Sabriel

Jag är verkligen glad att jag upptäckte boken Sabriel av den australiske författaren Garth Nix. När jag hade läst den första boken kom det snart en uppföljare – Lirael. Då höll jag redan tummarna att den tredje delen i trilogin skulle komma snart. Jag minns inte exakt hur länge jag fick vänta. Inte så lång tid tror jag.

Alla tre böckerna är fantastiska. Välskrivna, fantasifulla och detaljrika. Jag är speciellt förtjust i kartorna och hela kulturen. Sabriels värld är trovärdig och på ett sätt realistisk.

Jag kommer inte ihåg om jag har nämnt det här tidigare, men jag är lite trött på de vanliga svärdsfäktande ”medeltida” fantasyböckerna. Det betyder inte att jag inte kan bli gripen av en sån berättelse.

Chansen är bara större att jag fastnar för en välskriven berättelse som utspelar sig i en värld som liknar vårt sena 1700-tal och det tidiga 1800-talet. Jag tycker också väldigt mycket om fantasy som utspelar sig i en värld liknande vår 1900- eller 2000-talsvärld.

En del av dem kan bli lite som en blandning mellan science fiction och fantasy. Normalt är jag egentligen inte förtjust i modern SF, men i den här utformningen fungerar det för mig.

Men tillbaka till Sabriel. I första boken är hon en ung flicka som fortfarande går på internatskola. Där går hon för att hennes pappa är Abhorsen – en sorts god nekromantiker. Hur som helst har han starka magiska krafter. Han bor i en slags magisk värld som – bokstavligt talat – finns alldeles intill den ’moderna’. I det här fallet är det motsvarande det tidiga 1900-talet. När jag säger bokstavligt, betyder det att det finns en verklig gräns man kan korsa. Gränsområdet är ganska speciellt.

Teknologi fungerar inte så bra, så soldaterna som vaktar gränsen kan inte använda sina gevär där, utan måste ha bajonetter och andra skarpa vapen. Beroende på hur vinden blåser kan en massa farliga varelser komma över till den moderna sidan av gränsen. Soldaterna är där för att hindra dem från att göra det.

Sabriel har redan varit inne i dödsriket medan hon lärt sig nekromanti av sin pappa. Hon har i alla fall varit på andra sidan de första grindarna. Bortom dem blir det svårare.I teorin kan hon väcka döda eller i alla fall kalla tillbaka deras själar, men det ska hon egentligen inte göra. Det är för farligt.

Trots det väcker hon upp en liten kanin som blivit påkörd av en bil. Sabriel kan inte motstå frestelsen att göra det, när hennes lilla skolkamrat står och gråter över sin lilla kanin. Inget farligt händer på grund av det, men snart blir det farligt ändå.

Sabriel studerar ”vanlig” magi i skolan, som därför inte ligger för långt bort från gränsen. Deras lärarinna kallas ”magistrix”. Det tycker jag låter som en cool titel. Bara de äldsta flickorna får studera magi, men Sabriel är förstås redan väldigt bra på det.

När faran kommer efter henne måste hon återvända till sitt hem på andra sidan gränsen för att försöka stoppa det onda som kommit från en annan dimension. Hon får hjälp av en sorts kattvarelse. Egentligen är det en demon som fångats av en tidigare Abhorsen. Den är ganska motvillig, men är tvungen att lyda en Abhorsen eller en blivande Abhorsen.

Det blir flera ”levande döda”, något som jag inte tycker så mycket om, en mystisk sovande person, svärd, ringklockor och massor av magi i den här boken. Jag ska inte gå in på för många detaljer om handlingen, men en sak kan jag säga. Den är inte lämplig för de yngsta läsarna. Delar av historien skrämde mig och jag var ganska vuxen när jag läste böckerna.

Sabriel är en hjältinna som jag gillar. Hon är tuff utan att vara grym och hon har integritet. Det är tydligt att hon är av det ”rätta virket” för att efterträda sin pappa när det blir dags.

Om du tror att du kommer att gilla en lite annorlunda fantasyvärld, chansa. Läs Sabriel. Om du tycker om den, kommer du att gilla de andra två böckerna i trilogin.

Köp Sabriel hos Bokus