Stephanie Plum…
Jag känner mig riktigt deprimerad just nu, men som tur är har jag en Stephanie Plum-”deckare” att fördjupa mig i. Det är i stort sett det enda som kan få mig på gott humör när det är som värst. Tack, Janet Evanovich, för att du distraherar mig från mina problem!
Och Katten sa…
1. Du ska inte hoppa upp på tangentbordet när Din människa använder datorn.
2. Du ska inte rulla av allt toalettpapper från rullen.
3. Du ska inte spy ut hårbollar när Du sitter ovanpå kylskåpet.
4. Du ska inte sitta framför tv:n som om Du var osynlig.
5. Du ska inte hoppa ner på Din sovande människas blåsa klockan 3 på morgonen.
6. Du ska inte ställa om Din människas väckarklocka genom att gå på den.
7. Du ska inte lägga krokben för Din människa, även om de går för långsamt.
8. Du ska inte knuffa upp badrumsdörren när det är gäster i Ditt hus.
9. Du ska inte hoppa ner på toalettsitsen just när Din människa sätter sig ner.
10. Du ska försöka visa Dig ångerfull när du blir uppläxad.
Den fantastiska Mrs Pritchard
Brittiska serier är oftast väldigt bra. Till och med en del komedier kan vara bra, fast där finns det inga garantier. En del är väldigt konstiga, ur svensk synvinkel. En som jag har uppskattat väldigt mycket är Ett herrans liv (The Vicar of Dibley). Det handlar om en kvinnlig kyrkoherde i en hemsk byhåla i England. Kyrkoherden spelas av fantastiskt roliga Dawn French.
Det här var för ganska många år sen, men häromåret, gick en annan, mer aktuell serie – Den fantastiska mrs Pritchard (The Amazing Mrs Pritchard). Här har vi en annan fantastiskt rolig kvinna. Titelrollen spelas av Jane Horrocks som är känd från flera andra komediserier. Här spelar hon en kvinnlig föreståndare för ett varuhus som av en slump dras in i politiken och plötsligt blir Englands premiärminister.
Man har svårt att hålla sig för skratt, men det är inte en enbart komisk serie. Jag tycker att avsnittsförfattarna får in en och annan känga mot det politiska systemet och alla gamla idiotiska sedvänjor där.
Tyvärr har den populära Mrs Pritchard inte riktigt räknat med hur hårt en politiker – och värst av allt, hennes familj – blir granskade. Hennes man har ett och annat skelett i garderoben, och äldsta dottern klantar också till det. Bl a viker hon ut sig, vilket får rätt så enorma proportioner, bokstavligt talat. En morgon är en jättebild av henne projicerad mot parlamentsbyggnaden.
Pappan har klantat sig värre, och tyvärr kan han inte låta bli att berätta för dottern, som till slut berättar för mamman och så var den korta framgångssagan slut. Mr Pritchard spelas av Steven Mackintosh som varit med i flera tv-serier och filmer. En väldigt duktig skådespelare. Särskilt den yngsta dottern är väldigt rolig. Den äldre är väl rätt rolig också, men verkar mer ha blivit vald på grund av sitt utseende.
Flera biroller är också riktigt intressanta. Man skymtar flera bekanta ansikten. Mest kvinnor, men det finns också en riktigt gullig ung man som har en affär med en betydligt äldre kvinna.
Hur som helst, här är en kort, avgränsad serie som nog de flesta ska orka med att se.
