En rejäl smäll
Idag när jag och min syster var på väg hem efter att ha handlat (släpande på tunga shoppingvagnar) hörde vi en rejäl smäll. Det var kanske ett kvarter bort, men vi kunde se ända dit där explosionen (?) var, för det ligger en parkering och en hamnkanal mellan oss och vad det nu var som hände. Ganska länge låg det ett moln av rök i luften över vattnet. Jag har ingen aning om vad det var. Jag kunde heller inte se någon som kanske var ansvarig. Det var lite läskigt.
När jag gick och handlade idag…
Jag väntade mig inte att ha något att säga så här snart efter förra inlägget, men när jag var inne i centrum och handlade, hände ett par saker.
Min syster och jag var på väg till apoteket för att köpa medicin till mamma (som har fått en fruktansvärd klåda, kanske sviter efter bältros som hon hade för flera år sen). En kille med rufsigt, ovårdat hår gick förbi i sällskap med två tjejer (och kanske en tredje, som i så fall hade halkat efter). Han rökte något som inte var tobak, för den lukten känner jag igen. Hur som helst, jag hade en lindrig huvudvärk, men efter att ha andats in molnet av rök som han puffade ut, hade min huvudvärk gått över. 😉
Ett par andra saker hände också, fast jag är inte säker på hur intressant det skulle vara för mina eventuella läsare. Till exempel, medan min syster var inne i apoteket, sprang tre små pojkar förbi, den yngste bara ca fyra år. Jag tänkte, tre pojkar är verkligen lite i mesta laget. Just då log den lille väldigt gulligt mot mig och då tänkte jag, kanske bara en…
Jag råkade också se en ganska ovanlig liten hund (tillsammans med ett ungt par). Det var antagligen en miniatyrbullterrier.
Miniatyrbullterrier
Hon sniffade åt mitt håll så jag sa ”känner du hundlukt från mig”? Det unga paret som höll i hennes koppel sa några ord till mig, men de var rätt fnissiga och inte så intresserade av att prata. Så kom en äldre tjej (ungefär tjugofem, kanske) och tog tillbaka sin hund. Jag tror hon och den yngre tjejen var systrar. Vi började prata lite om djur. Det var ganska trevligt och helt oväntat i den här staden. När de gick sa den äldre tjejen hej då till mig, och det måste vara första gången. Folk i den här staden PRATAR inte med varandra, i alla fall inte med oss.
Ute och åkte
Idag var vi ute på en liten utflykt igen. Vi var på väg upp till vår stuga för att träffa en man från försäkringsbolaget som skulle inspektera huset. Men när vi precis skulle byta buss, ringde han och berättade att han var nästan framme. Han hade fått ett inställt besök och hade lite extra tid. Eftersom vi inte var där åkte han dit ändå. Det visar sig att han inte kunde kolla det han skulle kolla (utan att såga upp golvet) så vi bestämde oss för att strunta i alltihop. Vi fick några råd angående fasaden och så åkte han. Då behövde ju vi inte åka upp idag, så vi bestämde oss för att stanna där vi var och handla lite.
Tyvärr hittade vi inte butiken vi ville till, den som säljer vår favoritchoklad (från Belgien). Vi vet inte om den har flyttat eller bara stängt. Så vi bestämde oss för att åka vidare ut till ett stort affärscentrum där vi brukar få tag i vissa veganprodukter. En del av dem fanns inte heller, men vi passade på att köpa en del ändå, plus lite annat som vi behövde. När vi var på väg tillbaka till busshållplatsen började det ösregna, så vi stannade under tak. Lyckligtvis slutade det regna så vi kunde ta oss till bussen i tid. Det hände en gång till på vägen tillbaka – vi var under tak när det regnade och det var ju tur.
Vi kunde också hjälpa en utländsk besökare med vilken buss hon skulle med.
En liten kul detalj: varje gång vi klev på bussen frågade chauffören om jag var ”vuxen”. Eftersom åldergränsen har flyttats flera gånger var jag inte säker på om det innebar 16, 19 eller 26. Det visade sig att det var 19, så uppenbarligen ser jag ut som om jag är ungefär 18 år. 
Handlade lite – och annat
Igår åkte jag och handlade i grannstaden. Den ligger kanske tio-femton minuters bilresa härifrån (lite längre med buss som jag åker). Det är egentligen löjligt hur annorlunda det känns att vara där. Det är antagligen bara inbillning och säger något om hur mycket jag vantrivs här, men när jag kommer till någon annan stad känner jag mig mer säker på mig själv och till och med smalare (haha), fast i grund och botten är staden inte så annorlunda än den här, bara större.
Först gick jag på synundersökning och så försökte jag välja nya bågar. Efteråt passade jag på att handla lite mat. Det finns så mycket mer att välja mellan i den här större staden än där jag bor, till exempel jättgoda (soja)glassstrutar.
Till slut åkte jag in till centrum och gick till biblioteket för att skaffa ett lånekort. Än en gång, där finns så mycket mer att välja mellan. För en eller ett par månader sedan gick jag till den här mindre stadens bibliotek för att leta efter ett par böcker, och hade tänkt sitta där och bläddra i dem för att avgöra om jag ville låna dem eller inte. Det visade sig att ingen titel fanns inne. Det här andra biblioteket hade åtminstone en av dem (jag kollade faktiskt inte på ungdomsavdelningen – det kändes lite fånigt för mig att gå dit). Jag önskar bara att jag hade haft tid att sätta mig ner och bläddra lite. Kanske lånar jag några nästa gång.
De hade förresten mina böcker. En av dem hade de satt på sidan av bokhyllan för att puffa för den. Det känns helt overkligt.
Resa med förhinder
Igår var jag på väg till Göteborg, till en klinik för att göra om ett blodprov, som de redan hade tagit en gång, men glömt att skicka iväg till labbet, eller det var i alla fall vad de hade sagt till mig före semestern. När jag redan hade bokat en tur och returbiljett, och dessutom satt på tåget till Göteborg, ringde en generad sjuksköterska upp och frågade om jag redan åkt. De hade plötsligt hittat mitt provresultat och jag behövde inte komma dit. Kul. Jag förlorade pengar på det, och det var dessutom andra gången jag skulle ha åkt och gjort om prover som de hade slarvat med. Ännu mera pengar bortkastade… Inte för att de kommer att kompensera mig för det, det gör väl ingen numera. Jag fick knappt en ursäkt. Och det här är en privat klinik.
Mamma ville att jag skulle hoppa av tåget och komma hem, men eftersom jag redan var i grannstaden bestämde jag mig för att stanna och handla lite. Jag skulle ju ändå komma tillbaka mycket tidigare än jag skulle gjort annars.
Den här staden är mer än dubbelt så stor som den jag bor i (plågas i, faktiskt) och det finns fler butiker och ett mycket större urval av allt möjligt. Jag fick tag i en del jättefina grönsaker (och bär) som jag inte hade sett eller kunnat drömma om att köpa, på flera år. Jag gick också till hälsokostbutiken och fick tag i en del veganmat som det här är det närmaste stället jag kan få det från.
På vägen tillbaka påpekade busschauffören att det skulle bli mycket dyrare för mig att betala med kreditkortet än att ladda ett busskort. Jag berättade att jag nästan aldrig åker så det skulle knappast vara värt det. Då visade det sig att han kände igen mig från när jag brukade åka ganska ofta med just den här turen. Jag sa att det är ju för sent nu ändå, eftersom bussen just skulle avgå. Han sa: nej, det är det inte, jag väntar på dig. Så jag rusade iväg och fyllde på busskortet och så tillbaka till bussen igen. Det var jättesnällt av honom. Han var trevlig mot de andra passagerarna också, bland annat erbjöd han sig att springa och hjälpa en tjej av med kärran med hennes bebis i, men till slut gick en av de andra passagerarna och gjorde det.
Så den här dagen blev faktiskt rätt mycket bättre än jag trott och det kompenserade i alla fall lite för den misslyckade resan och definitivt för den griniga mannen och den sura kvinnan som stirrade hatiskt på mig när vi väntade på bussen här i stan. Det är verkligen typiskt för den här hålan. Den är känd som en av Sveriges mest otrevliga städer och jag har inget att säga emot det.
Regn…
Jag gick och handlade igår och när jag skulle till att gå ut igen, började det regna. Inte lite heller, utan massor. ”Helt vatten” som vi brukar säga. Jag blev tvungen att vänta tills det slutade regna (för en stund) innan jag kunde börja gå. När jag till slut kom tillbaka var jag helt genomdränkt, i alla fall skorna och håret. Det här är nog den värsta/regnigaste sommar jag upplevt. Är det här en del av klimatförändringen? Hur som helst, jag antar att regn borde vara bättre än torka.
En liten utflykt
Jag åkte på en liten utflykt i går, och tillbringade halva dagen på bussar och tåg, men jag hann med att handla lite, och det var rätt kul.
På bussen till Göteborg, råkade jag få en av mina pinsamma hostattacker som jag kan få när jag är spänd eller nervös. Två killar som satt framför mig reste sig upp och bytte plats ganska hastigt, och det fick mig att gapskratta. Jag undrar om de trodde att jag gjorde det med flit för att få sitta lite mer privat.
På vägen tillbaka, körde bussen rakt in i ett åskväder. Ena stunden var himlen helt klar och det var ganska soligt och varmt, och så plötsligt var allt mörkt och det regnade ”helt vatten”. Jag blev totalt genomdränkt under de få sekunder det tog för mig att ta mig från den plats där jag blev avsläppt till där jag skulle vänta på nästa buss (under tak). Mina skor försvann under vattnet, fast det fanns markbrunnar där allt regnvatten rann ner. :/
Jag måste verkligen komma ut mer, och eftersom vädret bara ”ostadigt” till skillnad från regnigt ska jag försöka ordna så jag får lite mer kul framöver. Det jag verkligen vill är att titta på några historiska byggnader eller muséer, men att handla lite får väl räcka om det inte går att ordna något annat. Jag får se hur det går.
Inga foton idag
Grått och tråkigt. Så var det idag, när jag gick in till stan för att handla lite. När man inte har så mycket pengar, är det aldrig kul att handla, och vädret hjälpte inte heller. Jag hade hoppats att det skulle finnas något kul att fotografera, men jag hittade ingenting. Himlen var så mörk att jag var förvånad att det inte började snöa. Ja, ja. Det är väl dags för lite otur. Jag får väl stå ut ett tag och hoppas att det blir bättre igen.
Shoppingvagnar och sura tanter
Idag gick vi till affären för att göra veckohandeln. Bilen är trasig så vi fick ta våra små shoppingvagnar. Det ser kanske inte så väldigt cool ut, men det måste vara bra för miljön och det sparar i alla fall en massa pengar för oss.
Tyvärr är det så att vart vi än går finns det griniga gamla tanter som tjatar om att vi är vägen. Visst. Vi är i vägen, inte de med sina käppar, kryckor och rollatorer. Där finns också en del mammor med småbarn och det stör mig också. Jag vill så väldigt gärna ha en bebis själv, så att se andra tjejer med bebisar och/eller stora magar gör mig ledsen.
Hädanefter funderar vi på att handla vid tiotiden på kvällen. Då stöter man bara på singlar i tjugofem- till trettioårsåldern utan barn. Av någon anledning stör de inte oss och vi verkar inte störa dem.
