Nyheter för en gångs skull
Jag har faktiskt några nyheter att berätta om. Inget händer egentligen här, som du nog har gissat, men just nu är det faktiskt något på gång. Jag har börjat plugga på universitetet igen. Ett sista försök att få en examen. Kanske borde jag inte ha lagt ut det här. Vem vet om det kanske jinxar mina chanser, men de var ju inte så stora från början, så jag tar risken.
Hittills har jag bara varit på introduktionen och första föreläsningen (och jag kommer inte att kunna gå på nästan några) men så här långt ser det bra ut. Det verkar intressant och inte så svårt som jag var rädd för i mina värsta sömnlösa ögonblick.När det gäller folket i min grupp, finns det i alla fall omkring 14 killar, så det är ju trevligt, fast de flesta är inte riktigt min typ. Alltför många av dem är för unga (för mig, och det säger verkligen en hel del, haha) och resten – jag vet inte riktigt. De flesta av de drygt tjugo andra studenterna är tjejer och de är också tonåringar. Omkring 19, de flesta. Jag behöver väl inte nämna att jag var osynlig för alla i gruppen, kanske läraren medräknat.(Och han var inte min typ heller, alldeles för gammal, t ex.)
Gårdagen började ganska bra, men som det står i mitt förra inlägg så började det gå utför snabbt. Trots det har jag nu officiellt tre trevliga saker att notera här i bloggen (för gårdagen).
1. Jag vaknade vid en normal tid på morgonen och jag var helt utvilad! (Fast jag hade förstås varit vaken i 48 timmar för att klara det, men ändå.)
2. 1000 personer har läst mitt Kalla Spår-fic, Winding Road, på FanFiction.net!
3. Jag såg en ganska kul film igår (Dinotopia). Jag älskar den världen.
En annan sak – jag tror att jag kanske har ADHD. Det skulle kunna förklara en del. Jag har inte fått någon diagnos än, men allt jag har läst hittills verkar stämma bara alltför bra. Vet inte riktigt vad jag känner inför det. På ett sätt skulle det vara lite läskigt att ha ett handikapp av något slag, men å andra sidan skulle det vara en lättnad att veta att jag inte bara är dum, misslyckad och värdelös utan anledning.
Det är allt så här långt. Uppdaterar senare (om det finns något att uppdatera).
Då slog det honom…
Det här hittade jag på en nyhetssajt:
När det gäller homosexuella shejker var det så att för flera år sen började en ung vän till mig att arbeta för sin farbrors företag i ett av Arabemiraten. Han blev presenterad för en av shejkerna på platsen och memorerade så noga orden shejken hälsade honom med, så han skulle kunna använda hälsningsfrasen när han träffade andra dignitärer. Det var inte förrän han hade använt frasen i ett par dagar som någon översatte den för honom, och då insåg han varför alla hade stirrat så konstigt på honom när han upprepade shejkens hälsning. Frasen betydde ”Mm, du har verkligen en snygg bakdel.”
Det här påminner mig om något liknande. En av min mammas kollegor var gift med (och är antagligen fortfarande det) med en ingenjör som brukade jobba mycket i Saudiarabien, Jemen, Förenade Arabemiraten osv. Den här typen var en riktig skitstövel, och jag tålde honom bara inte. Hur som helst, berättade han följande lilla historia för sin fru. Förmannen som hade hand om arbetarna sa så här om dem: ”De där typerna, de bara k****** och K******. Och mammas kollegas man tänkte: ”Konstigt, jag trodde inte att det fanns några kvinnor där.” Då slog det honom… ”Jaså. Det var så det var. Oj.” När jag hörde det här, kunde jag bara inte sluta skratta.
Tidningar eller skräp?
Min mamma älskar att läsa morgontidningarna. Pappersupplagorna, inte onlineversionerna. Eftersom jag ofta är uttråkad, läser jag dem oftast också,, men jag är inte alls lika entusiastisk. Varför då? Det finns faktiskt flera anledningar. Först och främst slösar det enorma mängder papper, dödar träd och bidrar till förstörelsen av våra skogar. För övrigt, på morgonen är det nyheter, på kvällen är det bara skräp. En annan anledning är alla bilagorna. En del – som kulturbilagan – är helt ok, men de flesta – om bilar, husköp, sport etc – är bara skräp ända från början. Värdelösa sopor som min mamma måste betala för. Det är därför jag verkligen föredrar onlineversionerna. Jag får läsa det jag är intresserad av, och jag kan strunta i resten. Förutom annonserna, som får sajterna att ladda så långsamt att jag blir galen, men det är en annan historia…
Språkstudier
Jag älskar att lära mig nya språk – eller att jobba med de gamla. Men bortsett från svenska (självklart) och engelska, är det ganska svårt att öva sig. Man behöver åka till landet i fråga, gärna under längre tid – ett halvår, ett år eller mera. Om man inte kan det – och jag har inte möjlighet att göra det nu i alla fall, och jag vet inte när det skulle kunna bli, finns det lite annat man kan göra.
Jag brukar läsa nyheterna på nätet. Inte bara dagliga nyheter som i dagstidningarna utan om alla möjliga olika ämnen jag är intresserad av. När jag kan försöker jag passa på att läsa de här nyheterna på andra språk än svenska och engelska. T ex när det gäller “vanliga” nyheter brukar jag gå till en site som heter EuroNews. Där kan jag läsa samma nyhet på franska, spanska, italienska och tyska. Det underlättar en hel del. Men om jag behöver kan jag översätta några ord med hjälp av t ex Altavista Babelfish.
Det är lite svårare med t ex teknologinyheter eller nyheter om miljö och ekologi för att nämna några av mina intressen. Ofta kan jag bara få tag i dem på mina första två språk. Men när jag kan försöker jag läsa sånt åtminstone på franska och ibland också spanska – mina “näst bästa” språk. Nu menar jag inte någon värdebedömning, bara vilka språk jag behärskar bäst.
En annan sak som jag gör – det här gäller bara franska, inte spanska eller något av de andra språken – är att läsa böcker. Jag försöker hitta någon kul bok, t ex en deckare och så läser jag den på franska istället för på svenska eller engelska. Dessutom, just den deckarserien jag börjat med, tror jag inte finns översatt till svenska alls, och kanske inte ens engelska.
Häromåret upptäckte jag att en kinesisk bok jag ville läsa bara fanns översatt till ett västerländskt språk. Det var tur för mig att det språket var franska. Därför fick jag chans att läsa boken, och öva mig på ett av mina språk på en gång.
Vad som är nästan allra bäst – utom att vara i landet eller åtminstone prata med en infödd – är att chatta och maila med en infödd, eller kanske att skriva inlägg på en anslagstavla, ett forum eller en internetgrupp. Ett tag hade jag möjlighet att chatta med en fransman. Det var jättebra. Jag kunde använda lite svårare uttryck än vanligt, för att jag fick feedback direkt. Om jag undrade över ett ord, kunde han ge mig det direkt. Fast maila är bra det också. Då får man sitta med ett lexikon, fast det är bäst att man kan uttrycka sig åtminstone lite enkelt, helt utan hjälp. Det är svårare att utgå från lexikonet hela tiden.
Sen kan man ju fråga sig hur stor användning man kan ha för främmande språk. Rent praktiskt/ekonomiskt kanske jag inte har det. Jag har inte tänkt mig att flytta utomlands även om jag funderade på det mycket för några år sen. Naturligtvis skulle man kanske kunna få ett jobb här i Sverige som innebär att man får användning för något annat språk. Fast då måste man ju behärska det helt flytande. Det gör jag med engelska, men sorgligt nog inte med något av de andra. Inte än i alla fall.
Drömmen är att få bli översättare, men det lär nog inte hända. Jag skriver böcker både på svenska och engelska, men det blir nog inte så att jag någonsin kommer att behärska franska och spanska fullt så bra att jag kan skriva egna böcker.
Trots det tror jag att jag har “nytta” av mina språkstudier. Om inte annat är det bra för hjärnan. Dessutom är det jättekul. Nuförtiden är det inte mycket som jag tycker är jättekul, men att skriva, läsa och använda språk på olika sätt är faktiskt det.
Att läsa om historia är ett annat nöje. Läsa, inte plugga. Musik är ett annat av mina intressen och enda anledningen till att jag nämner det här, i det här inlägget, är att det kan vara användbart i språkstudier.
Man kan lyssna på texterna, och försöka översätta dem inne i huvudet. Musik är också en aspekt av ett lands kultur, så de låtar du lyssnar på lär dig lite om landet vars språk du studerar.
Det här var några exempel på vad jag brukar göra för att öva mig på de språk jag studerar. Inget av det här är särskilt dyrt. Om man inte har råd eller tid att resa eller gå en kurs kan man alltid försöka med det här. Det fungerar naturligtvis inte om man är helt och hållet nybörjare, men det ska finnas bra onlinekurser och kurser på CD och DVD. Fast det är förstås mycket dyrare.
