Om mitt skrivande: en uppdatering
När jag insåg att jag antagligen inte skulle komma att skriva mer fanfiction på ett tag framöver, blev jag lite besviken och ännu mer, nervös över hur det skulle gå med mina originalberättelser.
Lyckligtvis, är jag nu mitt i att skriva färdigt en kortroman, som verkar gå hur bra som helst. Jag är jättenöjd, för att fast det där med att skriva fanfiction var jättekul, är det här ännu roligare.
Jag har lyckats få en annan kortroman publicerad nu (eller i alla fall har jag beställt ett provtryck). Häromdagen upptäckte jag också att en annan av vad jag tänkte på som en av mina ”långa noveller” visade sig vara av kortromanslängd, så den tänker jag också få publicerad. Dessutom också den jag håller på med också. Jag har redan blivit färdig till två tredjedelar. Det finns massor kvar att göra men jag har verkligen kul så här långt.
Vad jag kallar kortromaner kan också kallas ungdomsböcker, men hur som helst får jag fler böcker utgivna än jag väntade mig. Vilket är bra, för jag har så mycket mer att skriva innan januari. Jag vill åtminstone bli klar med att skriva. Korrekturläsning, redigering och så vidare kanske kan få vänta, men att skriva och översätta måste jag bli klar med innan slutet av januari, annars tror jag inte jag blir klar över huvud taget.
Tankar kring mitt skrivande
Jag har funderat på mitt skrivande, alla sorters skrivande. Det är så att det här med att skriva håller mig igång och det som fungerar bäst för mig (min bästa kick) är en roman eller åtminstone en barnbok. Om jag skriver ett blogginlägg försvinner effekten väldigt snart, särskilt om ingen läser det och det händer väldig ofta. För det andra, om jag skriver ett kort fanfic eller en kort originalnovell varar kicken lite längre. Om jag skriver ett långt fanfic eller en originalnovell (helst en kortroman) som jag är nöjd med varar det ännu längre, och som jag nämde ovan, stannar effekten kvar ännu längre när jag skrivit en roman eller i alla fall en hel bok. Det är klart att om ingen köper boken eller läser min längre berättelse avtar effekten men även om jag är den enda som läser något jag har skrivit (inte ett blogginlägg) så brukar det kännas bra för mig ändå. Att läsa en bra bok fungerar på ungefär samma sätt.
Så många fandom…
Ibland funderar jag på hur många olika fandom det måste finnas. Jag stöter ibland på andra fanfictionförfattare ute på nätet och många gånger har de också riktigt många fandom, men vi har inte ett enda gemensamt, eller så kanske bara ett eller två. Jag skriver om eller har skrivit om omkring 100 olika fandom, om man räknar de enbart nordiska, men jag har naturligtvis också läst eller på annat sätt varit inblandad i många andra fandom, som jag inte har skrivit om. Minst flera hundra. Särskilt om jag inte bara räknar tv-serier och filmer utan också böcker, och jag vet ju också att det finns flera andra ”medier”. Kan det vara så att det finns flera miljoner fandom? Jag antar att det är möjligt. Ibland önskar jag att det var lättare att hitta de fandom jag kommer att tycka om och slippa alla andra. Det skulle ju göra allt mycket lättare. Nu menar jag inte bara de fandom som jag kanske kommer att skriva om utan alla möjliga som jag skulle vilja läsa och/eller se på.
Hur många fandom är du inblandad i? Vet du antalet?
Wattpad kallas skrivandets Youtube
Långt från Bokmässan kretsar en annan litteraturplanet, som består av social läsning, fanfiction och produktplacering. Plattformen Wattpad har kallats skrivandets Youtube och har 40 miljoner användare.
Läs mer här.
Personligen skulle jag inte lägga mitt fanfiction på just Wattpad. Jag tycker det är lite synd om läsarna att blanda fanfiction och original, men det är bara jag. Yngre författare har kanske inte samma känsla eller känner inte till samma alternativ som jag som hållit på ett tag.
Mina fanfic finns på min speciella fanfictionsida och på fanfictionarkivet Archive of Our Own (AO3). Som läsare är jag aningen mer förtjust i Smashwords utbud av gratisböcker (och böcker till ett lägre pris än t ex Amazon), men som författare föredrar jag lättsamheten med Wattpad, fast jag är ganska många år äldre än en del av tonåringarna där.
Slutligen föredrar jag Booklikes för boktips och allt möjligt bokrelaterat. Där ingår också en fin bokblogg om man vill ha det, och jag använder min, fast jag också har en personlig blogg/hemsida där jag skriver om allt i mitt liv (nästan), inklusive vad jag läser och skriver. Alltså den här. (Fast jag har också en internationell motsvarighet.)
Om mitt skrivande just nu
Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.
Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉
Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.
Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).
En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).
Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.
Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.
När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.
Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.
Bookmarks, Libib, Leafmarks med mera…
Nyligen tjatade jag lite om Libib och hur bra jag tycker det är. Jag kunde lika gärna ha höjt Booklikes till skyarna på samma sätt, för det är också ett så underbart bokcommunity. Alla mina läsare vet nog hur det var när jag letade alternativ till Amazonägda Goodreads (och det likaledes Amazonägda Shelfari, liksom LibraryThing som inte ägs av Amazon så vitt jag vet, men där man bara får lägga in 200 böcker i gratisversionen). Jag hittade flera stycken alternativ, men det är egentligen bara de här två som verkligen känns nya och fräscha.
Fast jag har faktiskt blivit ganska förtjust i Leafmarks också, men det är i grund och botten ett vanligt bokcommunity, fast lite trevligare än de andra.
Med Booklikes följer, förutom det vanliga, en Tumblr-lik blogg. Då när jag skaffade mig Booklikes, var jag fortfarande på Tumblr (och Livejournal), men en ganska kort tid efter det, blev jag tvungen att lämna dem. Det var sorgligt, för jag hade ju använt dem i så många år, men jag kan inte kompromissa med mitt samvete så det var aldrig tal om annat än att jag skulle sluta. Jag bara måste.
Så nu har jag i alla fall min Booklikesblogg (och naturligtvis Dreamwidth och WordPress), men det vet väl alla mina läsare vid det här laget. För bara ett par dagar sen var det lite av upploppsstämning på Booklikeshemsidan, för de som ligger bakom sidan hade blivit tvungna att ha annonser på den. De flesta var upprörda och frågade om adblocker (?)-inställningar. Jag var mest orolig för bloggen. För jag kan trots allt stå ut med annonser på panelen, men inte på min egen personliga blogg. Lyckligtvis kunde en av de trevliga människorna som jobbar där lugna mig på den punkten. De anser att våra bloggar är vårt personliga område och de kommer inte att använda den till reklam. Naturligtvis skulle de ha haft all rätt att göra så, men jag är väldigt nöjd att de har lovat att inte sätta några fula annonser på min blogg.
Något annat som är trevligt med Booklikes är att man känner sig så nära administratörerna. Om det är något som inte fungerar kan man antingen chatta med dem eller skicka ett offlinemeddelande till dem och då svarar de väldigt snart.
Libib är lite annorlunda. Man kan skriva korta kommentarer om böckerna och lägga ut korta meddelanden, men med mitt Libibkonto följer ingen blogg. Det behöver jag inte någon mer. Häromdagen skickade jag ett meddelande med mina förslag för förbättring av Libib (inte för att sidan inte redan är jättebra). Till min förvåning kom ett artigt och trevligt mejl till svar redan dagen efter. Killen sa att de flesta av mina förslag är på väg att genomföras och det enda som inte är på gång än, kommer kanske nästa år. Jag hade verkligen inte förväntat mig ett så snabbt svar och det får mig självklart inte att tycka mindre om Libib.
Jag måste medge att jag älskar att se mina bokhyllor på båda sidorna. På min Booklikesblogg finns också en liten hylla med mina senast tillagda böcker. Det är barnsligt, det vet jag, men jag tycker det ser jättefint ut.
Wattpad är en annan ny bekantskap. Det är där som ”alla” skrivintresserade är just nu. Man kan både lägga ut originaberättelser och fanfiction och där finns en massa gratis böcker att läsa (helst i utbyte mot någon form av feedback). De flesta publicerar romanlånga berättelser, i kapitel, men man kan också lägga ut noveller. En sak som stressar mig är att man måste ha ett omslag till böckerna. Till och med noveller och fanfic. Men det är förstås ett trevligt inslag. Mina noveller ser jättefina ut med sina nya omslag. Jag har bestämt mig för att bara lägga ut noveller som jag inte har publicerat någon annanstans, utom på hemsidan, så jag har aldrig behövt ha omslag till dem tidigare. Hittills har jag inte fått några recensioner eller röster, men det är kul bara att veta att mina berättelser ligger ute på en sida med så många besökare.
Det påminner mig om AO3, där jag i alla fall får lite beröm, fast inte så många recensioner.
En stor fördel med alla de här sidorna (utom Leafmarks, och i alla fall, till en viss del) är att man kan lägga till svenska (eller andra) böcker och man kan lägga ut noveller osv, på svenska, eller vilket språk man vill, inte bara engelska.
Wattpad
Jag ska försöka publicera några fanfic (och några originalfic också, fast på svenska). Jag får se hur det går. Jag tänkte att det kanske kunde vara kul. Är det någon som har erfarenhet av att lägga ut noveller/romaner eller något där?
Så kommer du igång med ditt skrivande | Språkligt
Många tycker att det svåraste med att skriva är just att börja skriva, att komma igång. Tiden innan man äntligen kommer igång med skrivandet kan kännas lite som ett vakuum, ett slags tomrum där man går omkring och stressar sig över att man ännu inte börjat skriva. Här får du några tips som förhoppningsvis gör detta tomrum lite mindre så att du kan komma igång med ditt skrivande lite snabbare.
Läs mer här.
Hur skriver man en bokrecension? | Språkligt
Bokrecensioner kan se väldigt olika ut rent språkmässigt. En del väljer att skriva väldigt enkla och tydliga recensioner med få utsvävningar och utsmyckningar, medan andra skriver mer kreativt och berättande. Det finns dock ett visst format man bör följa för att få med det innehåll som behövs i en recension, det innehåll som läsaren ofta vill få ut av recensionen.
Skrivprocessens moment | Språkligt
Intressant artikel om skrivprocessen. Läs mer här.