Min nya läsplatta
Tidigare i vår köpte jag en Letto (Bookeen Cybook Odyssey). På grund av problem med batteriet blev jag tvungen att skicka tillbaka den till Adlibris. När jag kontaktade supporten var någon där väldigt artig och föreslog att jag skulle skicka tillbaka Letton, så det gjorde jag. Efter en ganska lång väntetid (på grund av påskhelgen) fick jag tillbaka Letton utan åtgärd. Det låg ett nedlåtande meddelande med i asken där jag uppmanades att titta på en video för att ”lära mig hantera Letton”. Då blev jag arg och mejlade till dem och bad att få tillbaka pengarna och så skickade jag tillbaka Letton igen. Men i en konstig vädning som jag fortfarande inte förstår, hamnade Letton hos CDOn. De var i alla fall shyssta och skickade tillbaka den med ett meddelande om att den visst kommit fel. Så fick jag skicka den till Adlibris igen. Antaligen har de tagit emot den, för jag har inte hört något mer från dem.
Men för att göra en lång historia kort, har jag nu köpt en ny läsplatta, Cybook Odyssey HD Frontlight. Kort och gott. Inte! 
Hur som helst, det enda jag saknar från Letton är den härliga aluminiumbaksida. Den var vacker och skön att ta i. Inte för att plastbaksidan är ful alls, men den känns inte fullt så skön att ta i. Gummiramen är i alla fall kvar och den känns också behaglig att ta i. I övrigt är nya Odyssey identiskt med Letton.
Jag måste bara klaga lite över att den kallas HD. Det skulle inte jag kalla den här plattan. Den är bra, men det är ingen direkt skillnad mellan den här och den gamla Lettons skärm, utom förstås när det gäller den inbyggda belysningen. Trots att den kostar lite mer valde jag den framför Cybook Odyssey 2013 (utan inbyggd belysning) för att jag brukar läsa på nätterna. Det är en dålig vana, jag vet. Hittills har jag bara försökt använda ljuset två gånger. Jag försöker skärpa mig när det gäller nattugglandet. Ljuset fungerar bra i alla fall.
Så här långt verkar batteriet fungera bra. Jag har bara haft min nya Odyssey i bara drygt en vecka, men jag älskar den redan. *Håller tummarna* att batteriet håller ett tag till. Det ska räcka i ”nästan en månad” eller ”flera veckor”. Det tolkar jag som ”minst tre veckor”. En i övrigt negativ fransk recensent erkände att batteriet faktiskt räckte lite längre än en månad, så jag hoppas på det.
Ytterligare ett problem med Letton som inte hade något att göra med det defekta batteriet var att Adlibris hade avsiktligt gjort det svårare att föra över böcker från andra ställen än deras butik. Ja, de hade faktiskt ändrat lite i mjukvaran så att folk skulle ge upp och bara köpa böcker från Adlibris. Inte så trevligt, men förståeligt.
När det gäller användarvänlighet, skulle jag inte påstå att Cybook är fullt så fantastisk som det står på Bookeens (tillverkaren) sajt, men den är helt okej. Jag har inga klagomål så här långt. Cybook är inte fullt så lätt att använda som min Kindle Touch eller min iPod touch, men det är antagligen för mycket begärt.
Avslutningsvis vill jag bara nämna hur vacker den här ebokläsaren är. Kindle Touch är lika fin, men det är många läsplattor som inte är det. Några ser väldigt plastiga och primitiva ut och knakar antagligen i materialet.
Fastmail
Jag har haft ett fastmail-konto i åratal, och större delen av den tiden har det varit fantastiskt.
Men sen tjänsten har ändrats, har jag fått skräpmejl i tidigare otänkbara mängder. Som av en händelse råkar jag ha ett gammalt uppgraderat konto. Jag betalade en engångsavgift. Den kontonivån finns inte längre. Det kan hända att jag är paranoid, men jag anar en dold agenda från sajtens sida. ”Betala inte för att uppgradera till en av våra nuvarande kontonivåer och bli dränkt i en våg av skräpmejl!”
Jag uppskattade verkligen det här mejlkontot, fast det inte hade särskilt mycket utrymme. Nu hatar jag det. Jag måste göra mig av med det, fast jag har betalat för en uppgradering. Det hatar jag också, men jag vägrar att låta mig behandlas så här.
Hej då, Fastmail. Jag är säker på att dina nuvarande ägare kommer att bli glada att bli av med mig.
Amazon köper Goodreads…
Jag fick just veta att Amazon har köpt Goodreads och nu är jag lite orolig. Det är inte det att jag inte tycker om Amazon. för det gör jag. Vi hyr dvd:er från Lovefilm som ägs av Amazon och vi köper ofta böcker och dvd:er och annat från dem. Men jag känner mig ändå lite tveksam inför den här förändringen.
Så jag började leta efter alternativ. Jag använder inte Librarything så mycket längre. Man får bara lägga in 200 böcker och jag har visst nått den gränsen nu (och det är ändå inte alla mina böcker). Shelfari tillhör redan Amazon och det har inte förbättrat sidan alls. Det jag tycker mest illa om är att de försöker få mig att logga in med mitt Amazon-ID (jag har inte ens ett eget, jag och min familj delar ett).
I alla fall, efter ett par försök, hittade jag flera alternativ, men ett par av dem verkar inte fungera riktigt och jag ska avstå från att kommentera dem. Ytterligare en verkar väldigt bra, väldigt lik Librarything, bara ännu bättre, men jag förstår fortfarande inte helt hur jag ska använda den så jag kommer inte att ta upp den mer heller. Och så var det The Reading Room. Så här långt verkar den sidan fungera jättebra (särskilt när det gäller att importera mina bokhyllor från Goodreads). Den verkar faktiskt vara väldigt lik Goodreads, så jag känner mig redan hemmastadd.
Innan jag går vidare måste jag erkänna något – jag är inte riktigt lika flitig med att lägga ut recensioner på Goodreads eller Librarything som jag varit. Jag betygsätter böckerna jag har läst färdigt och jag kollar alltid online innan jag köper en bok, men jag vill väl spara mina recensioner till min egen hemsida/blogg. Och det leder mig vidare till det andra jättebra alternativet till Goodreads: Booklikes.
Till att börja med blev jag både överraskad och överväldigad när jag insåg att det inte bara var en bokrecensionssida, utan man får också en bokblogg när man skriver upp sig. Fast nu nu har jag bestämt mig för att ta det lugnt och se hur det går. Det fanns bara tre bloggteman att välja mellan, men jag vet ju inte hur mycket jag kommer att lägga ut ändå, så jag nöjer mig med att gå igenom sidan och vänja mig vid den. Jag tror att jag har lyckats importerat mina Goodreadsböcker, men än så länge syns ingenting. Kanske tar det bara lite längre tid.
Hur som helst tror jag att jag vet tillräckligt för att kunna rekommendera båda sidorna, om man nu är en bokälskare som letar alternativ till Goodreads.
Avslutningsvis vill jag bara nämna de få svenska bokcommunity som jag hittat. De är inte alls som de internationella, bara väldigt enkla sidor. Det är ganska tråkigt, för jag försöker verkligen köpa/låna/läsa nästan lika många titlar på svenska som på engelska. När det gäller franska, är jag bara tacksam att det finns några böcker jag kan få tag i.
Uppdatering om Letton
Jag ger upp nu. Efter att ha försökt att få Letton att bli fulladdad och aldrig får batteriet att vara mer än ca 24 timmar istället för en månad som det utlovades på Adlibris sida, ska jag returnera den och få en ny. Hoppas att den kommer att fungera bättre. Kundtjänstmedarbetarna var i alla fall väldigt trevliga och det blir inga problem med att göra bytet.
Yohio – Heartbreak Hotel
Äntligen en sång som jag gillar:
Nya veg*ansidor
Nyligen har jag gått med i två nya veg*ansajter med chattrum. Jag tycker jättemycket om dem. Dessutom väntar jag otåligt på att en till ska starta. Det här är väl en kort ‘recension’ av de här tre sajterna.
First Happy Cow. Det är i första hand en lista över veg*anska och veg*använliga restauranger och butiker runtom i världen. Jag har känt till den i flera år, men gick inte med själv förrän alldeles nyligen. Medlemmarna kan lägga ut recensioner av de här restaurangerna och butikerna. Det finns också en blogg, anslagstavla, privata meddelanden och ett väldigt trevligt chattrum.
Veganchatroom.uk är en liknande sida med chattrum, länkregister, anslagstavla mm. De flesta, men inte alla, är från Storbritannien. Man måste inte bli medlem för att få vara med i chattrummet, men det finns fördelar med att göra det. Till exempel kan man använda samma ID varje gång, så de andra som chattar kan känna igen en. Man får också en kort profilsida som andra kan gå in på och se vem du är och vad du står för.
Det är så länge sen som jag hade ett veggischattrum att gå till, så det är helt fantastiskt. För det mesta är det minst en annan person närvarande som man kan chatta med. Jag har väl inte direkt fått några nära vänner än, men för ögonblicket är det bara kul att ha kontakt med likasinnade.
Bleat, slutligen, ser väldigt lovande ut, fast jag har naturligtvis inte använt sidan än, för den har inte startat än.
Så här står det på sidan:
So, what’s all this talk about Bleat?
For vegans everywhere, something big is about to happen…
Say hello to Bleat.
If you’re a vegan trying to find vegan friendly restaurants, looking for the latest recipes or just interested in meeting other vegans, all you have to do is Bleat. If you’re a vegan concerned for the rights of animals, have questions about a raw-only diet or simply perplexed about pulses just Bleat. Even if you’re a non-vegan and you’re simply contemplating the idea of a vegan lifestyle – BLEAT!
What’s so great about Bleat?
There’s a lot to discover at Bleat, such as:
A vast comprehensive vegan resource
Interact with vegans from all across the globe
Advice on vegan friendly brands
Recipes, restaurant guides & reviews
Information on the welfare of animals
How do we sum Bleat up? Well, Bleat isn’t just a vegan social network and it’s certainly far from just a vegan directory. Simply put, it’s a whole new way to get the absolute most from your vegan lifestyle.
Go on, Bleat about it.
Det verkar bli ett bra tillskott till mina gamla favoriter, Livejournal (och Dreamwidth), Tumblr och sist men inte minst, Care2.
Recension av Letto (Bookeen Cybook Odyssey)
Eftersom den var med på bokrean och priset had sjunkit ganska mycket, bestämde jag mig för att det var dags att skaffa en Letto elleer Bookeen Cybook Odyssey som Letton bygger på. Ganska länge nu har jag velat ha en ebokläsare för att läsa låneböcker på.
Häromdagen kom Letton i brevlådan. Jag hade fått höra att jag skulle behöva gå och hämta den i en affär inne i stan, men tydligen gick den ner i vår brevlåda och det var ju naturligtvis väldigt smidigt.
Förväntansfullt packade jag upp den. Den låg i en riktigt fin ask som skulle se ut som en ‘fysisk’ bok. En adapter till vägguttag fanns med, och det var ju också väldigt praktiskt. Jag visste inte vad jag skulle behöva beställa separat. Som det visade sig var det inte mycket, bara någon form av fodral och några skärmskydd, för att vara på den säkra sidan. Det kommer jag att gå in på senare.
Det är fantastiskt trevligt att äntligen kunna läsa på något med en lagom stor skärm. IOS-prylar är jättebra are great – när det gäller att chatta, prata och lyssna på musik – men mindre bra för att läsa längre texter.
Tyvärr måste jag komma till det negativa nu.
Först och främst måste jag säga att jag köpte Letton enbart för att läsa låneböcker, inget annat. Det kan jag inte betona tillräckligt mycket. Det visade sig att vara extremt komplicerat att föra över boken till Letton. Jag klarade det inte och blev tvungen att be min tekniskt kunniga syster om hjälp. Till slut efter många försök lyckades hon lista ut hur man gör det.
Jag hade läst recensioner som varnade för det här problemet, men tyvärr är det så att jag inte hade så mycket att välja på. I stort sett var det antingen att skaffa Letton eller att fortsätta läsa på min gamla iPod Touch. Så när priset sjönk med ungefär fyrahundra kronor, kände jag att jag borde skaffa den. Alternativet hade varit att köpa en Kobo Touch importerad från Tyskland, vilket antagligen skulle betyda en äldre modell och en som inte var i den färgen jag ville ha, eller skaffa en iPad MIni, som jag inte har råd med nu, och kanske aldrig kommer att ha råd med. Faktiskt kostar både en Kindle och en Letto med fodral och skärmskydd lite mindre än en iPad Mini utan fodral och skärmskydd! Så det här var ändå ett bra erbjudande.
Jag tycker bara synd om de köpare som inte kan få hjälp med att föra över låneböcker till sina Letto. Å andra sidan, kanske har de här personerna inte skaffat sina för att enbart läsa låneböcker? Tydligen är det så att om man bara vill köpa böcker från Adlibris är det jättelätt att föra över filerna. De ska visst mer eller mindre föra över sig själva. Så står det i alla fall på Adlibris sida.
En annan nackdel är att fast Cybook Odyssey har flera gratis böcker på mer än ett språk, förinstallerade – inklusive lexikon, om jag inte minns fel, så har Letton bara en eller två svenska klassiker och några aktuella gratisböcker (som jag inte är intresserad av att läsa), inget lexikon alls, men däremot en manual som tyvärr inte var till någon större nytta. Det som stod i den var lätt att komma på själv.
I rättvisans namn hade en del av problemen med mitt AdobeID att göra. Men oavsett det är det väldigt svårt att ladda ner Adobe Digital Editions, att auktorisera både Letton och datorn (bara det att komma ihåg lösenordet är svårt, tycker jag – vi har visst haft det här problemet förut, och då skaffade vi tydligen ett nytt ID). Kanske kommer allt det här att kännas lite mindre svårt när jag vant mig vid Letton.
Hur som helst, nu när jag har Letton och jag har fått en lånebok överförd, är jag inte så missnöjd med den, men jag skulle inte rekommendera den till den som vill läsa låneböcker (om de inte är lika tekniskt kunniga som min syster).
Mina slutsatser:
Fördelar:
Lågt pris (i alla fall just nu – men faktiskt ett ganska bra pris när som helst)
Fin ask
Söt ebokläsare med en baksida som är behaglig att ta i
Lättläst text
Eladapter ingår
Ebokläsare som är helt anpassad till svenska förhållanden
Nackdelar:
Svårt att föra över filer (förutom böcker från Adlibris
Jag hade problem med pekskärmen och fick använda de fysiska knapparna på sidorna för att bläddra
Svårt att få tag i fina fodral: det finns bara en sort att välja på, med några inte alltför läckra färger. Man kan förstås kolla måtten och chansa på att beställa ett fodral för en annan sorts ebokläsare, som är lite större.
Oj, det verkar som jag ändå är ganska svag för Letton, trots allt. Ja, ja, du får väl dra dina egna slutsatser. För oss här i Sverige är det här faktiskt ett ganska bra val. Om man hellre vill läsa böcker på engelska, och inte bryr sig om låneböcker, kan jag rekommendera Kindle. Om man har mycket pengar tror jag iPad Mini (som jag inte har sett ännu, än mindre testat) är ett annat bra val. Där kan man läsa allt och dessutom göra en massa annat om man vill.
Uppdatering:
Jag tänkte bara lägga ut en snabb (och kort) uppdatering om Lettons skärm i jämförelse med den på Kindle Touch.
Kindle Touch:
Pekskärmen reagerar snabbare. Den ser också lite annorlunda ut jämfört med Letto. Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva det.
Letto:
Pekskärmen reagerar långsammare och det är lite trögare att bläddra. På sidan finns det två fysiska knappar som jag inte är van vid än och jag råkar hela tiden komma åt dem och bläddra en massa sidor framåt eller bakåt i boken. Texten ser om möjligt ännu mera ut som en tryckt textsida.
Mobilhistoria
Läste just en jätteintressant artikel om mobilhistoria, med kul detaljer som att det första verkligt “mobila” samtalet gjordes redan 1911! (Nåja, samtalet kom från en bil i alla fall, även om den stod stilla.)
Citat av Ellen Key
”vandrare på nya vägar, tänkare av nya tankar”
Ellen Key
Ur Barnets århundrade, 1900
Om de nya människor som uppfostran (utbildning) borde skapa.
Les revenants, fransk tv-serie
Häromdagen såg jag sista delen av en jättebra fransk tv-serie. SVT valde att visa den enbart på svtplay (i alla fall den här gången), kanske som ett test av hur populärt det blev. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt smidigt. Det var skönt att slippa hålla reda på vilken tid avsnitten visades.
Serien handlar om en stad där egendomliga saker händer. Den ligger idylliskt i bergen, någonstans i Frankrike. En fransk tittare kanske skulle veta i vilken region det kan vara, eller så är det avsiktligt vagt. Jag har sett andra serier där man gjort så.
Första avsnittet börjar med en tonårstjej som vandrar omkring och ser ganska förvirrad ut ute på landet. Man ser henne komma uppför en sluttning och klättra över ett vägräcke och gå ut på en väg. Hon har inget minne av hur hon hamnade där. De sista minnena hon har är att hon var på en skolutflykt, på en buss.
Hon tar sig hem där hon träffar sin mamma, och säger att hon förstår att hon har varit orolig. Något har hänt och hon minns inte vad. Mamman lyckas hålla masken och kramar henne, men snart får man veta att flickan, Camille, har varit död i fyra år efter en tragisk bussolycka under en skolutflykt. Trots det är hon exakt som hon var fyra år tidigare.
Camille får inte veta det förrän hennes tvillingsyster (!), Léna, kommer hem, ganska sent. Léna får ett hysteriskt utbrott och Camille blir också ledsen. Familjen förstår inte alls hur det har kunnat hända.
Jag ska inte berätta om alla huvudpersonerna, men Camille är nog den viktigaste av dem, så jag tänkte beskriva henne lite mer i detalj. Léna har haft det väldigt svårt att hantera sin systers död, och har revolterat mot sina föräldrar, men det är ännu svårare för henne att acceptera att systern är tillbaka. Systrarna blir ovänner.
I de följande avsnitten får man veta mer om de två systrarna och dessutom om flera andra rollfigurer, av vilka några också har ”återvänt”, bland annat en obehaglig liten pojke, en snygg ung kille som spelade i ett band, och som, får vi veta, tog livet av sig natten innan sitt bröllop, och en seriemördare.
En del av de som återvänt har ingen familj eller något hem att komma tillbaka till, för de har varit döda i flera år, i ett fall så mycket som trettifem år.
Som avslutning vill jag bara säga några ord om seriens namn. Det franska originalet heter Les revenants (de återvändande/de som kommer tillbaka) och på svenska heter den Gengångare. På ett sätt är den franska titeln bättre. De här människorna är inte som traditionella spöken, även om de på något sätt kan ta sig fram på lite mystiska sätt. Fast man får aldrig se dem gå igenom väggar eller något i den stilen. Man får aldrig intrycket att de inte är av kött och blod. De kan äta (till att börja med är de väldigt hungriga), slåss och ha sex, men har svårt att sova, fast några av dem lyckas så småningom.
Jag kan verkligen rekommendera den här serien. Den är fascinerande, läskig, men inte för hemsk (för då hade jag inte vågat se den). Stämningen byggs upp gradvis med små detaljer som bidrar till en olycksbådande känsla.
Redigerat: Här är en länk till ett bildgalleri som visar huvudpersonerna i serien. Klicka bara på bilden för att se nästa.
