Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist
”Vill du veta vem som får årets Nobelpris i litteratur? Helena Wallner tror inte sina öron när stiftelsens ordförande avslöjar hemligheten.
På vackra Bjertorps slott möts ett sällskap för att utse den författare som ska tilldelas ett prestigefullt pris. Men inget blir som de tänkt sig. Morgonen därpå hittas en av medlemmarna död under märkliga omständigheter. Plötsligt förbyts den trevliga samvaron i en mardrömslik jakt på en oberäknelig mördare som tycks vara ute efter fler offer.
Litteraturforskaren Helena Waller dras allt längre in i ett kusligt morddrama som tycks ha egendomliga beröringspunkter med Svenska Akademien, en gammal kärlekshistoria, en okänd opera och den danska författarinnan Karen Blixen.”
Precis som i tidigare böcker av Kristina Appelqvist, njuter jag av skildringarna av det vackra Skaraborg. Jag tycker också om att de här böckerna är vad jag skulle kalla äkta pusseldeckare, med fokus på mysteriet och relationerna mellan de olika personerna i handlingen, inte våld och skräckeffekter. Vad jag däremot inte tycker så mycket om är huvudpersonerna. Jag uppfattar både högskolerektorn och litteraturforskaren som mjäkiga, tråkiga personer utan egentlig personlighet. Det där är en väldigt vanlig fälla som författare kan fastna i. Hennes eller hans alter ego får för lite personlighet. Men jag tycker om Helena Wallners äldre väninna och då är det ju inte så illa. Själva handlingen är väl ihopsatt och det finns inte så mycket mer att säga om den än att man naturligtvis vill läsa vidare så man får veta vad som egentligen hände.
Inte flera mord av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.5 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051383
”Skoga är allt en riktig idyll. Det nygifta paret Puck och Einar Bure far till Einars hembygd för att få sig en lugn och skön semester. De har med sig Pucks far, professor Johannes Ekstedt, som följt med på ett villkor: Inte flera mord!
Men knappt har solen gått upp förrän de upptäcker att det ligger ett lik på gräsmattan nere vid ån, med pappa Johannes egyptiska papperskniv stucken djupt i bröstet.
För att lösa mordet skickar Stockholmspolisen kommissarie Christer Wijk, och med Puck som assistent börjar förhören i grannskapet.
Det visar sig att Skoga bubblar av hat, passion, svartsjuka och grymhet under ytan. Och snart nog får de ännu ett dödsfall på halsen samtidigt som bekännelserna börjar strömma in.”
Ytterligare en anledning till att jag tycker om de här gamla deckarna, är omslagsbilderna. På den här, till exempel, finns en väldigt fin katt som i boken heter Thotmes III, trots att det är en honkatt. Det var samma sak med den hittills enda filmen jag sett (Mördaren ljuger inte ensam). Själva handlingen är bara en del i upplevelsen. Inredningen, bilarna, modet och frisyrerna bidrar lika mycket eller mer till stämningen. Jag är säker på att tiden inte alls var fullt så oskyldig och idylliskt som det verkar (som lilla Skoga i författarinnans fantasi), men i jämförelse med vår tid så känns allt lite mindre dystert.
Nu ska jag inte ifrågasätta författaren, för jag är själv, om inte en världsfrånvänd akademiker så i alla fall en stillsam bokmal, men ibland undrar jag lite över hur skillnaden mellan könen skildras.
Det är i alla fall ingen tvekan om att de här böckerna är väldigt trevliga att läsa när man behöver en stunds välskriven verklighetsflykt.
Drömmar ur snö av Anna Jansson
”Visst är det skönt att tonåringarna har sysselsättning hemma med sina datorer. Då vet man ju var man har dem. Eller?
”Vi söker ett ansikte till vår nya sminkkollektion. Kan vi ses så jag får ta några bilder. Sminket får du givetvis behålla oavsett hur det går. Och du, lova att det stannar oss emellan. Det här är vår hemlighet.”
Vem möter tonåringerna i cyberrymden? Och vart kan det locka dem? En 14-årig flicka försvinner på väg hem efter skolan. Dagen därpå hittar man hennes kropp i skogen. Kriminalinspektör Maria Wern får utredningen på sitt bord, och när ytterligare en flicka försvinner ligger paniken på lur och man söker en syndabock bland samhällets utstötta.
I Anna Janssons deckare ställs ofta intressanta och angelägna frågor om vårt samhälle. I Drömmar ur snö handlar det om vad som sker när vi inte längre har råd med ett fungerande rättsväsende, när vår medkänsla med de mest utsatta upphör och människor tar lagen i egna händer.”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.6 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2014-11-30
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113068206
Jag ska väl inte säga så mycket om handlingen, eftersom beskrivningen ovan redan går in på vad det rör sig om. Hur som helst, boken är välskriven och spännande. Jag blir lite konfunderad av ett par saker som inte stämmer överens med tv-serien. Men å andra sidan finns det ju ingen anledning att det ska vara exakt likadant. Om jag inte har missuppfattat verkar boken utspela sig tidigare i serien, men också någon annanstans än på Gotland. Kan det verkligen stämma? I övrigt kan jag bara upprepa, vad jag ofta säger i mina recensioner, att jag kan rekommendera boken till den som gillar ”vanliga” deckare/kriminalromaner, alltså inte i första hand spänningslitteratur. Jag ger boken en 4 av 5 möjliga.
Havskatten av Ann Rosman
”År 1906 anländer kung Oscar ii till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundberg med familj har tagit in på Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet finna henne en välbeställd make.
Men det sociala spelet visar sig vara förrädiskt, och ofrivilligt dras Karolina in i societetens intriger. Hon möter greve Douglas Lagercreutz och allt ser ut att falla på plats, tills hon inser att också han spelar ett spel. Ett spel med orimligt höga insatser.
En kväll i maj 2013 övar Marstrands räddningstjänst rökdykning inne på det anrika men numera förfallna Turisthotellet. Övningarna får ett abrupt slut när brandmännen hittar en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Allt tyder på att mannen blivit mördad. Men vem kan tänkas ha vinning av hans död?”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (4.3 MB)
Språk: Svenska
Antal sidor: 673
Utg.datum: 2014-05-05
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 9789175370149
Jag har läst alla Ann Rosmans deckare, men jag måste säga att Havskatten är den bästa av dem allihop. Man kanske kan säga att jag är ovanligt känslig, men de tidigare böckerna var så deprimerande, trots att de allihop var väldigt välskrivna och intressanta. Det är faktiskt till och med så att jag som funderat på att åka på en utflykt och se mig omkring i (på?) Marstrand, särskilt fästningen, efter att ha läst om allt tragiskt som hänt där, har börjat tveka lite.
Kanske är det också så att just det tidiga 1900-talet visade sig vara ännu mer intressant än de tidigare epokerna. En annan viktig detalj är att jag uppfattar de flesta huvudpersonerna som tillräckligt sympatiska. I många fall är de ju inte det, när det gäller andra böcker. Tvärtom. Jag förstår faktiskt inte hur någon orkar bry sig om hur det går för de verkligt osympatiska huvudpersoner som är vanligare i populära deckare. Hur som helst kan jag verkligen rekommendera Havskatten till vem som helst som tycker om deckare med historiska tillbakablickar. Personligen tycker jag också att det är extra roligt att läsa böcker som utspelar sig i Västsverige där jag själv bor (fast det betyder inte att jag inte uppskattar de som utspelar sig på andra ställen också).
Den här boken läste jag som e-bok, lånad från biblioteket, men jag tänker faktiskt köpa ett tryckt ex också. Jag ger den 4 av 5 möjliga i betyg.
Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.4 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051369
Så här står det om boken på Bokus sida:
”Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.
Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.
Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.
Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren.”
Jag lånade den här deckaren på biblioteket, efter att läst en onekligen välskriven och spännande deckare, också den lånad från biblioteket, som var både hemsk och sorglig. Då lovade jag mig själv att mest läsa barn- och ungdomsböcker framöver, åtminstone ett tag. Det gjorde jag också, men jag började till slut längta efter något annat. Då kom jag att tänka på Maria Langs klassiska deckare, som nu givits ut igen (vissa av dem i alla fall). Man kan åtminstone lita på att inget alltför upprörande händer i dem. De är så härligt, just klassiska deckare.
Allt det där man vant sig vid i de gamla deckarna finns med, eller i alla fall det mesta. Det känns bra. Jag gillar inte de moderna psykologiska spänningsromaner som är så vanliga nuförtiden. De är bara så fruktansvärt upprörande för det mesta.
Det är egentligen bara en sak som retar mig lite, när det gäller Maria Langs deckare. Ingen av hennes huvudpersoner är någonsin motiverade av något annat än kärlek och sex. Man blir lite trött på det i längden. Fast det är bara ett litet klagomål.
Puck, Eje och Christer Wijk passar så bra ihop. Man anar (eller är det bara jag?) någon sorts antydd kärlekstriangel där. Jag tror att man skulle kunna skriva en massa härlig fanfiction om serien, gärna med lite slash mellan Eje och Christer Wijk. Hihi. Något säger mig att författaren kanske skulle förstå.
Medan mörkret faller av Anna Lihammer
Lysande skrivet om en skrämmande, avlägsen men ändå sorgligt välbekant tid.
Det är 1934. Mörkret faller över Europa. Det blåser kallt här hemma i Sverige. En högt uppsatt akademiker i Uppsala, hittas mördad på ett lika speciellt som bestialiskt sätt. Uppsalapolisen vill inte ta i fallet med tång så de skickar efter en kriminalkommisarie från 1930-talets Rikskrim. Det blir den udda Carl Hell som får uppdraget. Han tvingar sig till att få med sig en socialistisk polissyster eftersom ingen av de andra kollegorna är lika intelligent och självständig. Jag behöver väl knappast säga att det är ett mycket ovanligt och impopulärt beslut?
Jag tycker särskilt mycket om historiska deckare och den här visade sig vara både historisk, väldigt välskriven och fascinerande. Inte konstigt att jag läste intensivt och avslutade boken så snart det bara var möjligt. Den som till äventyrs har läst mina recensioner tidigare vet nog också att det är enormt viktigt för mig att huvudpersonerna är sympatiska (mer eller mindre) och jag skulle nog säga att de här två är det. Det är inte nödvändigt att alla är jättesnälla och mysiga, det är inte alls så, men i vanliga fall brukar de flesta personer i deckare vara så extremt osympatiska att jag inte orkar bry mig om vad som händer dem. Så är det lyckligtvis inte i Medan mörkret faller. Särskilt Carl Hell, med sitt traumatiska förflutna fängslar mig. Maria Gustavsson har också sina komplicerade hemligheter med sig i bagaget.
Författaren är arkeolog, vilket känns som en bra bakgrund för en deckarförfattare.
Boken finns att låna som e-bok från biblioteket, men finns naturligtvis också att köpa i flera olika format. Jag lånade den, men tänker köpa den nu.
Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen i den här planerade serien om krimininalkommissarie Hell.
Farligt att förtära av Maria Lang
Eftersom flera av deckarförfattaren Maria Langs böcker har nyutgivits, tänkte jag börja läsa dem. Olyckligtvis finns ingen nummerordning i ”baksidestexten” på bibliotekets eböcker. Jag försökte välja den första boken men råkade få bok nummer två. Men det gick i alla fall ganska bra. Händelser i bok nr 1 (Mördaren ljuger inte ensam) nämndes bara i förbigående och inte på något sätt som förstör behållningen med att läsa boken.
Nu har jag alltså läst Farligt att förtära, den andra boken i serien om Puck (och Einar) Bure och Christer Wijk. Puck är huvudpersonen i boken – ”jag” i berättelsen, Einar är först Pucks fästman och så småningom blir han hennes äkta man i senare böcker. Hans gamle kompis Christer Wijk är polis.
Jag vet inte än vad som hände i första boken mer än att Puck troligtvis lärde känna Einar och Christer. I Farligt att förtära är Puck lärarvikarie på ett läroverk inne i Stockholm. Där arbetar redan Einar.
Det visar sig genast att här finns en samling något ovanliga personer. Mest är det lärare och andra ”vuxna”, men också ett par elever. Einar Bure har skrivit en teaterpjäs som sistaårseleverna, de blivande studenterna, abiturienterna, som det tydligen hette i slutet av fyrtiotalet, ska spela upp alldeles innan studenten. Därför finns också en ung regissör och en konstnär som gjort kulisserna.
Puck ska egentligen bara vikariera ett par veckor, och har naturligtvis fått jobbet för att hennes fästman är fast anställd. Under tiden bor Puck i en lägenhet på själva skolan. Hon får också hastigt och lustigt en rumskamrat, som Einar verkar vara lite för svag för. Det är också många andra som är intresserade av tjejen.
Snart märker man att alla de inblandade har olika typer av relationer sins emellan och det finns mycket ovänskap, kanske rentav hat mellan dem, men också kärlek eller sexuella relationer.
Det blir mycket prat om sex, på för oss nutidsmänniskor lite konstigt språk. Jag fick slå upp författaren på Wikipedia, för jag trodde ett ögonblick att den här deckaren kanske hade skrivits under Maria Langs (Dagmar Lange) studietid. Men det var inte så. Hon är 35 år gammal men verkar ändå väldigt fixerad vid sex. Kanske ansågs det lite speciellt och vågat att skriva så. Ärligt talat blir det lite tröttsamt. Alla antydningar som görs så mycket av men man får inte läsa något i klartext.
Själva deckargåtan är ganska komplicerad och fungerar bra. Om man bortser från allt tröttsamt prat om sex, är det här en intressant och spännande bok. Även om man inte kan räkna den till kategorin ”historiska” deckare, så är i alla fall jag fascinerad av att se hur gymnasiet och samhället i allmänhet fungerade på den tiden.
Rörgast av Johan Theorin
Efter en lång väntetid har äntligen sista delen av Johan Theorins serie av Ölandsdeckare, kommit ut. Så fort jag upptäckte det skyndade jag mig att låna eboken från mitt bibliotek och läste färdigt den på ett par dagar.
För att vara helt ärlig, tyckte jag från början att hans Ölandsdeckare var välskrivna, spännande – men också hemska. Jag är en person som bara inte tål att läsa om djurplågeri och i längden kan jag också tycka att alla mänskliga tragedier som staplades på varandra blev lite för mycket. Ändå är jag glad att jag har läst de tre första böckerna i serien. Som sagt, de var ändå väldigt intressanta. Även om jag fick bläddra förbi djurplågeriet.
En anledning till att jag tycker de här Ölandsdeckarna är så spännande är att jag som liten tillbringade fem somrar på Öland och ett par gånger åkte jag och min familj dessutom dit vid andra tider på året. Som jag berättat tidigare, har jag också ett av mina finaste bokminnen från en av de där somrarna. Någon enstaka gång nämns också min familjs smultronställen, men oftast inte. Det är häpnadsväckande att Öland (och i det här fallet norra Öland) som är så förhållandevis liten, ändå har så många gamla byar. De flesta av de mindre ortsnamnen är helt okända för mig, trots mina somrar på ön. Och var mest just på norra Öland, där böckerna till största delen utspelar sig.
Men nu ska jag komma till Rörgast, den fjärde och sista boken i serien. Jag tycker nog att den här är den allra bästa av de fyra. Rent själviskt tycker jag också om att det inte förekom något djurplågeri i den. Däremot, precis som tidigare, berättades det mycket om mänskiiga tragedier, som också kändes svårt att läsa om, men ändå intressant. Det mesta utspelade sig i tillbakablickar till (mestadels) 1930-talet. Man förstår att det som händer i nuet, har rötter långt tillbaka i familjen. Handlingen kretsar kring en för Ölandsförhållanden mycket rik familj, som har gått väldigt långt i sin kamp för att behålla sin rikedom och de har inte brytt sig det minsta om vilka de har skadat under tiden.
Även om Gerlof, bokens huvudperson, inte är lik någon person jag träffat i verkligheten, är han en väldigt bra huvudperson. På grund av sin höga ålder har han massor av intressanta minnen från Ölands historia. I just den här boken, handlar det också om en del yngre personer, som man lär känna och får en del sympati för under handlingens gång. Precis som i tidigare böcker dyker det upp en spöklik händelse, fast bara en den här gången.
Kristina Appelqvists kriminalromaner
Den svarta löparen
Den som törstar
Liv i överflöd
De blå damerna
Kristina Appelqvist skriver en serie deckare som utspelar sig på ”Västgöta Universitet” (i verkligheten Högskolan i Skövde). Huvudpersonen är Emma Lundgren som just har blivit rektor på universitetet.
Det här är en helt okej serie deckare, med övervägande sympatiska huvudpersoner. Att jag betonar det så mycket beror på att det för mig är väldigt viktigt att man kan tycka om huvudpersonerna i boken. Annars är det väldigt svårt för mig att ryckas med av en annars aldrig så välskriven handling.
Huvudattraktionen för mig är i vilket fall som helst att böckerna utspelar sig i en stad och på en högskola där jag själv har läst.
Det finns ju kriminalromaner som utspelar sig i Norrland, Västerås, Skåne, på Öland, Gotland och naturligtvis i Stockholm och Göteborg, för att inte tala om Bohuslän, men det här är (mer eller mindre) första gången någon utspelar sig i Västergötland. Camilla Ceders deckare utspelar sig visserligen tekniskt sett i Västergötland, men eftersom det är alldeles utanför Göteborg, så räknar jag hennes böcker till Göteborgsdeckarna.
Kristina Appelqvists böcker är inte jättespännande, men däremot intressanta och jag föredrar personligen bra mysterier, framför rafflande spänningsromaner.
Jag tycker särskilt mycket om igenkänningsfaktorn – det vackra landskapet omkring Skövde och de välkända miljöerna på högskolan och i själva Skövde. Men jag vill också betona att det här är välskivna kriminalromaner. De är inte förutsägbara, som t ex Camilla Läckbergs böcker.
Death of a Serpent av Susan Russo Anderson (En Serafina Florio-deckare)
Jag har just läst färdigt den här fascinerande historiska deckaren. Den utspelar sig på Sicilien på 1860-talet, en plats och en tid som är (mer eller mindre) helt ny för mig. Förutom när jag läste historia på universitetet har jag nog inte läst något från den här epoken och platsen.
Det jag verkligen tyckte om i den här boken, förutom den väldigt intressanta handlingen, var att jag tyckte om de flesta huvudpersonerna. På sista tiden har jag blivit besviken på så många böcker, därför att till och med ”de goda” har varit så extremt osympatiska. Det är svårt att komma in i handlingen i en bok där man hatar alla det handlar om. Men när det gäller den här boken hade jag inget problem alls med det.
Jag blev lite förvånad när jag insåg att en stor del av handlingen utspelade sig på en bordell. Men det blir så att man verkligen känner sympati för många av de som arbetar där, och det är inte bara att man tycker synd om ”flickorna”.
Deckaren är Serafina, som är barnmorska och nybliven änka med sju barn (ett har rymt hemifrån och en av dem är iväg på universitetet). Bordellmamman är Serafinas bästa kompis, och det är därför som hon åtar sig att utreda morden som har inträffat på bordellens yttertrappa. Någon verkar vara ute efter Rosa, bordellmamman, eller ligger något annat motiv bakom?
En av de få sakerna som faktiskt störde mig lite i den här mycket välskrivna boken, var att nästan ingen ifrågasätter att barnmorskan plötsligt har blivit detektiv. Det är bara två av hennes söner som ens kommenterar det!
En annan sak jag har undrat lite över är att allt är så modernt. Serafina har studerat på universitetet. Hon och hennes väninna och några av barnen åker på idylliska små utflykter med tåg. Alla verkar känna till väldigt mycket om vad som händer i Amerika, fast i rättvisans namn, emigrerar väldigt många sicilianare och många andra har antagligen släktingar där som håller kontakten regelbundet. Just det kanske inte är så förvånande egentligen. Men hur som helst, även om miljön är lite för modern, spelar det ingen roll. Det här var en så fantastisk läsupplevelse att jag inte vill ifrågasätta detaljerna. Författaren måste ha forskat ordentligt så det är väl troligast att hon vet mer om tiden och platsen än vad jag gör.
Jag kan definitivt rekommendera den här boken, för alla som tycker om historiska kriminalromaner.