Drömmar som inspiration
Det här är inget nytt, det vet jag, men jag tycker det är rätt intressant att drömmar kan inspirera skönlitteratur.
För mig har det här hänt några gånger redan. En gång var det en fruktansvärd mardröm (som antagligen inte skulle låta fullt så skrämmande om jag berättade vad den handlade om) som blev en skräcknovell (faktiskt ganska ovanligt för mig, eftersom jag varken läser eller skriver skräck i vanliga fall).
När jag tänker efter tror jag att de flesta av mina idéer som bygger på drömmar är mardrömmar eller i alla fall rätt skrämmande. En anledning till att de här drömmarna blir kvar, är väl att jag har lättare att minnas någon sånt.
Å andra sidan har jag drömt något som inte var mer en en scen (åtminstone när jag vaknade), men den enda scenen blev en fantasyberättelse. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes att vara ”där” – där jag såg den här scenen. Tyvärr lyckades jag inte helt med att baka in allt det i novellen, men jag blev ändå ganska nöjd med den.
Ingen inspiration
Plötsligt tappade jag inspirationen för att skriva. Jag tror jag vet varför. Den sista tiden har mitt humör svängt upp och ner. Vissa kvällar är det nära att jag börjar gråta. Däremellan mår jag hur bra som helst. Ja, ja. Det där med att blogga och skriva fanfiction kan vänta. Mitt problem är egentligen att jag inte har skrivit färdigt min roman, men där har inget ändrat sig så det är en annan sak.
Jag har förstås två andra avslutade böcker som jag ska skicka in till ett förlag. Om jag nu bara kan hålla humöret uppe och jag gör mitt bästa när det gäller det. Går ut och går, åker till och med på korta små utflykter och letar efter intressanta motiv att fotografera, ser på DVD och till och med någon enstaka gång något på tv.
Fast när det gäller tv är det här nog den värsta perioden på länge. Just nu är det bara en sak som är värd att se, om jag nu minns rätt. Missförstå mig inte. Jag skulle nog klaga lika mycket om det var ett eller flera program per kväll, men det här går alldeles för långt åt andra hållet. Nej, vänta. Heroes ska visst komma tillbaka. I så fall ska jag inte klaga.
Skriver fanfiction igen
Trodde jag var klar med fanfiction – för ett tag i alla fall – men nu blev jag inspirerad igen och så blev det som det blev. Fast jag har varit för trött för att skriva färdigt mitt sista fanfic i det nya fandomet. Hoppas jag börjar piggna till snart.
Jag har ju inte bloggat så mycket på sista tiden så det känns bra att skriva igen. Snart har jag förhoppningsvis laddat färdigt batterierna för att skriva färdigt romanen.
En slashberättelse blir till
Många gånger finns det manliga huvudpersoner i olika fandom som jag tycker är enormt sexiga och fascinerande, men jag skulle aldrig själv vilja ha dem, om de nu fanns, och jag hade en chans att få dem. Däremot skulle de passa bra ihop med en annan manlig karaktär. Det är ett av de motiv jag har för att skriva slash. Till exempel kan man ställa några frågor.
Är han snygg? Är han trevlig? Är han intressant i övrigt?
Ok. Om han är det, passar han ihop med en kvinnliga karaktär som jag kan identifiera mig med?
Även om det inte existerar någon sådan i fandomet, går det alltid att hitta en i ett annat fandom som passar bra ihop med den första killens. Det kallas crossover, förresten. Annars går det också bra att hitta på en originalkaraktär. Eller – det går kanske inte bra, men det går. Läsarna har en tendens att sakna intresse för originalkaraktären, och det har jag förståelse för. Ibland väljer jag ändå att använda mig av en. Det kan behövas en originalkaraktär av någon speciell anledning.
Men om det inte går, då kanske det finns en manlig karaktär i fandomet som man kan para ihop killen med. Jag går inte in på de fanfic som inte kräver någon sk pairing alls. Pairing innebär vilka två som blir ett par i ficet. Vissa typer av fanfic passar inte till het adult (heterosexuella relationer) eller slash. Men om det nu är ett som passar till någon form av pairing, kan det vara så att en man jag som sagt finner attraktiv, men ändå helt olämplig för mig, eller snarare mitt alterego, ändå kan passa ihop med en annan manlig karaktär.
Varför är svårt att förklara. En anledning kan vara att jag själv absolut inte kan tänka mig att vara undergiven i ett förhållande. Följaktligen kan jag inte tänka mig att beskriva ett sådant förhållande. Däremot kan jag, även om det inte alltid passar, ha en man som undergiven, i det här fallet till en annan man. Även om mannen i fråga inte är direkt dominant, kan han ändå vara för tuff och utåtriktad, och av samma anledning anser jag inte att han passar ihop med någon kvinna.
Mannen kan också ha en uppenbart homosexuell framtoning. Då ger sig naturligtvis pairingen av sig själv. Han måste ha en manlig partner.
Inspiration
Vad får dig att vilja skriva fanfiction? Jag har tänkt rätt mycket på det och jag har kommit fram till att man måste tycka om fandomet men inte för mycket. Varför det då? Jo, därför att om jag inte engagerar mig i fandomet alls är det ju ingen idé att ägna tid åt att hitta på berättelser. Det kommer inte att hända. Där finns inget som sätter igång min fantasi. Å andra sidan, om jag älskar serien/filmen alltför mycket finns det liksom inget att tillägga. Då blir jag naturligtvis inte inspirerad heller.
Och vad är det som inspirerar mig då? Bra karaktärer i första hand. Om de inte är intressanta, engagerande, attraktiva – eller kanske fantasieggande obehagliga, blir jag mer intresserad än om karaktärerna är dåligt utvecklade. Det är klart att jag också kan utveckla dem ännu mer… Dessutom är typen av serie viktig också. Till exempel, jag blir oftast inspirerad att skriva deckargåtor som bygger på polisserier och när det är science fiction kan jag utvidga valet av handling. På ett sätt är ju vad som helst möjligt. Det kan ju också begränsa idéerna. Om allting går att göra, vad kan jag då tillför fandomet?
Jag har diskuterat det här på annan plats, men jag antar att jag kan nämna det igen. En viktigt motivation för att skriva fanfiction är att göra en ”död” karaktär levande igen. Naturligtvis brukar många också para ihop karaktärer som inte vanligtvis får vara ett par. Det är oftast två killar (eller två tjejer) men kan lika gärna, i alla fall när det gäller mig, vara en kille och en tjej (eller en tjej och två killar…) Jag brukar föredra lite ovanligare heterosexuella par (eller trekanter…).
På tal om typ av serie, förresten. Jag har upptäckt att när atmosfären, undertexten i serien (eller filmen) inte tilltalar mig, blir jag inte inspirerad. Det går ju inte att ändra för mycket när det gäller ”andan” i fandomet. Bortom en viss nivå är det bara inte värt besväret.
