Pojkflickor
Jag läste just en intressant artikel. Den hjälpte mig få upp ögonen för en del saker. För det första: jag var ingen pojkflicka. Det trodde jag att jag var, men det var jag inte. Fast jag hatar skärt och volanger och föredrog att vara kompis med killar, tycker jag i alla fall om klänningar – som är enkla men söta – och jag vill ha håret lite halvlångt. Jag ser fram emot att få barn och naturligtvis älskar jag killar – inte bara som kompisar utan på alla sätt.
Vad är jag då? Tydligen en flicka, fast inte lika flickig som andra. Det här är på ett sätt väldigt goda nyheter. Jag har alltid känt att jag har haft lika stor rätt att vara en flicka som alla de där skära, volangprydda tjejerna. Bara min sorts tjej, inte deras. Och nu visar det sig att det har jag alltid varit.
Jag tycker alla ska få vara så som de trivs att vara (om de bara inte skadar någon annan), utan att behöva få någon sorts stämpel. Genetiskt tillhör vi ju ett kön. Som individer är man bara den man är. Vi borde klä oss som vi vill också. Att alla ser exakt likadana ut är så tråkigt.
Artikelförfattaren föreslår att idag måste inte kvinnor imitera män för att åstadkomma något i livet. Jag tror att man kan gå ett steg längre. Idag är det antagligen nödvändigt att klä sig utmanande och ”feminint” eller till och med posera naken, för att komma någon vart. Det är sorgligt, men i övrigt är det väl rätt bra, så jag ska väl inte klaga.
Drömmar som inspiration
Det här är inget nytt, det vet jag, men jag tycker det är rätt intressant att drömmar kan inspirera skönlitteratur.
För mig har det här hänt några gånger redan. En gång var det en fruktansvärd mardröm (som antagligen inte skulle låta fullt så skrämmande om jag berättade vad den handlade om) som blev en skräcknovell (faktiskt ganska ovanligt för mig, eftersom jag varken läser eller skriver skräck i vanliga fall).
När jag tänker efter tror jag att de flesta av mina idéer som bygger på drömmar är mardrömmar eller i alla fall rätt skrämmande. En anledning till att de här drömmarna blir kvar, är väl att jag har lättare att minnas någon sånt.
Å andra sidan har jag drömt något som inte var mer en en scen (åtminstone när jag vaknade), men den enda scenen blev en fantasyberättelse. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes att vara ”där” – där jag såg den här scenen. Tyvärr lyckades jag inte helt med att baka in allt det i novellen, men jag blev ändå ganska nöjd med den.
Mina recensioner
Några av er kanske undrar vad som hände med mina recensioner. Det är så här – jag bestämde mig för att flytta dem till en egen blogg. Här hittar du dem. Det ska förhoppningsvis bli fler framöver.
Iskallt
Så här ser det ut här just nu:
Snö
Det är iskallt här och jag har fullt upp med att hålla mig varm. Det här huset är mer eller mindre omöjligt att värma upp. Nästa år är det bäst att jag bor någon annanstans, annars blir jag nog sjuk. Men det är åtminstone vackert ute. Jag älskar att se på snön här inifrån, men ironiskt nog fryser jag oftast mer här än när jag går ut.
Hundar vägrar vara med om de blir orättvist behandlade
I den här artikeln beskrivs en serie experiment. Dessa experiment visar att hundar, precis som människor och primater, har en känsla för rättvisa och reagerar när de känner sig orättvist behandlade. Det här är ingen överraskning för mig. Vi har haft hundar i min familj sen jag var fem år och de verkar definitivt bli avundsjuka på varandra och kräva sin rätt på sitt eget sätt.
Häromdagen läste jag att en annan forskare påstår att katter inte ”bryr” sig om sina människor. Jag undrar vad hon bygger det antagandet på. Vi har haft katter sen jag var nitton, flera stycken, och de flesta av dem verkar definitivt bry sig, men några av dem verkar bry sig lite mindre. Om ingen katt över huvud taget bryr sig, och bara spelar teater, för att lura oss att tro att de gör det, varför göra sig det besväret, när andra katter får mat och husrum och får gå till veterinären om det behövs, utan att fejka tillgivenhet? Jag tror att det är att överskatta deras skådespelartalang lite grand.
Ny kortnovell
Jag har lagt ut en (väldigt) kort novell på min hemsida. Det är bara en liten skrivövning, men jag hoppas att någon kan tycka den är rolig.
Promenadväg
Jag gick en promenad idag, för att förhoppningsvis ta några foton och jag fick några intressanta. Den här tiden på året är det verkligen viktigt att hitta sätt att muntra upp sig på. Det fungerar inte så bra, men jag är tacksam för alla distraktioner jag kan hitta…
Väg
Inga foton idag
Grått och tråkigt. Så var det idag, när jag gick in till stan för att handla lite. När man inte har så mycket pengar, är det aldrig kul att handla, och vädret hjälpte inte heller. Jag hade hoppats att det skulle finnas något kul att fotografera, men jag hittade ingenting. Himlen var så mörk att jag var förvånad att det inte började snöa. Ja, ja. Det är väl dags för lite otur. Jag får väl stå ut ett tag och hoppas att det blir bättre igen.
Återträff på skrivarcirkeln
I går kväll var jag på det sista mötet i vår skrivarcirkel. Det var jättekul, men det kändes lite sorgligt också, för att det är allra sista gången. Vi hade så kul tillsammans. Fram tills samma eftermiddag var jag inte ens säker på att jag skulle gå, för jag har inte känt mig riktigt bra på sista tiden och framför allt ganska nere. Nu är jag i alla fall glad att jag gick, för det var verkligen lyckat. Det här hände precis i rätt tid, för det har varit väldigt jobbigt på sista tiden.
Jag önskar verkligen att vi skulle kunna fortsätta att träffas, och diskutera det här med att skriva. Det blir en kurs till, fast det blir inte samma sak, för vår cirkelledare, författaren, kommer inte att vara med. Det blir någon annan, en kvinna som har läst kreativt skrivande och det blir ju en helt annan kurs. Men jag funderar ändå på att gå. Det kanske blir så att några av de andra kommer att gå också.
I går kväll fick vi till och med göra en liten improvisation, med hjälp av en av cirkeldeltagarna, en dramapedagog. Vi pratade till och med om att ha en dramakurs, men jag vet inte om det var allvarligt menat. Det är faktiskt något som jag alltid har velat göra, så om det blev så, tror jag att jag skulle tycka det var kul.
Uppdatering av ”huvudsajten” – snart!
Jag har äntligen blivit klar med flytten av min ”huvudsajt” till WordPress. Äntligen! Det har varit ett jättejobb, men det kommer att vara värt det, för att uppdateringarna blir så mycket lättare att göra. Det är bara ett problem… Det kommer att dröja ett tag till innan jag kan låta den nya sajten ta över. Jag tyckte verkligen mycket om temat/färgskalan som min syster skapade för den, och nu väntar jag på att hon ska göra ett liknande för WordPress. Temat jag har nu är ok, men lite tamt, så jag ser verkligen fram emot det nya.
