Om våra bibliotek
Fult är bara förnamnet
Så här vackert är ett bibliotek i Budapest
KB är snyggare än många andra
Det här kanske är en rätt så oviktig aspekt av biblioteken, när det värsta är att så många försvinner, men varför måste de bibliotek vi har här i Sverige vara så fruktansvärt fula utanpå? I andra länder ligger ofta biblioteken i vackra, pampiga gamla byggnader. Men inte här. Här måste vi ha böcker i riktigt fula baracker som verkar vara formgivna ungefär som skokartonger. Är det verkligen nödvändigt? Böcker är ofta magiska, kan inte byggnaden de förvaras i också få vara det?
En fantasivärld att fly in i
På sista tiden har jag funderat mycket på att kunna (bokstavligt talat) försvinna in i en fantasivärld – alltså en bok eller annat fandomuniversum – och det slog mig att de böcker (eller andra fandom) som jag älskar är inte nödvändigtvis bra och säkra världar att leva i.
Till exempel, hur mycket jag än älskar Tolkiens värld i Sagan om ringen eller till och med Bilbo, tvivlar jag på att jag skulle vilja bo där. Om det nu inte var i en tidsepok som var väldigt fredlig och lycklig (och alltså inte utgjorde något bra material för en väldigt spännande berättelse, men en bättre livsmiljö).
Samma sak gäller många av mina andra favoritvärldar.
Ta till exempel Gregory Frosts Shadowbridge – ett otroligt fascinerande ”universum” men inte ett där jag skulle känna mig trygg, tyvärr.
Samma gäller Tad Williams The War of the Flowers. Det är en så fascinerande värld, men inte särskilt trevlig för människor. (Om du inte har läst den, så handlar det om en sorts alver – de som kallas Faerie.)
Det här gäller också Sabriel/Abhorsen-serien av Garth Nix om det gamla kungadömet. På den civiliserade sidan av muren skulle jag antagligen kunna bo rätt så bra, men den verkar utspela sig i en värld lik början på nittonhundratalet så det är nog inte så jämställt tyvärr.
Jag tänker i alla fall att Dinotopia skulle vara perfekt att fly till. Det är en riktigt intressant och vacker värld, fast den är ändå mer eller mindre säker och trevlig att bo i. Jag skulle gärna ta med mig allt och bara åka dit och aldrig komma tillbaka.
Ursula K LeGuins Övärlden skulle antagligen fungera också, men jag är inte helt nöjd med kvinnornas ställning på de flesta av öarna.
Jag inser att jag bara har nämnt böcker så här långt, så jag får väl komma med Star Trek nu (TNG och Voyager). Den världen skulle antagligen vara fantastisk att bo i, om jag nu inte hamnade i en krigszon. De har ju replikatorer, medicinska tricorders och ett samhälle som är mer eller mindre helt jämlikt, inte bara mellan könen utan också på andra sätt. Det finns ingen fattigdom, ingen valuta ens (i Federationen alltså).
En del av Diana Wynne Jones böcker kan nog gå bra också, till exempel Chrestomanci-serien. Om jag nu inte hamnade mitt i en magisk kris. Tyvärr har jag nog ingen som helst talang för magi och om jag gjorde det, skulle min kraft nog vara svag och/eller lite bakvänd.
Jag kan inte påstå att jag känner lika starkt för Maria Langs deckarklassiker, men nästan. För mig känns den världen väldigt harmlös, trygg och ändå kul. Den ser ”färgstark” ut i min fantasi. Enda nackdelen skulle vara bristen på jämställdhet mellan könen. Fast det behöver förstås inte Puck bry sig om. Hennes killar behandlar henne väldigt väl så hon vet antagligen inte ens att andra kvinnor blir diskriminerade.
För att sammanfatta: det blir nog oavgjort mellan Dinotopia och Star Trek. Vilken av dem som helst skulle fungera jättebra om jag bara kunde hitta ett sätt att ta mig dit och aldrig åka därifrån.
Peter Hjörne: Ord, språk och böcker är värda en mässa
Missunnsam är varken en vacker egenskap eller ett vackert ord. Inte heller avundsjuk. Det är absolut inte egenskaper som man tar med i intervjuernas ”beskriv dig själv med tre ord”.
Läs mer här.
Wattpad kallas skrivandets Youtube
Långt från Bokmässan kretsar en annan litteraturplanet, som består av social läsning, fanfiction och produktplacering. Plattformen Wattpad har kallats skrivandets Youtube och har 40 miljoner användare.
Läs mer här.
Personligen skulle jag inte lägga mitt fanfiction på just Wattpad. Jag tycker det är lite synd om läsarna att blanda fanfiction och original, men det är bara jag. Yngre författare har kanske inte samma känsla eller känner inte till samma alternativ som jag som hållit på ett tag.
Mina fanfic finns på min speciella fanfictionsida och på fanfictionarkivet Archive of Our Own (AO3). Som läsare är jag aningen mer förtjust i Smashwords utbud av gratisböcker (och böcker till ett lägre pris än t ex Amazon), men som författare föredrar jag lättsamheten med Wattpad, fast jag är ganska många år äldre än en del av tonåringarna där.
Slutligen föredrar jag Booklikes för boktips och allt möjligt bokrelaterat. Där ingår också en fin bokblogg om man vill ha det, och jag använder min, fast jag också har en personlig blogg/hemsida där jag skriver om allt i mitt liv (nästan), inklusive vad jag läser och skriver. Alltså den här. (Fast jag har också en internationell motsvarighet.)
Om mitt skrivande just nu
Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.
Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉
Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.
Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).
En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).
Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.
Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.
När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.
Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.
Vad jag gillar-Onsdag
1. Sommaren. Trots regnet varannan dag eller så.
2. Vegansk makaronipudding med näringsjäst och sojaprotein. Vi kom just på ett nytt recept och det blev jättegott. Jag ska lägga ut receptet på vår veganhemsida.
3. Böcker (tryckta böcker, eböcker, biblioteksböcker…)
4. Biblioteket. Jag älskar lugnet och tystnaden där inne.
5. Att utforska 3D-världar. Det är så avslappnande, kul och intressant.
Bokrelaterade problem
I natt, alldeles innan jag skulle sova, fick jag reda på att den novell jag hade köpt till min Kindle (eller i alla fall trodde jag att jag köpt den) inte hade blivit betald. Det kom ett meddelande om att betalkortet inte fungerade som det skulle. Men det borde göra det. Jag vet att det finns pengar på det. Dessutom märkte jag att sist jag försökte ladda ner de senaste gratisböckerna hade jag glömt wifi på så batteriet var nästan tomt. Det gör mig så irriterad.
En annan sak som irriterar mig är att de nyutgivna Maria Langdeckarna (från 2013) inte längre finns att köpa i tryckt form utan bara som extremt dyra eböcker. Nästa bok i serien som jag tänkt läsa går inte heller att låna på biblioteket (som ebok alltså). Jag som hade tänkt köpa hela serien, på grund av de vackra omslagsbilderna och för att de där gammaldags pusseldeckarna är så kul att läsa. Nu kommer jag ju inte att kunna göra det. Så dumt att inte trycka upp tillräckligt många ex till alla som vill ha dem. Ännu mer irriterande är att jag bara fått se en av filmerna. Av någon anledning lyckades jag missa alla de andra när de gick på fyran.
Större delen av dagen har för övrigt varit irriterande, tyvärr. Till exempel upptäckte jag att jag inte har mina nya solglasögon där jag vet att jag la dem. Och nu sken ju solen efter flera veckor av regn. Jag ville gå tillbaka till biblioteket för att sitta och läsa i några timmar men det var så varmt och jag hade redan gått min vanliga promenad så jag gick inte. Förhoppningsvis kan jag gå i morgon. Fast egentligen behöver jag åka till grannstaden och få några saker åtgärdade (bland annat att få min Cybook Odyssey reparerad). Jag kanske går till deras bibliotek i stället och lånar nästa bok i deckarserien, fast i tryckt format för de har faktiskt fått tag i den här nya upplagan. Om man nu kan lita på onlinesökningen.
Böcker jag gärna skulle se som tv och/eller film
Ett tag nu har jag funderat på mina favoritböcker och att jag gärna skulle se dem gjorda till tv-serier och/eller filmer. En del har faktiskt redan blivit det, men jag skulle ändå gärna se mer av dem.
Jag börjar med fantasy.
Ingelin Angerborns böcker, särskilt Månfågel och Rum 213, gärna också Hjärta av damm (fast de andra också). De här böckerna har samma spännande, mystiska och ofta lite sorgliga stämning som i Maria Gripes böcker.
Subrosadetektiverna av Veronika von Schenk (Den siste tsarens hemlighet, Kapten Fiennes skatt, Det japanska husets hemlighet) Det här är väldigt välskrivna deckare för barn (lite äldre barn, antagligen 9-12 år gamla, men ändå läsvärda för en vuxen som är ”ung i sinnet”). Vad jag särskilt tycker om är att författaren har forskat om historiska händelser och på ett skickligt sätt vävt in dem i handlingen. Mycket bra idé, tycker jag. Det finns en del andra, lika välskrivna barndeckare, men de saknar ofta den här extra dimensionen.
Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Det här är en mycket spännande och intressant och välskriven historia som precis som många andra barn- och ungdomsböcker handlar om en resa i tiden och ställer frågan, kan man ändra det som redan hänt? Dessutom utspelar den sig i England, fast det är en svensk bok.
Danni av Ulrika Windisch Levander. Den här boken var en trevlig överraskning. En i raden av mer eller mindre egenutgivna böcker (eller utgiven på ett litet förlag), trodde jag. Den är förstås utgiven av ett litet förlag, och e-boken som jag lånade på biblioteket kunde mått bra av bättre korrekturläsning men annars är det en väldigt spännande och fascinerande bok. Det handlar om fantasy av det lite ovanligare slaget. Jag har läst flera svenska (eller svenskspråkiga) fantasyböcker på sista tiden och alla har byggt på intressanta idéer, men ingen har varit lika välskriven och bra. Säkert skulle den bli en väldigt bra film eller tv-serie också.
Maria Gripe Tordyveln flyger i skymningen. Vad jag vet har det varit på gång med en film, men den har uppenbarligen inte blivit av, varför vet jag inte. Väldigt synd i alla fall, för det här är en härligt mystisk och spännande berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och fram till nutid. Den är om möjligt ännu bättre än Agnes Cecilia och både boken och filmen är i det fallet väldigt bra också.
Gunila Ambjörnsons böcker, särskilt Vilse i tiden, Tidens fånge och Trädet och tiden. De flesta av Gunila Ambjörnsons böcker utspelar sig i en blandning av nutid och historia. Också här ställs frågan om man kan ändra det som redan hänt. Böckerna är tankeväckande och intressanta och naturligtvis också mycket välskrivna.
Cirkeln. Den första boken är allra bäst, tycker jag, men jag tyckte om de andra två i serien också, så jag hoppas att de senare så småningom också får bli film. Jag tyckte verkligen om filmen Cirkeln, lika mycket eller till och med mer än boken och det vill inte säga lite. På något sätt ”destillerade” filmen fram allt viktigt i boken och gjorde den klarare och tydligare. Eftersom jag skrivit en recension om boken ganska nyligen behöver jag väl inte säga mer.
Deckare:
Jag skulle gärna se mer av Maria Waern (Anna Janssons deckare). Vad jag minns har jag nog bara sett två säsonger av serien, vilket är synd. Jag vet flera som skulle bli bra som tv-serie, fast Drömmar ur snö kunde gjorts annorlunda, boken var mycket bättre.
Ann Rosmans böcker, särskilt Havskatten. De andra tre är oerhört välskrivna och till skillnad från när det gäller en av hennes kollegor som bor i samma landskap är de här böckerna inte alls förutsägbara, men tyvärr är de för sorgliga och hemska för min smak. Det här gäller inte Havskatten, som fast den är precis lika bra och välskriven som de tidigare böckerna i serien lyckligtvis har ett lyckligt slut.
Anna Lihammers Medan mörkret faller. Författaren är tydligen arkeolog, men här har hon påbörjat en serie historiska kriminalromaner. Första boken, som är den jag läst, är en ruskigt bra bok, särskilt om man som jag är intresserad av historia. Tyvärr måste jag varna för en del obehagliga scener, som förstås skulle bli ännu hemskare på film/tv. Men jag tror ändå att det skulle vara värt det och man kan förhoppningsvis vara lite sparsam med de överdrivet realistiska scenerna. Man måste ju inte vara övertydlig.
Svenska boktips (och lite om film och tv)
Ungdomsböcker:
Gillar du fantasy eller spökhistorier?
Ingelin Angerborn skriver fantastiskt bra spökhistorier eller rentav tidsparadoxer. När jag hittade Rum 213 blev jag väldigt imponerad och jag vet att jag skulle ha tyckt om boken när jag själv var tio-tolv år gammal. Därefter började jag läsa alla Ingenlin Angerborns böcker. Jag tycker särskilt mycket om Rum 213, Månfågel och Hjärta av Damm, men alla de andra är väldigt bra också.
Om man vill titta på lite äldre fantasy på svenska finns Maria Gripes böcker. Jag kan särskilt nämna Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Gull Åkerblom har bland annat skrivit Johannesnatten, som är en jättespännande fantasy för ungdomar. Gunila Ambjörnsson har skrivit flera väldigt spännande fantasyböcker för ungdomar som ofta förutom tidsresor också handlar om en katt.
Det går ju inte att tipsa om svenska fantasyböcker och inte nämna Engelsforstrilogin. Särskilt Cirkeln, men de andra två i serien också, är fantastiskt spännande och välskrivna. När jag läste det första kapitlet på Provläs fastnade jag direkt. Jag lånade böckerna från biblioteket (i eboksformat) och sen köpte jag dem i tryck. Slutligen, i den här veckan var jag också på bio och såg första filmen (för jag hoppas det blir fler). Filmen var lika bra som boken. Om du inte redan har sett den, så gå och gör det.
För oss som bor i västra Sverige är det extra roligt när det kommer ut böcker som utspelar sig i vårt område. Dessutom kom mammas morfar från Dalsland. Gunga åt…-serien utspelar sig både i Dalsland och i fantasyländerna Öster och Väster. De två första böckerna i en serie bestående av fyra böcker (efter vad jag föstår), heter Gunga åt Öster och Gunga åt Väster.
Gillar du deckare och historia?
Då kan jag rekommendera Subrosadetektiverna av Veronica von Schenck. De utspelar sig i en helt underbar stad som heter Elm. Subrosadetektiverna själva är två syskon och deras bästisar.
Andra som skriver ungdomsdeckare är bland annat Laura Trenter. Min favoritbok av henne är Det brinner, men flera av hennes andra äldre böcker är också bra. Jag var inte lika förtjust i hennes senare produktion. De känns lite för långsökta för min smak, men jag såg en recension skriven av en betydligt yngre läsare och hon verkade helt nöjd, så jag kanske ska acceptera att smaken är olika.
Doktor Kessners hemlighet är en annan väldigt bra deckare för yngre läsare, i det här fallet tonåringar. Det handlar om en familj som bor på en segelbåt och som lever sitt liv mest i Västindien. De har ett liv som många avundas dem. En dag upptäcker de att det är något mystiskt med deras båt, och framför allt dess ursprung. Snart måste tonårssonen kämpa för att rädda sin familj, sitt hem och sin livsstil. Mysteriet har sina rötter långt tillbaka i tiden.
Det skrivs inte så mycket science fiction på svenska, i alla fall har jag inte hittat så många. Men häromåret läste jag i alla fall Alba av Kristina Hård. Det var en intressant och tankeväckande om än lite deprimerande bok.
Slutligen kan jag rekommendera några böcker för vuxna (eller äldre ungdomar):
Deckare
Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i Skövde. Jag tycker väldigt bra om de här böckerna. De är kanske inte så rafflande spännande men väldigt mysiga och intressanta och jag föredrar verkligen böcker med trevliga huvudpersoner. Och så utspelar sig ju böckerna i det underbart vackra Västergötland.
Arne Dahls böcker om A-gruppen är spännande och välskrivna och har också gjorts till en tv-serie. Den visas just nu på svensk tv. Jag är inte alls förtjust i ”huvudpersonen” Paul Hjelm, men det går att läsa böckerna ändå. I en grupp med minst tio medlemmar, vore det väl dåligt om det inte fanns någon person man kunde ”hålla på”. Mina favoriter är Arto, Viggo och en kille som inte ens har dykt upp i tv-serien än och jag tror tyvärr inte han gör det heller. Jon heter han. Flera av de övriga är okej, men jag har aldrig förstått mig på Kerstin Holm, vilket kanske kan bero på att det också är författarens alterego.
Fantasy:
Nene Ormes skriver en serie fantasyböcker som utspelar sig i Malmötrakten och handlar om Udda som upptäcker en helt ny värld som existerar parallellt med vår egen. Även om jag själv inte är från Skåne, tycker jag det är jättekul att läsa svensk fantasy (och svenska deckare). Udda har en kul kompis som heter Nadia och jag skulle gärna se att böckerna handlar lite mer om henne.
Det här handlar om boktips men jag kan inte låta bli att nämna den fascinerande serien Jordskott, som inte är en polisserie. Hittills är den jättespännande. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt storstadsfolkets skräck för skogen. 
Min svenska boksamling
Jag har bestämt mig för att verkligen anstränga mig för att köpa böcker på svenska. Det är faktiskt inte så enkelt längre. När jag var liten fick jag massor av bra böcker på födelsedagar och jul. Min mamma köpte så många böcker på bokreor, innan jag ens kunde läsa, så jag har redan en ganska fin samling. Numera måste jag verkligen kämpa för att hitta bra böcker på svenska. Den så kallade topplistan består inte som man kanske kunde tro av böcker som säljer bäst. I stället är det böcker som de största förlagen vill ska sälja bäst. Och vad jag har märkt så är deras kriterier för att ge ut en bok inte kvalitet utan säljbarhet (kan ni stava till Thomas Bodström?)
Hur som helst gör jag mitt bästa att leta efter bra svenska barnböcker, ungdomsböcker, facklitteratur och – naturligtvis – fantasy, science fiction och deckare. De är vanligtvis dyrare än motsvarande böcker på engelska, helt naturligt, eftersom upplagorna är mycket mindre. För det mesta kan jag inte hitta böcker av den allra högsta kvaliteten heller. Det är sorgligt men sant. Men jag vill verkligen ha en svensk boksamling så det kommer att vara värt det till slut. Jag vill också gärna ha mindre samlingar av böcker på franska och tyska och kanske andra språk också. Lyckligtvis är de oftast inte så mycket dyrare än engelska/amerikanska böcker. Uppenbarligen är franska och tyska tillräckligt stora språk för att ge upphov till tillräckligt stora upplagor av varje titel.
Min ’policy’ när det gäller att köpa böcker är att välja böcker på originalspråket och om jag inte kan läsa originalspråket, på det språk jag kan bäst. Jag gör ett undantag om översättningen är väldigt mycket billigare än originalversionen. För några år sen fanns det en kinesisk bok som jag gärna ville läsa. Eftersom jag naturligtvis inte kan läsa något kinesiskt språk, började jag leta efter en engelsk översättning (det fanns ingen svensk översättning, vilken inte direkt var en överraskning), men det fanns ingen. Lyckligtvis fanns det en på franska, så jag köpte den.
