Min engelska hemsida
Jag har också en ”internationell” hemsida, på engelska, The Booketry, som du väldigt gärna får besöka om du vill.
Åh, nej :( Vilken otur…
Idag bet jag igenom eller tappade en bit av min lagade tand. Det är visst den återstående biten av tand som ramlat ut, inte lagningen. Nu kommer jag att behöva gå omkring med en glugg, visserligen inte där det syns, men i alla fall.
Tyvärr kan jag bara inte gå tillbaka till tandläkaren än. Tills mitten av februari är jag fullbokad med läkar- och barnmorskebesök och liknande. Jag orkar bara inte gå till ett ställe till förrän efteråt.
Dessutom har min syster fått problem med att få ut mina två oavslutade böcker från den gamla kraschade datorn. Utrustningen hon skaffat passar inte ihop med min gamla dator. Nu måste hon beställa nya saker och det innebär att jag får vänta minst en vecka, antagligen mer innan jag får chans att skriva färdigt mina böcker.
Saeculum av Ursula Poznanski
Jag läste just färdigt Saeculum av Ursula Poznanski. Tyvärr tyckte jag inte alls om den här boken. Jag tyckte den var tråkig och huvudpersonerna osympatiska och hela handlingen rätt meningslös. Kanske skulle jag ha känt annorlunda någon annan gång, men jag blev i alla fall väldigt besviken. Särskilt som det var en väldigt stor, tjock och dyr bok. Jag hade sett fram emot att läsa den under lång tid och hade redan läst en annan bok av samma författare och tyckte jättemycket om den. Ja, ja, ibland har man bara otur.
För den som kanske ändå tycker om den här typen av bok ska jag kortfattat gå in på handlingen.
Bastian är en medicinstudent som har svårt med relationen till sin pappa. Han träffar en snygg tjej som får honom intresserad av medeltidsmarknader. Hon övertalar honom att komma med på ett lajv som ska utspelas långt från civlilisationen. När deltagarna kommer dit, börjar allt gå snett. Kan det verkligen bero på en gammal förbannelse?
Tyvärr blir berättelsen aldrig riktigt spännande, i alla fall inte som jag ser det. Den svenska översättningen var dålig och jag började verkligen ifrågasätta översättarens kvalifikationer. Så i det stora hela skulle jag säga att boken var ett misslyckande från början till slut. Jag brukar vanligtvis inte ens recensera när det är så, men efter den här boken som var så lång osv, ville jag ändå få sagt vad jag tycker.
För andra kanske det här skulle kunna vara en intressant bok, men personligen vill jag bara glömma att jag slösade tid och pengar på den.
Tillägg: Jag kollade just recensionerna på Goodreads och nu önskar jag verkligen att jag gjort det innan jag köpte boken. :/
Historiker Dick Harrison: Svenskar är inte arroganta – de är okunniga
Historieprofessor Dick Harrison är inte överraskad över svenskarnas bristfälliga kunskaper om Finland och Sveriges gemensamma historia. Svenskar är minst historiekunniga i hela västvärlden, säger Harrison.
Läs mer här.
Det professor Harrison säger här är nog tyvärr bara alltför sant. Väldigt tråkigt. Som han säger i artikeln läser vi inte historia enbart för att det är roligt utan för att det är viktigt. Det håller jag självklart med om.
”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det” ~ George Santayana
Men det tål att sägas ibland att historia faktiskt är roligt och intressant. Många tycker inte det, och det är ju synd om dem. De missar något, men alla är vi individer. Jag tycker varken om fotboll, dansband eller öl, och det finns det ju många andra som gör. Det får man naturligtvis göra som man vill – välja vad man är intresserad av.
Det verkar som kunskapsnivån i skolorna hela tiden sjunker. När jag arbetade som lärarvikarie för ett antal år sen, träffade jag på en klass fortsättningselever i engelska. De låg på samma nivå som jag gjorde när jag var ca 10 år. Skrämmande. Hur ska det gå i framtiden?
Om våra bibliotek
Fult är bara förnamnet
Så här vackert är ett bibliotek i Budapest
KB är snyggare än många andra
Det här kanske är en rätt så oviktig aspekt av biblioteken, när det värsta är att så många försvinner, men varför måste de bibliotek vi har här i Sverige vara så fruktansvärt fula utanpå? I andra länder ligger ofta biblioteken i vackra, pampiga gamla byggnader. Men inte här. Här måste vi ha böcker i riktigt fula baracker som verkar vara formgivna ungefär som skokartonger. Är det verkligen nödvändigt? Böcker är ofta magiska, kan inte byggnaden de förvaras i också få vara det?
Jag och Stockholm
Alldeles före jul gjorde jag som bekant en resa som förde mig först till Stockholm och så vidare till Riga. Men det är inte resan i sig som jag tänkte prata om i det här inlägget. Det är i stället mitt korta besök i Stockholm.
Konstigt nog, känner jag mig en liten aning hemma där, fast jag aldrig har bott där själv. Min pappa kom nämligen därifrån. Han föddes och växte upp där och försvann inte därifrån förrän han var vuxen och fick jobb på annan ort och så småningom gifte sig med min mamma.
Hur som helst är Stockholm en plats som jag härstammar ifrån. Pappa, min faster och min farfar bodde där (fast farfar var egentligen från Dalarö).
Varje gång jag kommer till Stockholm och särskilt när vi åker genom de kvarter där min faster bodde tänker jag på henne och när vi hälsade på henne, men också de år som hon bodde där innan jag föddes.(Om någon är nyfiken som pratar jag om trakterna kring Gärdet). Ibland kommer vi i närheten av pappas hemtrakter också och då tänker jag på honom, naturligtvis. Allt var förstås annorlunda då eller snarare så är allt annorlunda nu och jag vet att jag själv inte skulle kunna bo där. (Nu pratar jag om Östermalm). Men det känns ändå så roligt och spännande att minnas det som pappa och min faster berättade om sin barndom och ungdom i just de här trakterna. Jag har för övrigt varit på besök på Dalarö också och inser att allt har ändrat sig ännu mer där. Dessutom har jag själv aldrig träffat min farfar för han dog när min pappa var sjutton år, så jag har inga minnen av berättelser från hans liv. För övrigt kan jag berätta att det inte är någon grosshandlarvilla han härstammar ifrån utan ett skomakartorp, men med åren blev han med hjälp av hårt arbete och skicklighet själv grosshandlare.
Det gläder mig också att jag verkar bli ganska väl bemött i centrala Stockholm, fast man alltid hör folk berätta om hur otrevliga stockholmarna kan vara. På något sätt syns det kanske att fast jag inte är en stockholmare själv, i alla fall härstammar därifrån. Särskilt med tanke på hur illa bemött jag alltid blir här i Västsverige där jag själv är född och uppvuxen. Okej, det stämmer inte riktigt. Jag har nyligen flyttat till inlandet (Skaraborg) och här är folk oftast väldigt trevliga också.
Hjälp, vad säger du till tant?
De senaste lokala nyheterna. Håll dig uppdaterad med vad som händer i Göteborg.
Läs mer här.
Fynd i Egypten: Häftigaste upptäckten vi gjort
En hel familj utmejslad i sandsten har grävts fram i stenbrottet Jabal al-Silsila i södra Egypten.
Läs mer här.
Mina tankar om filmen Gilda
En av de klassiska svartvita filmer som jag verkligen älskar är Gilda. Jag tycker också om Trollbunden och Casablanca, för att nämna ett par.
Vad som sägs om den här filmen är att den på ett lite dolt sätt skildrar ett (lyckligt) homosexuellt förhållande. Det verkar vara vad som följer med från pjäsen eller originalmanuskriptet som filmen bygger på.
Man får inte så många ledtrådar till vad som verkligen händer. Johnny och Gilda bara dyker upp plötsligt. Jag har försökt lägga ihop två och två under årens lopp, när jag har sett om filmen om och om igen.
För det första, Johnny och Gilda kommer från New York. De är antagligen rätt fattiga. Deras karriär är att vara professionella danspartner. De kanske också tjänar lite extra vid sidan om, men Gilda insisterar på att hon aldrig har varit otrogen mot Johnny och det tror jag på. Så om någon har varit otrogen är det Johnny. Han är, tror jag, irländare från början. Johnny Farrell låter i alla fall irländskt. Han är rätt temperamentsfull och svartsjuk. De har kommit ner till Sydamerika under andra världskriget för att tjäna pengar. Varför vet jag inte riktigt. USA var ju inte med i kriget på samma sätt som de europeiska länderna. Det borde ha gått att tjäna pengar där uppe.
Efter en tid står inte Gilda ut med Johnnys svartsjuka längre och lämnar honom. Medan de är ifrån varandra, träffar Johnny en rik man som heter Ballin Mundson som äger en spelhåla. Han låter Johnny bli föreståndare för den. Man får antydningar om att personalen inte tycker om det. De föraktar Johnny. Till exempel Uncle Tio (som om inte min gymnasiespanska har blivit helt rostig, betyder Farbror Farbror) kallar Johnny ”bondfåne” (peasant), vilket jag tolkar som en eufemism för någon annan nedsättande term). Ballin och Johnny har en riktigt udda konversation med en sorts dubbelmening. Johnny måste mer eller mindre svära på att hålla sig ifrån kvinnor. Det älskar han att lova, för han är så arg på Gilda.
Nu har ju jag en ganska snuskig fantasi, men jag tolkar det som en sorts kod för att Ballin och Johnny har en form av sexuell kontakt, fast inte ett jämställt förhållande. Det är mer som en rik äldre man som plockar upp ett gatubarn för att utnyttja honom. Till exempel är det så att senare i filmen kallas Johnny för en pojke, som kommer att växa upp om man inte hela tiden håller ett öga på honom.
Det för mig vidare till min nästa poäng: Jag tror att Johnny och Gilda egentligen ska vara mycket yngre än skådespelarna som föreställer dem. De är, om jag inte kommer ihåg fel, i trettioårsåldern, men rollfigurerna är antagligen omkring tjugo.
En dag ger sig Ballin iväg på en resa. När han kommer tillbaka har han gift sig med Gilda, och det är en obehaglig överraskning för Johnny, som antagligen tror att han kommit upp sig i livet och lyckats lära Gilda en läxa. Gilda får också en obehaglig överraskning, när hon ser Johnny och inser vad som pågår.
Det förekommer en massa prat som egentligen betyder något annat. (Om vem som lärt vem vad och liknande antydningar om olika aktiviteter som inte betyder det man tror de gör som t ex simning).. Man får veta att Gilda är vidskeplig, så när Ballin säger att de ska skåla (”Död åt slynan som gjorde Johnny illa” eller något liknande) måste hon hålla god min, fast hon blir rädd.
En annan sak när det gäller Gilda är att man aldrig får veta vad hon heter på riktigt. Hon är alltid bara Gilda och senare Fru Mundson och till slut Fru Farrell (det senare är en liten spoiler).
Spänningen och svartsjukan mellan Johnny och Gilda växer hela tiden och Ballin älskar det. Han verkar tända på att underblåsa deras konflikt.
Gilda spelar upp inför Johnnys svartsjuka (han påstår sig hålla ett öga på henne för Ballins räkning, men det är tydligt att han är svartsjuk för egen del). Hon går ut med andra män, hon uppträder inte bara genom att sjunga och spela utan agerar också sexuellt provokativt (eller jag antar det i alla fall, det här är ju en film från slutet av andra världskriget). I en show ”strippar” hon, fast allt hon klär av sig är ett halsband och ett par handskar.
Det förekommer också andra, yttre faktorer som ökar på spänningen. Ballin gör affärer med nazister och blir hotad, försvinner, antas vara död…
Jag tänker inte gå in på varje detalj i handlingen, men en dag vaknar i alla fall Johnny upp och inser att han haft fel om Gilda och under ett mycket kort ögonblick är han beredd att kräla. Om jag varit Gilda hade jag låtit honom göra det lite längre, men hon är bara så glad att han vill bli vän med henne igen, att hon accepterar hans outtalade ursäkt och det är i stort sett allt. Allt ordnar sig. Till och med Johnny inser att hon aldrig varit otrogen. Uncle Tio går till slut med på att sluta kalla honom bondfåne och börjar säga att han är en gentleman istället. Det tolkar jag som en symbol för att Johnny har vuxit upp och Ballin har förlorat sitt inflytande över honom.
Min slutsats är: Jag ser inte Gilda som en ond kvinna som kommer emellan två lyckliga män som har ett lyckligt homosexuellt förhållande. Hon är i stället ett offer, någon som råkar hamna i skottlinjen när två män gör upp om henne och antagligen andra konflikter också, t ex deras sexuella kontakt. Johnny är också på ett sätt ett offer, ett offer för sitt eget humör och sin ärelystnad. Han verkar inte förstå varför alla föraktar honom och att han är grym mot Gilda.
Från eller ifrån?
Från eller ifrån? Vilket av dessa ord man ska använda beror lite på kontexten. Det går att använda både från och ifrån i de flesta fall. Ifrån kan kännas som en talspråkligare variant men i själva verket är det ingen skillnad i stilnivå mellan de två.
Läs mer här.
