Historiker Dick Harrison: Svenskar är inte arroganta – de är okunniga
Historieprofessor Dick Harrison är inte överraskad över svenskarnas bristfälliga kunskaper om Finland och Sveriges gemensamma historia. Svenskar är minst historiekunniga i hela västvärlden, säger Harrison.
Läs mer här.
Det professor Harrison säger här är nog tyvärr bara alltför sant. Väldigt tråkigt. Som han säger i artikeln läser vi inte historia enbart för att det är roligt utan för att det är viktigt. Det håller jag självklart med om.
”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det” ~ George Santayana
Men det tål att sägas ibland att historia faktiskt är roligt och intressant. Många tycker inte det, och det är ju synd om dem. De missar något, men alla är vi individer. Jag tycker varken om fotboll, dansband eller öl, och det finns det ju många andra som gör. Det får man naturligtvis göra som man vill – välja vad man är intresserad av.
Det verkar som kunskapsnivån i skolorna hela tiden sjunker. När jag arbetade som lärarvikarie för ett antal år sen, träffade jag på en klass fortsättningselever i engelska. De låg på samma nivå som jag gjorde när jag var ca 10 år. Skrämmande. Hur ska det gå i framtiden?
Hjälp, vad säger du till tant?
De senaste lokala nyheterna. Håll dig uppdaterad med vad som händer i Göteborg.
Läs mer här.
Dick Harrisons Historieblogg och SvD
På sista tiden har det blivit mycket svårare för mig att följa historikern Dick Harrisons mycket intressanta blogg, Historiebloggen. Den ingår nämligen i dagstidningen Svenska Dagbladet. Som många andra tidningar har den börjat bli mest för prenumeranter, även online. Man får läsa ett litet antal artiklar gratis varje månad, men efter det är det stopp. De får naturligtvis göra hur de vill med det, men jag skulle gärna vilja slippa prenumerera på just den tidningen bara för att få ta del av en av mina favoritbloggar. DN skulle jag gärna betala för, men av olika skäl är jag inte lika intresserad av att ha SvD.
För mig och för många andra, skulle jag tro, vore det betydligt trevligare om Dick Harrison helt enkelt hade en egen, personlig blogg, som hans hustru Katarina och många andra. Antingen på sin arbetsplats, nämligen Lunds universitet, eller helt enkelt någon annanstans, till exempel WordPress eller Blogger eller vad han nu vill.
Visserligen lägger jag mina ”gratisartiklar” på att läsa just Dick Harrisons blogg och avstår från nyhetsartiklarna, men det räcker oftast inte, för jag tycker de flesta inläggen är så intressanta att de är väl värda att läsa.
Tråkigt.
Evig eld av Jonas Moström
Den här boken följer samma stil som Jonas Moströms andra deckare. Jag gillar dem, även om jag ibland kan le lite förvånat över huvudpersonernas såpaliknande förvecklingar i privatlivet. Nästan alla har varit otrogen minst en gång, till exempel. Men som jag nämnt tidigare, utspelar sig böckerna ibland i Östersundstrakten, vilket är roligt för mig som en gång bott där. Även de som inte utspelar sig där är naturligtvis också intressanta. Jag har absolut ingenting emot böcker som utspelar sig i Stockholm eller Skåne. Tvärtom. Men det är alltid roligt när man får lära känna en ny trakt.
Det som utmärker just den här boken är att jag faktiskt sympatiserade mer med mördaren och en annan brottsling i boken än poliserna, eftersom jag förstod de förras motiv (även om jag själv skulle ha valt en helt annan väg). I jämförelse med dem och deras motivation kändes poliserna lite som robotar. De följer lagens bokstav men struntar i rättvisan. Bara en av poliserna hade över huvud taget lite förståelse för mördarens motiv (och det var för övrigt en person jag kanske inte hade gissat skulle göra det).
Som så ofta förr i många aktuella deckare finns det en koppling till historien och det tycker jag, som mina läsare nog redan vet, är väldigt intressant. Däremot får nog inte den där kopplingen gå för långt, för då kan jag tröttna. Hellre då en helt historisk deckare än en som valsar fram och tillbaka mellan tidsepokerna i vartannat kapitel. Det känns på något sätt lite långsökt. I Evig eld går det absolut inte för långt, blandningen kändes helt lagom.
Skrevs det science fiction redan på 1600-talet?
Det sägs att det skrevs science fiction-romaner redan på 1600-talet. Är det sant? Finns det några kända exempel? Visst är det sant.
Läs mer här.
Språket kommer från stäppen
En del av våra förfäder kom ridande från stäppen för 4 500 år sedan. De talade indoeuropeiska och hade med sig en ny kultur. Snart kom de att blanda sig med de bofasta bönderna.
Så tror forskarna att vi fick vårt språk.
Läs mer här.
Det äldsta Stockholm
Hur stort var det äldsta Stockholm, och hur såg staden ut? Allt som allt dyker Stockholm upp i omkring fyrtio skriftliga handlingar från dess äldsta period 1252–1289, varefter orten var så betydande att den nämns hela tiden.
Läs mer här.
Intressant läsning för någon som jag, som härstammar från Stockholm på pappas sida. I och för sig bodde våra släktingar inte där på den tiden, utan i Västmanland eller Dalarna, men i alla fall vid 1900-talets början fanns vi i Stockholmstrakten.
Ogam
På Irland förekom tidigare ett alfabet som närmast påminner om streckkod. Hur fungerade det? Det måste ha varit mycket svårt att läsa längre texter skrivna med detta teckensystem.
Läs mer här.
Så reser du tillbaka i tiden i Stockholm
1600-talsskepp, sekelskifteshus och Strindbergs bostad. Det finns en rad sätt att uppleva historiens vingslag i Stockholm. Här är några alternativ.
Läs mer här.
