Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang
E-bok (nedladdningsbar)
Filformat: EPUB med vattenmärke (0.4 MB)
Språk: Svenska
Utg.datum: 2013-03-04
Förlag: Norstedts
ISBN: 9789113051369
Så här står det om boken på Bokus sida:
”Rutger Hammars stuga Lillborgen ligger på Ön i sjön Uvlången i Bergslagen. Där samlar han och hans fru under en sommarhelg en handfull gäster för att umgås, bada och segla.
Men när Puck Ekstedt under en promenad överraskas av ett skyfall och tvingas fly in under en gran gör hon ett makabert fynd: en av Hammars gäster ligger där strypt med en röd sidenscarf om sin hals.
Pucks fästman Einar Bure beslutar att kontakta sin gamle vän Christer Wijk, kommissarie vid Stockholmspolisen, för att lösa fallet.
Det visar sig att gästerna alla knyts samman genom kärleksband och svartsjuka. Alla verkar ha något att dölja, men det är bara en av dem som är mördaren.”
Jag lånade den här deckaren på biblioteket, efter att läst en onekligen välskriven och spännande deckare, också den lånad från biblioteket, som var både hemsk och sorglig. Då lovade jag mig själv att mest läsa barn- och ungdomsböcker framöver, åtminstone ett tag. Det gjorde jag också, men jag började till slut längta efter något annat. Då kom jag att tänka på Maria Langs klassiska deckare, som nu givits ut igen (vissa av dem i alla fall). Man kan åtminstone lita på att inget alltför upprörande händer i dem. De är så härligt, just klassiska deckare.
Allt det där man vant sig vid i de gamla deckarna finns med, eller i alla fall det mesta. Det känns bra. Jag gillar inte de moderna psykologiska spänningsromaner som är så vanliga nuförtiden. De är bara så fruktansvärt upprörande för det mesta.
Det är egentligen bara en sak som retar mig lite, när det gäller Maria Langs deckare. Ingen av hennes huvudpersoner är någonsin motiverade av något annat än kärlek och sex. Man blir lite trött på det i längden. Fast det är bara ett litet klagomål.
Puck, Eje och Christer Wijk passar så bra ihop. Man anar (eller är det bara jag?) någon sorts antydd kärlekstriangel där. Jag tror att man skulle kunna skriva en massa härlig fanfiction om serien, gärna med lite slash mellan Eje och Christer Wijk. Hihi. Något säger mig att författaren kanske skulle förstå.
Farligt att förtära av Maria Lang
Eftersom flera av deckarförfattaren Maria Langs böcker har nyutgivits, tänkte jag börja läsa dem. Olyckligtvis finns ingen nummerordning i ”baksidestexten” på bibliotekets eböcker. Jag försökte välja den första boken men råkade få bok nummer två. Men det gick i alla fall ganska bra. Händelser i bok nr 1 (Mördaren ljuger inte ensam) nämndes bara i förbigående och inte på något sätt som förstör behållningen med att läsa boken.
Nu har jag alltså läst Farligt att förtära, den andra boken i serien om Puck (och Einar) Bure och Christer Wijk. Puck är huvudpersonen i boken – ”jag” i berättelsen, Einar är först Pucks fästman och så småningom blir han hennes äkta man i senare böcker. Hans gamle kompis Christer Wijk är polis.
Jag vet inte än vad som hände i första boken mer än att Puck troligtvis lärde känna Einar och Christer. I Farligt att förtära är Puck lärarvikarie på ett läroverk inne i Stockholm. Där arbetar redan Einar.
Det visar sig genast att här finns en samling något ovanliga personer. Mest är det lärare och andra ”vuxna”, men också ett par elever. Einar Bure har skrivit en teaterpjäs som sistaårseleverna, de blivande studenterna, abiturienterna, som det tydligen hette i slutet av fyrtiotalet, ska spela upp alldeles innan studenten. Därför finns också en ung regissör och en konstnär som gjort kulisserna.
Puck ska egentligen bara vikariera ett par veckor, och har naturligtvis fått jobbet för att hennes fästman är fast anställd. Under tiden bor Puck i en lägenhet på själva skolan. Hon får också hastigt och lustigt en rumskamrat, som Einar verkar vara lite för svag för. Det är också många andra som är intresserade av tjejen.
Snart märker man att alla de inblandade har olika typer av relationer sins emellan och det finns mycket ovänskap, kanske rentav hat mellan dem, men också kärlek eller sexuella relationer.
Det blir mycket prat om sex, på för oss nutidsmänniskor lite konstigt språk. Jag fick slå upp författaren på Wikipedia, för jag trodde ett ögonblick att den här deckaren kanske hade skrivits under Maria Langs (Dagmar Lange) studietid. Men det var inte så. Hon är 35 år gammal men verkar ändå väldigt fixerad vid sex. Kanske ansågs det lite speciellt och vågat att skriva så. Ärligt talat blir det lite tröttsamt. Alla antydningar som görs så mycket av men man får inte läsa något i klartext.
Själva deckargåtan är ganska komplicerad och fungerar bra. Om man bortser från allt tröttsamt prat om sex, är det här en intressant och spännande bok. Även om man inte kan räkna den till kategorin ”historiska” deckare, så är i alla fall jag fascinerad av att se hur gymnasiet och samhället i allmänhet fungerade på den tiden.
