Från eller ifrån?
Från eller ifrån? Vilket av dessa ord man ska använda beror lite på kontexten. Det går att använda både från och ifrån i de flesta fall. Ifrån kan kännas som en talspråkligare variant men i själva verket är det ingen skillnad i stilnivå mellan de två.
Läs mer här.
Peter Hjörne: Ord, språk och böcker är värda en mässa
Missunnsam är varken en vacker egenskap eller ett vackert ord. Inte heller avundsjuk. Det är absolut inte egenskaper som man tar med i intervjuernas ”beskriv dig själv med tre ord”.
Läs mer här.
Språkfrågan: Ibland saknas verkligen ord
Alla saker som tillverkas och säljs måste naturligtvis heta något. Men hur är det med de små pappersbitarna från hålslaget? Här finns utrymme för att hitta på egna ord, liksom för att beteckna en mängd olika fenomen.
Läs mer här.
Engelskt ord 2
Den här gången är ordet crave som betyder att man känner en stark längtan efter något. Ordet härstammar från det gammalengelska crafian i betydelsen att kräva något. Det är av germanskt ursprung och är besläktat med det svenska ordet kräva, och det danska kraeve.
Engelskt ord
Den här gången är ordet: ford. Det betyder vadställe. Alltså ett ställe där man kan ta sig över en annars djup, och ström flod. Det är ett gammalengelskt ord, som är släkt med det holländska ordet voorde och också det engelska ordet fare, som är släkt med gammalnordiska ordet ferja, som ju har lett till det moderna engelska ordet ferry, och naturligtvis också de svenska färja och fara.
Ny serie blogginlägg
Jag tänkte börja med en ny ”serie” blogginlägg. Engelska ordet. Jag förklarar ett engelskt ord, helt enkelt. Kanske finns det inget intresse för det här, men jag får se hur det går.
Hur svårt kan det vara?
När man stöter på den här typen av stavfel i sin butik, då börjar i alla fall jag tänka ”varför har hon/han ett jobb, när inte jag har det?”. Hur svårt kan det vara att lära sig sitt eget språk?
Ibland är det kanske säkrast att använda en förkortning:
Förkortning
Men annars kör de på utan några hämningar:
Felstavning
En till
Som jag ser det så ingår det här i det allmänna förfallet av vårt vackra språk. Det som gör mig allra mest deprimerad är att snart är det de här språkmarodörerna som vinner. Om tillräckligt många använder språket fel, så blir det “rätt”. Så har det alltid varit. Jag tycker verkligen inte att vi måste gå tillbaka till sextonhundratalet, och någon sorts “ren” svenska. Det existerar inget perfekt tillstånd för språket. Det utvecklas hela tiden. Jag kan acceptera att det förändrar sig, efter en generation, efter tio-tjugo år. Det är bara naturligt. Men inte så här fort. Muterar språket på bara två-tre år, slutar det väl med att vi svenskar inte förstår varandra och då är det slut med svenskan. Det får inte hända. Så länge jag lever kommer i alla fall jag att kämpa för vårt språk. Det betyder inte, som vem som helst som läser min blogg vet, att jag föraktar andra språk, inte alls. Jag älskar språk, alla möjliga språk, men inte på bekostnad av mitt eget.
Hur lång är en novell?
Om du vill få din berättelse publicerad i en tidskrift eller ett ezine finns det oftast en övre gräns för hur lång berättelsen får vara. Det är naturligtvis förståeligt, men jag kan faktiskt inte skriva så korta berättelser. Hur ska man kunna utveckla karaktärer eller handling på bara 1000-3000 ord (eller ännu mindre)?
Om man börjar med romaner, har jag alltid hört att de måste bestå av minst 70000 ord och en kortroman eller ungdomsroman ska ha minst 30000 ord. Det måste ju betyda att allt kortare än så är en novell. Det kanske är dags att införa nya nivåer. Till exempel en kortnovell, novell, långnovell. Varför inte? Jag skulle gärna vilja veta vad andra tycker om det här.
Fast på spanska heter alla berättelser från novell till roman ”novela”. Vi kanske istället borde använda bara ett ord för skönlitterärt verk.
Vad tycker du? Föredrar du de kortkorta noveller som blir mer och mer populära nuförtiden, eller håller du med mig om att en text behöver vara lite längre än så för att räknas som en berättelse?
Nysvenska
Så där, nu hörde jag det igen. Nysvenskan. Snart förstår vi inte varandra alls.
Här följer några exempel: (ni som inte bor i Stockholmstrakten fattar nog vad jag menar) numera ägnar man sig åt ”passionssparande” – betyder det att folk sparar på passionen till ett senare datum?
Alla sche-ljud utom ett har rationaliserats bort. Allt låter likadant nu.
Och så det här: Kristina uttalas numera Kistina och den som gjort något fel får stå ut med att få ”kitik” och – det här skäms jag nästan för att nämna – det politiska partiet ”kissdemokraterna”. Undrar vad de jobbar med?
Här kommer ett gammalt exempel, men det är lika aktuellt idag som när jag först hörde det: for-sätta. Vad betyder det? Vad är en for – eller ska det vara fora? Och var sätter man den och varför?
Vi får heller inte glömma den ohälsosamma drycken ”mjulk”, den vackra årstiden ”hust” som vi upplever just nu och till slut, i Idol och liknande ”pogram” blir ju folk som bekant ”utrustade” – med vad då, får jag fråga? (Sångröster, eller?) Publiken eller juryn ”rustar” ju på dem, vad det nu betyder.
Till slut, det här exemplet har jag reagerat på i flera år nu: ”fopp-boll” – vad sjutton är en eller ett fopp? Var sitter den eller det? Är det en kroppsdel? Obs! Har inget med foppa-toffel att göra, får man väl anta – det uttalas ju annorlunda.
Vackraste ordet
Det har talats mycket om vilket som är det vackraste ordet i svenska språket. En del säger kärlek, och tycke och smak kan man ju inte diskutera. Var och en har sin åsikt. Personligen uppfattar jag att den där frågan “vilket är det vackraste ordet” gäller mer än bara betydelsen. Det måste till något mer.
Andra kanske inte tycker att det krävs så många kriterier. Vackert för en del kanske enbart ligger i betydelsen. Som sagt, var och en har ju rätt att tycka vad den vill.
Länge kunde jag inte komma på något, fast jag naturligtvis har favoritord, som t ex blått (det ser inte så vackert ut som ord, tycker jag, men färgen tycker jag om), hund, katt, syster, familj, hem, böcker osv.
Hur som helst, så kom jag på det. Lindra. Det är nog det vackraste svenska ordet. Smaka lite på det. Lin-dra. Det låter mjukt och sött. Snällt, liksom. Och det inte bara ser ut och låter vackert, utan betyder något ganska trevligt också. Det hade ju inte varit så kul om det varit en synonym till tortyr, t ex, eller illamående, eller att förlora.
Så där har ni det. Mitt vackraste ord. Lindra.
