När jag gick och handlade idag…
Jag väntade mig inte att ha något att säga så här snart efter förra inlägget, men när jag var inne i centrum och handlade, hände ett par saker.
Min syster och jag var på väg till apoteket för att köpa medicin till mamma (som har fått en fruktansvärd klåda, kanske sviter efter bältros som hon hade för flera år sen). En kille med rufsigt, ovårdat hår gick förbi i sällskap med två tjejer (och kanske en tredje, som i så fall hade halkat efter). Han rökte något som inte var tobak, för den lukten känner jag igen. Hur som helst, jag hade en lindrig huvudvärk, men efter att ha andats in molnet av rök som han puffade ut, hade min huvudvärk gått över. 😉
Ett par andra saker hände också, fast jag är inte säker på hur intressant det skulle vara för mina eventuella läsare. Till exempel, medan min syster var inne i apoteket, sprang tre små pojkar förbi, den yngste bara ca fyra år. Jag tänkte, tre pojkar är verkligen lite i mesta laget. Just då log den lille väldigt gulligt mot mig och då tänkte jag, kanske bara en…
Jag råkade också se en ganska ovanlig liten hund (tillsammans med ett ungt par). Det var antagligen en miniatyrbullterrier.
Miniatyrbullterrier
Hon sniffade åt mitt håll så jag sa ”känner du hundlukt från mig”? Det unga paret som höll i hennes koppel sa några ord till mig, men de var rätt fnissiga och inte så intresserade av att prata. Så kom en äldre tjej (ungefär tjugofem, kanske) och tog tillbaka sin hund. Jag tror hon och den yngre tjejen var systrar. Vi började prata lite om djur. Det var ganska trevligt och helt oväntat i den här staden. När de gick sa den äldre tjejen hej då till mig, och det måste vara första gången. Folk i den här staden PRATAR inte med varandra, i alla fall inte med oss.
Hunden hör vad du säger – och hur
När hunden lyssnar till vad som sägs använder den främst vänstra hjärnhalvan. När hunden i stället lyssnar till hur något sägs nyttjar den högra hjärnhalvan. Det tyder på att hundens hjärna hanterar talat språk på ungefär samma sätt som människan.
Läs mer här.
Kattägare är smartare
Katt
Lhasa apso
Läs mer här.
Jag tror att vissa hundägare, till exempel de som har en lhasa apso, tänker mycket likt de som har katter. De är knappast så livliga eller lydiga. Synd att man inte undersökte dem som har både hund och katt och kanske något annat djur. Det skulle vara intressant att veta hur de fungerar.
Jag är kär igen
Jag är kär – igen. Den här gången är det inte min iPod Shuffle (fast jag älskar den fortfarande). Det är en hund. Den här helgen var jag på hundutställning. Precis som förra gången var det molnigt och någon gång under dagen regnade det, men den här gången fick jag se den hundras som jag har velat få se ända sen jag var liten. Bolognesen.
Carl Larsson
Vi fick syn på en liten vit hund och jag hade en känsla av att jag hade kommit rätt. För säkerhets skull frågade jag och det var som jag trodde. Jag hade träffat min första bolognese. Det var en nio månader gammal hanvalp. Han var helt underbar och han verkade till och med besvara mina känslor. Tjejen som bar honom lämnade över honom till mig och sa att det var bara bra om han vande sig vid att bli hållen av andra människor. Och där stod jag och var kär igen. Han pussade mig och visade på alla sätt att han tyckte mycket om mig, så som bara de väldigt unga kan. Det här betyder förstås inte att jag älskar lhasa apso mindre, det skulle bara inte vara möjligt. Jag har bara fått en ny kärlek i mitt liv.
Den bruna valpen
Idag när vi gick till affären för att handla lite – det är ju Valborg, så bland annat passade vi på att köpa något gott till ikväll – såg vi en otroligt söt fieldspanielvalp. Han var brun och lekfull och tittade jättegulligt på en. Precis som alla valpar viftade han glatt på svansen. Tyvärr var hans ägare hemskt sträng mot honom. Hon verkade inte kunna tolerera några glädjeyttringar. Varför skaffar man sig en så trevlig ras när man bara tänker krossa hans livsglädje? Det gjorde mig ledsen. Stackars valp, han ville ju bara ha lite kul.
Får man vara hundrädd?
Den frågan ställer en upprörd person till DN:s Vett-och Etikettexpert, Magdalena Ribbing.
Jag kan svara på den frågan. Visst får man det, men man behöver inte ens vara rädd eller allergisk för att trakassera oskyldiga hundägare. Den rättigheten är så självklar så den behöver inte ens ifrågasättas.
Vi (en hundägarfamilj, där det har funnits hund sedan 1970-talet) känner verkligen inte igen de situationer som frågeställaren beskriver. Det kanske är ett typiskt storstadsproblem?
I vår familj försöker vi verkligen aldrig få icke-hundintresserade att visa intresse för våra älsklingar. Vi har alldeles för många gånger mött djurhatare och andra intoleranta personer ute på stan och föredrar alltid att slippa umgås med dessa personer.
Istället ser det ut så här ute i landet: Måsar och kanadagäss ska skjutas. Butiksägare vill följa med hundägare hem och kissa i deras brevlådor. (Vår tik skulle för övrigt bara kunna kissa ner butiksägarens blomkruka om vi lyfte upp henne och höll henne ovanför, och under såna omständigheter skulle hon inte kissa alls). Personer som är vakna efter halv åtta på kvällen ska vräkas ur sina bostäder. (Det här gäller inte alls grannar som festar till långt fram på natten. Inte alls. Det räcker med att man någon kväll smyger ner för trappan för att ta sig ett glas vatten.)
En typisk situation är som följer:
Hunden sätter sig och uträttar sitt ärende. (En trevlig, vänlig sällskapshund, ingen stor blodtörstig kamphund.) Man står tålmodigt och väntar med sin svarta plastpåse i handen. Då dyker det genast upp minst en ”vän av ordning” som skriker om att man måste plocka upp efter sig. Vad tror de påsen är till för? Eller är de blinda? Men då undrar man ju hur de såg att hunden satte sig över huvud taget.
En ”hjälpsam” äldre kvinna passade på att i förbifarten peka ut några av hundens ”resultat” så man absolut inte glömmer dem när man står lutad över dem med påsen i högsta hugg.
Min fråga är istället: får vi finnas? Och om vi inte får det, då hoppas jag att vi snart hittar någon trevligare plats att bo. Långt borta från djurhatare och intoleranta grannar.
Två chocker på samma dag
Igår var det en ganska omskakande dag. Särskilt kvällen.
När jag gav min nymfparakit mat och vatten, flög han plötsligt ut ur sin voljär, rätt ut i köket, där mamma lagade till något på spisen, med ryggen åt honom. En av katterna och en av hundarna var där också. Så det är lätt att föreställa sig en massa hemskt.
Jag skrek rätt ut efter min syster. Det gör jag oftast när det är någon kris. (Tack!) Hon lyfte upp honom och släppte in honom i hans lyxiga palats. Han verkade inte alls tacksam. 
Eftersom han är en fågel och dessutom ganska gammal var jag naturligtvis ganska orolig. Tänk om chocken hade skadat honom allvariigt? Men i morse, var han precis som vanligt, så antagligen var jag orolig i onödan.
Lite senare, när jag var på väg ner för att ge mina katter mat och gå och lägga mig själv, knuffade min systers keeshond min lhasa apso nerför trappan. Jag var på väg ner och plötsligt hörde jag en rejäl duns. Där satt hon, min bebis, på trappsteget bakom mig. Jag inbillade mig en massa fruktansvärt som t ex brutna ben och inre blödningar.
Men lhasa apso är tuffa hundar. Hon verkade inte alls påverkad av den ofrivilliga flygturen. Idag är hon precis som vanligt.
Vilken lättnad. Jag älskar dem allihop så mycket att jag bara inte står ut med att förlora dem.
Klok hund
Häromdagen skulle min lhasa apso och jag gå in på mitt rum. För att ta sig dit, måste vi gå igenom ett par andra rum först. Hon har inte full syn på båda ögonen så ibland kan det hända att hon stannar och nosar lite på dörrar och möbler, för att kolla var hon är. Jag såg att hon tvekade lite om riktningen, fast vi går igenom huset varje dag, och jag sa ”lite till vänster”.
(Hon kanske inte alls tvekade, förresten. Snarare höll hon på att fundera lite eller övervägde om hon skulle sätta sig och tvätta sig eller klia sig lite. Hon brukar stanna till och grubbla ganska ofta, och det kan vara irriterande ibland.)
Gissa vad hon gjorde? Hon gick åt vänster och kom in på vårt rum utan några problem alls. Fast det har hon nästan aldrig. Däremot kommer hon oftast inte fram fullt så fort, mest därför att hon har så mycket annat att stå i, även om jag har bråttom. Jag menar, vad spelar mänskliga angelägenheter för roll egentligen?
