Om mitt skrivande: en uppdatering
När jag insåg att jag antagligen inte skulle komma att skriva mer fanfiction på ett tag framöver, blev jag lite besviken och ännu mer, nervös över hur det skulle gå med mina originalberättelser.
Lyckligtvis, är jag nu mitt i att skriva färdigt en kortroman, som verkar gå hur bra som helst. Jag är jättenöjd, för att fast det där med att skriva fanfiction var jättekul, är det här ännu roligare.
Jag har lyckats få en annan kortroman publicerad nu (eller i alla fall har jag beställt ett provtryck). Häromdagen upptäckte jag också att en annan av vad jag tänkte på som en av mina ”långa noveller” visade sig vara av kortromanslängd, så den tänker jag också få publicerad. Dessutom också den jag håller på med också. Jag har redan blivit färdig till två tredjedelar. Det finns massor kvar att göra men jag har verkligen kul så här långt.
Vad jag kallar kortromaner kan också kallas ungdomsböcker, men hur som helst får jag fler böcker utgivna än jag väntade mig. Vilket är bra, för jag har så mycket mer att skriva innan januari. Jag vill åtminstone bli klar med att skriva. Korrekturläsning, redigering och så vidare kanske kan få vänta, men att skriva och översätta måste jag bli klar med innan slutet av januari, annars tror jag inte jag blir klar över huvud taget.
Svensk eller internationell?
Jag är inte säker på om jag kan få så många svar, särskilt med tanke på att på min egen personliga hemsida (inklusive min svenska Dreamwidth) och på Booklikes, så får jag antingen inga kommentarer på svenska, eller så finns det väldigt få svenskar (på Booklikes), men jag frågar väl ändå. Även andra kan ju ha åsikter, även om de inte är svensktalande fanfictionfans.
Jag har sen många år tillbaka alltid både en svensk och en engelsk version av mina hemsidor. Det vill jag ha, därför att jag är en entusiastisk supporter av folks egna språk, i det här fallet, mitt språk svenska. (Jag älskar engelska språket också, men jag gissar att mitt stöd inte direkt behövs i det fallet.)
När det gäller min fanfictionsida, så har jag valt att ha exakt samma upplägg på den svenska som den engelska/internationella. Nämligen så att varje fandom har en sida på svenska, där man också kan se fandomets svenska namn. Det här kanske är för mycket info, men jag blir galen av svenskar som blandar in engelska ord i sin svenska och inte gör sig besväret att kolla upp vad motsvarande ord/titel/namn osv heter på svenska (eller i vissa fall på något annat språk, om det nu är en text på det språket jag läser).
Men jag har ett ganska mycket lägre antal helsvenska/nordiska fandom där jag faktiskt har skrivit mitt/mina fanfic på svenska, istället för på engelska. Så en möjlighet skulle kanske vara att ha en betydligt mindre hemsida, där jag enbart har fic på svenska. Fast å andra sidan gissar jag att de flesta inte skulle besöka den sidan alls…
Så min fråga är, vad tycker ni är mest rimligt? Att ha en nästan lika stor hemsida där jag visserligen länkar till de engelska fanficen i de flesta fall eller att ha en mycket mindre där det bara finns de svenska fandomen och en tydlig länk till den internationella sidans indexsida?
Om mitt skrivande just nu
Tidigare har jag bloggat lite om en novell (eller snarare ett kapitel i Nils Holgersson) av Selma Lagerlöf som handlade om två floder som konkurrerade och kämpade emot varandra, men till slut gick upp i varandra och blev en och samma flod. Är det bara jag som tänker slash? Eventuellt kanske Selma Lagerlöf kunde förstått min tankegång? Jag tänker i första hand på hennes ”moderna” och kanske rentav feministiska personlighet. Å andra sidan ska man inte underskatta hennes ”lärarinnepersonlighet”. Jag misstänker att Selma, bortsett från sina jämlikhetssträvanden, var ganska traditionell. Inget ont i det. De flesta människor, till och med världsberömda författare är barn av sin tid. Man kan inte vänta sig mer.
Jag har också fantiserat lite om slash i Maria Langs deckare. Hon kanske skulle förstått, om nu inte Selma Lagerlöf hade gjort det. Fast lite Einar Bure-Christer Wijk-slash är ju inte alls lika bisarrt som flod-slash. 😉
Men de här idéerna brukar nästan alltid stanna vid just idéer för jag tycker inte man ska stjäla andra författares huvudpersoner.
Det är en helt annan sak när det gäller tv-serier och filmer. Efter lite forskning på nätet hittade jag och läste en sida publicerad av en tjej som var både magisterstudent (eller doktorand) i juridik och slash (och fanfiction)-intresserad. Enligt henne kan det för övrigt anses vara ”rimlig användning” att man lånar huvudpersoner av en annan upphovsman (eller kvinna). Dessutom ansåg hon att det var rättvisare att inte bygga sin ”fankreation” på något som existerar i samma medium (vilket gör det svårt med ”stora” och ibland gamla fandom, som representeras av böcker, tv-serier och filmer, ibland annat också, t ex spel). Så jag har skrivit massor av fanfic som bygger på tv-serier och filmer men i princip bara ett som bygger på en bok (fast jag har en och annan idé om några till, som aldrig blivit skrivna).
En annan sak som jag har lite skrupler om är att skriva om verkliga personer. Jag gör det ibland (eller gjorde det i alla fall förr) offline, men i stort sett aldrig online (med undantag av historiska personer som för mig och, tror jag, nästan alla i vår tid är att jämföra med fiktiva personer). Dessa fic bygger för övrigt också i första hand på tv-serier eller filmer och alltså de skådespelare som gestaltar rollfigurerna (eller i det här fallet, de verkliga personerna).
Ett litet problem jag har när det gäller fanfiction numera och i första hand slash, är att jag efter en lång tids depression, har tröttnat på romantik och kärlek i böcker och filmer. I och för sig har jag aldrig gillat renodlade kärleksromaner (lika lite som gillar böcker om vampyrer, varulvar och zombier – så där, nu har jag nog stött bort åtminstone 90 % av eventuella, potentiella läsare). Däremot tycker jag att kärlek i kombination med någon annan genre (vanligtvis historiskt) är helt okej. Följaktligen har jag läst ganska många också.
Alltså har jag tröttnat ganska rejält på alla mina gamla idéer om slash, helt enkelt för att det ”bara” är kärlek, när man väl vant sig vid wow-faktorn – kille-kille – så sexigt. Missförstå mig inte, jag tycker fortfarande att två snygga killar som har sex är bland det sexigaste som finns. Men puttenuttig kärlek tråkar ut mig (inom fiktionen). Och inom fanfiction skriver man ju liksom inte (i alla fall inte jag) hela romaner om ett deckarfall eller science fiction, magi eller vad det nu är. Vad jag funderar på är att kanske skriva fic med slash-inslag, men som handlar om något annat. Något jag börjat roa mig med på senare år är humorfic, men det är ju ganska svårt med humor, alla har ju olika smak. Jag älskar också angst, så det är ju absolut förstahandsvalet.
När det gäller original är det lite grand tvärtom (även om jag fortfarande älskar slash och angst). Där skriver jag i första hand deckare, fantasy, science fiction och historiskt), och nästan aldrig om kärlek och sex.
Det har förresten låst sig lite när det gäller att skriva. Jag väntar mig ju att varje gång jag skriver något mer än ett blogginlägg, mejl eller i en chatt, så ska det vara åtminstone lika bra som det jag skrev sist, och helst bättre. Antagligen är det dumt av mig, men jag kan inte sluta tänka så.
Åldersgränser
När jag började skriva fanfiction använde alla det amerikanska systemet för åldersgränser för film, så det gjorde jag också. Sen upptäckte jag att FanFiction.net och FictionPress använder FictionRatingssystemet så jag bytte till det istället. Att ha ett separat system för texter låter ju vettigt.
Jag hittade faktiskt på ett eget system som jag använder på min egen sajt (tillsammans med FRsystemet). Det är väldigt enkelt, om än inte så detaljerat. Grönt betyder G och PG/K och K+, Gult betyder PG-13/T och Rött betyder R och NC-17 eller M och MA.
Igår insåg jag helt plötsligt att det finns ett system till, ett som är speciellt till för fanfiction. Jag blev totalt paff. Trots allt har jag ju hållit på med fanfiction i omkring tio år (vad tiden år fort!) och jag hade aldrig hört talas om det här. Nu har jag inte haft tid att uppdatera min fanfictionsida än (för upptagen med annat) men jag tänker definitivt börja använda Fan Rated Ratingssystemet. Jag tänker fortsätta med FRsystemet och fortsätta att ha det gamla filmsystemet på en särskild sida som jämförelse.
Så tydligen, till och med efter tio år, finns det något nytt att lära sig. Kul. Det är faktiskt så att de senaste månaderna (som medfört en massa sorg och oro för mig) har också gett mig några nya fandomrelaterade saker att testa och vid det här laget ta till mig: Dreamwidth och Archive of Our Own. Jag kanske också skulle nämna de fantastiska FanWikisidorna (fast de är inte helt nya).
Jag måste göra några översättningar igen
Ok, jag ger mig. Jag förstår att jag måste översätta mina Wallanderfanfic till engelska. När jag läste resultatet av en onlineöversättning insåg jag att så här kan det inte fortsätta. Du anar inte hur dumt det såg ut. Hoppas verkligen ingen tror att jag skriver så dåligt på riktigt. Översätta är så tråkigt, men eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan, måste jag göra det. Dessutom kanske det är en bra idé av en annan anledning. I alla fall försöker jag intala mig det. Om jag börjar jobba med något, kanske jag kommer in i det här med att skriva igen, och i så fall kanske jag lyckas avsluta min roman till slut. Det hoppas jag i alla fall.
Hemliga svagheter
De flesta människor har antagligen några hemliga svagheter. Det har i alla fall jag. De flesta av mina läsare och kompisar vet att jag skriver fan fiction och slash. Ibland, när jag är riktigt nere och behöver bli på bättre humör, skriver jag också (fy på mig) slash om verkliga personer! Jag skulle naturligtvis aldrig någonsin lägga ut de här berättelserna någonstans. I alla fall inte om någon som inte har varit död i minst ett par hundra år.
(Jag blir också löjligt och meningslöst nog kär i sexiga kändiskillar. Sh. Berätta det inte för någon. Hehe.)
Hur är det med er då? Dela med er av era hemliga svagheter! Jag utmanar er!
Ingen inspiration
Plötsligt tappade jag inspirationen för att skriva. Jag tror jag vet varför. Den sista tiden har mitt humör svängt upp och ner. Vissa kvällar är det nära att jag börjar gråta. Däremellan mår jag hur bra som helst. Ja, ja. Det där med att blogga och skriva fanfiction kan vänta. Mitt problem är egentligen att jag inte har skrivit färdigt min roman, men där har inget ändrat sig så det är en annan sak.
Jag har förstås två andra avslutade böcker som jag ska skicka in till ett förlag. Om jag nu bara kan hålla humöret uppe och jag gör mitt bästa när det gäller det. Går ut och går, åker till och med på korta små utflykter och letar efter intressanta motiv att fotografera, ser på DVD och till och med någon enstaka gång något på tv.
Fast när det gäller tv är det här nog den värsta perioden på länge. Just nu är det bara en sak som är värd att se, om jag nu minns rätt. Missförstå mig inte. Jag skulle nog klaga lika mycket om det var ett eller flera program per kväll, men det här går alldeles för långt åt andra hållet. Nej, vänta. Heroes ska visst komma tillbaka. I så fall ska jag inte klaga.
Skriver fanfiction igen
Trodde jag var klar med fanfiction – för ett tag i alla fall – men nu blev jag inspirerad igen och så blev det som det blev. Fast jag har varit för trött för att skriva färdigt mitt sista fanfic i det nya fandomet. Hoppas jag börjar piggna till snart.
Jag har ju inte bloggat så mycket på sista tiden så det känns bra att skriva igen. Snart har jag förhoppningsvis laddat färdigt batterierna för att skriva färdigt romanen.
En slashberättelse blir till
Många gånger finns det manliga huvudpersoner i olika fandom som jag tycker är enormt sexiga och fascinerande, men jag skulle aldrig själv vilja ha dem, om de nu fanns, och jag hade en chans att få dem. Däremot skulle de passa bra ihop med en annan manlig karaktär. Det är ett av de motiv jag har för att skriva slash. Till exempel kan man ställa några frågor.
Är han snygg? Är han trevlig? Är han intressant i övrigt?
Ok. Om han är det, passar han ihop med en kvinnliga karaktär som jag kan identifiera mig med?
Även om det inte existerar någon sådan i fandomet, går det alltid att hitta en i ett annat fandom som passar bra ihop med den första killens. Det kallas crossover, förresten. Annars går det också bra att hitta på en originalkaraktär. Eller – det går kanske inte bra, men det går. Läsarna har en tendens att sakna intresse för originalkaraktären, och det har jag förståelse för. Ibland väljer jag ändå att använda mig av en. Det kan behövas en originalkaraktär av någon speciell anledning.
Men om det inte går, då kanske det finns en manlig karaktär i fandomet som man kan para ihop killen med. Jag går inte in på de fanfic som inte kräver någon sk pairing alls. Pairing innebär vilka två som blir ett par i ficet. Vissa typer av fanfic passar inte till het adult (heterosexuella relationer) eller slash. Men om det nu är ett som passar till någon form av pairing, kan det vara så att en man jag som sagt finner attraktiv, men ändå helt olämplig för mig, eller snarare mitt alterego, ändå kan passa ihop med en annan manlig karaktär.
Varför är svårt att förklara. En anledning kan vara att jag själv absolut inte kan tänka mig att vara undergiven i ett förhållande. Följaktligen kan jag inte tänka mig att beskriva ett sådant förhållande. Däremot kan jag, även om det inte alltid passar, ha en man som undergiven, i det här fallet till en annan man. Även om mannen i fråga inte är direkt dominant, kan han ändå vara för tuff och utåtriktad, och av samma anledning anser jag inte att han passar ihop med någon kvinna.
Mannen kan också ha en uppenbart homosexuell framtoning. Då ger sig naturligtvis pairingen av sig själv. Han måste ha en manlig partner.
Vad är slashfanfiction?
Enkelt uttryckt är det en berättelse om ett par som består av två män. En del säger att det går tillbaka till K/S, som uttolkat betyder Kirk/Spock, alltså från Star Trek, originalserien. Andra säger att det går ända tillbaka till Sherlock Holmes och Watson. Men vad vet jag? Det kanske började redan med Homeros och hans Achilles och Patroklus.
Berättelserna kan handla om tillgivna blickar som utbyts mellan två unga pojkar, eller hårdporr mellan två vuxna män. Men också våldtäkt eller annat non-con sex (sexuellt tvång) och S/M.
Killar, innan ni spyr – det finns också femslash eller femmeslash, som naturligtvis handlar om par som består av två kvinnor. Där finns det inte lika mycket historia att se tillbaka på, för ärligt talat är det inte en speciellt populär fanfictiontyp.
Konstigt nog, är slash väldigt populärt bland lesbiska författare/läsare. Va? Jo, det är sant. Fråga mig inte varför. Jag menar, själv är jag heterosexuell och är faktiskt inte speciellt intresserad av femslash och jag skulle ju ha gissat att det borde vara samma sak, fast tvärtom för lesbiska. Men så är det tydligen inte.
Naturligtvis finns det heterosexuella killar som slukar femslash och många heterosexuella tjejer som älskar slash. Men det är ju knappast samma sak, eller hur? Det är ju mer som om homosexuella män skulle älska femslash, och tro mig, det händer nog aldrig.
Jag har läst alla möjliga förklaringar till varför kvinnor skriver och läser slash. En populär sådan är att det faktiskt inte finns så många bra kvinnliga karaktärer i något fandom. Varför vet jag inte. Andra påstår att kvinnor brukar identifiera sig med sina manliga favoritkaraktärer, och då är det ju så klart svårt att bli entusiastisk över en kvinnlig partner. Så finns det ju de som helt enkelt gillar att läsa om två sexiga killar tillsammans. Jag menar, om en sexig kille är bra, så måste ju två vara ännu bättre.
Jag är inte riktigt säker på varför jag själv tycker så mycket om det. Hur som helst har jag fått slashfanfictionidéer i flera år, ända sen jag var tonåring. För mig är det nog en kombination av alla tre förklaringarna. Å andra sidan tycker jag också om att skriva om ett par som består av en sexig kille och en tjej som åtminstone är lite lik mig. Man är ju inte mer än människa… Det här hör naturligtvis till het adult, eller t o m gen, om det inte handlar om sex alls.
