Hundar
Idag när jag var ute och gick med min systers hund, mötte jag en tjej som var ute med sina två hundar. En av dem var särskilt gullig. En liten tax. Lhasa apso är min favoritras, och jag tycker också om de andra tibetanska raserna, men jag är väldigt förtjust i taxar också.
Till skillnad från de flesta hundägare som man träffar på nuförtiden, lät den här tjejen hundarna hälsa och lukta lite på varandra, men konstigt nog tyckte inte hennes hanhund, en långhårig chihuahua, om min systers hund. Tjejen trodde att hon var en hanhund också. Antagligen känner hon inte till keeshondar särskilt bra. Den här är till och med ganska liten för att vara en tik.
Hur som helst, ur min synvinkel och min systers hunds, var det här en ganska bra dag.
Klok hund
Häromdagen skulle min lhasa apso och jag gå in på mitt rum. För att ta sig dit, måste vi gå igenom ett par andra rum först. Hon har inte full syn på båda ögonen så ibland kan det hända att hon stannar och nosar lite på dörrar och möbler, för att kolla var hon är. Jag såg att hon tvekade lite om riktningen, fast vi går igenom huset varje dag, och jag sa ”lite till vänster”.
(Hon kanske inte alls tvekade, förresten. Snarare höll hon på att fundera lite eller övervägde om hon skulle sätta sig och tvätta sig eller klia sig lite. Hon brukar stanna till och grubbla ganska ofta, och det kan vara irriterande ibland.)
Gissa vad hon gjorde? Hon gick åt vänster och kom in på vårt rum utan några problem alls. Fast det har hon nästan aldrig. Däremot kommer hon oftast inte fram fullt så fort, mest därför att hon har så mycket annat att stå i, även om jag har bråttom. Jag menar, vad spelar mänskliga angelägenheter för roll egentligen? 
