Så många fandom…
Ibland funderar jag på hur många olika fandom det måste finnas. Jag stöter ibland på andra fanfictionförfattare ute på nätet och många gånger har de också riktigt många fandom, men vi har inte ett enda gemensamt, eller så kanske bara ett eller två. Jag skriver om eller har skrivit om omkring 100 olika fandom, om man räknar de enbart nordiska, men jag har naturligtvis också läst eller på annat sätt varit inblandad i många andra fandom, som jag inte har skrivit om. Minst flera hundra. Särskilt om jag inte bara räknar tv-serier och filmer utan också böcker, och jag vet ju också att det finns flera andra ”medier”. Kan det vara så att det finns flera miljoner fandom? Jag antar att det är möjligt. Ibland önskar jag att det var lättare att hitta de fandom jag kommer att tycka om och slippa alla andra. Det skulle ju göra allt mycket lättare. Nu menar jag inte bara de fandom som jag kanske kommer att skriva om utan alla möjliga som jag skulle vilja läsa och/eller se på.
Hur många fandom är du inblandad i? Vet du antalet?
Brukar du läsa på engelska – prova en norsk bok
De allra flesta svensktalande förstår norska riktigt bra, och danska helt okej. Men på senare år har nordborna ändå blivit lite sämre på att förstå varandra. Allt oftare tar man till engelska i stället för att härda ut och tala ”skandinaviska”. Det är inte ovanligt att en svensktalande förstår engelska bättre än danska.
Läs mer här.
Jag har läst kursböcker på danska, och det var faktiskt inte så svårt som man tror. Norska var lättare, ungefär som man skulle kunna tro, så det skulle ju gå bra. Jag tänker definitivt försöka läsa en del nordiska böcker på originalspråken. Min önskan är att alltid läsa boken på originalspråket om det bara går och annars på det språk jag kan bäst. Varför inte? Det är extra roligt att öva sig lite på ett annat språk, tycker jag.
På danska finns t ex serien om Skämmerskans dotter. Jag ser också fram emot att läsa en ny norsk fantasyserie, vars namn jag inte minns för ögonblicket. Om någon av mina läsare vet vad författaren heter, hör gärna av er.
Bokmeme
Jag hittade den här bok/läsmemen på WordPress.com och tänkte försöka lägga ut den här också.
Vad läser du just nu? K D Nelson Folds of the Script En sciencefictionbok från Amazon på min Kindle.
Vad har du just läst färdigt? Lady of the Moon av Mary Gillgannon (från Smashwords).
Vad tror du att du kommer att läsa härnäst? Hjärta av damm av Ingelin Angerborn.
Lyssna eller läsa?
Jag har egentligen inte hört på några podcastar och väldigt få ljudböcker. För det mesta föredrar jag att läsa – vanliga tryckta böcker och att se tv och film. Ändå tror jag att jag kanske kan bli mer intresserad av podcastar och videopodcastar, i alla fall lite grand, om de handlade om något jag är väldigt intresserad av. Å andra sidan, ljudböcker är nog inte något för mig alls. Mamma gillar dem, och jag har försökt lyssna på några av hennes, men jag har aldrig lyckats uppbringa mycket intresse för dem. En anledning är att de översatta måste läsas av svenska skådespelare. De läser alltså böcker som ursprungligen skrevs på ett annat språk – numera nästan bara engelska.
Jag har aldrig läste första boken i serien om Damernas detektivbyrå, jag lyssnade på den på en cd-spelare. Skådespelerskan som läste den, Babben, är ju på ett sätt idealisk – som Mma Ramotswe är hon ju ”traditionellt byggd” och är riktigt rolig eller har i alla fall varit det. Tyvärr var det så att när damdetektiver började diskuteras kom Agatha Christie upp och Babben uttalar det med betoning på andra stavelsen. Så var det med det… Konstigt nog klarade hon visst de afrikanska namnen bättre. I alla fall tror jag det.
Den andra ljudboken jag minns var om Jeeves och Wooster (jag har glömt titeln). De här skådespelarna borde ha varit idealiska, och det kunde de kanske ha varit om någon hade bearbetat boken så den utspelade sig i svensk miljö med svenska namn. Men så var det naturligtvis inte. En av dem kunde uttala det brittiska grevskapet Worcestershire rätt men ingen av de andra kunde det. Ingen alls kunde uttala de ovanligare personnamnen – som Berties kompis Barmy Fotheringay-något, som jag tror ska uttalas Fungy-Fipps? Hur som helst massakrerade de namnen. Hasse Alfredsson lät en av sina rollfigurer tala (han spelade visst två, minns jag) på ”teatersmåländska”. Aldrig mer, säger jag bara.
Fast det är egentligen inte därför jag inte gillar ljudböcker, jag bara – inte gillar dem. För mig handlar böcker om att läsa, inte lyssna. Om jag vill göra det, tar jag fram min iPod för lite musik eller så ser jag på tv/dvd.
Originalnoveller
Jag har fortfarande inte kommit igång med att skriva färdigt min roman, men jag har fått idéer till två originalnoveller. Först trodde jag att jag skulle komma igång med att skriva direkt, samma natt. Natten är ju min favorittid för att skriva.
Men tyvärr inte. Fast jag har i alla fall tänkt ut nästan allt som ska vara med i berättelserna. Handling, personer osv. Jag har väl bara blivit nervös. Efter att jag har skrivit några stycken noveller på sista tiden, som jag blev ganska nöjd med, är jag rädd att misslyckas med de här.
Detsamma gäller för min roman också, fast ännu mer.
Ja, ja. Det är kul att skriva, men det är viktigt att läsa också. Lyckligtvis har jag några böcker som jag kan läsa.
Betaläsaren som försvann
En gång för inte så väldigt länge sedan hade Tonica faktiskt en betaläsare. Det var bara en, men det betyder ändå mycket att ha en annan person som granskar ens berättelser. Bäst av allt är om personen i fråga (ok, man kan lika gärna tala klartext – tjejen det handlar om) kan det fandom som berättelsen utspelar sig i. Om det är en originalberättelse kan ju betaläsaren peka ut stavfel och grammatikfel. Förhoppningsvis.
Min betaläsare (jag ska inte nämna några namn) tröttnade helt enkelt. På mina berättelser, på mig, jag vet inte, något var det säkert. Nu känns det jätteledsamt att inte ha någon publik alls längre. Visst droppar det in en och annan besökare fortfarande, men nästan alla (av de få som kommer) stannar i ett par sekunder.
Tydligen har jag inte lyckats att nå ut till publiken. Eller så skriver jag sämre. Eller kanske har läsarna tröttnat på det jag skriver. Jag vet faktiskt inte vad problemet är. Det känns nästan overkligt att min hemsida – Agri Sublunares – fd The Sublunar Fields – fd Tonica’s World – en gång fick in hundratals besökare varje vecka.
Mina fics finns omnämnda på en del stora fandomsiter. Ja, utan att jag först hörde av mig och bad att få byta länkar med dem. Men jag la genast dit deras länk om jag inte redan hade den i min länksamling, fast det hade jag oftast. Två personer har använt mina fics i sina avhandlingar.
Och nu vill ingen se åt mina berättelser. Det känns lite sorgligt, men så är det väl. Jag hade tänkt att göra en videopodcast (alltså en liten film) och lägga på siten. Det kanske skulle kunna locka tillbaka läsarna. Om det inte redan är för sent. Förresten var det jag och min betaläsare, med lite hjälp från en och annan (vad hette det nu igen – jo, nu minns jag) kompis, som skulle spela in filmen. Ok, glöm det.
Det här inlägget kunde lika gärna ha kallats Läsarna som försvann. Fast nu räcker det med eländet. Skriva är nämligen fortfarande det bästa jag vet och läsa det näst bästa, även om det låter lite internt att sitta och läsa sina egna berättelser.
Att lära sig skriva bättre
Säg att du känner dig lite osäker på stavning och grammatik. Vad gör du då? Det beror på. Bryr du dig? Vill du förbättra ditt skrivande? Om du gör det, så finns det en massa du kan göra.
Det viktigaste av allt är att inse problemet och vara beredd att ändra sig.
1. Använd stavningskontrollen i ditt ordbehandlingsprogram. (Men glöm inte att utländska program kan stava fel).
2. Läs igenom ett par extra gånger. Det ser inte bra ut om du bara slänger ut det du skrivit färdigt utan att läsa igenom det.
3. Du kan be en kompis att läsa igenom det du skrivit. Två personer hittar fler fel än en. Det här är något väldigt lätt. Om du inte har någon kompis som är bättre på det här än du, så be en lärare, förälder, annan släkting eller be att få en s k betaläsare på nätet.
4. Du kan låna (eller köpa) någon eller några böcker om stavning och/eller grammatik. Läs på lite. Det behöver inte vara tråkigt. Du bestämmer ju själv hur mycket du orkar ta in på en gång. Ingen lärare kommer att betygsätta dig. Det är bara du som bestämmer när det räcker.
5. Kanske kan du gå på en kurs i svenska språket någonstans? Eller engelska om du föredrar att skriva för en större publik. Det kanske är det jobbigaste du kan göra, men också det mest användbara, förutom nästa tips som kommer här.
6. Det bästa du kan göra på längre sikt är att läsa en massa böcker. Fackböcker och skönlitteratur. Allt möjligt går bra egentligen. Jane Austen. En deckare. Harry Potter. Läs det du tycker är kul.
Att läsa hjälper dig inte bara med att bli bättre på språket, du får också mer att skriva om. Fast en sak måste du vara medveten om. Det är svårt, kanske nästan omöjligt att skriva science fiction eller en thriller om du själv bara läser kärleksromaner och tvärtom. Skriv om det du kan säger man ju.
Det behöver inte betyda att du måste ha upplevt allt själv. Du kan skriva om det du läst mycket om också. Eller hört talas om av andra. Fast då menar jag inte lite löst skvaller utan t ex om du vuxit upp med någon som kan mycket om ett speciellt land, yrke eller någon udda hobby. Man kan förstås forska innan man skriver (det här gäller framför allt romaner). Men då läser man ju antagligen om vad det nu är man tänker skriva om förstås.
Så läs mycket. Inte bara böcker förresten. Deckardrottningen Agatha Christie ansåg att man borde läsa dagstidningarna och facktidskrifter regelbundet. Det kan definitivt inte skada. Nuförtiden finns också radio, tv (inklusive text-tv) och internet. Håll reda på vad som händer. Gå på bio eller se på video/DVD också.
7. Jag har själv inte prövat att vara med i en grupp som diskuterar varandras berättelser. Tyvärr känner jag bara en person som skriver i verkliga livet, på nätet ingen alls egentligen. Annars kan det nog vara väldigt bra. Feedback är viktigt. Försök få någon/några personer att läsa det du skrivit, och lyssna och ta till dig av kritiken/synpunkterna. Men den här andra personen är ju ingen gud. Om du på allvar tagit till dig kritiken och fortfarande inte håller med, så strunta i det. Men först är det nog bra att vara öppen för konstruktiv kritik. Man föds inte som litteraturpristagare.
