Om Ängelby
När jag såg att det skulle komma en ny tv-serie som heter Ängelby, visste jag inte vad jag skulle tro, med tanke på att Mia Skäringer skulle ha en av huvudrollerna. Var det en komedi eller vad var det egentligen?
Men så läste jag om vad serien handlade om, och insåg att det där lät rätt intressant. Jag läste också om hur rörigt det varit när serien spelades in och att den hade på något sätt fått klippas ihop efteråt, fast det trodde jag man alltid gjorde.
Hur som helst, jag såg första avsnittet och tyckte faktiskt att det var rätt bra. Jag läste också en recension där serien beskrevs som en flopp. Nu ska jag inte döma för tidigt. Personen som skrev recensionen hade sett fyra avsnitt. Men i alla fall tycker jag det var ett lite väl hårt omdöme. Visserligen hade jag missat ett glas vin som huvudpersonen tydligen skulle ha druckit innan hon satte sig i bilen och körde. Kanske försvann det i klippningen, kanske var det jag som inte var uppmärksam. Men i övrigt var det inte något problem att följa med.
Min mamma, som helst vill ha snabba, lättillgängliga tv-serier, filmer och böcker, tyckte den var lite svår att förstå. Men min syster som är som jag och gärna ser något mystiskt och lite ”långsamt” hade heller inga problem med att förstå.
Så nu tänker jag se nästa avsnitt i alla fall. Ge serien en chans. Jag tycker den verkar spännande.
Internetnostalgi
Alldeles nyss läste jag en rubrik för en artikel om vilka sajter folk använde tidigt i internets history. Det fick mig att tänka på vilka sajter jag brukade använda, kanske inte i ”internets barndom” för det var visst väldigt länge sen, men i alla fall när jag själv började använda det.
Jag tror att de flesta av de sajterna var väldigt vanliga. De flesta människor har nog använt dem för flera år sen – yahoo, google, aol (?). Jag chattade på ICQ och hade en massa vänner. About.com var en annan sajt jag använde mycket. Det fanns till och med chattrum på den tiden. Sidan finns fortfarande men jag har inte sett några uppdateringar på flera år (antagligen minst fem år). Tumblr och Livejournal var två väldigt vikiga sajter för mig, men tyvärr blev jag tvungen att lämna dem.
Jag använder Care2 fortfarande. WordPress har jag använt i en massa år. Jag har till och med en blogger/blogspot-blogg som jag inte använder, inte min allra första, för jag hade en väldigt tidigt, som jag raderade när google köpte sidan.
Saknar jag de gamla sajterna? Nej, det kan jag inte säga att jag gör. De jag använder nu är lika bra eller bättre. Men jag saknar mina gamla kompisar. Det känns konstigt att jag som känner mig så fruktansvärt ensam nu, en gång hade så många onlinevänner. Fast det är klart att de dök upp, blev en del av mitt liv och försvann igen, om och om igen, fast det gällde förstås olika människor, men jag hade i alla fall så många vänner att chatta med att jag sällan kände mig ensam.
Något annat som är konstigt är att några av de vänner jag kände mig så nära då, är bara bortglömda. Jag har glömt deras namn. Hur kan det bli så? Kanske har jag kvar några gamla mejl från dem på någon gammal hårddisk eller CD, men kommer jag någonsin att hitta dem? Det tror jag inte. Kanske borde jag bara acceptera att jag hade kul då, men att det är över nu?
Jag hade så jättekul med att läsa och skriva fan fiction och blev till och med lite smått berömd på mitt eget lilla sätt. En del forskare har använt min kunskap om fanfiction till sina uppsatser. Ibland snubblar jag över en liten notis om mig och/eller mitt fanfiction här på internet. Då ler jag oftast lite. Jag älskar fortfarande fanfiction fast inget är som förr. Nuförtiden misstänker jag att de flesta unga/nya fanfictionfans aldrig har hört talas om mina fandom så det kommer inte att bli några nya som blir intresserade. De flesta nya fandom är inget för mig, så jag lär inte lära känna några nya fandom-relaterade kompisar.
Det kanske är så att alla förr eller senare blir lite nostalgiska efter ”den gamla goda tiden”. Det påminner mig om den här nya sången av en av mina favoritartister – Darin Zanyar. Hans nya sång (den är i alla fall ny för mig) heter ju Ta mig tillbaka. Det verkar som han också är nostalgisk efter det förflutna. Hans ”bättre dagar”. Jag är helt säker på att han kommer att få se bättre dagar igen, men jag tvivlar på att jag kommer att göra det. Jag önskar att han inte bara var sexig och talangfull utan också hade någon form av magi som kunde ”ta mig tillbaka” också.
”Nova var min hemliga lyx”
Sofie Berthet om sin debutroman Dimensioner, en dystopisk ungdomssci-fi som utspelar sig på den skånska sydkusten.
Läs mer här.
Vem var sheriffen av Nottingham?
Det är ingen hemlighet att det finns en omfattande forskning om original-Robin Hoods identitet – men vem var original-sheriffen? Har vi ett namn? I ballader, filmer m.m. är han i regel namnlös.
Läs mer här.
Så kan dagens humanister ta ett språng till framtiden
Benke från Stadsbudet, som brukar hjälpa till med omflyttningar och annat i tidningshuset i Marieberg, berättade för några år sedan något sedelärande om det nya Sverige.
Läs mer här.
Svensk eller internationell?
Jag är inte säker på om jag kan få så många svar, särskilt med tanke på att på min egen personliga hemsida (inklusive min svenska Dreamwidth) och på Booklikes, så får jag antingen inga kommentarer på svenska, eller så finns det väldigt få svenskar (på Booklikes), men jag frågar väl ändå. Även andra kan ju ha åsikter, även om de inte är svensktalande fanfictionfans.
Jag har sen många år tillbaka alltid både en svensk och en engelsk version av mina hemsidor. Det vill jag ha, därför att jag är en entusiastisk supporter av folks egna språk, i det här fallet, mitt språk svenska. (Jag älskar engelska språket också, men jag gissar att mitt stöd inte direkt behövs i det fallet.)
När det gäller min fanfictionsida, så har jag valt att ha exakt samma upplägg på den svenska som den engelska/internationella. Nämligen så att varje fandom har en sida på svenska, där man också kan se fandomets svenska namn. Det här kanske är för mycket info, men jag blir galen av svenskar som blandar in engelska ord i sin svenska och inte gör sig besväret att kolla upp vad motsvarande ord/titel/namn osv heter på svenska (eller i vissa fall på något annat språk, om det nu är en text på det språket jag läser).
Men jag har ett ganska mycket lägre antal helsvenska/nordiska fandom där jag faktiskt har skrivit mitt/mina fanfic på svenska, istället för på engelska. Så en möjlighet skulle kanske vara att ha en betydligt mindre hemsida, där jag enbart har fic på svenska. Fast å andra sidan gissar jag att de flesta inte skulle besöka den sidan alls…
Så min fråga är, vad tycker ni är mest rimligt? Att ha en nästan lika stor hemsida där jag visserligen länkar till de engelska fanficen i de flesta fall eller att ha en mycket mindre där det bara finns de svenska fandomen och en tydlig länk till den internationella sidans indexsida?
Mr Robot
Jag har just sett första avsnittet av Mr Robot (kunde de inte ha försökt komma på n svensk titel?). Det var riktigt intressant. Kanske är det här en orättvis jämförelse, men den är mycket bättre och intelligentare än Warehouse 13 som jag också tittar på just nu.
När jag först såg att en svensk skådespelare skulle vara med var jag faktiskt lite besviken. För att vara helt ärlig, är ju inte alla svenska skådespelare särskilt bra, men nu är jag väl orättvis igen. Inget land i världen har enbart fantastiska skådespelare. Och i det här fallet hade jag inget att oroa mig. Den här killen, som jag jag inte hade hört talas om tidigare, verkar klara sig ganska bra.
Tyvärr verkar det inte vara fanfictionmaterial, men det måste ju inte allting vara heller. Jag har händerna fulla just nu ändå, mest med fanfiction men också original, så jag klagar inte.
Den här typen av serie (om datorer, internet och hackande) kanske inte passar alla, men det är också en thriller, om det nu låter mer tilltalande.
Wattpad kallas skrivandets Youtube
Långt från Bokmässan kretsar en annan litteraturplanet, som består av social läsning, fanfiction och produktplacering. Plattformen Wattpad har kallats skrivandets Youtube och har 40 miljoner användare.
Läs mer här.
Personligen skulle jag inte lägga mitt fanfiction på just Wattpad. Jag tycker det är lite synd om läsarna att blanda fanfiction och original, men det är bara jag. Yngre författare har kanske inte samma känsla eller känner inte till samma alternativ som jag som hållit på ett tag.
Mina fanfic finns på min speciella fanfictionsida och på fanfictionarkivet Archive of Our Own (AO3). Som läsare är jag aningen mer förtjust i Smashwords utbud av gratisböcker (och böcker till ett lägre pris än t ex Amazon), men som författare föredrar jag lättsamheten med Wattpad, fast jag är ganska många år äldre än en del av tonåringarna där.
Slutligen föredrar jag Booklikes för boktips och allt möjligt bokrelaterat. Där ingår också en fin bokblogg om man vill ha det, och jag använder min, fast jag också har en personlig blogg/hemsida där jag skriver om allt i mitt liv (nästan), inklusive vad jag läser och skriver. Alltså den här. (Fast jag har också en internationell motsvarighet.)
Var spanska sjukan dödligare än kriget?
Är det sant att spanska sjukan skördade fler människoliv än första världskriget, eller är detta en modern skröna? Borde inte skyttegravarnas samlade elände under fyra år ha resulterat i fler döda än en influensaepidemi, oavsett hur geografiskt omfattande den senare var?
Läs mer här.
Ett nytt ljus över stenåldern
Gånggrift Karleby
25 procent av stenåldersmänniskorna på Falbygden var uppvuxna någon annanstans. Befolkningen var i så fall inte så isolerad som man tidigare antagit. Det är en slutsats som kan dras när fynd från Karleby analyseras med nya metoder.
Läs mer här.
