Mystiskt…
I går eftermiddag/tidig kväll alldeles när det började bli mörkt, gick jag en promenad. Efter en stund, la jag märke till att jag var förföljd. Av en grön plastpåse! Haha. Den var liksom uppblåst, nästan som en ballong, och den rullade på bakom mig en stund. Jag sneglade över axeln för det där såg ju ganska lustigt ut men efter ett tag stannade den och bara låg där på trottoaren. Konstigt.
Handlade lite – och annat
Igår åkte jag och handlade i grannstaden. Den ligger kanske tio-femton minuters bilresa härifrån (lite längre med buss som jag åker). Det är egentligen löjligt hur annorlunda det känns att vara där. Det är antagligen bara inbillning och säger något om hur mycket jag vantrivs här, men när jag kommer till någon annan stad känner jag mig mer säker på mig själv och till och med smalare (haha), fast i grund och botten är staden inte så annorlunda än den här, bara större.
Först gick jag på synundersökning och så försökte jag välja nya bågar. Efteråt passade jag på att handla lite mat. Det finns så mycket mer att välja mellan i den här större staden än där jag bor, till exempel jättgoda (soja)glassstrutar.
Till slut åkte jag in till centrum och gick till biblioteket för att skaffa ett lånekort. Än en gång, där finns så mycket mer att välja mellan. För en eller ett par månader sedan gick jag till den här mindre stadens bibliotek för att leta efter ett par böcker, och hade tänkt sitta där och bläddra i dem för att avgöra om jag ville låna dem eller inte. Det visade sig att ingen titel fanns inne. Det här andra biblioteket hade åtminstone en av dem (jag kollade faktiskt inte på ungdomsavdelningen – det kändes lite fånigt för mig att gå dit). Jag önskar bara att jag hade haft tid att sätta mig ner och bläddra lite. Kanske lånar jag några nästa gång.
De hade förresten mina böcker. En av dem hade de satt på sidan av bokhyllan för att puffa för den. Det känns helt overkligt.
Meme – om mig
Den här memen hittade jag på Livejournal, men den är ursprungligen från Tumblr. Jag bestämde mig för att låna den och anpassa den lite.
Jag skriver fanfiction
Jag skriver originalberättelser
Jag publicerar böcker
Jag tar inte kritik särskilt bra
Jag är annorlunda än andra
Jag vill jättegärna ha barn
Jag älskar Narnia-böckerna (och Sagan om ringen-böckerna och… – hur lång tid har jag på mig?)
Jag lever i en fantasivärld
Jag älskar böcker, t om e-böcker
Jag har varit så sjuk att jag nästan dog
Jag är tyst men jag har mycket att säga
Jag hatar att gå upp tidigt
Jag har aldrig flugit
Jag har varit med i tv
Jag behöver bara en liten paus, någonstans långt bort från allt
Jag har blå ögon
Jag föredrar att köpa cdskivor framför att ladda ner musik
Jag är lättdistraherad
Jag tycker inte att någon lyssnar på mig
Jag är en helt annan människa online
Jag har förlorat en förälder
Att läsa är min tillflyktsort
Att skriva är min tillflyktsort
Jag längtar efter ett lyckligt, långvarigt förhållande
Jag är blyg
Jag saknar sommaren
Jag är en person som följer alla grammatikregler till och med när jag skriver sms
Jag är en som tänker, inte en som pratar
Jag är en t-shirt, jeans och träningsskor-typ
Jag vill alltid förbli ung
Jag är vegan
Jag har börjat förlora hoppet om mänskligheten
Jag oroar mig över vad som händer med planeten
Jag skäms över mänskligheten
Jag älskar djur mer än människor
Jag är väldigt beskyddande mot djur
Veganbesvikelser
På sista tiden har jag blivit ganska besviken på några veganer, eller snarare ett eller annat ställe där veganer samlas på nätet. De flesta där, särskilt de mer aktiva, är bara intresserade av allergier och överkänslighet. Det är ju deras sak förstås, men de kan bli ganska aggressiva när de tror att de blir ifrågasatta.
Jag bestämde mig för att hålla mig ifrån de där tråkiga ställena och bara hålla till där jag känner mig välkommen. Fast jag måste säga att det är sorgligt att vi veganer inte kan hålla ihop.
En annan sak som har varit en besvikelse är att flera veganer tjatar om att vi veganer inte alls har något gemensamt med varandra. Jag tycker att vi har det, även om vi kan ha olika anledningar till att vi blev veggisar.
Alltihop började när en tjej frågade om det var någon mer som skulle vilja flytta till en veganby eller något annat ställe nära andra veganer. Ett eget ”veganland”. Alla, utom jag och min syster, verkade se ner på hela idén och kritiserade den på alla möjliga sätt.
Jag tycker det är väldigt deprimerande och nedslående. Själv skulle jag i alla fall vilja ha fler vegankompisar, helst några som har delvis samma intressen som jag och att bo nära dem skulle vara ännu bättre.
Resa med förhinder
Igår var jag på väg till Göteborg, till en klinik för att göra om ett blodprov, som de redan hade tagit en gång, men glömt att skicka iväg till labbet, eller det var i alla fall vad de hade sagt till mig före semestern. När jag redan hade bokat en tur och returbiljett, och dessutom satt på tåget till Göteborg, ringde en generad sjuksköterska upp och frågade om jag redan åkt. De hade plötsligt hittat mitt provresultat och jag behövde inte komma dit. Kul. Jag förlorade pengar på det, och det var dessutom andra gången jag skulle ha åkt och gjort om prover som de hade slarvat med. Ännu mera pengar bortkastade… Inte för att de kommer att kompensera mig för det, det gör väl ingen numera. Jag fick knappt en ursäkt. Och det här är en privat klinik.
Mamma ville att jag skulle hoppa av tåget och komma hem, men eftersom jag redan var i grannstaden bestämde jag mig för att stanna och handla lite. Jag skulle ju ändå komma tillbaka mycket tidigare än jag skulle gjort annars.
Den här staden är mer än dubbelt så stor som den jag bor i (plågas i, faktiskt) och det finns fler butiker och ett mycket större urval av allt möjligt. Jag fick tag i en del jättefina grönsaker (och bär) som jag inte hade sett eller kunnat drömma om att köpa, på flera år. Jag gick också till hälsokostbutiken och fick tag i en del veganmat som det här är det närmaste stället jag kan få det från.
På vägen tillbaka påpekade busschauffören att det skulle bli mycket dyrare för mig att betala med kreditkortet än att ladda ett busskort. Jag berättade att jag nästan aldrig åker så det skulle knappast vara värt det. Då visade det sig att han kände igen mig från när jag brukade åka ganska ofta med just den här turen. Jag sa att det är ju för sent nu ändå, eftersom bussen just skulle avgå. Han sa: nej, det är det inte, jag väntar på dig. Så jag rusade iväg och fyllde på busskortet och så tillbaka till bussen igen. Det var jättesnällt av honom. Han var trevlig mot de andra passagerarna också, bland annat erbjöd han sig att springa och hjälpa en tjej av med kärran med hennes bebis i, men till slut gick en av de andra passagerarna och gjorde det.
Så den här dagen blev faktiskt rätt mycket bättre än jag trott och det kompenserade i alla fall lite för den misslyckade resan och definitivt för den griniga mannen och den sura kvinnan som stirrade hatiskt på mig när vi väntade på bussen här i stan. Det är verkligen typiskt för den här hålan. Den är känd som en av Sveriges mest otrevliga städer och jag har inget att säga emot det.
Regn…
Jag gick och handlade igår och när jag skulle till att gå ut igen, började det regna. Inte lite heller, utan massor. ”Helt vatten” som vi brukar säga. Jag blev tvungen att vänta tills det slutade regna (för en stund) innan jag kunde börja gå. När jag till slut kom tillbaka var jag helt genomdränkt, i alla fall skorna och håret. Det här är nog den värsta/regnigaste sommar jag upplevt. Är det här en del av klimatförändringen? Hur som helst, jag antar att regn borde vara bättre än torka.
Sommar med Soran Ismail
Alldeles nyss lyssnade jag på Sommar med Soran Ismail. Precis som de tre sommarpratarna jag lyssnat på tidigare hade han mycket intressant att komma med. Musiken var ganska bra också. Inte alltid min stil, men definitivt inget jag tyckte direkt illa om.
Soran berättar om de fördomar och underliga uppfattningar om honom som han råkat på. Det förvånar mig verkligen inte. Till och med min familj som är helt och hållet svensk har ofta mötts av ovänlig och orättvis behandling. Varför vet jag faktiskt inte. Men folk (i alla länder, av båda könen och i alla åldrar) har ju en tendens att dela in andra människor i ”vi och dom”.
Förhoppningsvis retar det de här fördomsfulla typerna jättemycket att Soran numera är kändis och får vara med i tv och prata i radio.
Hur som helst, det var spännande att få följa Sorans föräldrars flykt från Kurdistan till Sverige. Jag kommer från en liten stad och känner nästan ingen invandrare så det känns extra intressant att få höra lite om hans bakgrund.
För övrigt nämner Soran ofta att han missnöjd med sitt utseende. Bortsett från helskägget, som inte direkt hjälper, men som han kanske har rakat av sig nu, tycker i alla fall inte jag att han är ful. Kanske inte så snygg som Darin, till exempel, men vem är det? Den killen är så snygg att tv-rutan smälter… 
Lite off-topic, men…
Slutligen vill jag säga att jag uppfattar Soran som en väldigt intelligent kille och naturligtvis en väldigt bra komiker. Dessutom – numera – en riktigt bra sommarpratare.
Sommar med Sara Bergmark Elfgren
Nu har jag lyssnat på Sara Bergmark Elfgrens sommarprat och det var verkligen så intressant som jag had hoppats på. Det är klart att jag läst Cirkeln (men inte Eld än) så naturligtvis var jag nyfiken på författarna. (Det kommer förhoppningsvis en recension så småningom, i alla fall på min huvudblogg.) Synd att inte Mats Strandberg fick prata också nu i sommar, det hade varit intressant att höra vad han hade att säga.
Mycket av det Sara pratade om låter bara alltför välbekant. Jag minns många liknande situationer. Tack och lov att skolan är slut för min del. Från den tiden har jag väldigt få positiva minnen.
Jag önskar att jag hade fått vara med om en så trevlig upplevelse som Sara hade när hon läste kursen om skräck och fantasy på Stockholms universitet. En väldigt fin historia. Tråkigt bara att inget i den stilen någonsin händer mig…
Hur som helst, jättebra sommarprat.
Sommar med Marika Carlsson
Nu har jag lyssnat på Marika Carlssons sommarprat och jag tyckte om det. Det var intressant att följa hennes resa tillbaka till sina rötter i Etiopien. Hennes komikerbakgrund gjorde sig påmind, men på en lagom nivå. Bra jobbat Marika!
Sommar med Elsa Billgren
Jag har lyssnat på Sommar med Elsa Billgren. Innan jag bestämde mig för att lyssna på podcasten (jag brukar aldrig höra på direkt när programmet går, och för övrigt bara några få som jag tror jag kan vara intresserad av), kollade jag lite vad andra tyckte. Hon fick inte så bra betyg, verkar det som. Jag tyckte först att hon var ganska bra, trots att jag inte är så intresserad av kläder och accessoarer. Musiken var bra också. Men efter halva programmet ungefär började jag tröttna. Alla de där privilegierna hon haft, som hon nog inte ens är medveten om, de bara stod mig upp i halsen. Allt hon velat ha har hon fått. Pappas lilla flicka. Men jag lyssnade i alla fall till slutet och jag tyckte nog inte det var så dåligt som folk tycks ha sagt. Så jag ger väl betyget godkänt i alla fall.
