Dubbelmoral i reklamen
På den här sidan diskuteras reklam avsedd för Västtrafiks spårvagnar. Den ena versionen ratades, på grund av att den föreställde två killar som ska sätta på en kondom. Tydligen uppfattades det som stötande, men den andra däremot, där en tjej med ett förföriskt leende frågar om publiken vill se henne göra något hon tycker om.
Jaha, som vanligt, är det ok att exploatera tjejers sexualitet (om det nu är det hon syftar på, det framgår inte, i alla fall inte efter den korta titten jag har tagit), men allt som antyder det minsta lilla homosexualitet (mellan killar, naturligtvis) anses stötande.
Det uppfattar jag som stötande. Den allmänna uppfattningen är (har jag förstått) att killar är fula, och om de har sex med varandra, äckliga. Men tjejer, däremot, de är alltid sexiga och kvinnlig homosexualitet är alltid finare, vackrare och mer acceptabelt än manlig.
Va? Vad är det här för samhälle vi lever i? Jag kan då inte se att det är fult eller äckligt om två killar älskar varandra och reklamen uppfattar jag som lite kul och positiv. Visserligen hade jag inte uppfattat den med tjejen som stötande heller, men jag tyckte faktiskt bättre om den med killarna. Den var som sagt lite roligare helt enkelt.
Jag efterlyser mer jämställdhet i media. Färre nakna och halvnakna tjejer och fler killar i lite ovanliga situationer dessutom påklädda tjejer i maktpositioner och andra prestigefyllda sammanhang. Det är på tiden att medierna lämnar den första delen av nittonhundratalet bakom sig.
Telia-mannen
Här diskuterar skribenten Telia-reklamen (en av de få ”reklamserier” som jag tycker är sevärd – de övriga är ICA-reklamen och Lidl-reklamen.) Han klagar över människosynen i reklamfilmerna.
Jag undrar om han möjligen är lite humorbefriad. För en gångs skull skildras en vuxen man (som har ett ansvarsfullt jobb och familj) som teknikidiot. I vanliga fall är det tjejer, gärna äldre kvinnor som ses som okunniga om den moderna tekniken. Varför skulle inte en man i (kanske) femtioårsåldern vara dålig på datorer osv?
Bortsett från det tycker jag inte alls att Telia-mannen framställs på ett negativt sätt. Han är en snäll, omtänksam pappa, han letar efter kärlek som alla andra, och nu det sista har han tydligen lyckats – i en av filmerna ses han på en romantisk dejt med sin nya kvinna. Det tycker jag är gulligt.
I den här världen är det barnen som är teknikgenier – en inte helt ovanlig situation i verkligheten. Vad är då felet? Inget som jag kan se. Man får en positiv syn på Telias utbud, även om man av vissa skäl som i mitt fall kanske inte har råd med deras tjänster.
Teliareklamen är kul. Männen får faktiskt lära sig att ha lite humor!
Jag är rasande…
Jag är rasande. Idag var min syster på arbetsförmedlingen, och typen hon pratade med hade mage att föreslå att hon ska sälja sin del av vårt lilla hus. Nej, men vaf (som Berglin skriver)? Det är väl ändå inte hans sak att lägga sig i? Och nu när jag tänker efter, vad är hans sak, egentligen, eftersom han uppenbarligen inte kan hjälpa min syster att få ett jobb. Allt de där typerna gör är att piska och sparka på dem som redan ligger (ett uppdrag de fått av vår lysande regering). Det lär ju vara så att bara 1-2 % av alla jobb förmedlas via arbetsförmedlingen, vilket verkligen är ironiskt. Synd bara att min familj inte har några kontakter att utnyttja.
Det andra han sa som fick mig att bli rosenrasande (kul, ord, eller hur?) var en verkligt personlig och oförskämd kommentar om vår mamma. Hon är pensionär, men det är definitivt inte av hälsoskäl. Han sa något i den här stilen: ”du får räkna med att om ett par år kommer hon att bli mer och mer beroende av dig (och det är ju självklart ytterligare en anledning till att det är jättebra att söka jobb i Stockholm, långt ifrån henne) och förvirrad och kommer inte att kunna klara något själv. Här skulle jag bara vilja säga att i min släkt blir vi inte såna förrän vi är mellan nittio och hundra, så han kommer själv att bli en förvirrad gamling långt innan min mamma blir det, och dessutom, hur kan det här att komma med personliga kommentarer om folks familjemedlemmar, anses ingå i hans jobb?
Om jag hade råkat träffa på den där typen, tror jag inte att jag hade kunnat hålla käften. Det konstiga är att min syster bara blev ledsen, inte arg, men det är väl bara jag som reagerar så, först arg, sen ledsen.
För övrigt är jag fortfarande fly förb. och håller fortfarande på att fundera över att anmäla den där typen till någon, men jag antar att det inte kommer att bli något med det. Jag får bara fokusera på att hålla mig lugn. Att bli så här upprörd leder ingenstans.
Nu är de här!
Böckerna har blivit hittade. Äntligen! Sen igår, har vi våra egna ex, eller nästan i alla fall…
Mamma hade lovat att skaffa ett ex åt en kompis och eftersom de bara träffas ungefär en gång om året numera, och den gången är nu idag, så fick vi ge henne ett av våra, men i alla fall. Det är första gången vi kan läsa våra egna noveller (och ett par dikter) i tryck.
Konstigt nog känns det inte så magiskt. Kanske har det inte sjunkit in än, eller kanske behövs det lite mer för att få en sån reaktion. Som en hel bok skriven av mig. Det kanske händer en dag… Jag håller tummarna. 
Lucia är en tjej!
Idiotiskt. Dagisfasoner. Omdömena gäller ett väldigt dumt förslag som tydligen kommit i år. ”Lucia kan vara en kille.” Det diskuteras i en artikel i Aftonbladet.
Va? Vissa saker är ju bara på ett visst sätt. Lucia ÄR en tjej. Staffan Stalledräng är en kille. Tomten – ja, vem vet? Om det nu fanns tomtar, så måste det väl finnas tjejtomtar. Sockerbagare och pepparkakor, självklart kan de vara både killar och tjejer. Men Lucia och hennes tärnor är tjejer. Slutdiskuterat. Killar kan välja mellan att vara Staffan (eller stjärngosse) och allt det andra, liksom tjejer kan välja på att vara Lucia (eller tärna) och allt det andra. Det tycker jag är både rättvist och rimligt.
Folk kan verkligen komma på helt sanslöst korkade saker ibland.
Shoppingvagnar och sura tanter
Idag gick vi till affären för att göra veckohandeln. Bilen är trasig så vi fick ta våra små shoppingvagnar. Det ser kanske inte så väldigt cool ut, men det måste vara bra för miljön och det sparar i alla fall en massa pengar för oss.
Tyvärr är det så att vart vi än går finns det griniga gamla tanter som tjatar om att vi är vägen. Visst. Vi är i vägen, inte de med sina käppar, kryckor och rollatorer. Där finns också en del mammor med småbarn och det stör mig också. Jag vill så väldigt gärna ha en bebis själv, så att se andra tjejer med bebisar och/eller stora magar gör mig ledsen.
Hädanefter funderar vi på att handla vid tiotiden på kvällen. Då stöter man bara på singlar i tjugofem- till trettioårsåldern utan barn. Av någon anledning stör de inte oss och vi verkar inte störa dem.
Skrev ett fanfic
Äntligen. Jag skriver igen! På ett sätt, egentligen. Jag bloggar och jag har just skrivit ett fanfic, men det är ju alltid något. Min hjärna höll på att förtvina så jag är jätteglad att jag lyckades få den att fungera igen. Och fanfiction är så kul.
Releaseparty
Ikväll var jag på vårt ”release party” för boken – boken som vi, deltagarna i skrivarcirkeln – har gett ut. Det var ganska kul, och jag tror att gästerna tyckte om det. Enda problemet var att vi nästan inte hade några böcker att sälja. På något sätt har de försvunnit i posten – någonstans mellan Uppsala och Stockholm och Göteborg…
Veronica Mars
Du känner antagligen till den amerikanska tv-serien, Veronica Mars. Kanske har du följt den ända från början, som jag. Om inte, och du är nyfiken på vad det handlar om, så läs vidare.
På ett plan är det väl en ungdomsserie som tidigare Buffy och vampyrerna och Roswell och många andra. Skillnaden är att VM också är en deckarserie. Veronica är förutom gymnasielev (i de två tidigare säsongerna) utan också privatdeckare.
När serien börjar är skolan och den lilla staden där de bor, lamslagna av att Veronica bästa vän, dotter till en it-miljonär har hittats ihjälslagen på familjens terass. Bland de misstänkta var tjejens egen pappa.
Veronicas pappa, som var sheriff, var den som vågade anklaga en av de rikaste medborgarna i staden – Neptune i Kalifornien (påhittad stad). Därför förlorade han jobbet. Nästan samtidigt lämnade hans fru, Veronicas mamma, honom.
Nu är de fattiga och illa sedda och Veronica kan inte längre umgås med sina gamla rika kompisar.
Hon lär känna en nyinflyttad kille och de blir kompisar, men hela tiden är hon besatt av att få reda på vem som dödade hennes kompis, och att hon och hennes pappa ska få tillbaka sina goda rykten.
Under seriens gång (säsong 1) kommer hon steg för steg närmare gåtans lösning, men samtidigt löser hon andra fall, bland annat åt klasskamrater som råkat illa ut. Hon lär också känna en dataexpert, Mac (som egentligen heter Cindy, men hatar sitt mesiga namn).
I sista avsnittet av säsong 1 får Veronica veta vem som mördade hennes kompis och samtidigt hamnar både hon och hennes pappa i livsfara. Dessutom tar det slut mellan henne och hennes pojkvän, som är den döda tjejens ex. Tyvärr misstänker både Veronica och hennes pappa honom för mordet.
När säsong 2 börjar råkar Neptune High, Veronicas skola, ut för en stor tragedi. En hel buss full med skolans fattigare elever är med i en trafikolycka. Det visar sig snart att allt inte står rätt till och Veronica blir intresserad av att lösa fallet. Bland annat sitter hennes expojkväns nya flickvän i bussen när den åker över stupet. Hon blir för övrigt den enda överlevande, men ligger i koma.
Hon hatade Veronica, av olika anledningar, men det är ironiskt nog hennes förtjänst att Veronica överlever. Annars hade hon också varit med på bussen.
Som i första säsongen handlar säsong 2 om flera olika fall, men den genomgående röda tråden är bussolyckan. Efter att ha följt olika blindspår, får Veronica till slut reda på vem som var ansvarig. Än en gång hamnar hon i livsfara, men överlever. Hon får också veta att hon faktiskt hade blivit våldtagen på en fest då det först såg ut som hon hade blivit våldtagen, men senare visade det sig att hon hade haft frivilligt sex med sin expojkvän som hon då trodde var hennes halvbror.
Snurrigt? Om du hade följt serien hade du nog inte tyckt det. Hur som helst, var inte exet hennes bror, men någon annan hade också passat på, när Veronica var medvetslös. Där slutar säsong 2.
Säsong 3 var tyvärr inte lika bra som de två tidigare. Om du vill veta mer om serien, kan du till exempel titta på Veronica Mars, Sverige. Där står också att sorgligt nog kommer inte några fler säsonger. Serien är nedlagd i USA. Tråkigt, men ingen serie kan hålla på för alltid.
Det som gör att jag verkligen kan rekommendera serien är att den håller hög kvalitet, i alla fall i säsong 1 och 2. Dialogen är jättebra, huvudpersonerna vältecknade och serien väjer inte för allvarliga problem. Nu är jag kanske orättvis, men trots att serien på ett sätt är väldigt amerikansk, känns den mycket mer äkta en de flesta andra serier som kommit de senaste två-tre åren.
Nämnde jag att det finns flera snygga killar också?
