Inte flera mord av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.5 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051383
”Skoga är allt en riktig idyll. Det nygifta paret Puck och Einar Bure far till Einars hembygd för att få sig en lugn och skön semester. De har med sig Pucks far, professor Johannes Ekstedt, som följt med på ett villkor: Inte flera mord!
Men knappt har solen gått upp förrän de upptäcker att det ligger ett lik på gräsmattan nere vid ån, med pappa Johannes egyptiska papperskniv stucken djupt i bröstet.
För att lösa mordet skickar Stockholmspolisen kommissarie Christer Wijk, och med Puck som assistent börjar förhören i grannskapet.
Det visar sig att Skoga bubblar av hat, passion, svartsjuka och grymhet under ytan. Och snart nog får de ännu ett dödsfall på halsen samtidigt som bekännelserna börjar strömma in.”
Ytterligare en anledning till att jag tycker om de här gamla deckarna, är omslagsbilderna. På den här, till exempel, finns en väldigt fin katt som i boken heter Thotmes III, trots att det är en honkatt. Det var samma sak med den hittills enda filmen jag sett (Mördaren ljuger inte ensam). Själva handlingen är bara en del i upplevelsen. Inredningen, bilarna, modet och frisyrerna bidrar lika mycket eller mer till stämningen. Jag är säker på att tiden inte alls var fullt så oskyldig och idylliskt som det verkar (som lilla Skoga i författarinnans fantasi), men i jämförelse med vår tid så känns allt lite mindre dystert.
Nu ska jag inte ifrågasätta författaren, för jag är själv, om inte en världsfrånvänd akademiker så i alla fall en stillsam bokmal, men ibland undrar jag lite över hur skillnaden mellan könen skildras.
Det är i alla fall ingen tvekan om att de här böckerna är väldigt trevliga att läsa när man behöver en stunds välskriven verklighetsflykt.
Jag är kär igen
Jag är kär – igen. Den här gången är det inte min iPod Shuffle (fast jag älskar den fortfarande). Det är en hund. Den här helgen var jag på hundutställning. Precis som förra gången var det molnigt och någon gång under dagen regnade det, men den här gången fick jag se den hundras som jag har velat få se ända sen jag var liten. Bolognesen.
Carl Larsson
Vi fick syn på en liten vit hund och jag hade en känsla av att jag hade kommit rätt. För säkerhets skull frågade jag och det var som jag trodde. Jag hade träffat min första bolognese. Det var en nio månader gammal hanvalp. Han var helt underbar och han verkade till och med besvara mina känslor. Tjejen som bar honom lämnade över honom till mig och sa att det var bara bra om han vande sig vid att bli hållen av andra människor. Och där stod jag och var kär igen. Han pussade mig och visade på alla sätt att han tyckte mycket om mig, så som bara de väldigt unga kan. Det här betyder förstås inte att jag älskar lhasa apso mindre, det skulle bara inte vara möjligt. Jag har bara fått en ny kärlek i mitt liv.
