RSS Feed
mar 28

Ponyo på klippan vid havet

Posted on onsdag, mars 28, 2012 in Fandom, Film, Recensioner

Häromdagen såg jag om den animerade filmen Ponyo på klippan vid havet. Det är en så söt film att jag bara måste se den igen för att försöka muntra upp mig lite. När jag förstod att den var en sorts version av Den lilla sjöjungfrun, blev jag lite förvånad, men jag kunde faktiskt se likheterna. Det fanns förstås också detaljer som verkade bygga mer på japansk kultur, men också annat som kommer från Richard Wagners serie av operor om Nibelungen-ringen.

För den som inte har sett filmen, handlar den om en liten pojke som bor på en klippa vid havet (hans pappa är sjöman). Den lille pojken hittar en ovanlig fisk nere vid havet och vill ta den med sig till sitt dagis. Han ger fisken namnet Ponyo, och anar inte att hon egentligen är dotter till en magiker och en havsgudinna och att hennes första namn är Brynhilde. Magikern var ursprungligen människa men han har dragit sig tillbaka till havet för att han avskyr hur mänskligheten har behandlat världen. Ponyo, som hamnade på stranden på grund av att hon är den mest äventyrliga av alla sina hundratals syskon (systrar?), blir genast förtjust i Sosuke. Hon bestämmer sig för att hon vill stanna hos honom och bli människa. Hennes pappa tycker inte alls om det, och hennes rymning orsakar en tsunami. Precis som den lilla sjöjungrum riskerar Ponyo att förvandlas till havsskum om Sosuke (som är en femårig pojke) sviker henne.

Jag älskar den här filmen. Den är så söt och mysig och jag tycker om budskapet också (om jag har förstått det rätt?). Men ett par sakerförvirrade mig lite. Den här filmen har ju översatts från japanska till engelska och så från engelska till svenska. Det är förstås möjligt att den är översatt direkt från japanska till svenska, men det tvivlar jag på. Till exampel, rösterna och textremsan går inte ihop alls.

En sak jag undrade över var varför Sosuke använder sina föräldrars förnamn. Varför heter en japansk mamma Lisa? Dessutom verkar ingen förvånad över att en femårig flicka dyker upp ur havet och berättar om att hon förut var en fisk och att hennes pappa är trollkarl och mamman en havsgudinna. Men oavsett de här små konstigheterna är det en väldigt vacker och välgjord film.

okt 23

Spirited Away

Posted on torsdag, oktober 23, 2008 in Fantasy, Film, Recensioner

Spirited Away är en japansk film från 2001, släppt i Sverige 2003.

Den handlar om Chihiro som är en lite grinig tioårig flicka. Hon och hennes familj ska flytta in i ett nytt hus. Pappan väljer att ta en genväg till det nya bostadsområdet, och de åker vilse.

Ganska snart börjar Chihiro få onda aningar för hon får syn på fula, ganska skrämmande varningsfigurer. Men föräldrarna lyssnar naturligtvis inte på henne. Hon är ju bara en liten flicka.

De kommer fram till något som ser ut som ett övergett nöjesfält. Där finns en restaurang, full med en massa kött.Chihiros föräldrar börjar äta och förklarar att de ska betala senare. Men Chihiro vägrar. Hon tycker allt är skrämmande och olycksbådande.

Snart börjar det bli mörkt, och då dyker det upp ansiktslösa andar. Chihiro springer tillbaka till sina föräldrar, men hittar bara två stora grisar.

Hon börjar springa för att komma undan andarna, och till slut gömmer hon sig. Då ser hon en mystisk pojke, Haku, som lovar att hjälpa henne. Han ordnar ett arbete åt henne i ett badhus för andar och gudar. Det är ett rätt läskigt jobb, och folket är konstigt, men Chihiro kämpar på. Hon måste ju hitta ett sätt att rädda sina föräldrar som snart kommer att slaktas och bli mat på den där restaurangen. Med andra ord måste de ha ätit andra människor i grisform.

Det där var faktiskt ganska lustigt. Som vegan skulle jag själv inte ha varit frestad alls av allt det där köttet, och för övrigt skulle åtminstone inte jag börja äta utan att betala, vad det än var som bjöds. Men jag vet ju inte sederna i Japan. Å andra sidan kan man ju misstänka någon form av magi så föräldrarna kanske inte kunde hjälpa det de gjorde.

Hur som helst, filmen är rolig, spännande och fascinerande. Jag är ganska ny på det här med japansk tecknad film, men den här och Det levande slottet, tyckte jag i alla fall mycket om. Man ska inte tro att de är det minsta likt vanliga, västerländska tecknade filmer som verkar vända sig till små barn (före skolåldern). Nu tror jag inte att Spirited Away direkt vänder sig till alla vuxna, men det är definitivt en film för tonåringar och unga vuxna, eller alla som är unga inuti.

Det är inte en film som är full av blod, våld och hjärnsubstans, men kan nog vara lite skrämmande för yngre barn. Fast det är ju knappast filmens målgrupp. Jag tyckte om den i alla fall. Fantasy-, eller sagokänslan uppskattade jag mycket. Den är vältecknad och på alla sätt välgjord. Jag kan verkligen rekommendera den.