Otur
Idag när mamma och jag var och handlade och hämtade ett paket, ramlade hon och gjorde sig illa i handen. Det gjorde så ont att vi blev tvungna att gå till vårdcentralen på vägen hem. Där fick hon först träffa en sköterska, och så en läkare (ironiskt nog samma läkare hon träffat i morse, när hon fick veta att hon är helt frisk). Doktorn skickade henne vidare till sjukhuset, tyvärr inte det närmaste utan ett i en stad lite längre bort, dit hon brukar åka för ögonundersökningar och behandling. Nu har hon blivit röntgad men har inte kommit in till ortopeden än. Hon kommer antingen att behöva gipsas eller få ett stödförband. Vi vet inte än om fingrarna är brutna.
Uppdatering: Mamma fick vänta så länge att sista bussen har gått ifrån dem. Nu måste de ta en taxi. Och vi vet fortfarande inte om fingrarna är brutna. Båda telefonerna håller på att ladda ur så nu får jag inga fler uppdateringar.
När jag gick och handlade idag…
Jag väntade mig inte att ha något att säga så här snart efter förra inlägget, men när jag var inne i centrum och handlade, hände ett par saker.
Min syster och jag var på väg till apoteket för att köpa medicin till mamma (som har fått en fruktansvärd klåda, kanske sviter efter bältros som hon hade för flera år sen). En kille med rufsigt, ovårdat hår gick förbi i sällskap med två tjejer (och kanske en tredje, som i så fall hade halkat efter). Han rökte något som inte var tobak, för den lukten känner jag igen. Hur som helst, jag hade en lindrig huvudvärk, men efter att ha andats in molnet av rök som han puffade ut, hade min huvudvärk gått över. 😉
Ett par andra saker hände också, fast jag är inte säker på hur intressant det skulle vara för mina eventuella läsare. Till exempel, medan min syster var inne i apoteket, sprang tre små pojkar förbi, den yngste bara ca fyra år. Jag tänkte, tre pojkar är verkligen lite i mesta laget. Just då log den lille väldigt gulligt mot mig och då tänkte jag, kanske bara en…
Jag råkade också se en ganska ovanlig liten hund (tillsammans med ett ungt par). Det var antagligen en miniatyrbullterrier.
Miniatyrbullterrier
Hon sniffade åt mitt håll så jag sa ”känner du hundlukt från mig”? Det unga paret som höll i hennes koppel sa några ord till mig, men de var rätt fnissiga och inte så intresserade av att prata. Så kom en äldre tjej (ungefär tjugofem, kanske) och tog tillbaka sin hund. Jag tror hon och den yngre tjejen var systrar. Vi började prata lite om djur. Det var ganska trevligt och helt oväntat i den här staden. När de gick sa den äldre tjejen hej då till mig, och det måste vara första gången. Folk i den här staden PRATAR inte med varandra, i alla fall inte med oss.
Måste gnälla lite…
I måndags, åkte min syster och jag iväg för att titta på ett hus, som ligger väldigt nära vår lilla stuga. Ja, jag vet, det låter kanske konstigt men vi tänkte att eftersom det är så dyrt att dra in VA, så skulle vi kunna spara lite (i alla fall om vi kunde bjuda lägre än ägarna egentligen vill ha). I stället blev vi obehaglig påminda om hur isolerat båda husen ligger. Så vi kommer nog inte att bjuda på huset, fast det är ett väldigt fint litet hus, fast inte fullt så underbart som vårt. Jag önskar att någon vi känner, kompis eller släkting, skulle vilja ha det, men tyvärr har vi ingen.
Men det är inte vad jag ville gnälla om. När vi skulle av bussen, ringde vi och ställde oss och väntade vid den bakre dörren. Vi trodde att vi hade gjort allting rätt, men föraren bara körde förbi vår hållplats och nästa och skulle inte ha stannat där heller, om jag inte hade gått framåt i bussen och ropat och en trevlig medpassagerare reste sig upp och skrek åt honom. Då stampade han på bromsen och släppte av oss, utan ett ord till ursäkt. Jag tror han var lite sen och inte ville ”slösa tid” på oss. Skitstövel. Han lämnade oss mitt på en trafikerad väg (som inte direkt är dimensionerad för den trafiken) och försökte undvika att bli påkörda. Tyvärr en anledning till att inte flytta ut dit.
Yttlerligare en var att när vi till slut kom tillbaka till närmaste stad, fanns det nästan ingenting att välja på i affärerna, särskilt inte för oss veganer. Fast å andra sidan var båda affärerna öppna på Annandag Påsk.
Cirkeln
Cirkeln
Jag var just och såg filmen Cirkeln. Eftersom jag inte har recenserat böckerna än, tänker jag inte gå in på alltför många detaljer om vad jag tyckte. Men jag tyckte i alla fall lika mycket om filmen som böckerna. Skådespelarna såg ut som jag tänkte mig dem i boken, i alla fall de flesta av dem. Jag hoppas de andra två böckerna får bli filmer och att jag kommer att tycka lika mycket om dem som om den första (fast jag måste erkänna att jag nog alltid tyckt bäst om bok 1). Det var också rätt kul att faktiskt sitta där i biosalongen, fast vi var bara fyra personer som såg filmen, alltså om man räknar mig och min syster. Det kan ha varit för att filmen har gått i omkring två veckor nu.
Jordskott – första intrycket
Nu har jag sett första avsnittet av Jordskott. Det sägs att det är ”ett svenskt Twin Peaks”. Eftersom jag inte har sett Twin Peaks är det lite svårt att avgöra om det stämmer. Men i alla fall, så här långt tycker jag det verkar lovande. Det är mer science fiction-känsla än skräck-känsla och det föredrar jag.
Men jag tycker mig ana ett tema som jag märkt tidigare, nämligen att storstadsbor verkar känna en iskall fasa inför landsbygden och framför allt skogen. För mig är det helt främmande. Skogen är för mig en underbar, hänförande plats. Det är mer eller mindre den enda plats som är fylld av lugn och ro. Egentligen är det lite lustigt att människor som utsätts för rånare, galna mördare, terrorister och trafikolyckor i rusningstrafik är så rädda för naturen. Vad väntar de sig? Troll? Jättar? Skogsrån?
Skådespelarprestationerna är lite si och så. En del blir bättre efter hand, andra inte. Och som sagt, storstadsbornas skräck för landsbygden får manusförfattaren att skildra ”landsorten” som något lite skruvat komiskt eller – än en gång – läskigt. Det är faktiskt lite överdrivet.
Handlingen verkar lovande. Lagom spännande.
Slutligen vill jag säga att miljön – naturen – är så otroligt vacker. Jag älskar ljuset, färgerna – allt. Visste inte att det var så vackert i Västmanland. Trodde först att det var i Ångermanland. Hur som helst, väldigt vackert.
Jag tänker definitivt fortsätta följa serien, i alla fall tills det dyker upp något jag inte gillar, till exempel djurplågeri.
Konsert i Second Life
Igår kväll lyckades jag ta mig tid mitt i mitt upptagna liv (haha) att gå på en konsert igen i Second Life. Vad det egentligen innebar var att jag fick vänta med att se Shetland och än en gång hade jag inte tid att chatta med mina fanfictionkompisar och inte mina vegankompisar heller (det borde jag verkligen ta mig tid att göra snart). På konserten framträdde Bara Johnson och Free Roos.
Svenske Bara Johnson blev känd för en större publik när han medverkade i Emmy-nominerade HBO-dokumentären ’When strangers click’. Han blev upptäckt i Second Life men uppträder numera både i den virtuella världen och i den verkliga (eller köttvärlden som en del kallar den). Han är alltså en singer/songwriter. Jag mådde inte så bra och det har jag inte gjort på ett tag nu. Jag har huvudvärk, ont i nacken och värk i en arm. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag har varit rädd att det kan ha med min medicin att göra eller snarare det jag tar medicinen för, men jag vet att jag har en förkylning på gång, så det är nog antagligen bara det.
Men tillbaka till konserten. När jag hörde att Bara Johnson var tillbaka i Second Life, visste jag att jag måste ta mig tid att gå på hans och hans nya partner och bandmedlem Free Roos konsert.
Bara Johnson
Tyvärr lyckades jag göra bort mig den här kvällen (eller snarare gjorde min avatar det). Först kunde jag inte hitta min dansanimation. Det kanske ingen uppmärksammade, men det kändes väldigt pinsamt att stå still när alla andra dansade. Så fick jag höra att jag hade en annan artists grupp aktiverad, och alltså synlig ovanför min avatars huvud. Fast jag såg faktiskt att andra avatarer också hade någon annan grupp aktiv, så det kanske inte var så illa ändå, men jag blev i alla fall generad. Sen lyckades jag hoppa in bakom mixerbordet där det stod en ”dj” (fast det var bara en bot, så hon märkte ändå ingenting), men i alla fall… Så till slut lyckades jag hoppa baklänges ut genom ingången och hamnade utanför baren. Det fick mig att känna mig som en riktig nybörjare (”noob”).
Men i övrigt var det ändå en trevlig kväll.
Snygging i publiken
Jag hade trott att Bara (som egentligen heter Jonas) skulle prata norrländska. Det måste ha varit dokumentären som fick mig att tro det, för då bodde han i Norrland. I stället pratar han en dialekt som hör hemma betydligt längre söderut (Skåne? Halland? Småland?). Det var nog för han pratade engelska i dokumentären som jag missade det.
Poesi-evenemang i Second Life
Igår kväll gick jag till ett evenemang i Second Life (3D-värld). Russell Eponym (Russell Taylor Ashby) är en walesisk sångare/sångförfattare som också verkar vara något av en allkonstnär. Han läste poesi och sjöng och spelade. Det blev en ganska sorglig och reflektiv kväll, men också intressant och det var i en väldigt vacker och magisk region.
Blå svampar
Vinterstämning?
Det är lite svårt att känna någon vinterstämning när det är fem-sju plusgrader och det regnar nästan varje dag. Ibland åskar det till och med, fast inte just här.
Det blir i alla fall mörkt tidigt på kvällen. En dag hade vi till och med rimfrost. (Det är min favorittyp av vinterväder.) Ibland är himlen blå och man får se solen titta fram. Det känns lite som tidig höst eller vår.
Eftersom julen snart är här, tänkte jag försöka lite mer att komma i vinterstämning åkte jag på vintersafari i Second Life. Bland annat kom jag till en cool mytologisk ö, Frisland. Jag besökte också en fotostudio och tog några ”foton”. De flesta bilderna från Frisland kommer att dyka upp på vår 3D-sida, men jag har en, som jag tänkte dela här, plus en från fotostudion.
Vinterlandskap från Frisland
Vintervy
Konsert i Second Life igen
Ikväll gick hela familjen till en Russell Eponymkonsert i Second Life.
Detta är min mamma, som stod och lyssnade på musiken tills hon fick myror i byxorna och ville gå:
Här står min syster och jag och vi kunde stanna hela konserten ut:
Min syster och jag på konserten
