Språkfrågan: Ska vi handla på Rea eller Sale?
Våra attityder avgör hur ofta engelska ord kommer in när vi talar svenska. Tycker vi att det låter snitsigt, lär det bli fler.
Läs mer här.
Detta retar mig jättemycket. Själv tycker jag det är helt självklart att man skiljer på olika språk. Kan man inte hålla isär sitt eget språk och engelska är man en obildad idiot.
Maria Lang-deckare och språkgnäll
Jag kommer snart att lägga ut en recension av den sista av Maria Langs nyutgivna deckare här. Dessutom vet jag att min mamma har/har haft några stycken böcker av Maria Lang, bland dem den bok som min mamma faktiskt ”finns med i”, så det kan bli några till så småningom, när jag har hittat dem. Nu önskar jag att mamma hade köpt fler men hon slutade visst helt att läsa skönlitteratur när hon gifte sig och fick barn. Numera föraktar hon den typen av böcker och vill bara läsa facklitteratur. Själv läser jag ju båda sorterna så jag kan inte alls förstå hennes inställning. Det finns väl inget som är lägre, eller sämre med skönlitteratur i sig. Som jag ser det hänger det mest på vad man själv tycker om, men naturligtvis också en del på den enskilda bokens kvalitet. Fast det är ju också beroende lite på den enskilda läsarens smak. Jag vet massor av bästsäljande böcker som jag själv tycker är jättedåliga (ur kvalitetssynpunkt) men som flera andra älskar. Smaken är ju helt enkelt olika. Men ändå. Undrar om det är många som hatar t ex skönlitteratur men älskar facklitteratur? Jag trodde nog att det mer handlar om folk som hatar att läsa respektive folk som älskar det. Oavsett typ av bok. Fast jag kan självklart ha fel.
En annan sak – jag märker att jag mer eller mindre skriver de här inläggen på svenska för mig själv. I bästa fall, om hon har tid, läser min syster dem också, men jag kan ju lika gärna berätta vad jag skrivit om som be henne ta tid att läsa min blogg.
Hur som helst, oavsett om jag personligen har läsare på bloggen eller inte, är jag väldigt ledsen, arg och besviken för att de flesta svenskar inte värderar sitt eget språk alls. Utom möjligen rasister och högerextremister och det är inte dem jag tänker på i det här fallet.
Jag har fått ett intryck av att de flesta bloggläsare i Sverige struntar i att läsa inlägg på svenska och föredrar att gå direkt på engelskspråkiga bloggar (vilket jag också gör, men för den skull slutar jag inte läsa svenska sidor heller). Dessutom vet jag att de glatt blandar engelska och svenska på sin egen blogg hej vilt, och då menar jag inte i olika inlägg, vilket jag mycket väl kan förstå, fast jag vet att många icke-svensktalande inte tycker om det, utan i samma inlägg. Dessutom märker jag att yngre bloggare, inte tonåringar nödvändigtvis men kanske folk under ca 30 inte vet vad saker heter på svenska och gissar och tar till något som betyder något närliggande eller rentav helt fel. (Nyligen såg jag ett blogginlägg som nämnde en ensamstående bok – en ogift bok alltså?). Nu är jag kanske något av en puritan, men jag hatar det, lika mycket som jag hatar när folk lägger in engelska ord och satser i sina muntliga meningar och firande av Halloween och – okej, ursäkta, det kanske räcker nu.
Men egentligen borde jag inte behöva be om ursäkt, här på min egen blogg. Här borde jag få göra precis vad jag vill bara det inte bryter mot lagen.
Svensk eller internationell?
Jag är inte säker på om jag kan få så många svar, särskilt med tanke på att på min egen personliga hemsida (inklusive min svenska Dreamwidth) och på Booklikes, så får jag antingen inga kommentarer på svenska, eller så finns det väldigt få svenskar (på Booklikes), men jag frågar väl ändå. Även andra kan ju ha åsikter, även om de inte är svensktalande fanfictionfans.
Jag har sen många år tillbaka alltid både en svensk och en engelsk version av mina hemsidor. Det vill jag ha, därför att jag är en entusiastisk supporter av folks egna språk, i det här fallet, mitt språk svenska. (Jag älskar engelska språket också, men jag gissar att mitt stöd inte direkt behövs i det fallet.)
När det gäller min fanfictionsida, så har jag valt att ha exakt samma upplägg på den svenska som den engelska/internationella. Nämligen så att varje fandom har en sida på svenska, där man också kan se fandomets svenska namn. Det här kanske är för mycket info, men jag blir galen av svenskar som blandar in engelska ord i sin svenska och inte gör sig besväret att kolla upp vad motsvarande ord/titel/namn osv heter på svenska (eller i vissa fall på något annat språk, om det nu är en text på det språket jag läser).
Men jag har ett ganska mycket lägre antal helsvenska/nordiska fandom där jag faktiskt har skrivit mitt/mina fanfic på svenska, istället för på engelska. Så en möjlighet skulle kanske vara att ha en betydligt mindre hemsida, där jag enbart har fic på svenska. Fast å andra sidan gissar jag att de flesta inte skulle besöka den sidan alls…
Så min fråga är, vad tycker ni är mest rimligt? Att ha en nästan lika stor hemsida där jag visserligen länkar till de engelska fanficen i de flesta fall eller att ha en mycket mindre där det bara finns de svenska fandomen och en tydlig länk till den internationella sidans indexsida?
Danskar och svenskar förstår varandra allt sämre
Det hävdas ibland att köpenhamnskan är det storstadsspråk i världen som har genomgått den mest radikala uttalsförändringen under 1900-talets andra halva.
Läs mer här.
Språkfrågan: En säregen böjning av egen
Det finns en del knepigheter med ordet ”egen”. Till exempel att böja det.
Läs mer här
Personligen tycker jag att ”egna” låter antingen omoget eller obildat, eller kanske både och. Jag hoppas verkligen att det inte blir allmänt accepterat i framtiden, även om jag tyvärr tror att det kan bli så.
Svenska boktips (och lite om film och tv)
Ungdomsböcker:
Gillar du fantasy eller spökhistorier?
Ingelin Angerborn skriver fantastiskt bra spökhistorier eller rentav tidsparadoxer. När jag hittade Rum 213 blev jag väldigt imponerad och jag vet att jag skulle ha tyckt om boken när jag själv var tio-tolv år gammal. Därefter började jag läsa alla Ingenlin Angerborns böcker. Jag tycker särskilt mycket om Rum 213, Månfågel och Hjärta av Damm, men alla de andra är väldigt bra också.
Om man vill titta på lite äldre fantasy på svenska finns Maria Gripes böcker. Jag kan särskilt nämna Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Gull Åkerblom har bland annat skrivit Johannesnatten, som är en jättespännande fantasy för ungdomar. Gunila Ambjörnsson har skrivit flera väldigt spännande fantasyböcker för ungdomar som ofta förutom tidsresor också handlar om en katt.
Det går ju inte att tipsa om svenska fantasyböcker och inte nämna Engelsforstrilogin. Särskilt Cirkeln, men de andra två i serien också, är fantastiskt spännande och välskrivna. När jag läste det första kapitlet på Provläs fastnade jag direkt. Jag lånade böckerna från biblioteket (i eboksformat) och sen köpte jag dem i tryck. Slutligen, i den här veckan var jag också på bio och såg första filmen (för jag hoppas det blir fler). Filmen var lika bra som boken. Om du inte redan har sett den, så gå och gör det.
För oss som bor i västra Sverige är det extra roligt när det kommer ut böcker som utspelar sig i vårt område. Dessutom kom mammas morfar från Dalsland. Gunga åt…-serien utspelar sig både i Dalsland och i fantasyländerna Öster och Väster. De två första böckerna i en serie bestående av fyra böcker (efter vad jag föstår), heter Gunga åt Öster och Gunga åt Väster.
Gillar du deckare och historia?
Då kan jag rekommendera Subrosadetektiverna av Veronica von Schenck. De utspelar sig i en helt underbar stad som heter Elm. Subrosadetektiverna själva är två syskon och deras bästisar.
Andra som skriver ungdomsdeckare är bland annat Laura Trenter. Min favoritbok av henne är Det brinner, men flera av hennes andra äldre böcker är också bra. Jag var inte lika förtjust i hennes senare produktion. De känns lite för långsökta för min smak, men jag såg en recension skriven av en betydligt yngre läsare och hon verkade helt nöjd, så jag kanske ska acceptera att smaken är olika.
Doktor Kessners hemlighet är en annan väldigt bra deckare för yngre läsare, i det här fallet tonåringar. Det handlar om en familj som bor på en segelbåt och som lever sitt liv mest i Västindien. De har ett liv som många avundas dem. En dag upptäcker de att det är något mystiskt med deras båt, och framför allt dess ursprung. Snart måste tonårssonen kämpa för att rädda sin familj, sitt hem och sin livsstil. Mysteriet har sina rötter långt tillbaka i tiden.
Det skrivs inte så mycket science fiction på svenska, i alla fall har jag inte hittat så många. Men häromåret läste jag i alla fall Alba av Kristina Hård. Det var en intressant och tankeväckande om än lite deprimerande bok.
Slutligen kan jag rekommendera några böcker för vuxna (eller äldre ungdomar):
Deckare
Kristina Appelqvists deckare utspelar sig i Skövde. Jag tycker väldigt bra om de här böckerna. De är kanske inte så rafflande spännande men väldigt mysiga och intressanta och jag föredrar verkligen böcker med trevliga huvudpersoner. Och så utspelar sig ju böckerna i det underbart vackra Västergötland.
Arne Dahls böcker om A-gruppen är spännande och välskrivna och har också gjorts till en tv-serie. Den visas just nu på svensk tv. Jag är inte alls förtjust i ”huvudpersonen” Paul Hjelm, men det går att läsa böckerna ändå. I en grupp med minst tio medlemmar, vore det väl dåligt om det inte fanns någon person man kunde ”hålla på”. Mina favoriter är Arto, Viggo och en kille som inte ens har dykt upp i tv-serien än och jag tror tyvärr inte han gör det heller. Jon heter han. Flera av de övriga är okej, men jag har aldrig förstått mig på Kerstin Holm, vilket kanske kan bero på att det också är författarens alterego.
Fantasy:
Nene Ormes skriver en serie fantasyböcker som utspelar sig i Malmötrakten och handlar om Udda som upptäcker en helt ny värld som existerar parallellt med vår egen. Även om jag själv inte är från Skåne, tycker jag det är jättekul att läsa svensk fantasy (och svenska deckare). Udda har en kul kompis som heter Nadia och jag skulle gärna se att böckerna handlar lite mer om henne.
Det här handlar om boktips men jag kan inte låta bli att nämna den fascinerande serien Jordskott, som inte är en polisserie. Hittills är den jättespännande. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt storstadsfolkets skräck för skogen. 
Svenskan försvinner i utlandet
Regeringen har aviserat att dra in stödet till informationsinsatser och svenskundervisning utomlands. Förslaget möter nu hård kritik.
Läs mer här.
”Tala blott ditt svenska modersmål så ofta det är möjligt! Tala det alltid i din familj! Älskar du själf dina fäders språk, skola äfven de bland dina familjemedlemmar som ej till äfventyrs kunna det, också småningom lära sig det! Tala Svenska med dina barn! De ha rätt att få lära sina förfäders språk, och detta språk ha rätt till dem.”
Här kan man läsa mer om svenskan i utlandet, mest i ett historiskt perspektiv.
Dessutom kan man läsa lite mer om samma ämne här, här och här.
Min svenska boksamling
Jag har bestämt mig för att verkligen anstränga mig för att köpa böcker på svenska. Det är faktiskt inte så enkelt längre. När jag var liten fick jag massor av bra böcker på födelsedagar och jul. Min mamma köpte så många böcker på bokreor, innan jag ens kunde läsa, så jag har redan en ganska fin samling. Numera måste jag verkligen kämpa för att hitta bra böcker på svenska. Den så kallade topplistan består inte som man kanske kunde tro av böcker som säljer bäst. I stället är det böcker som de största förlagen vill ska sälja bäst. Och vad jag har märkt så är deras kriterier för att ge ut en bok inte kvalitet utan säljbarhet (kan ni stava till Thomas Bodström?)
Hur som helst gör jag mitt bästa att leta efter bra svenska barnböcker, ungdomsböcker, facklitteratur och – naturligtvis – fantasy, science fiction och deckare. De är vanligtvis dyrare än motsvarande böcker på engelska, helt naturligt, eftersom upplagorna är mycket mindre. För det mesta kan jag inte hitta böcker av den allra högsta kvaliteten heller. Det är sorgligt men sant. Men jag vill verkligen ha en svensk boksamling så det kommer att vara värt det till slut. Jag vill också gärna ha mindre samlingar av böcker på franska och tyska och kanske andra språk också. Lyckligtvis är de oftast inte så mycket dyrare än engelska/amerikanska böcker. Uppenbarligen är franska och tyska tillräckligt stora språk för att ge upphov till tillräckligt stora upplagor av varje titel.
Min ’policy’ när det gäller att köpa böcker är att välja böcker på originalspråket och om jag inte kan läsa originalspråket, på det språk jag kan bäst. Jag gör ett undantag om översättningen är väldigt mycket billigare än originalversionen. För några år sen fanns det en kinesisk bok som jag gärna ville läsa. Eftersom jag naturligtvis inte kan läsa något kinesiskt språk, började jag leta efter en engelsk översättning (det fanns ingen svensk översättning, vilken inte direkt var en överraskning), men det fanns ingen. Lyckligtvis fanns det en på franska, så jag köpte den.
Svenskan allt mer osynlig i Finland
Det är uppenbart att svenskan blir allt mer osynlig i vardagen i Finland. Det är en pågående process i vårt grannland, som nog kan vara olycklig för hela Norden, men naturligtvis allra värst för den svenska befolkningen i Finland
Läs mer här.
Svenskan det svenskaste som finns
Språk lockar ofta till gnäll: språkets förfall, hotet från engelskan, ett kaos av invandrar- och minoritetsspråk. Men gnället är mest rituellt – i själva verket mår det svenska språket utmärkt.
Artikel om svenska språket.
