskrivningar av de manliga huvudpersonerna. Det verkar som antingen Einar eller Puck är lite halvt om halvt otrogna mot varandra i varje bok, fast de samtidigt är väldigt kära i varandra. Jag förstår inte riktigt det där. Det verkar åtminstone också som det är något lite mellan Puck och Christer Wijk också. Men jag antar att det är för mycket att hoppas på att det också kunde vara något lite mellan Einar och Christer? 😉
Hur som helst var det här fallet inte lika intressant som själva miljön, även om lite vinning nästlade sig in som motiv bland de vanliga kärleks- och passionsmotiven. En stor del av behållningen av de här deckarna för mig är den historiska miljön (historisk för mig, naturligtvis, inte för författaren). Bortsett från ojämlikheten på den tiden är det för mig en fascinerande tid. Särskilt nu när allt verkar så trassligt och hotfullt, känns det som en oskyldig tid då allt verkade enkelt och lättsamt (vilket det naturligtvis aldrig var på riktigt, men kanske Maria Lang levde i en så skyddad miljö).
Inte flera mord av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.5 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051383
”Skoga är allt en riktig idyll. Det nygifta paret Puck och Einar Bure far till Einars hembygd för att få sig en lugn och skön semester. De har med sig Pucks far, professor Johannes Ekstedt, som följt med på ett villkor: Inte flera mord!
Men knappt har solen gått upp förrän de upptäcker att det ligger ett lik på gräsmattan nere vid ån, med pappa Johannes egyptiska papperskniv stucken djupt i bröstet.
För att lösa mordet skickar Stockholmspolisen kommissarie Christer Wijk, och med Puck som assistent börjar förhören i grannskapet.
Det visar sig att Skoga bubblar av hat, passion, svartsjuka och grymhet under ytan. Och snart nog får de ännu ett dödsfall på halsen samtidigt som bekännelserna börjar strömma in.”
Ytterligare en anledning till att jag tycker om de här gamla deckarna, är omslagsbilderna. På den här, till exempel, finns en väldigt fin katt som i boken heter Thotmes III, trots att det är en honkatt. Det var samma sak med den hittills enda filmen jag sett (Mördaren ljuger inte ensam). Själva handlingen är bara en del i upplevelsen. Inredningen, bilarna, modet och frisyrerna bidrar lika mycket eller mer till stämningen. Jag är säker på att tiden inte alls var fullt så oskyldig och idylliskt som det verkar (som lilla Skoga i författarinnans fantasi), men i jämförelse med vår tid så känns allt lite mindre dystert.
Nu ska jag inte ifrågasätta författaren, för jag är själv, om inte en världsfrånvänd akademiker så i alla fall en stillsam bokmal, men ibland undrar jag lite över hur skillnaden mellan könen skildras.
Det är i alla fall ingen tvekan om att de här böckerna är väldigt trevliga att läsa när man behöver en stunds välskriven verklighetsflykt.
