Defying Fate – Two Tales of the Warden av D. L Morrese
Jag har just läst färdigt eboken Defying Fate – Two Tales of the Warden av D. L Morrese.
Från början verkade det här vara en väldigt enkel, men ganska rolig fantasyberättelse, men efter ett tag insåg jag det fanns mer att hämta. Berättelsen blev mer komplicerad men fortfarande, ganska rolig, och det är ok för mig. Kortfattat, är det här historien om en ung prins, Donald, som reser omkring i sin pappas kungadöme (och ett grannland) i undervisningssyfte. Han har med sig en guide/livvakt som är en gammal soldat med en mycket pessimistisk syn på livet. Efter hand får Donald fler vänner. det visar sig att det pågår mycket mer i den här världen än jag trodde från början. En av Donalds nya vänner är egentligen en flera tusen år gammal android. En av de andra är en lika gammal robothund (eller kanske en ”canoid” – eftersom hunden är väldigt lik en riktig/biologisk hund). Allt handlar om Donalds självpåtagna uppdrag att förhindra ett onödigt krig mellan hans land och grannlandet (befolkat av dvärgar) Gotrox. Till att börja med verkar det som hans uppdrag är hopplöst, men Donald kan bara inte tänka sig att ge upp och hans vänner gör sitt bästa för att hjälpa honom.
I stort sett är det här en välskriven och fascinerande men ganska enkel berättelse. Mitt enda problem är grammatiken – författaren verkar ha en oförklarlig motvilja mot perfekttempuset. Det förekommer bara i en del dialog. Utan undantag har författaren valt att byta ut perfekt mot imperfekt. Det irriterade mig. Jag började formulera om varje mening inne i huvudet, till vad jag tyckte var rätt. I övrigt var det här en rolig, lättsam läsupplevelse med många sympatiska och roliga personer.
Svenskan allt mer osynlig i Finland
Det är uppenbart att svenskan blir allt mer osynlig i vardagen i Finland. Det är en pågående process i vårt grannland, som nog kan vara olycklig för hela Norden, men naturligtvis allra värst för den svenska befolkningen i Finland
Läs mer här.
Fem bokfrågor
Jag hittade det här på Booklikes och tänkte att jag skulle försöka svara på frågorna.
1. Vem är du ”kär” i i bokvärlden?
Svår fråga, men jag tror jag väljer Faramir i Sagan om ringen.
2. Vem är din favoritbov i litteraturen?
Också en svår fråga. I vanliga fall föredrar jag nog bovar från tv- och filmvärlden, för då kan jag förälska mig i skådespelaren. I bokform gör jag oftast inte så. Jag kan i alla fall nämna Chauvelin i Röda nejlikan och Moriarty i Sherlock Holmes. De är intressanta om än inte några jag blir förälskad i.
3. Har du en favoritgenre att läsa inom och i så fall vilken?
Jag får nog välja fantasy, även om jag också älskar pusseldeckare.
4. Din favoritbok under året eller de senaste åren?
Än en gång svårt att svara på. De senaste åren eller så har jag upptäckt ett antal nya författare och beroende på genre och åldersgrupp boken är avsedd för, har jag flera olika favoriter. Gregory Frosts böcker Shadowbridge och Lord Tophet tillhör mina stora favoriter och det gäller också Garth Nix böcker om Sabriel. På sista tiden har jag också upptäckt ungdomsboksförfattaren Frances Hardinge. Men än en gång, jag har alldeles för många favoriter, till och med bland nyare utgivningar.
Den här stan…
Grr. Idag gick min mamma och jag och handlade. Tyvärr är det så att min mamma har problem med synen (av flera olika anledningar, bland annat en envis ögoninflammation och en gammal skada från skoltiden – en snöboll som hon fick rätt i ögat!). När vi gick igenom kassan och mamma försökte knappa in sin kortkod (och hade lite problem med det), märkte jag att kvinnan som satt i kassan skrattade och gjorde miner åt kvinnan som stod bakom oss i kön (antar att de kände varandra). Tydligen tyckte de att min mammas problem med den digitala displayen var lustigt. Jag blängde på dem, men de verkade inte märka det ens. De var äldre än jag, och för övrigt kan den här typen av ögonproblem drabba vem som helst, så det skulle ju kunna hända dem också i framtiden. Den här staden gör mig galen. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer härifrån snart.
Stephanie Plum…
Jag känner mig riktigt deprimerad just nu, men som tur är har jag en Stephanie Plum-”deckare” att fördjupa mig i. Det är i stort sett det enda som kan få mig på gott humör när det är som värst. Tack, Janet Evanovich, för att du distraherar mig från mina problem!
Hur skriver man en bokrecension? | Språkligt
Bokrecensioner kan se väldigt olika ut rent språkmässigt. En del väljer att skriva väldigt enkla och tydliga recensioner med få utsvävningar och utsmyckningar, medan andra skriver mer kreativt och berättande. Det finns dock ett visst format man bör följa för att få med det innehåll som behövs i en recension, det innehåll som läsaren ofta vill få ut av recensionen.
Minns du din favoritlärare? Idag är en bra dag att säga tack
5 oktober är ’World Teachers’ Day, ett UNESCO-initiativ. Jag har inte hittat något svenskt namn.
Läs mer här.
Artikeln är på engelska.
Jag skulle vilja passa på att nämna min lärare i franska och engelska, från högstadiet. Han var helt fantastisk. Vi hade så kul på lektionerna. Tack så jättemycket, magistern! Det var ett rent nöje att vara din elev.
Vad var så nytt med Gutenberg? | Historiebloggen
Läs mer här.
