Havskatten av Ann Rosman
”År 1906 anländer kung Oscar ii till kurorten Marstrand. Runt honom flockas societeten och under två intensiva sommarmånader badar man tångbad, knyter kontakter och väver intriger. Direktör Lundberg med familj har tagit in på Turisthotellet, trots att det egentligen är alldeles för dyrt. Men förhoppningsvis kan den stärkande havsluften kurera den sjukliga dottern Karolina, och kanske kan de på köpet finna henne en välbeställd make.
Men det sociala spelet visar sig vara förrädiskt, och ofrivilligt dras Karolina in i societetens intriger. Hon möter greve Douglas Lagercreutz och allt ser ut att falla på plats, tills hon inser att också han spelar ett spel. Ett spel med orimligt höga insatser.
En kväll i maj 2013 övar Marstrands räddningstjänst rökdykning inne på det anrika men numera förfallna Turisthotellet. Övningarna får ett abrupt slut när brandmännen hittar en död man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg kallas in för att utreda fallet. Allt tyder på att mannen blivit mördad. Men vem kan tänkas ha vinning av hans död?”
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (4.3 MB)
Språk: Svenska
Antal sidor: 673
Utg.datum: 2014-05-05
Förlag: Damm Förlag
ISBN: 9789175370149
Jag har läst alla Ann Rosmans deckare, men jag måste säga att Havskatten är den bästa av dem allihop. Man kanske kan säga att jag är ovanligt känslig, men de tidigare böckerna var så deprimerande, trots att de allihop var väldigt välskrivna och intressanta. Det är faktiskt till och med så att jag som funderat på att åka på en utflykt och se mig omkring i (på?) Marstrand, särskilt fästningen, efter att ha läst om allt tragiskt som hänt där, har börjat tveka lite.
Kanske är det också så att just det tidiga 1900-talet visade sig vara ännu mer intressant än de tidigare epokerna. En annan viktig detalj är att jag uppfattar de flesta huvudpersonerna som tillräckligt sympatiska. I många fall är de ju inte det, när det gäller andra böcker. Tvärtom. Jag förstår faktiskt inte hur någon orkar bry sig om hur det går för de verkligt osympatiska huvudpersoner som är vanligare i populära deckare. Hur som helst kan jag verkligen rekommendera Havskatten till vem som helst som tycker om deckare med historiska tillbakablickar. Personligen tycker jag också att det är extra roligt att läsa böcker som utspelar sig i Västsverige där jag själv bor (fast det betyder inte att jag inte uppskattar de som utspelar sig på andra ställen också).
Den här boken läste jag som e-bok, lånad från biblioteket, men jag tänker faktiskt köpa ett tryckt ex också. Jag ger den 4 av 5 möjliga i betyg.
Anno 1790
Nu när jag har sett hela serien Anno 1790, tänkte jag komma med några synpunkter (här finns lite mer info och här). Eftersom jag älskar historiska serier och (bra) polisserier kan jag bara säga att jag är jättenöjd. Det här är faktiskt ett trendbrott. Inte på många år har jag sett något svenskt som är så bra.
En viktig anledning till det är Freund, Dåådhs vän/kalfaktor. Gulliga killar bidrar alltid till att jag gillar en tv-serie, film eller bok. Kärlekshistorien mellan Dåådh och fru Wahlstedt verkade kanske i början ganska tråkig, men det är inget som stör, och under seriens gång har den utvecklats lite och känns inte alltför onödig. En sak som bidrar till att göra den mer acceptabel är det faktum att Freund själv också är förälskad i henne, men inser att han inte har någon chans. Han ogillar situationen, men tycker tillräckligt mycket om Dåådh att han till och med skyddar honom.
I övrigt är det sena sjuttonhundratalet en epok som intresserar mig mycket. Lustigt nog har jag av en ren slump hållit på att läsa en bok om just den tiden samtidigt som serien gick. Så här långt ser det ganska realistiskt ut – kanske med undantag av fru Wahlstedts drömmar om självständighet. Men faktiskt fanns det verkliga historiska kvinnor som hade samma dröm, så egentligen är det väl inte helt okänt.
Alla huvudpersonerna har sitt intresse och jag tycker att skådespelarna har gjort ett bra jobb med att gestalta dem. Dessutom är de flesta ganska okända, vilket bidrar till att man inte tänker ”det där är ju den och den från den och den serien”, t om med de få som jag sett tidigare i andra sammanhang. Miljöerna är fina och ser åtminstone äkta ut i mina ögon. Jag undrar dock vilken stad som får föreställa Stockholm under det sena sjuttonhundratalet. Är det en datorgenererad miljö? Eller kanske någon mer välbevarad och mindre stad, kanske i Finland? Även om vissa händelser kanske i verkligheten inträffade något eller några år senare eller tidigare, men det här är faktiskt en dramaserie, inte en dokumentär. Jag har inga problem med att avsnittsförfattarna tar sig vissa friheter.
Så småningom kanske det till och med blir lite fanfiction. Här finns det ju ganska mycket att jobba med, än en gång, mest tack vare Freund.
Slutligen kan jag säga att det gläder mig att det troligtvis blir en andra säsong.
Anno 1790
Nu har jag sett första avsnittet av Anno 1790. Jag hade läst en del negativt om serien innan och var rädd att den skulle bli en besvikelse. Annars är historiska serier något av en favoritgenre för mig, så jag hade kanske väl stora förhoppningar. Men, trots det tyckte jag riktigt bra om den. Jag ska nog skriva en mer detaljerad recension senare, när jag sett fler avsnitt, eller helst hela serien. Men åtminstone så här långt, är jag riktigt nöjd.
Kanske är jag miljöskadad av mina år inom fanfiction, men jag såg genast intressanta slashvibbar mellan två av personerna. 😉 Hehe. ”Officiellt” ska det i stället vara något mellan Dåådh (fältskären) och polismästarens fru. Helt platoniskt, förstås, vilket kan verka lite tråkigt, men med tanke på tiden, inte alls orealistiskt.
1990-talet
Ok, det var det. 1990-talet försvinner längre och längre tillbaka i det förflutna. Från och med nu måste jag betrakta berättelser/tv-serier/filmer osv från 1990-talet som ”historiska”. Det känns konstigt. Jag hade ju knappt vant mig vid ”nollnoll-talet” och nu är vi på tiotalet? Hur som helst, Arkiv X, Roswell och de där andra ”stora” 90-talsserierna är nu historiska, på det sättet att man inte längre kan se dem som mer eller mindre ”nutid”. Inte som Heroes, FlashForward, Being Human mm. Det känns lite hemskt, men jag antar att man bara måste acceptera och gå vdare. Kanske skulle det vara lättare om bara tv-serierna, filmerna och musken var lite bättre.
