En fantasivärld att fly in i
På sista tiden har jag funderat mycket på att kunna (bokstavligt talat) försvinna in i en fantasivärld – alltså en bok eller annat fandomuniversum – och det slog mig att de böcker (eller andra fandom) som jag älskar är inte nödvändigtvis bra och säkra världar att leva i.
Till exempel, hur mycket jag än älskar Tolkiens värld i Sagan om ringen eller till och med Bilbo, tvivlar jag på att jag skulle vilja bo där. Om det nu inte var i en tidsepok som var väldigt fredlig och lycklig (och alltså inte utgjorde något bra material för en väldigt spännande berättelse, men en bättre livsmiljö).
Samma sak gäller många av mina andra favoritvärldar.
Ta till exempel Gregory Frosts Shadowbridge – ett otroligt fascinerande ”universum” men inte ett där jag skulle känna mig trygg, tyvärr.
Samma gäller Tad Williams The War of the Flowers. Det är en så fascinerande värld, men inte särskilt trevlig för människor. (Om du inte har läst den, så handlar det om en sorts alver – de som kallas Faerie.)
Det här gäller också Sabriel/Abhorsen-serien av Garth Nix om det gamla kungadömet. På den civiliserade sidan av muren skulle jag antagligen kunna bo rätt så bra, men den verkar utspela sig i en värld lik början på nittonhundratalet så det är nog inte så jämställt tyvärr.
Jag tänker i alla fall att Dinotopia skulle vara perfekt att fly till. Det är en riktigt intressant och vacker värld, fast den är ändå mer eller mindre säker och trevlig att bo i. Jag skulle gärna ta med mig allt och bara åka dit och aldrig komma tillbaka.
Ursula K LeGuins Övärlden skulle antagligen fungera också, men jag är inte helt nöjd med kvinnornas ställning på de flesta av öarna.
Jag inser att jag bara har nämnt böcker så här långt, så jag får väl komma med Star Trek nu (TNG och Voyager). Den världen skulle antagligen vara fantastisk att bo i, om jag nu inte hamnade i en krigszon. De har ju replikatorer, medicinska tricorders och ett samhälle som är mer eller mindre helt jämlikt, inte bara mellan könen utan också på andra sätt. Det finns ingen fattigdom, ingen valuta ens (i Federationen alltså).
En del av Diana Wynne Jones böcker kan nog gå bra också, till exempel Chrestomanci-serien. Om jag nu inte hamnade mitt i en magisk kris. Tyvärr har jag nog ingen som helst talang för magi och om jag gjorde det, skulle min kraft nog vara svag och/eller lite bakvänd.
Jag kan inte påstå att jag känner lika starkt för Maria Langs deckarklassiker, men nästan. För mig känns den världen väldigt harmlös, trygg och ändå kul. Den ser ”färgstark” ut i min fantasi. Enda nackdelen skulle vara bristen på jämställdhet mellan könen. Fast det behöver förstås inte Puck bry sig om. Hennes killar behandlar henne väldigt väl så hon vet antagligen inte ens att andra kvinnor blir diskriminerade.
För att sammanfatta: det blir nog oavgjort mellan Dinotopia och Star Trek. Vilken av dem som helst skulle fungera jättebra om jag bara kunde hitta ett sätt att ta mig dit och aldrig åka därifrån.
Om mitt skrivande just nu
Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.
Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉
Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.
Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).
En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).
Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.
Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.
När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.
Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.
Böcker jag gärna skulle se som tv och/eller film
Ett tag nu har jag funderat på mina favoritböcker och att jag gärna skulle se dem gjorda till tv-serier och/eller filmer. En del har faktiskt redan blivit det, men jag skulle ändå gärna se mer av dem.
Jag börjar med fantasy.
Ingelin Angerborns böcker, särskilt Månfågel och Rum 213, gärna också Hjärta av damm (fast de andra också). De här böckerna har samma spännande, mystiska och ofta lite sorgliga stämning som i Maria Gripes böcker.
Subrosadetektiverna av Veronika von Schenk (Den siste tsarens hemlighet, Kapten Fiennes skatt, Det japanska husets hemlighet) Det här är väldigt välskrivna deckare för barn (lite äldre barn, antagligen 9-12 år gamla, men ändå läsvärda för en vuxen som är ”ung i sinnet”). Vad jag särskilt tycker om är att författaren har forskat om historiska händelser och på ett skickligt sätt vävt in dem i handlingen. Mycket bra idé, tycker jag. Det finns en del andra, lika välskrivna barndeckare, men de saknar ofta den här extra dimensionen.
Rädda honom av Camilla Lagerqvist. Det här är en mycket spännande och intressant och välskriven historia som precis som många andra barn- och ungdomsböcker handlar om en resa i tiden och ställer frågan, kan man ändra det som redan hänt? Dessutom utspelar den sig i England, fast det är en svensk bok.
Danni av Ulrika Windisch Levander. Den här boken var en trevlig överraskning. En i raden av mer eller mindre egenutgivna böcker (eller utgiven på ett litet förlag), trodde jag. Den är förstås utgiven av ett litet förlag, och e-boken som jag lånade på biblioteket kunde mått bra av bättre korrekturläsning men annars är det en väldigt spännande och fascinerande bok. Det handlar om fantasy av det lite ovanligare slaget. Jag har läst flera svenska (eller svenskspråkiga) fantasyböcker på sista tiden och alla har byggt på intressanta idéer, men ingen har varit lika välskriven och bra. Säkert skulle den bli en väldigt bra film eller tv-serie också.
Maria Gripe Tordyveln flyger i skymningen. Vad jag vet har det varit på gång med en film, men den har uppenbarligen inte blivit av, varför vet jag inte. Väldigt synd i alla fall, för det här är en härligt mystisk och spännande berättelse som sträcker sig långt tillbaka i tiden och fram till nutid. Den är om möjligt ännu bättre än Agnes Cecilia och både boken och filmen är i det fallet väldigt bra också.
Gunila Ambjörnsons böcker, särskilt Vilse i tiden, Tidens fånge och Trädet och tiden. De flesta av Gunila Ambjörnsons böcker utspelar sig i en blandning av nutid och historia. Också här ställs frågan om man kan ändra det som redan hänt. Böckerna är tankeväckande och intressanta och naturligtvis också mycket välskrivna.
Cirkeln. Den första boken är allra bäst, tycker jag, men jag tyckte om de andra två i serien också, så jag hoppas att de senare så småningom också får bli film. Jag tyckte verkligen om filmen Cirkeln, lika mycket eller till och med mer än boken och det vill inte säga lite. På något sätt ”destillerade” filmen fram allt viktigt i boken och gjorde den klarare och tydligare. Eftersom jag skrivit en recension om boken ganska nyligen behöver jag väl inte säga mer.
Deckare:
Jag skulle gärna se mer av Maria Waern (Anna Janssons deckare). Vad jag minns har jag nog bara sett två säsonger av serien, vilket är synd. Jag vet flera som skulle bli bra som tv-serie, fast Drömmar ur snö kunde gjorts annorlunda, boken var mycket bättre.
Ann Rosmans böcker, särskilt Havskatten. De andra tre är oerhört välskrivna och till skillnad från när det gäller en av hennes kollegor som bor i samma landskap är de här böckerna inte alls förutsägbara, men tyvärr är de för sorgliga och hemska för min smak. Det här gäller inte Havskatten, som fast den är precis lika bra och välskriven som de tidigare böckerna i serien lyckligtvis har ett lyckligt slut.
Anna Lihammers Medan mörkret faller. Författaren är tydligen arkeolog, men här har hon påbörjat en serie historiska kriminalromaner. Första boken, som är den jag läst, är en ruskigt bra bok, särskilt om man som jag är intresserad av historia. Tyvärr måste jag varna för en del obehagliga scener, som förstås skulle bli ännu hemskare på film/tv. Men jag tror ändå att det skulle vara värt det och man kan förhoppningsvis vara lite sparsam med de överdrivet realistiska scenerna. Man måste ju inte vara övertydlig.
20 inte helt bokrelaterade frågor
Detta är en enkät som jag hittade på Lottens Bokblogg.
.
1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Svårt att säga. Jag ser mest på deckare och det vore ju inte så kul. Dessutom utspelar sig de flesta inte i Sverige, men det här är ju ändå bara fantasi så – kanske Unge Kommissarie Morse, Grantchester eller Mr Selfridge. Fast å andra sidan vore nog Star Trek bäst, för den framtiden ser mycket trevligare ut än de där tre seriernas förflutna.
2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?
Trots att jag älskade mina föräldrar som var lärare och min favoritplats var biblioteket, så var det några andra yrken som fångade mitt intresse som väldigt liten. En period ville jag bli astronaut (inte helt realistiskt…) eller arkeolog (vilket inte heller visade sig vara så realistiskt, tyvärr):
3. Vilken är din favoritdoft?
Dofter är viktiga för mig men det beror lite på sammanhanget. Mat, desserter, frukt och choklad kan lukta väldigt gott, men jag uppskattar också doften i naturen eller trädgården.
4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Långt ute i skogen.
5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Förhoppningsvis skulle jag ha tillgång till något fantastiskt försvarsvapen och rädda oss allihop. Men i verkligheten: skrika och gråta och krama min familj.
6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
Mycket skulle vara likadant som nu, men jag skulle troligtvis vara fysiskt starkare och mer accepterad och tjäna mer pengar.
7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Verktyg? Jag är totalt opraktisk, tyvärr, så jag vet inte.
8. Vad gör du om tio år?
Om jag ska tänka positivt så är det nog ungefär som nu fast bättre. Jag bor förhoppningsvis någonstans där jag trivs och jag har förhoppningsvis barn. Tyvärr är jag nog fortfarande singel.
9. Vilken är din bästa danslåt?
Jag dansar inte, men tycker om alla möjliga sorters musik. På Lottens Bokblogg står det Dancing Queen, så jag säger väl samma sak. Det är en jättebra gammal låt.
10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Jag skulle sy hela familjens kläder. 
11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?
Investera i ett väldigt bra ställe att bo i och i övrigt säkra framtiden. Jag skulle insistera på att min syster slutade jobba och så skulle vi förvalta pengarna på något bra sätt. Dessutom skulle jag vilja ordna så jag kunde skänka en hel del pengar till olika saker som jag tror på.
12. Vad tycker du om ordet hen?
Först tyckte jag bara att det var ett bra försök, men trodde inte att det skulle slå igenom. Nu verkar det faktiskt som att det gör det, så det är väl okej. Bra idé.
13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
Jag är inte så huslig och hopplös på att följa recept. Men jag får väl säga våra hemgjorda veganska pålägg – hummus tahin, bruna bönans röra och röd linsröra.
14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Jag tycker väldigt illa om den av väldigt många anledningar. På grund av all grymhet och hänsynslöshet mot djuren. På grund av miljöförstöringen och på grund av orättvisorna mot svältande människor i tredje världen.
15. Är du beroende av något?
Min familj (inklusive djuren), böcker, choklad, iskallt vatten, avokado, växter…
16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Hm… Min nostalgiska sida? Klassisk musik, åttiotalsmusik, nittiotalsmusik…
17. Vad gör dig riktigt förbannad?
Otrevliga människor som avsiktligt bråkar och försöker tysta människor med sina härskarfasoner. Och grannar och cyklister… 😉
18. Har du något riktigt bra husmorstips?
Nja, det kan jag inte säga. Men jag tycker det är viktigt att använda giftfria produkter i hemmet precis som överallt annars.
19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?
ICA-reklamen. För några år sen: Teliareklamen.
20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Ja, ganska, fast smalare och ledsnare och mer desillusionerad.
Svenska boktips (och lite om film och tv)
Ungdomsböcker:
Gillar du fantasy eller spökhistorier?
Ingelin Angerborn skriver fantastiskt bra spökhistorier eller rentav tidsparadoxer. När jag hittade Rum 213 blev jag väldigt imponerad och jag vet att jag skulle ha tyckt om boken när jag själv var tio-tolv år gammal. Därefter började jag läsa alla Ingenlin Angerborns böcker. Jag tycker särskilt mycket om Rum 213, Månfågel och Hjärta av Damm, men alla de andra är väldigt bra också.
Om man vill titta på lite äldre fantasy på svenska finns Maria Gripes böcker. Jag kan särskilt nämna Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Gull Åkerblom har bland annat skrivit Johannesnatten, som är en jättespännande fantasy för ungdomar. Gunila Ambjörnsson har skrivit flera väldigt spännande fantasyböcker för ungdomar som ofta förutom tidsresor också handlar om en katt.
Det går ju inte att tipsa om svenska fantasyböcker och inte nämna Engelsforstrilogin. Särskilt Cirkeln, men de andra två i serien också, är fantastiskt spännande och välskrivna. När jag läste det första kapitlet på Provläs fastnade jag direkt. Jag lånade böckerna från biblioteket (i eboksformat) och sen köpte jag dem i tryck. Slutligen, i den här veckan var jag också på bio och såg första filmen (för jag hoppas det blir fler). Filmen var lika bra som boken. Om du inte redan har sett den, så gå och gör det.
För oss som bor i västra Sverige är det extra roligt när det kommer ut böcker som utspelar sig i vårt område. Dessutom kom mammas morfar från Dalsland. Gunga åt…-serien utspelar sig både i Dalsland och i fantasyländerna Öster och Väster. De två första böckerna i en serie bestående av fyra böcker (efter vad jag föstår), heter Gunga åt Öster och Gunga åt Väster.
Gillar du deckare och historia?
Då kan jag rekommendera Subrosadetektiverna av Veronica von Schenck. De utspelar sig i en helt underbar stad som heter Elm. Subrosadetektiverna själva är två syskon och deras bästisar.
Andra som skriver ungdomsdeckare är bland annat Laura Trenter. Min favoritbok av henne är Det brinner, men flera av hennes andra äldre böcker är också bra. Jag var inte lika förtjust i hennes senare produktion. De känns lite för långsökta för min smak, men jag såg en recension skriven av en betydligt yngre läsare och hon verkade helt nöjd, så jag kanske ska acceptera att smaken är olika.
Doktor Kessners hemlighet är en annan väldigt bra deckare för yngre läsare, i det här fallet tonåringar. Det handlar om en familj som bor på en segelbåt och som lever sitt liv mest i Västindien. De har ett liv som många avundas dem. En dag upptäcker de att det är något mystiskt med deras båt, och framför allt dess ursprung. Snart måste tonårssonen kämpa för att rädda sin familj, sitt hem och sin livsstil. Mysteriet har sina rötter långt tillbaka i tiden.
Det skrivs inte så mycket science fiction på svenska, i alla fall har jag inte hittat så många. Men häromåret läste jag i alla fall Alba av Kristina Hård. Det var en intressant och tankeväckande om än lite deprimerande bok.
Slutligen kan jag rekommendera några böcker för vuxna (eller äldre ungdomar):
Deckare
Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i Skövde. Jag tycker väldigt bra om de här böckerna. De är kanske inte så rafflande spännande men väldigt mysiga och intressanta och jag föredrar verkligen böcker med trevliga huvudpersoner. Och så utspelar sig ju böckerna i det underbart vackra Västergötland.
Arne Dahls böcker om A-gruppen är spännande och välskrivna och har också gjorts till en tv-serie. Den visas just nu på svensk tv. Jag är inte alls förtjust i ”huvudpersonen” Paul Hjelm, men det går att läsa böckerna ändå. I en grupp med minst tio medlemmar, vore det väl dåligt om det inte fanns någon person man kunde ”hålla på”. Mina favoriter är Arto, Viggo och en kille som inte ens har dykt upp i tv-serien än och jag tror tyvärr inte han gör det heller. Jon heter han. Flera av de övriga är okej, men jag har aldrig förstått mig på Kerstin Holm, vilket kanske kan bero på att det också är författarens alterego.
Fantasy:
Nene Ormes skriver en serie fantasyböcker som utspelar sig i Malmötrakten och handlar om Udda som upptäcker en helt ny värld som existerar parallellt med vår egen. Även om jag själv inte är från Skåne, tycker jag det är jättekul att läsa svensk fantasy (och svenska deckare). Udda har en kul kompis som heter Nadia och jag skulle gärna se att böckerna handlar lite mer om henne.
Det här handlar om boktips men jag kan inte låta bli att nämna den fascinerande serien Jordskott, som inte är en polisserie. Hittills är den jättespännande. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt storstadsfolkets skräck för skogen.
Brist på tv att se
Det verkar inte bli något att se på tv nu i sommar. Netflix saknar ju nästan helt svenska serier och filmer och har en sorglig brist på brittiska av samma sort. Det finns inte ens alla amerikanska som jag skulle vilja se. 
Om jag bara inte hade bott i den här vidriga hålan skulle väl sommarvädret kunna locka mig, men här håller jag mig helst inne. Det är väl bäst att jag bara jobbar, det kan aldrig vara fel.
DrWho-meme
Jag hittade det här på Tumblr och jag ville dela med mig av det direkt, det var så kul (och jag behöver verkligen ha kul just nu).
Så här gör man:
Ditt yrke är nu ditt Tidsherrenamn. Sista siffran i ditt telefonnummer är den regeneration du är i just nu. Det närmaste plagget på höger sida om dig blir det mest framträdande i din garderob. Den senaste personen du messade till är din nuvarande följeslagare. Ditt favoritord är nu ditt motto.
Det här är jag:
Författaren
Sjunde regenerationen
Kort blå kjol
Min syster Gabriella
Böcker!
Doctor Who – igen
För tre år sedan la jag ut en recension om Doctor Who, efter att ha sett större delen av säsong 1. Jag läste just om den och jag måste säga att den var lite lustig. Nu, efter att ha avnjutit så många kvällar i tv-fåtöljen framför serien, har jag fått en lite annorlunda uppfattning om den. Det är allt dags för en ny recension.
För tre år sedan, och lite till, visade Svt säsong 1 av den nya Doctor Who-serien. Min pappa såg några avsnitt av den äldre serien (vet inte exakt vilka) på Sci Fi-kanalen. De hade inte intresserat mig särskilt mycket. Det lilla jag sett verkade ganska udda, jämfört med Star Trek och Stjärnornas krig, som var mer eller mindre det enda jag sett av science fiction på tv och/eller på bio.
Så för tre och ett halvt år sedan ungefär, kom den nya serien. Den här gången var jag definitivt intresserad. En del av det jag sa i min tidigare recension gäller fortfarande. Jag tycker inte om precis alla avsnitten, men trots det tvekar jag inte att säga att jag älskar serien. Vid det här laget har den där förste Doktorn (för mig, alltså), Nio, har ersatts av Tio och Elva. Jag tycker om alla tre, så det är svårt att välja och förresten ska de ju vara samma Doktor.
Jag tror att det jag sett så här långt med Elvan, är från en säsong (tydligen säsong 5).
Lyckligtvis har min syster en kompis som har gett henne två DVD-boxar med Doctor Who, så vi har kunnat sitta och se hela serien i lugn och ro hemma. Nästan varje gång jag gör det, tänker jag att min pappa skulle ha älskat den. (Det gör jag faktiskt ganska ofta. Varje gång jag ser eller hör talas om något som jag tror att min pappa skulle ha gillat, tänker jag på det. Jag hoppas att han på något sätt får se de där tv-serierna och filmerna.)
Så vad kan jag säga om serien? För det första, är den väldigt annorlunda än de amerikanska serierna, men det är ju inte nödvändigtvis något fel. Jag tycker om många olika sorters tv-serier och filmer. Kort sagt, Doktor Who handlar om en ensam utomjording, den siste av sin art, som reser runt i universum i sitt rymd/tidskepp TARDIS (en bokstavskombination) som ser ut som en blå telefonkiosk, för nöjes skull, men också för att hjälpa till när någon – vanligtvis människor – är i fara. För att slippa vara helt ensam plockar han upp mänskliga reskamrater och låter dem följa med ett tag.
Jag vill inte förstöra nöjet för den som inte har sett serien (eller hela, så långt jag har sett), men jag tänkte i alla fall berätta lite om mina favoritavsnitt.
Första avsnittet av säsong 1 (Rose) är ganska bra (Doktorn räddar jorden från invaderande skyltdockor…). Jag tycker också mycket om The Empty Child (”Det tomma barnet”) och The Doctor Dances (handlar om ett skrämmande barn som frågar alla ”Är du min mamma?) .
I säsong 2 finns flera favoriter, till att börja med New Earth (som utspelar sig på ett futuristiskt sjukhus, där människoliknande katter eller kattliknande människor sköter om allvarligt sjuka, om du känner mig kan du nog gissa vad jag tycker om i det här avsnittet), och så The Idiot’s Lantern (kanske en varning mot att se för mycket tv?), The Impossible Planet, The Satan Pit (ett dubbelavsnitt som kan vara riktigt läskigt då och då, introducerar ett par jättebra personer som jag önskar skulle komma tillbaka och dessutom en intressant ny art, Oodfolket) och slutligen Fear Her (om ett skrämmande barn som tycker om att rita).
I säsong 3 tyckte jag särskilt om Smith and Jones (ett sjukhus flyttas till månen av någon sorts intergalaktisk polisstyrka som jagar en utomjording som är efterlyst för mord), Gridlock(”Trafikstockning” – väldigt intressant idé och några jättegulliga kattungar, jag är galen i dem), 42 (än en gång med en lovande ny person – som inte har kommit tillbaka än i alla fall, och en spännande handling: ta reda på vad som är fel med ett transportskepp och vad som dödar dess besättningsmedlemmar innan hela skeppet ramlar in i en sol, bara på 42 minuter) och Blink (jätteläskigt – håll ett öga på de där statyerna och blinka aldrig någonsin).
Listan fortsätter… Säsong 4: Partners in Crime (Donna är tillbaka och letar efter mystiska händelser och hoppas att hitta Doktorn, den här gången är det en varning mot snabb viktminskning?, men jag har aldrig sett så gulligt fett), The Doctor’s Daughter (fascinerande idé, terraformning och omedelbar icke-sexuell förökning, bland annat) och slutligen The Unicorn and the Wasp (där Donna och Doktorn träffar Agatha Christie och försöker lösa en mordgåta på en engelsk herrgård).
På något sätt verkar säsong 5 ganska annorlunda, med en ny Doktor igen. The Beast Below (välkommen ombord på rymdskeppet United Kingdom där det är något som är fel, åk inte hiss, i alla fall inte när du ser ett surt ansikte) är jätteintressant, och det är också The Time of Angels och Flesh and Stone (än en gång, riktigt skrämmande, med de där mardrömslika gråtande änglarna – ska man titta eller inte titta?). Jag tycker också om Amy’s Choice (jag älskar verkligen Amys kille Rory, han är jättegullig). Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om The Hungry Earth och Cold Blood (gräv inte för djupt, du vet inte vad som kan dyka upp). På ett sätt är de väldigt fascinerande, men å andra sidan – ja, som jag sa, är jag inte riktigt säker. Delar av de två avsnitten tycker jag lite mindre om.
Hur som helst har det varit jättespännande att avnjuta våra små Doctor Who-maraton. Jag ser verkligen fram emot nästa säsong.
Anno 1790
Nu när jag har sett hela serien Anno 1790, tänkte jag komma med några synpunkter (här finns lite mer info och här). Eftersom jag älskar historiska serier och (bra) polisserier kan jag bara säga att jag är jättenöjd. Det här är faktiskt ett trendbrott. Inte på många år har jag sett något svenskt som är så bra.
En viktig anledning till det är Freund, Dåådhs vän/kalfaktor. Gulliga killar bidrar alltid till att jag gillar en tv-serie, film eller bok. Kärlekshistorien mellan Dåådh och fru Wahlstedt verkade kanske i början ganska tråkig, men det är inget som stör, och under seriens gång har den utvecklats lite och känns inte alltför onödig. En sak som bidrar till att göra den mer acceptabel är det faktum att Freund själv också är förälskad i henne, men inser att han inte har någon chans. Han ogillar situationen, men tycker tillräckligt mycket om Dåådh att han till och med skyddar honom.
I övrigt är det sena sjuttonhundratalet en epok som intresserar mig mycket. Lustigt nog har jag av en ren slump hållit på att läsa en bok om just den tiden samtidigt som serien gick. Så här långt ser det ganska realistiskt ut – kanske med undantag av fru Wahlstedts drömmar om självständighet. Men faktiskt fanns det verkliga historiska kvinnor som hade samma dröm, så egentligen är det väl inte helt okänt.
Alla huvudpersonerna har sitt intresse och jag tycker att skådespelarna har gjort ett bra jobb med att gestalta dem. Dessutom är de flesta ganska okända, vilket bidrar till att man inte tänker ”det där är ju den och den från den och den serien”, t om med de få som jag sett tidigare i andra sammanhang. Miljöerna är fina och ser åtminstone äkta ut i mina ögon. Jag undrar dock vilken stad som får föreställa Stockholm under det sena sjuttonhundratalet. Är det en datorgenererad miljö? Eller kanske någon mer välbevarad och mindre stad, kanske i Finland? Även om vissa händelser kanske i verkligheten inträffade något eller några år senare eller tidigare, men det här är faktiskt en dramaserie, inte en dokumentär. Jag har inga problem med att avsnittsförfattarna tar sig vissa friheter.
Så småningom kanske det till och med blir lite fanfiction. Här finns det ju ganska mycket att jobba med, än en gång, mest tack vare Freund.
Slutligen kan jag säga att det gläder mig att det troligtvis blir en andra säsong.
Dåligt tv-utbud
Varför erbjuder inte digitaltv-operatörerna paket där man får betala extra för att bara få exakt de kanaler man vill ha? Inte som nu när de bara har fuskpaket, där man måste betala för flera kanaler man inte vill ha och aldrig tänker titta på, för att få den eller de få kanaler man faktiskt vill ha.
Jag tycker definitivt att det är en bra affärsidé. Antagligen skulle massor av människor vilja betala för att slippa alla skräpkanaler. Jag har aldrig förstått varför operatörerna envisas med att erbjuda tv-kanaler (där de desperat försöker tvinga på folk reklam), men som ingen egentligen vill se. Kan det löna sig?
Om jag hade råd, skulle jag säga upp tv-abonnemanget och köpa DVD-boxar istället, men tyvärr är det inte möjligt just nu. För övrigt vill min mamma se alla nyhetssändningarna, så det går väl inte ändå. Inte förrän jag får flytta härifrån, men det lär väl inte hända förrän jag ska begravas (inte ens då lär jag väl komma ifrån den här vidriga lilla staden).
En annan idé jag har är att bara sända idrott på en kanal – Idrottskanalen – eventuellt med nyheter mellan varven – och så ta bort all idrott från de andra kanalerna. Fast den åsikten är väl jag (och min syster) ensamma om i hela världen.
