Hälsan igen
Idag fick jag ett brev från min läkare (som till skillnad från min förra läkare, är riktigt bra). Hon berättade att mina senaste provresultat var bra och att jag inte behöver komma tillbaka för fler prov för ögonblicket (men hon rekommenderade att jag gör om de här proverna varje år i stället). Så tydligen anses jag helt frisk nu. Hurra! Fast jag måste förstås fortsätta med mitt stora projekt så hälsan kanske går ner lite tillfälligt på grund av det, om jag lyckas.
Mer om min hälsa
Jag tänkte lägga ut ytterligare ett litet fascinerande inlägg om min hälsa.
Efter mer krångel än jag har lust att gå in på igen eller ens minnas, fick jag för ungefär tre veckor sen äntligen kontakt med en läkare (i telefon förstås, för numera får man ju inte träffa läkare på riktigt). Det verkar vara en noggrann läkare, så det känns bra. Hon ordinerade medicin för mig och nu har jag varit tillbaka för en liten koll. Jag var faktiskt bättre nu än på ganska länge.
När det gäller hälsan har jag mer framför mig i år, men så här långt ser det ganska okej ut.
Så trött på det här…
Det visade sig att allt var inte alls ordnat, som jag trodde. Sjukhuset kan inte skriva ut medicin till mig, för jag är inte patient där. Min ”egen” läkare borde göra det och hon vägrar. Nu har jag skrivit i ett onlineformulär för att byta vårdcentral. Jag får verkligen hoppas att den är bra igen. Det var den inte när jag gick där sist. Om de inte hjälper mig heller måste jag gå till en privat vårdcentral. Men det här är inte okej. Jag är svensk medborgare och jag är skriven i den här staden. De kan inte vägra allihop. Jag har ett hälsoproblem som måste ordnas. Jag borde väl anmäla dem, men om jag måste ringa till polisen vet jag redan vad som kommer att hända. Det är en tjock, lat gammal tant som bara sitter av tiden tills pensionen. Hon kommer inte att göra något alls. Det vet jag. Det är än lång historia som jag inte går in på här. Jag borde väl bara ringa till den privata vårdcentralen, som ligger i Göteborg. Suck.
Uppdatering igen
Om någon till äventyrs fortfarande är intresserad av den långa historien om mina hälsoproblem, kommer här en uppdatering. I torsdags ägnade jag nästan en timme i telefonen för att försöka komma fram till mottagningen och fick bara höra två olika röster på telefonsvararen. (En av dem sa att det inte var någon idé att vänta utan jag skulle försöka senare.) En gång kopplades jag vidare till en växel utanför regionen. Då ringde jag tillbaka till vårdcentralen och frågade om jag kunde få en annan läkare, men fick höra att det inte skulle göra någon skillnad och de vägrade gå med på det. Jag har inte lagt ut något om det, men läkaren har varit jättejobbig under alla år jag gått hos henne (om man nu kan säga så – jag har kanske pratat med henne två gånger under åren och aldrig träffat henne). Till slut blev jag så trött och ledsen att jag gav upp.
Så ringde jag igen på fredagen och det tog tid men till slut kom jag fram. När jag berättade för sköterskan vad jag ville blev hon väldigt förvånad. Det var tydligen precis så konstigt som jag trodde att hänvisa mig tillbaka till sjukhuset jag blev utskriven från för över en månad sen.
Hon lovade att prata med en läkare jag redan träffat på mödravårdscentralen och bad henne skriva ut samma medicin jag fått tidigare och så ringa och meddela mig det. Jag berättade också att jag funderade på att byta vårdcentral på grund av alla problem jag haft med min läkare under alla dessa år, mer än jag tänker gå in på här, och fick höra lite intressant skvaller. Nu kommer jag definitivt att byta vårdcentral.
Uppdatering om min hälsa – igen
Idag var jag tillbaka på vårdcentralen och kollade blodtrycket igen. Precis som jag var rädd för var resultatet inte bättre än sist (fast väldigt nära normalgränsen). Så nu måste jag börja ta medicinen igen. Jag väntar bara på att sjuksköterskan ska ringa och tala om hur stor dosen ska bli. För självklart är det för dyrt att låta mig prata med läkaren själv. Fast i det här fallet har jag inte så mycket emot det. Jag skulle föredra att slippa just den här läkaren. Tyvärr kommer det här att försena mina planer för – jag har faktiskt ingen aning om hur lång tid framöver. Det kan vara så lite som en eller ett par månader och i så fall är det väl mer eller mindre okej eller kanske resten av livet. Jag är så nere just nu. Det enda jag kan göra är att försöka påminna mig själv att det faktiskt inte är farligt för mig.
Lite gnäll
Jag blev tvungen att gå tillbaka till vårdcentralen för att ta om ett blodprov. I vanliga fall när det händer behöver jag inte betala en gång till, men den här gången fick jag göra det. Det var inte särskilt dyrt så det var inte så farligt, men jag kände mig lite lurad. Speciellt med tanke på att jag kanske har ett hälsoproblem. Det är inte så särskilt allvarligt, om jag har förstått rätt, men jag är i alla fall nervös, bland annat för att jag har ett annat, hälsorelaterat och lite större problem, som jag inte verkar kunna ordna. En del kanske inte skulle tycka att det är ett särsklit allvarligt problem, men det är det för mig. Ett verkligt stort problem. Men det finns inget jag kan göra åt det nu, som jag inte redan gör, så jag måste bara försöka tänka på något annat.
En annan sak som stör mig är att tjänsten jag hyr dvd:er från sedan några år tillbaka ska läggas ner. Det är på grund av den här tjänsten som jag har kunnat se alla filmer och tv-serer som alla andra verkar kunna se, men inte jag och min familj. De flesta som hyr från den här tjänsten kommer väl bara att gå vidare till andra, nyare tjänster, men jag och min syster har kollat upp dem och upptäckt att nästan inga av de filmer och serier vi vill se finns tillgängliga någon annanstans. Och vi har bara omkring tre veckor kvar innan tjänsten stänger. Det ger oss inte mycket tid att avsluta våra serier. Vi har i alla fall skrivit upp oss på några andra tjänster och har nu ett antal veckor att testa dem gratis och vi får göra det mesta vi kan med den tid vi har kvar i den första tjänsten. Men det här stör mig jättemycket. Det är så orättvist. Bara för att jag och min syster tillhör en minoritet när det gäller vilka filmer och tv-serier vi gillar, så måste vi sluta titta. Trots att det långsamt blir lite bättre på svensk tv kommer vi att missa så mycket. Till och med när det gäller amerikanska och engelska serier kommer vi att missa en massa och när det gäller det från andra länder (Sverige, Frankrike mm) kommer vi antagligen att missa allting. Det finns förstås en liten fördel. Vi kommer att få se de serier vi kan se, på en gång. Och vi kommer att få se några avsnitt av gamla Dr Who! Det är i alla fall något.
Suck. Ja, ja, slut på gnället för den här gången. Jag ber om ursäkt för det här.
Hundar
Idag när jag var ute och gick med min systers hund, mötte jag en tjej som var ute med sina två hundar. En av dem var särskilt gullig. En liten tax. Lhasa apso är min favoritras, och jag tycker också om de andra tibetanska raserna, men jag är väldigt förtjust i taxar också.
Till skillnad från de flesta hundägare som man träffar på nuförtiden, lät den här tjejen hundarna hälsa och lukta lite på varandra, men konstigt nog tyckte inte hennes hanhund, en långhårig chihuahua, om min systers hund. Tjejen trodde att hon var en hanhund också. Antagligen känner hon inte till keeshondar särskilt bra. Den här är till och med ganska liten för att vara en tik.
Hur som helst, ur min synvinkel och min systers hunds, var det här en ganska bra dag.
